Sv: Att starta kennel???
Warmia skrev:
Jag har länge velat starta en kennel. Hur börja ni som har kennel idag? Hur har ni det hemma, är valparna inne eller har ni ett eget hus/rum till valparna? Vad ska man tänka på mm skulle bli glad om ni kan dela med er om er erfarenhet!!!
Att "starta en kennel" är oftast inte något som man "bara gör". Det är oftast något som växer fram under en längre tid. Man har ett stort hundintresse, förhoppningsvis en bra tik - både härstamningsmässigt, exteriört och mentalt - gärna att hon har meriter av något slag, och så börjar tankarna kring att ta valpar på henne. Så tror jag att de allra flesta börjar. Det är oftast inget man "startar".
Fast visst finns det de som köper in några hundar med syftet att "börja föda upp" också, men då tycker jag nog att man har börjat lite i fel ände.
Oavsett hur man börjar, så tycker jag att det är oerhört viktigt med STOR raskännedom. Man ska kunna rasstandarden, känna till olika blodslinjer i rasen, känna till vilka sjukdomar och defekter som ev. kan förekomma och så vidare. Att ta kontakt med rasklubbens avelsråd är en bra start för en "nybörjare".
Jag har alltid haft ett MYCKET stort hundintresse. Min allra första hund var en hane. Även min andra. Men sedan började "uppfödartankarna" smyga sig på mig, varpå jag började se mig om efter en tik. Jag hade då viss "insikt i rasen", kände till olika uppfödare och linjer osv. Köpte en mkt lovande 8 veckors valp, som dock som vuxen inte höll måttet (=ingen valpkull). Efter ett par år köpte jag sedan ytterligare en tik, som höll måttet "med råge", som jag tog 3 kullar på, och sedan dess har det rullat på... Har nu hennes barn och barnbarn. Men från inköpet av min första hund till min första valpkull gick det alltså 13 år!
En fråga som jag tycker man ska ställa sig är VARFÖR man vill föda upp? Är det för att man har ett stort genuint hundintresse? OK. Det intresset fördjupas ofta ännu mer, i genetik m.m. i samband med valpkullen. Om det är för att man vill "producera" valpar för att sälja (och tjäna pengar) ja då är man fel ute. Ett motto som alla uppfödare borde ha är "kvalité inte kvantité". Tyvärr så är det inte alltid så.
Hur man har hundarna beror väl till viss del på vilken ras man har. Mina hundar lever alla som familjemedlemmar i min bostad, och det är så jag vill ha det. De är ju mina kompisar! Och att alla valpar ska växa upp med så mycket mänsklig kontakt som möjligt är väl inget nytt. Sedan beror det väl till viss del på vilken ras det är frågan om också. Jag har en småväxt ras, och jag inser att en kull på tex. 10 st, 7 veckors Grand Danois valpar inte kanske är något som man låter springa lös i bostaden...
Idag har jag 5 vuxna hundar hemma (+en tik på foder), och jag tar ca 1 valpkull per år. Ändå tycker jag inte att jag har "kennel"...