att sälja sin ögonsten är inte lätt, men ibland är man ju tvungen båda för sin egens och hästens skull (inte roligt för hästen att få krav på sig som den inte klarar av heller).
Vi har sålt en del hästar genom åren och visst finns dte stunder då jag saknar dem så att det gör ont! Och att se dem bli pålastade på en okänd transport och helt plötsligt få en ny matte som bestämemr vad som är bra och dåligt, rätt och fel, är svårt.
Det vi har varit jättenoga med, är att verkligen vänta in rätt köpare och inte bara se till att hästen måste bli såld snabbt. Det är många vi har nekat att köpa våra hästar! Vi låter hästarna välja, ser till att de ev köparna kommer flera gånger, man pratar mycket om vad de har för syn på hästhållning, försöker höra sig runt lite om dem etc etc. Man ser helt enkelt till att få en ordentlig koll på vad dte är för folk man funderar på att ev lämna iväg sin ögonsten till. Sen har vi ofta fått oerhört bra kontakt med köparna av våra hästar att de ringer/mailar och berättar hur dte går, skickar bilder, bjuder upp oss att hälsa på/rida etc. Och dte är en enorm trygghet. När jag sålde min älskade unggrabb hamnade han hos en man som verkligen älskar honom och han har tom sagt att jag ska se det som om vi delar på honom
att skriva in i kontraktet också att man alltid ska ha "första tjing" på att köpa hästen, om den skulle säljas, gör ju att man har en liten trygghet om det inte skulle fungera hos nya ryttaren, man har lite mer koll och den nya ägaren måste enligt avtalet höra av sig om hästen ska säljas, så man vet alltid var den är någonstans.
Det finns många bra hästköpare, det gäller bara att vänta in den rätta!
lycka till!
