Att sälja tavlor

[Petruska]

Vi verkar leva i parallella världar

Gör vi inte alla.

Just konst verkar ju vara något som verkligen har sina parallella världar. Allt från New Yorks konstvärld till hötorg som säljs på marknader. De möts inte riktigt och inte deras publiker heller.

Jag känner igen det lokala/regionala konstnärliga och kulturpolitiska arbete som du också hämtar erfarenheter från och relaterar nog spontant till den sortens konstvärld i den här typen av frågeställningar.

 

[labb]

...............................

 

[SoffiProppi]

Åh bra tips! Jag ska absolut kolla upp det där med företag/caféer/restauranger. Känns som ett rätt bra samarbete att för restaurangerna kunna pynta väggarna utan att behöva betala något för det - och en själv få reklam. Det ska jag verkligen kolla upp!

Precis, det var så jag la fram det till de ställen jag ville "ställa ut" på, "era väggar ser lite tomma ut... ". Jag lyckades även få in en annons i tidningen - som betalades av caféet . Vem går liksom in på ett café för att kolla på tavlor utan att det börjar rycka lite i fikatarmen?

 

[SoffiProppi]

Oj!!! Blev överväldigad att plötsligt upptäcka att den här tråden ju handlar om mig. Jag är mamman som målar. Jag har 2,5 års måleri/grafikutbildning som jag gick för många år sedan, jobbade sedan som verksam konstnär i 5 år då bland annat den stora väggmålningen min dotter lade upp på första sidan här gjordes. Efter dessa år då jag dels arbetade med egen konst men också med konstprojekt med ungdomar tog bilderna i huvudet plötsligt slut, det var inte kul längre. Så jag skolade om mig och lade ganska många år i psykiatribranschen istället. Målade inte på 10 år. Men så blev det plötsligt dags igen... Precis som dottern skriver här blev det efter mycket tjat från en vän som ville sitta modell och fick målningen. Sen ville fler vänner ha... Svårt att ta betalt då. Det har varit skillnad innan när jag ställt ut dem och folk har köpt den vägen. Jag är ju inte yrkesverksam konstnär nu. Men bra sugen på att jobba mer med det igen.
Det konstiga är att ifrån de stora kvinnomålningarna på minst 1x1,5 meter (väggmålningen är över 13 meter hög) så blev nu bildspråket ett annat (åldern?) mycket mindre målningar på ca 1mx60 cm. Yttepytte alltså.

Vad kul att du hittade hit! Jag fullkomligt älskar denna här tavlan desto mer jag tittar på den:

Håll hårt i talangen (och lusten!), och var inte för snäll med prissättningen. Jag vet hur svårt det är att ta betalt av vänner som ber om en tjänst men jag tror inte någon skulle misstycka till att betala en penning (man kan ju faktiskt komma överens om ett kompis-pris som känns fair för bägge parter - så har jag gjort iallafall ) för att få hänga en sån här på väggen, målad av en vän.

 

[MalinJ]

Gör vi inte alla.

Just konst verkar ju vara något som verkligen har sina parallella världar. Allt från New Yorks konstvärld till hötorg som säljs på marknader. De möts inte riktigt och inte deras publiker heller.

Jag känner igen det lokala/regionala konstnärliga och kulturpolitiska arbete som du också hämtar erfarenheter från och relaterar nog spontant till den sortens konstvärld i den här typen av frågeställningar.

Konstvärlden är verkligen unik. Unik och intressant. Finns det något annat område där så många människor inte vågar lita på sin egen känsla för vad dom tycker förrän dom har fått se ett CV eller höra vad "rätt" människor tycker om saken?

 

[tanten]

Konstvärlden är verkligen unik. Unik och intressant. Finns det något annat område där så många människor inte vågar lita på sin egen känsla för vad dom tycker förrän dom har fått se ett CV eller höra vad "rätt" människor tycker om saken?

Eh?

 

[labb]

Konstvärlden är verkligen unik. Unik och intressant. Finns det något annat område där så många människor inte vågar lita på sin egen känsla för vad dom tycker förrän dom har fått se ett CV eller höra vad "rätt" människor tycker om saken?

Jag tyckte först att det inte stämde, men då utgick jag först och främst från min egen "konstvärld", sen funderade jag på det och du har verkligen rätt i detta.

 

[MalinJ]

Jag tyckte först att det inte stämde, men då utgick jag först och främst från min egen "konstvärld", sen funderade jag på det och du har verkligen rätt i detta.

Det finns verkligen många som inte riktigt vet vad dom ska tycka eller hur dom ska hantera konst och konstnärer och alla dess olika nivåer. Jag hade ett bra exempel på det för ett tag sedan när en tidning skulle göra ett reportage om mig och min konst. Den stackars journalisten våndades något fruktansvärt över att hon inte visste riktigt vilket fack hon skulle sätta in mig i. Å ena sidan har jag två konstnärliga högskoleutbildningar, men å andra sidan är jag i princip självlärd just i oljemåleri, vilket är det jag sysslar mest med. Vilken etikett sätter man på en sådan människa? Hon löste det lite "smidigt" genom att i faktarutan i reportaget skriva "Yrke: Kallar sig konstnär." På så vis slapp hon riskera att göra bort sig genom att själv kalla någon konstnär på alltför lösa grunder. Allt ansvar vilar på mig i denna tunga fråga.

 

[Petruska]

Konstvärlden är verkligen unik. Unik och intressant. Finns det något annat område där så många människor inte vågar lita på sin egen känsla för vad dom tycker förrän dom har fått se ett CV eller höra vad "rätt" människor tycker om saken?

Det vet jag inte? Jag har fått ett reklamerbjudande om sk rosenterapi idag. Förutom att jag inte har de problem som man behandlar med metoden, så tycker jag det låter osannolikt att det funkar. Då skulle jag helt klart tro lite mer på det hela om det var sjukvården som erbjöd det, jämfört med ett extremt smörigt designst reklamblad från en nyandlig butik. Mao, avsändaren och vad vi kan veta om avsändaren har nog ganska ofta betydelse.

 

[tanten]

Konstvärlden är verkligen unik. Unik och intressant. Finns det något annat område där så många människor inte vågar lita på sin egen känsla för vad dom tycker förrän dom har fått se ett CV eller höra vad "rätt" människor tycker om saken?

Jag jobbar som konstguide under sommarhalvåret. Möter hundratals människor av alla sorter och åldrar. Många helt ovana att titta på konst.

Jag kan inte säga att jag tror att jag behöver berätta för dem vad de ska tycka. De tycker allt möjligt ändå. Jag diskuterar också konst rätt ofta med människor.

Din teori anser jag inte stämmer alls. Människor brukar tvärtom vara riktigt säkra på vad de gillar och vad de ogillar.

 

[MalinJ]

Jag jobbar som konstguide under sommarhalvåret. Möter hundratals människor av alla sorter och åldrar. Många helt ovana att titta på konst.

Jag kan inte säga att jag tror att jag behöver berätta för dem vad de ska tycka. De tycker allt möjligt ändå. Jag diskuterar också konst rätt ofta med människor.

Din teori anser jag inte stämmer alls. Människor brukar tvärtom vara riktigt säkra på vad de gillar och vad de ogillar.

Du menar att det är troligt att en målning föreställande två röda sträck och ett blått skulle kunna få samma omdöme och beundran oavsett om den var skapad av en fyraåring, en hobbymålare eller en känd konstnär?

 

[labb]

... Många helt ovana att titta på konst ...

Men då är de väl inte "inom konstvärlden"?

 

[Petruska]

Du menar att det är troligt att en målning föreställande två röda sträck och ett blått skulle kunna få samma omdöme och beundran oavsett om den var skapad av en fyraåring, en hobbymålare eller en känd konstnär?

Vad gör det till en intressant fråga?

 

[tanten]

Men då är de väl inte "inom konstvärlden"?

Det var ett argument mot att människor måste få bekräftat vad kunniga människor säger eller titta på ett CV, veta en utbildning för att ha en åsikt.
Dvs det som @MalinJ skrev.
jag uppfattade inte det som enbart gällande människor inom "konstvärlden" (vad i hela friden det nu är??) utan människor i gemen. Tycker inte det är någon skillnad. Var och en tycker, ändå.

 

[tanten]

Du menar att det är troligt att en målning föreställande två röda sträck och ett blått skulle kunna få samma omdöme och beundran oavsett om den var skapad av en fyraåring, en hobbymålare eller en känd konstnär?

Förstår inte frågan.

Vad är omdöme och beundran?
Det som recenseras i tidningar och media eller vad människor i gemen tycker?

Vad gäller människor som är vana att se på konst så har de högst sannolikt sin åsikt klar. De gillar eller gillar inte. Därutöver kan de sannolikt bedöma skicklighet.

Jag läser någon sorts finförakt i det du skriver.

 

[labb]

Det var ett argument mot att människor måste få bekräftat vad kunniga människor säger eller titta på ett CV, veta en utbildning för att ha en åsikt.
Dvs det som @MalinJ skrev.
jag uppfattade inte det som enbart gällande människor inom "konstvärlden" (vad i hela friden det nu är??) utan människor i gemen. Tycker inte det är någon skillnad. Var och en tycker, ändå.

Det är väl stor skillnad, personer som inte är intresserade av konst och måleri bryr sig knappast heller om ifall en en konstnär gått på konstfack eller ej, om de ens vet vad det är för något.

Klassiska exemplet på vad MalinJ tog upp ovan är konstverket som försvann innan utställningen, det hade helt enkelt slängts för man trodde det var skräp.

 

[tanten]

Det är väl stor skillnad, personer som inte är intresserade av konst och måleri bryr sig knappast heller om ifall en en konstnär gått på konstfack eller ej, om de ens vet vad det är för något.

Vi måste prata förbi varann.

Huruvida man gillar det man ser avgörs inte om man vet vad konstnären har för utbildning. Det är min fasta tro.

Däremot gör det en väldig skillnad när det gäller det professionella yrkeslivet. Söker man en person för en t.ex. konsulenttjänst eller en curator - då spelar det roll om man har utbildning för jobbet. Så är det i alla branscher.
Ska man ställa ut i sammanhang där Konstfrämjandet eller en konstförening arrangerar får man inte utställningsersättning om man inte är högskoleutbildad. Etc etc etc.

Men för TYCKANDET spelar väl inte utbildning och CV någon roll?

Har du träffat folk som först frågar efter konstnärens CV innan de bestämmer vad de TYCKER om ett verk? Det har inte jag.

 

[Petruska]

Klassiska exemplet på vad MalinJ tog upp ovan är konstverket som försvann innan utställningen, det hade helt enkelt slängts för man trodde det var skräp.

Klassiskt exempel på vad? Vad menar du att det exemplet illustrerar?

Och på vilket sätt skiljer det sig från om jag råkar kasta ett guldsmycke i tron att det är ett leksakssmycke?

 

[Badger]

Men sedan köper ju inte alla efter vad de "tycker" och det är väl där som "konstvärldens" omdömen och konstnärens utbildning och recensioner kommer in.

Eftersom konsverk kan vara dyra så tror jag att i en aktuell köpsituation så funderar vissa/många inte bara på vad de tycker utan också på vad de kan få vid framtida försäljning. (eller på hur mycket de kan berätta om konstverket för direktör Svanberg. och det är inte fel det heller eftersom en del av värdet för personen som har bilden kanske ligger i att kunna berätta om den).

En gång fanns ju mecenater, folk som köpte stora mängder konst från relativt okända konstnärer för att de visste att de hade gott omdöme och ville stödja och försörja nya unga konstnärer. Men även då köpte de nog bara från konstnärer som de trodde kunde producera bra även i framtiden. Så ekonomiska investeringsbedömningar hänger i bakgrunden ändå.

(Det bara måste vara svårare att ta beslutet att köpa ett, för dig, aldrig så fint konstverk för 8000 om du Vet med 98% säkerhet att det är värt 500 kr vid arvsskiftet. -om det inte är en beställning. När man som sagt kan köpa en annan tavla man gillar för samma pris som med 60% sannolikhet är värd i alla fall hälften om några år och med 2% sannolikhet är värt lite mer.)

Jag hade det där grälet med mina föräldrar som tonåring om självlärda konstnärer och varför de inte slog lika ofta som utbildade -helt orimligt tyckte jag. Men rimligheten spelar ju ingen roll när det gäller investeringar, allt som spelar roll är ju sannolikheten för att det är en bra investering.

 

[Petruska]

Har du träffat folk som först frågar efter konstnärens CV innan de bestämmer vad de TYCKER om ett verk? Det har inte jag.

Inte jag heller. Däremot har jag träffat många som gärna vill ha ett sammanhang kring olika konstnärliga verk berättat för sig. Sådana sammanhang påverkar kanske inte om man gillar eller inte gillar verket (om man tex skulle vilja ha det hemma eller inte), men det kan ju tveklöst påverka hur intressant man tycker att verket är. Konst har ju fler dimensioner än fint/fult, gilla/ogilla - vilket kanske är en av de saker som skiljer konst från tex dekoration.