Att sova hos föräldrarna...

R

Rigoletto

Vid vilken ålder ungefär tycker ni att barnen är för "gamla" för att komma och sova hos mamma och pappa på nätterna?

Och hur talar man om för barnet att det nu är för gammalt?
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag vet en tjej som faktiskt fortfarande kunde gå in och lägga sig mellan föräldrarna ngn gång ibland, när hon var 16år... Jag har ingen aning om vad som är rätt eller fel, och visst kändes det lite konstigt i det ovan nämnda fallet, men samtidigt var ju hela familjen ok med det så...
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Min son slutade när jag bestämde mig för att det var nog och det var inte förrän i sexårsåldern. Det var inte så att vi pratade om det utan varje gång han kom upp så ledde jag bara in honom till sin säng igen och efter ett tag så slutade han att komma. Tror jag saknade honom mer än han saknade mig!
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Mina barn (11 och 13) vet att de alltid är välkomna in till min säng, om de vaknar eller har svårt att somna.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

När min sambo är bortrest (eller jag) så sover vår 11-åring oftast på dens plats.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Mina barn (11 och 13) vet att de alltid är välkomna in till min säng, om de vaknar eller har svårt att somna.

Det låter sunt tycker jag. Fy om ngn. talar om för än att man är för gammal, när det inte känns så och man har mardrömmar eller behöver närhet :love: !
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Mina barn har fått komma så länge som dom har behövt. Sonen blir 15 i år och det var ett tag sedan han slutade men det var då självvalt. Men det var inte så länge sedan (kanske ett år sedan) han slutade med att sova bredvid om någon är borta.

Jag jobbar ju dygn och är således borta mycket på nätterna. Förr turades dom om att sova på min plats men nu är det bara dottern som snor den platsen. Och om gubben är borta någon gång tycker hon att det är jättemysigt att få sova hos mig. Och jag med för den delen. :love: Hon blir 10 om några dagar.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Det är vell en fråga om hur man vill ha det... Jag personligen lägger min 4 månaders i egen säng.. Självklart får han vara hos mig på natten om han behöver det.. Men han verkar ganska nöjd med att bli nattad vid 21-snåret och sover därefter natten... han visar klart och tydligt att han inte vill bli buren till sömn (han är vansinnig tills man lägger ner honom). Men alla barn är ju olika...

Jag tror att om barn vänjer sig med att somna själva i egen säng tidigt så blir inte nattningen ett så stort bekymmer som det för många blir...

Jag vill inte ha barn i sängen på ren rutin... Jag vill att mina barn känner sig trygga i egen säng och i mörkt rum på natten..
Mörker är inget farligt...

Självklart finns det tillfällen som gör att små barn får dela säng med mig, men jag vill inte att det skall gå på rutin...
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag tror att om barn vänjer sig med att somna själva i egen säng tidigt så blir inte nattningen ett så stort bekymmer som det för många blir...

Men jag tror inte att det var det som TS var ute efter. (rätta mig om jag har fel) Det var inte nattningen i sig utan när/om barnen kommer på nätterna och vill sova. Då har dom ju redan blivit nattade en gång i sin egen säng. :idea:
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag skulle nog aldrig heller tala om för ett barn att det är för gammalt för att dela säng med mig... Därimot skulle jag försöka "jaga bort" spöken, mardrömmar eller vad det nu kan handla om så att barnet facktist känner sig trygg.. Trygg med sig själv i sitt hem i sin aldeles egna sköna säng..

En vacker dag står man "själv" på jorden och det kvittar hur gammal man än är så kan man alltid känna sig liten och behöva trygghet...

Hur gärna man än vill så kan man inte garantera att man alltid finns för sitt/sina barn när dem behöver det... Allt handlar för mig om att skapa männsikor som är trygga i sig själva och klarar av att ta hand om sig själva...
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag tror att om barn vänjer sig med att somna själva i egen säng tidigt så blir inte nattningen ett så stort bekymmer som det för många blir...

Jag vill inte ha barn i sängen på ren rutin... Jag vill att mina barn känner sig trygga i egen säng och i mörkt rum på natten..
Mörker är inget farligt...

Självklart finns det tillfällen som gör att små barn får dela säng med mig, men jag vill inte att det skall gå på rutin...

Mina barn hade inte ens egen säng förrän de var sådär två år, de sov hos mig. Har inte haft några större problem med nattningar. Det beror på andra saker.
Jag är för trött på nätterna för att sitta och jaga spöken.
Mina barn är trygga och vet att de är älskade. De vet att de aldrig blir bortkörda från min säng, däremot kommer de oftast inte tassande när jag har herrbesök :)
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Min son på 10 år är alltid välkommen till oss om han vaknar på natten.

Men iom att jag ogillar att ligga trångt, så går jag och lägger mig i hans säng.
Jag tycker det går i perioder, ett tag så kom han inte på över ett år, nu har det varit flera gånger på ett par veckor.
För att fortsätta tråden så har han alltid somnat i egen säng, från det han var bäbis, men jag har alltid tagit upp honom, eller låtit honom komma om han behövt det.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Men jag tror inte att det var det som TS var ute efter. (rätta mig om jag har fel) Det var inte nattningen i sig utan när/om barnen kommer på nätterna och vill sova. Då har dom ju redan blivit nattade en gång i sin egen säng. :idea:

Jag förstod det oxå... Men det hör ju liksom ihop på nått vis...

När barn vaknar på natten av någon anledning så vill jag fortfarande att de skall känna sig trygga i sin egen säng och kunna somna om...

Jag tar hellre lite tid i deras rum (om det är äldre tösen det rör sig om) än att hon skall sova hos oss..

Som sagt det är ju aldeles upp till var och än vad man känner är rätt..
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Mina barn är trygga och vet att de är älskade. De vet att de aldrig blir bortkörda från min säng, däremot kommer de oftast inte tassande när jag har herrbesök :)

He he...det där påminner mig om min numera 14-åriga dotters svar på frågan om varför hon inte kom och la sig som hon brukade (prick kl. ett på natten tills hon var c:a sex år) bredvid mig i sängen när jag en gång hade herrbesök: "det var så många fötter i sängen"! :p

Sonen sov hos oss tills han var fyra, då tyckte morföräldrarna det var dags för mamma att klippa navelsträngen - vilket BVC började tjata om redan när han var ett :mad: (!)...De såg mycket varsamt men obönhörligen till att sonen insåg att det allt var mycket bättre, skönare, lugnare med egen säng. Detta gjorde de när de hade honom en vecka hos sig i deras sommarhus...:cry: Det var som att han var helt redo och mogen för detta för han insåg genast alla fördelar :mad: Där fick jag ligga i sängen med "bara" den äkta mannen och navelsträngen blödde :cry: :crazy:

Fast när han är sjuk och ynklig och har sådär förbaskat hög feber så att han hallucinerar, då brukar jag lägga honom hos mig (nej, han är inte 16 år nu utan precis fyllt sex :D ) och det är helt självklart uppskattat om man säger så.

Jaa jisses - jag håller på och blir en riktig "judisk mamma" till min son - jag får väl betala terapeuten och förse honom med Woody Allens samtliga filmer så kanske han överlever sin barndom med...:angel:
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Att jag är knäpp vet väl de flesta här nu så jag vågar svara ärligt.

Jag sov varje natt mellan mina föräldrar tills jag var nio.Det var då de var hemma typ.:D

Senast jag sov mellan dem var jag 31 år, men då suckade pappa och gick till min säng .....( bodde där för jag var ledsen )

Min son och mina fosterbarn sover hos oss ofta.Blir det trångt är det sambon som får flytta på sig.

// Åsa
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Att jag är knäpp vet väl de flesta här nu så jag vågar svara ärligt.

Jag sov varje natt mellan mina föräldrar tills jag var nio.Det var då de var hemma typ.:D

Senast jag sov mellan dem var jag 31 år, men då suckade pappa och gick till min säng .....( bodde där för jag var ledsen )

Min son och mina fosterbarn sover hos oss ofta.Blir det trångt är det sambon som får flytta på sig.

// Åsa

...och visst är det MYSIGT :love: !

familjesäng är vanligast det är bara vi västerlänningar som ska separera oss när det är sovdags!
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag avskyr att sova trångt, så för mig blir det väl när jag inte står ut längre för sonen tar alldeles för mycket plats i sängen.

Han sover i egen säng på nätterna, och har gjort det sen han var 2 mån gammal. Nu går hanoch lägger sig vid ca 20:30, och sover i sin säng till klockan blir runt 07-08 på morgonen. Då vill han komma över i vår säng, och sover vidare till klockan 10 ungefär.
Trots att vi har dubbelsäng är det redan nu väldigt trångt, och jag vaknar med ond rygg och nacke varje morgon. Det blir köp av ännu större säng, och sen får han bara trängas med oss vid mardrömmar som äldre. Mest vill jag att han ska kunna somna om i sin egen säng efter en mardröm, med hjälp av någon av oss bara.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Vid vilken ålder ungefär tycker ni att barnen är för "gamla" för att komma och sova hos mamma och pappa på nätterna?

Och hur talar man om för barnet att det nu är för gammalt?

Jag vet att jag sov hos mamma tills jag själv sa att jag ville ha eget rum.
Min kompis son är över 6 år & han vägrar att sova i eget rum, han skriker, hotar, gråter, ja de kan helt enkelt inte få honom att sova själv.
De försöker ha hunden i hans rum så han nite ska vara ensam, att stanna tills han somnar funkar inte då han är vaken hela natten bara för att föräldrarna inte ska gå.
 
Sv: Att sova hos föräldrarna...

Jag har svårt att förstå det hemska med att sova ihop. Själv sover jag ju helst med min sambo och tycker att det är skönt att ha honom nära, varför skulle jag inte unna min dotter att sova nära oss då? Sen är det absolut inget krav att man bör eller ska sova ihop men jag förstår inte varför det skulle vara fel/skadligt som vissa, tex Anna Wahlgren, skriver. Kan jag som vuxen självständig yrkeskvinna tycka att det känns skönt att sova nära någon så nog 17 borde väl mitt lilla barn få tycka det samma? Självständig blir man ändå, det är jag övertygad om.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Barnet har vissa kompisar där man ser en personlighetsförändring hos barnet. Det är ingen som ”far illa” av det men vi märker väldig...
Svar
5
· Visningar
1 120
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 917
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Hur gör man egentligen? Varför är det så svårt? Vår sexåring vill i stort sett aldrig gå och lägga sig. Nu är klockan efter 23 och hon...
2
Svar
39
· Visningar
3 212
Senast: Linn-Nora
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp