Att sälja tavlor

[Badger]

Nåja det verkar ju finnas siter för sådant här
http://www.konstgalleri.se/
Svenska konstnärer som säljer på nätet. Där kanske konsten kan läggas upp? Jag måste säga att jag inte kan utröna hur seriös siten är, den kanske är extremt oseriös, den verkar inte vilja ha betalt. Men konsten som ligger uppe där verkar mer vara i den prisklassen jag föreställde mig om man inte är ganska känd.

(Dvs jag tänkte att man kanske säljer första tavlorna för 1000-3000 inte 8000-15000)

 

[monster1]

Jooo om det gäller beställningar såklart. Men om jag började måla olja hemma nu för nöjes skull skulle ju duken fortfarande kosta 400 kr metern och jag skulle inte få tillbaka det.

(Keramik var jag ju inte helt usel på som yngre och det kostade mycket kurser, lera osv. Men jag fick ju inga pengar tillbaka för det. Det var en hobby. Ridningen kostar också massor, inte ett öre få jag tillbaka.)

Jag antar att faktumet att skatten på hobbyförsäljning kickar in först efter en viss summa är just att material kostar och skatteverket tänker sig inte att man egentligen riktigt försörjer sig på hobbyn utan bara inte går lika mycket back.

När det gäller konst så kanske folk också funderar över framtida värde, eller jag skulle göra det i alla fall (har några alster från namn som är kända nog att hamna på värderingssiter och vara vagt igenkänningsbara -de är fortfarande bara värda mellan 800-1200 kr (och ganska fula i sin garderob)). En fin tavla på ett café brukar visserligen ha en prislapp på 6000 (vad jag också sett), men en tavla man hittat på auktion från någon helt okänd gör ju verkligen inte det oftast (och det är ju ofta där de hamnar förr eller senare). Så som investering är det högrisk.

Så jag håller med Tanten om att produkter från hobbyverksamhet rimligen är värda vad någon vill betala för dem, inte vad materialet kostar. Eftersom materialet i sig inte längre går att använda när det sitter torkat på duken, och duken inte längre går att använda när konstverket sitter fast på den. (Och just att skänka bort sitt måleri mot brödkanter har ju folk gjort i alla tider, Vincent van Gogh tex)

En beställning däremot måste rimligen kosta material och arbetskostnad. Dvs om jag vill ha en målning av min häst och har valt hobbykonstnär så måste jag såklart betala material och tidsåtgång.

Därmed inte sagt att någons mamma ska skänka bort sin konst, det skulle hon ju sluta med. Dessutom Vill ju folk uppenbarligen ha tavlorna, då ska de såklart betala! Utan att jag alltid föreställt mig att när man börjar sälja någonting så startar man vid ett pris där man kan få det sålt (var det nu är, men hon var ju populär i trakten) och sedan höjer priset allteftersom det blir åtgång och popularitet. (anledningen till att någon ovan hellre köper konst för 8000 än för 1000 är ju att hon då tänker att konstnären är populär. Medan jag kanske hellre låter bli eftersom jag kanske föreställer mig att de bara sätter material och så tidskostnad på.)

Men om du inte säljer tavlan eller hänger upp den hemma själv, kan du måla på duken i ett oändligt antal gånger till. Såld eller bortskänkt duk är en förlorad duk.

 

[MalinJ]

Jo för när så många vill ha resultatet att konstnärens tid är en trång sektor så måste priserna gå upp.

(Alla har väl haft en bildlärare som målat hela livet, gått konstfack och nu inte säljer någonting. Att då alla som tycker om att måla måste få materialkostnaden tillbaka när de säljer blir liksom konstigt. Bara för att man gillar att använda material behöver inte det betyda att resultatet är bättre och mer värdefullt för allmänheten än själva materialet. Mina använda ritblock tex är ju helt värdelösa för alla utom min mamma. De ritblock jag inte använt däremot kan jag ju sälja.)

Jag har nog ändå någonstans tänkt mig att vi talar om konst som är omtyckt och inte målningar som är mindre intressant än en ren duk.

 

[MalinJ]

(Dvs jag tänkte att man kanske säljer första tavlorna för 1000-3000 inte 8000-15000)

Jag tycker också att 1000-3000 kr låter rimligt för en ny, okänd konstnär. Om det inte handlar om gigantmålningar borde det priset också kunna täcka både materialkostnader och en del för arbetade timmar.

 

[Badger]

Jag har nog ändå någonstans tänkt mig att vi talar om konst som är omtyckt och inte målningar som är mindre intressant än en ren duk.

Mja, smaken är ju olika och det finns ju hobbykonstnärer som gör målningar som är mindre intressanta för mig (och praktiskt taget alla andra) än en ren duk, utbildade men okända konstnärer också. (och så finns det kända konstnärer man inte heller gillar men som man kan köpa som investering kanske). Jag tänkte mig att det finns väldigt många som tycker om att måla och gör det ganska bra.

Men jag kanske tänker lite utifrån egen ekonomi också, även om jag har 8000 kr som jag känner att jag inte tänkte att jag behövde så skulle jag nog inte köpa ett konsverk av en helt okänd person som är helt outbildad. Eftersom jag skulle kunna köpa ett annat konstverk av en hyggligt känd person som är helt utbildad istället. Eller rent av 4 stycken av en som är död och känd och finns representerad på Nationalmuseum som jag gillar. Då skulle mina 8000 helt plötsligt ha en chans att vara värda i alla fall 2000 eller ev 10 000 om 20 år istället för 500 kr. (och så kanske jag känner mig osäker som bedömare också, jag kanske skulle ändra min smak på 4 år och då är det helt bortkastat).

Om jag skulle köpa ett verk av en väninna eller en bekant beror det ju däremot på, då har den ett större värde för mig.

 

[Badger]

Missade att läsa ditt nästa inlägg vi verkar ha ungefär liknande tankar om prisnivå ändå.

 

[rabalder]

Oj!!! Blev överväldigad att plötsligt upptäcka att den här tråden ju handlar om mig. Jag är mamman som målar. Jag har 2,5 års måleri/grafikutbildning som jag gick för många år sedan, jobbade sedan som verksam konstnär i 5 år då bland annat den stora väggmålningen min dotter lade upp på första sidan här gjordes. Efter dessa år då jag dels arbetade med egen konst men också med konstprojekt med ungdomar tog bilderna i huvudet plötsligt slut, det var inte kul längre. Så jag skolade om mig och lade ganska många år i psykiatribranschen istället. Målade inte på 10 år. Men så blev det plötsligt dags igen... Precis som dottern skriver här blev det efter mycket tjat från en vän som ville sitta modell och fick målningen. Sen ville fler vänner ha... Svårt att ta betalt då. Det har varit skillnad innan när jag ställt ut dem och folk har köpt den vägen. Jag är ju inte yrkesverksam konstnär nu. Men bra sugen på att jobba mer med det igen.
Det konstiga är att ifrån de stora kvinnomålningarna på minst 1x1,5 meter (väggmålningen är över 13 meter hög) så blev nu bildspråket ett annat (åldern?) mycket mindre målningar på ca 1mx60 cm. Yttepytte alltså.

 

[rabalder]

Det är just därför som jag frågar andra om råd, för mamma har en tendens att nedvärdera sina verk sedan ett tag tillbaka och skulle nog inte ta mer betalt för en akrylmålning än en femhundring. Och det är enligt mig alldeles för lite - det är vad jag tar för några foton, och då vet jag att jag ligger i underkant. I en målning ligger enormt många mer timmar och materialåtgång bakom! Jag vet att hon har gått en grafikutbildning men vet inte om hon läst något mer än så. Det är främst akryl men även olja som hon målar med.

Hon hade ett namn i alla fall mer lokalt när jag var liten, sedan lade hon penslarna på hyllan ett tag. Hon har bland annat målat denna vägg:

(Antar att detta är väldigt väldigt stort format? )

 

[MalinJ]

Oj!!! Blev överväldigad att plötsligt upptäcka att den här tråden ju handlar om mig. Jag är mamman som målar. Jag har 2,5 års måleri/grafikutbildning som jag gick för många år sedan, jobbade sedan som verksam konstnär i 5 år då bland annat den stora väggmålningen min dotter lade upp på första sidan här gjordes. Efter dessa år då jag dels arbetade med egen konst men också med konstprojekt med ungdomar tog bilderna i huvudet plötsligt slut, det var inte kul längre. Så jag skolade om mig och lade ganska många år i psykiatribranschen istället. Målade inte på 10 år. Men så blev det plötsligt dags igen... Precis som dottern skriver här blev det efter mycket tjat från en vän som ville sitta modell och fick målningen. Sen ville fler vänner ha... Svårt att ta betalt då. Det har varit skillnad innan när jag ställt ut dem och folk har köpt den vägen. Jag är ju inte yrkesverksam konstnär nu. Men bra sugen på att jobba mer med det igen.
Det konstiga är att ifrån de stora kvinnomålningarna på minst 1x1,5 meter (väggmålningen är över 13 meter hög) så blev nu bildspråket ett annat (åldern?) mycket mindre målningar på ca 1mx60 cm. Yttepytte alltså.

Grattis till din återfunna lust! Var rädd om den!

Jag har en liknande historia med ett mångårigt uppehåll. Kunde inte förmå mig att ta i en pensel och det kom efter att ha målat mycket på beställning och då motiv som jag inte brann för, vilket gjorde att det till slut stod mig upp i halsen. Det var bom stopp. Passade på att utbilda mig inom andra konstnärliga områden under tiden och en vacker dag kom målarlusten smygande igen. Sådan lycka!

Jag ser tillbaka på uppehållet som någon slags konstnärlig utbrändhet och jag försöker också hantera det så för att inte hamna där igen. En viktig del i det tror jag är att verkligen se sitt eget värde. Att inte känna sig utnyttjad eller tvingad till något man inte vill. Att inte vara för snäll. Att ta betalt för det man gör.

 

[tanten]

Oj!!! Blev överväldigad att plötsligt upptäcka att den här tråden ju handlar om mig. Jag är mamman som målar. Jag har 2,5 års måleri/grafikutbildning som jag gick för många år sedan, jobbade sedan som verksam konstnär i 5 år då bland annat den stora väggmålningen min dotter lade upp på första sidan här gjordes. Efter dessa år då jag dels arbetade med egen konst men också med konstprojekt med ungdomar tog bilderna i huvudet plötsligt slut, det var inte kul längre. Så jag skolade om mig och lade ganska många år i psykiatribranschen istället. Målade inte på 10 år. Men så blev det plötsligt dags igen... Precis som dottern skriver här blev det efter mycket tjat från en vän som ville sitta modell och fick målningen. Sen ville fler vänner ha... Svårt att ta betalt då. Det har varit skillnad innan när jag ställt ut dem och folk har köpt den vägen. Jag är ju inte yrkesverksam konstnär nu. Men bra sugen på att jobba mer med det igen.
Det konstiga är att ifrån de stora kvinnomålningarna på minst 1x1,5 meter (väggmålningen är över 13 meter hög) så blev nu bildspråket ett annat (åldern?) mycket mindre målningar på ca 1mx60 cm. Yttepytte alltså.

Då blev det för mig ett helt annat scenario.

Från att ha haft bilden av en amatör som målar för skojs skull och för att hon vill så blev det en utbildad konstnär och då är det i mina ögon en annan sak.

Framförallt är det dina scener som är annorlunda. Med utbildning i bagaget är du sannolikt välkommen till lokala konstföreningar runt om i dina bygder. Kommunala konsthallar och lokala gallerier tar säkert emot dig!

Som jag ser det är det en hårfin skillnad mellan att vara "yrkesverksam" till att måla det man har lust och möjlighet till. En av mina favoriter är en grafiker som varit konstansvarig på landstinget samtidigt som hon skapat och även varit delägare i ett konstnärsdrivet galleri. Hon ställer ut lite då och då över hela länet och annanstans. Både samlings och separatutställningar.

Du ÄR konstnär eftersom du har utbildning. Att du har (hade?) brödjobb spelar väl ingen roll? Hur många i KRO är heltidsverksamma och kan leva på det? Inte så stor andel.

För mig blir också prisbilden annorlunda eftersom du är yrkesutbildad.

Jag gör en pudel
Lägg dig på mellan 5-10 papp och se om folk köper, om konstföreningar köper.

 

[labb]

Jag vill här bara inflika att jag inte tycker yrkesutbildningar, konstnärsskolor och andra utbildningar bör påverka prissättningen utan den bör bestämmas utifrån kvalitén på verken.

 

[Petruska]

Jag vill här bara inflika att jag inte tycker yrkesutbildningar, konstnärsskolor och andra utbildningar bör påverka prissättningen utan den bör bestämmas utifrån kvalitén på verken.

Fast så funkar det ju inte. Bland annat för att verkens "kvalitet" inte är en fråga som nödvändigtvis har ett klart svar. Så sett får man ju det pris som någon vill betala. Sen kan man acceptera det priset eller inte.

En konstnär med utbildning bakom sig, kan väl ha självförtroende nog att sätta vettiga priser och sedan se om någon köper. Då pratar vi om en helt annan verksamhet än den där man tar betalt för att få materialkostnaderna täckta.

 

[MalinJ]

En konstnär med utbildning bakom sig, kan väl ha självförtroende nog att sätta vettiga priser och sedan se om någon köper. Då pratar vi om en helt annan verksamhet än den där man tar betalt för att få materialkostnaderna täckta.

Fast det självförtroendet kan man ju i och för sig ha även utan utbildning.

 

[Badger]

Då blev det för mig ett helt annat scenario.

Från att ha haft bilden av en amatör som målar för skojs skull och för att hon vill så blev det en utbildad konstnär och då är det i mina ögon en annan sak.

Framförallt är det dina scener som är annorlunda. Med utbildning i bagaget är du sannolikt välkommen till lokala konstföreningar runt om i dina bygder. Kommunala konsthallar och lokala gallerier tar säkert emot dig!

Som jag ser det är det en hårfin skillnad mellan att vara "yrkesverksam" till att måla det man har lust och möjlighet till. En av mina favoriter är en grafiker som varit konstansvarig på landstinget samtidigt som hon skapat och även varit delägare i ett konstnärsdrivet galleri. Hon ställer ut lite då och då över hela länet och annanstans. Både samlings och separatutställningar.

Du ÄR konstnär eftersom du har utbildning. Att du har (hade?) brödjobb spelar väl ingen roll? Hur många i KRO är heltidsverksamma och kan leva på det? Inte så stor andel.

För mig blir också prisbilden annorlunda eftersom du är yrkesutbildad.

Jag gör en pudel
Lägg dig på mellan 5-10 papp och se om folk köper, om konstföreningar köper.

Och jag håller med Tanten!


(Även om jag inte egentligen faktiskt diskuterade ts problem utan mer ngt slags ekonomiteori, eftersom jag är intresserad av ekonomi (dessutom hamnar ju det plötsligt i hyggligt känd i trakten och utbildad från outbildad och okänd i resonemanget. ))

 

[tanten]

Jag vill här bara inflika att jag inte tycker yrkesutbildningar, konstnärsskolor och andra utbildningar bör påverka prissättningen utan den bör bestämmas utifrån kvalitén på verken.

Grovt förenklat är det genrellt så att den som har en yrkesutbildning gör ett bättre arbete än den glada amatören. Ovasett om det gäller snickeri, rörkrökeri eller konst.
Kvalitet och att veta vad man gör hänger ihop i de flesta fall.

 

[MalinJ]

Grovt förenklat är det genrellt så att den som har en yrkesutbildning gör ett bättre arbete än den glada amatören. Ovasett om det gäller snickeri, rörkrökeri eller konst.
Kvalitet och att veta vad man gör hänger ihop i de flesta fall.

Fast just konst handlar ju väldigt mycket om talang och kreativitet. En del har det, andra inte. En del kan lära sig, i alla fall till viss del, andra är i princip hopplösa fall. Det är inte alla konstnärliga utbildningar som kör med intagningsprov heller, skolorna ska gå runt ekonomiskt och man får bidrag för varje student, vilket leder till att det slinker igenom en hel del som faktiskt inte har mycket att komma med, trots utbildning.

Men visst, ska man grovt förenkla och generalisera stämmer det säkert många gånger. Fast i slutändan är det ju ändå resultatet man ser så AndersB har nog inte helt fel där heller.

Sen har jag faktiskt aldrig varit med om att gallerier, konsthandlare och liknande har frågat efter vad man har för utbildning. Dom brukar gå på det dom ser.

 

[tanten]

Sen har jag faktiskt aldrig varit med om att gallerier, konsthandlare och liknande har frågat efter vad man har för utbildning. Dom brukar gå på det dom ser.

Njae?

I de sammanhang där jag verkar är utbildning ett grundkrav för att ställa ut. Och detta även på lokal nivå.
Ska du kunna få del av utställningsersättning och ersättning enligt MU-avtalet så måste du vara utbildad.

Så jo - nog frågas det efter utbildning. De flesta CVn jag sett ligga på utställningar har i stort sett inletts med vilka utbildningar man genomgått och vilka utställningar man deltagit i.

Vi verkar leva i parallella världar

 

[MalinJ]

Vi verkar leva i parallella världar

Uppenbarligen! Det beror säkert på att jag aldrig deltagit i någon utställning där det utgår utställningsersättning. Min utställningsersättning är den summa jag säljer för.

 

[labb]

Grovt förenklat är det genrellt så att den som har en yrkesutbildning gör ett bättre arbete än den glada amatören. Ovasett om det gäller snickeri, rörkrökeri eller konst.
Kvalitet och att veta vad man gör hänger ihop i de flesta fall.

Det är som du skriver mycket förenklat, på individnivå tycker inte jag det stämmer. Faktiskt så att det omvända kan gälla, utbildningar riskerar att föra in en i gängse mainstreamutövande och för en person med talang kan det vara bättre att gå sin egen väg. Men det varierar som sagt, för den enskilde finns inget givet svar om varken det ena eller andra.

Njae?

I de sammanhang där jag verkar är utbildning ett grundkrav för att ställa ut. Och detta även på lokal nivå.
Ska du kunna få del av utställningsersättning och ersättning enligt MU-avtalet så måste du vara utbildad.

Så jo - nog frågas det efter utbildning. De flesta CVn jag sett ligga på utställningar har i stort sett inletts med vilka utbildningar man genomgått och vilka utställningar man deltagit i.

Vi verkar leva i parallella världar

Det är nog skillnad när politiker eller tjänstemän beslutar om konstinköp.

 

[Petruska]

utbildningar riskerar att föra in en i gängse mainstreamutövande och för en person med talang kan det vara bättre att gå sin egen väg.

Nu var du ändå lite rolig.

Ser vi till vilka konstnärer som på olika vis "skapar skandaler", så vågar jag tippa att det företrädesvis rör sig om dem som har femårig akademisk utbildning bakom sig. I alla fall i Sverige.

Du verkar inte veta så mycket om konstnärlig skolning.

Anar snarast bildningsförakt i ditt antagande.