Hippocampus
Trådstartare
Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag fått rodda allt för vem skulle annars göra det?
Jag behöver en paus. Från allt. Min kropp och själ är så utmattade så jag kan inte sova, leva eller något.
Jag har hamnat i en situation som just nu är övermäktig. Jag har ingen heller att prata med. Det finns flera komponenter i detta:
Jobbet: jag gillar mina arbetsuppgifter. Det är jättekul. Min bransch är högaktuell. Jag har jobbat på samma ställe i 12 år. Det senaste året har jag fått gliringar från min chef att denne inte är nöjd. Jag har bett om förtydligande så jag kan göra det bättre men jag får inget. Det eskalerade i våras när chefen tog över ett möte och gav sig på mig verbalt. En monolog hur värdelös jag är, alla chefer tycker jag är så dålig, och så berättade hon om arbetsuppgifter som jag inte skötte. Problemet är att de uppgifterna inte är aktuella, de utförs inte i dagsläget och cheferna vet det och har fått utbildning. Då ändrar chefen sig och säger ”då är det väl nåt annat”. Sen gav hon på sig på min personliga hygien, hur det kliar i hennes hals när hon sitter bredvid mig. Vilket har hänt en gång detta år. Avslutningsvis sa hon att jag skulle fundera på att fortsätta jobba men hon uppskattar mig.
Detta kan ju få vem som helst att ta livet av sig. Och det är inte allt.
Jag gick hem o letade jobb. Har varit på en intervju men det kändes kanske inte helt rätt. Vi får se.
Hem: Jag har hyrt ett hus i många år och ägarna vill gärna sälja. Den ena i ägarfamiljen månar om att jag ska ha nånstans att bo och har troligen, utan att jag vet, skjutit på försäljningen för min skull (och såklart marknaden). Men det är en konstant press att veta att jag har inget boende. För ett par månader sen kom ägarna på besök och pratade om försäljning igen men jag fick inget beslut om det. Nu vill de ses igen i helgen och nu lär det komma. Jag har hästarna inackorderade 800 m från där jag bor (utom en som är på kollo). Trivs inte där heller egentligen men hästarna trivs, det är billigt och jag har byggt upp nätverk av olika personer i området (höbonde, hovslagare etc). Var ska jag hitta boende? Hur? Vad? När?
Detta gör att jag är nu helt utmattad. Plus att jag har en gammal hund som inte lär finnas länge till, jag har en fånghäst som oroar mig, en unghäst på kollo som jag behöver ta hem pga ekonomin men jag vet ju inte ens vart jag ska vägen.
Jag måste bena upp detta med en sak i taget men hur? Vad ska jag börja med? Jag tänker på allt och då känner jag hur utmattning, depression och ångest närmar sig (haft de senare två innan som jag håller i schack med tankar).
Jag behöver en paus. Från allt. Min kropp och själ är så utmattade så jag kan inte sova, leva eller något.
Jag har hamnat i en situation som just nu är övermäktig. Jag har ingen heller att prata med. Det finns flera komponenter i detta:
Jobbet: jag gillar mina arbetsuppgifter. Det är jättekul. Min bransch är högaktuell. Jag har jobbat på samma ställe i 12 år. Det senaste året har jag fått gliringar från min chef att denne inte är nöjd. Jag har bett om förtydligande så jag kan göra det bättre men jag får inget. Det eskalerade i våras när chefen tog över ett möte och gav sig på mig verbalt. En monolog hur värdelös jag är, alla chefer tycker jag är så dålig, och så berättade hon om arbetsuppgifter som jag inte skötte. Problemet är att de uppgifterna inte är aktuella, de utförs inte i dagsläget och cheferna vet det och har fått utbildning. Då ändrar chefen sig och säger ”då är det väl nåt annat”. Sen gav hon på sig på min personliga hygien, hur det kliar i hennes hals när hon sitter bredvid mig. Vilket har hänt en gång detta år. Avslutningsvis sa hon att jag skulle fundera på att fortsätta jobba men hon uppskattar mig.
Detta kan ju få vem som helst att ta livet av sig. Och det är inte allt.
Jag gick hem o letade jobb. Har varit på en intervju men det kändes kanske inte helt rätt. Vi får se.
Hem: Jag har hyrt ett hus i många år och ägarna vill gärna sälja. Den ena i ägarfamiljen månar om att jag ska ha nånstans att bo och har troligen, utan att jag vet, skjutit på försäljningen för min skull (och såklart marknaden). Men det är en konstant press att veta att jag har inget boende. För ett par månader sen kom ägarna på besök och pratade om försäljning igen men jag fick inget beslut om det. Nu vill de ses igen i helgen och nu lär det komma. Jag har hästarna inackorderade 800 m från där jag bor (utom en som är på kollo). Trivs inte där heller egentligen men hästarna trivs, det är billigt och jag har byggt upp nätverk av olika personer i området (höbonde, hovslagare etc). Var ska jag hitta boende? Hur? Vad? När?
Detta gör att jag är nu helt utmattad. Plus att jag har en gammal hund som inte lär finnas länge till, jag har en fånghäst som oroar mig, en unghäst på kollo som jag behöver ta hem pga ekonomin men jag vet ju inte ens vart jag ska vägen.
Jag måste bena upp detta med en sak i taget men hur? Vad ska jag börja med? Jag tänker på allt och då känner jag hur utmattning, depression och ångest närmar sig (haft de senare två innan som jag håller i schack med tankar).
