Att sova hos föräldrarna...

Sv: Att sova hos föräldrarna...

kl

Det låter så mysigt att låta barnen sova hos föräldrarna, men min lille son 11 mån kan bara inte somna utan vrider o vänder på sig och gnäller. Inte förrän man lagt honom i hans egen säng med nappflaskan så somnar han.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag har svårt att förstå det hemska med att sova ihop. Själv sover jag ju helst med min sambo och tycker att det är skönt att ha honom nära, varför skulle jag inte unna min dotter att sova nära oss då? Sen är det absolut inget krav att man bör eller ska sova ihop men jag förstår inte varför det skulle vara fel/skadligt som vissa, tex Anna Wahlgren, skriver. Kan jag som vuxen självständig yrkeskvinna tycka att det känns skönt att sova nära någon så nog 17 borde väl mitt lilla barn få tycka det samma? Självständig blir man ändå, det är jag övertygad om.

Jag har inte läst vad Anna W skrivit... Men jag förstår båda "sidor"...

Jag tycker det handlar om varför barnet kommer natte tid.. För att det är mysigt eller för att det "finns monster i garderoben alt spöken under sängen" osv... tycker man att det är ok att barnet flyr sin säng för att det känns otryggt, talar man ju indirekt om för barnet att det facktist är otryggt där, att det är säkrare hos sina föräldrar... Då anser jag att det är bättre att lägga krutet på att få barnet tryggt i sin säng, i sitt rum...

Sen är det ju en fråga om vilket "privatliv" man vill ha med sin partner.. Jag vet föräldrar som inte fått sova själva på 14-15 år om inte mer när de är flerbarns föräldrar.... Personligen skulle jag inte vilja ha det så...
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Anledning till att jag undrade just detta är för att min pojkväns barn, 8 och 10 år gamla, kommer ganska ofta på nätterna. Jag känner mej lite obekväm med det, men skulle aldrig falla mej in och säga ifrån eftersom hans barn naturligtvis ska få vara hos sin pappa om dom vill det.

Jag har disskuterat det med några vänner, och dom hade aldrig tillåtit det... De hade en maxgräns på mellan 2 - upp till 5 år.

Nu tycker inte jag att man har så mycket att säga till om när det inte är ens egna barn, men är det helt fel att bara nämna det lite försiktigt?
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Anledning till att jag undrade just detta är för att min pojkväns barn, 8 och 10 år gamla, kommer ganska ofta på nätterna. Jag känner mej lite obekväm med det, men skulle aldrig falla mej in och säga ifrån eftersom hans barn naturligtvis ska få vara hos sin pappa om dom vill det.

Jag har disskuterat det med några vänner, och dom hade aldrig tillåtit det... De hade en maxgräns på mellan 2 - upp till 5 år.

Nu tycker inte jag att man har så mycket att säga till om när det inte är ens egna barn, men är det helt fel att bara nämna det lite försiktigt?

Jag tycker gott att du kan ta upp det med din pojkvän... Man måste vell kunna prata i ett förhållande.... Om du känner dig obekväm med det så är det vell rätt att han får veta det.....

Det blir väldigt komplicerat i ett förhållande och i en familj om man skall skilja på dina och mina barn... Jag har alltid försökt behandla min sambos dotter som min egen.. Och innan vi fick fick barn ihop så behandlande jag henne som jag trodde att jag skulle göra med min/mina egen/na.. Jag vill inte att hon skall känna någon skillnad!Hon är inte min dotter Men hon är ett barn i min familj i alla lägen!Hur skall man fungera som en familj annars? Familjen är till för alla "medlemmar" och de vuxna tillsammans lägger normen för ur det ska se ut och fungera...... i min värld......
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag har inga egna barn, utan det är bara hans. Jag har bestämt att jag inte tänker lägga mej i barnens uppfostran, då jag några ggr tidigare nämnt en del saker som jag tycker är fel, och min pojkvän reagerade väldigt irreterat. Jag vet att även mamman till barnen tyckt väldigt illa om en del saker, och då har det bara vart småsaker.
Ex. att dom kan få ha min hund som deras när dom är hos oss (vilket jag anser som självklart eftersom hunden alltid är i familjen). Det tyckte inte mamman om att jag hade sagt.

Jag har sagt att jag inte tycker att min pojkvän ska ge efter så fort flickan gnäller, vilket han alltid gör, och då blev han bara arg, m,m...

Så den biten vill jag helst inte blanda mej i, vilket självklart gör att det blir svårt för mej att veta vad jag "vågar" säga...
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Kan man bli för gammal? Det är väl många som tycker det är mysigt att sova bredvid någon, och det tror jag inte förvinner med åldern. Själv tycker jag det är mysigt att sova bredvid min man och vi har allt som oftast två barn på 2 och 3 år i sängen också. Småttingarna har aldrig haft spjälsäng utan fick egna sängar nu när vi flyttade tillbaka till Sverige i slutet på januari. De sover i dem ibland och har tom sovit enstaka nätter utan att ha kommit över till oss. De vet att de alltid får komma till oss om de vill. Tycker inte det är någon brådska för dem att sova i egen säng eller ens hela natten, det kommer när de är mogna.

Sen finns det ju en aspekt till, och det är att det kan bli hämmande för barnet att inte kunna sova någon annanstans än i familjesäng. Tex kan de känna sig utanför på lägerskolor, om de idrottar osv, om de inte klarar av att sova på egen hand. Tror att man får känna av balansen, en del barn kanske behöver mild peppning i sina frigörelseförsök, men jag tycker att dagens föräldraströmningar i mycket istället går emot att man sparkar ungen ur boet långt innan den har utvecklat flygförmågan...
 
Senast ändrad:
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Min dotter är en stökig typ när hon sover.
Så hon ville sova i egen säng från det hon var 9.
Äldre sonen har fått en 160cm säng av olika orsaker.
Och då så sover jag hos honom ibland för att det är mysigt, han är 12.
Minstingen är 5 och sover nog en natt av 4 i vår säng.
Det beror på hur mycket som vi har varit hemma.
Om någon av oss är borta mycket så vill han gärna sova i vår säng sedan.
Medans han hellre sover i egen säng när vi är hemma mycket, för då så har han fått nog av oss.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag tycker inte att det finns någon gräns!

Skulle kännas fel att skriva att 5-åringar ska sova själva om det finns en liten mörkrädd 5-åring som alltid har fått sova bredvid mamma/pappa innan..

Mina barn är så trista.
Dom kommer aldrig knallandes utan har sovit själva sedan hemkosten från BB. (Första tiden i egen säng i sovrummet givetvis!)

Den minsta är 10 månader och vi har inte sovit en enda natt ihop han och jag. Han kan inte sova då utan stökar runt tills man ger upp och bär tillbaka honom igen.

Däremot kan jag och den äldsta ta en "tupplur" ihop i hans smala säng och det älskar jag!:love:

Som ensamstående hade jag tyckt att det vore jättemysigt om barnen hade velat sova tillsammans med mamma.
Kanske har det att göra med att jag är nattsuddare så att dom har alltid fått somna själv..?
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Nu blev jag nyfiken, är det en judisk tradition att samsova? Eller är det något annat som åsyftas?

Ähum...känner mig skyldig till att detta uttryck lanserades i den här tråden. För mig anspelar uttrycket "judisk mamma" på vissa egenskaper i mammarollen, i synnerhet gentemot söner, vilka Woody Allen har skildrat mycket väl i sina filmer. Vilken mamma som helst som besitter dessa egenskaper i sin mammaroll kan alltså vara en "judisk mamma" - jag är en sådan :angel:

Följande föga *harkel* smickrande egenskaper menar jag följer med begreppet: överbeskyddande hönsig, ständigt övervakande, kr(v)ävande i sina omsorger :crazy: :angel: :D

Ett annat porträtt av en sådan mor, om än inte lika roligt finns i Pink Floyds, The Wall. Sången "Mother" från denna skiva och film fångar vad jag menar ganska exakt, fast då är det mycket roligare att se Woody Allen :D

Jag vet inte CillaW - har du något du vill lägga till eller dra bort från den listan? :angel:
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

KL

Men...är ni inte rädda om samlivet/6livet och kvalitetstiden med er partner?
Enda chansen till tvåsamhet är väl för småbarnsföräldrar vid sängdags?

Jag har flera bekanta som har sina ungar i sängen ofta men känner minst lika många som låtit ungarna ha egna sängar och sovrum från några månaders ålder och det verkar fungera hur bra som helst.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Inte vet jag om vi är särskilt innovativa, men vi har haft en knullmadrass i vardagsrummet. Sen är vi inte speciellt bundna till själva sängåendet och natten, det finns ju gott om andra tillfällen att få till det på. Det är inte familjesängen som hindrar oss, bättre fantasi än så har vi.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Inte vet jag om vi är särskilt innovativa, men vi har haft en knullmadrass i vardagsrummet. Sen är vi inte speciellt bundna till själva sängåendet och natten, det finns ju gott om andra tillfällen att få till det på. Det är inte familjesängen som hindrar oss, bättre fantasi än så har vi.

Självklart kan man ha sex på andra ställen än i sovrummet och andra tider än kvällar och nätter men just sovrummet är väl i princip en av de få tillfällen där man kan passa på att njuta av tvåsamheten (kvalitetstid utan 6).

Det har de beskrivit som låter sina ungar sova i egna sängar.
Även Jag uppskattade något helt enormt just tvåsamheten i sängen, att sova ihop/kela, på den tiden när det begav sig sas.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Men...är ni inte rädda om samlivet/6livet och kvalitetstiden med er partner?
Enda chansen till tvåsamhet är väl för småbarnsföräldrar vid sängdags?

Nu är mina barn inte så små längre, men vi lyckades göra ett syskon när den första var ett drygt år.
Man behöver inte ha sex bara i sängen.
Sova ihop och kela kan man göra även med barn i sängen. De la sig aldrig mellan oss, det är ju inget problem så länge man inte har fler än två barn.

Numera vet barnen att de är välkomna när som helst, men de har själva valt att inte komma när jag har herrbesök. Min dotter sa till min käraste "Jag sover i rummet bredvid, men jag hör absolut ingenting genom väggen, bara så du vet".
 
Senast ändrad:
Sv: Att sova hos föräldrarna...

måste kännas skönt med en sådan garanti för en ny karl i huset:rofl:

Ungar är för härliga ibland...;)
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

SÅ hemskt är det väl inte, kanske, men jag är SÅ less på att vår dotter inte vill sova i sin egen säng. Kanske hade det funkat bra om hon sovit hela natten men som det är nu vaknar hon flera gånger och gallskriker, klättrar upp och ska sova OVANPÅ oss, sparkar den andra i ansiktet för att komma i rätt läge och drar mig i håret. Nä, så håller inte min man på, så det är inte riktigt samma sak som att sova ihop med bara honom.

Idag vaknade jag dock lycklig, utsövd och glad (vid sextiden) av att dottern vaknade i sin egen säng (för första gången på jag vet inte hur länge). Även hon är mer utsövd. Bättre för alla.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Barnet har vissa kompisar där man ser en personlighetsförändring hos barnet. Det är ingen som ”far illa” av det men vi märker väldig...
Svar
5
· Visningar
1 120
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 917
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Hur gör man egentligen? Varför är det så svårt? Vår sexåring vill i stort sett aldrig gå och lägga sig. Nu är klockan efter 23 och hon...
2
Svar
39
· Visningar
3 212
Senast: Linn-Nora
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp