Hej,
Jag är i en fruktansvärt jobbig sits, och jag känner att jag måste omplacera min ena hund. För hennes skull.
Jag har 2 hundar idag, av samma ras (Lhasa apso), där den äldsta är 1år och 8 månader och den yngre är 11 månader. Problemet är att dom stressar varandra sjukt mycket, den yngre mår inte bra alls i det här. Hon skäller och ylar hysteriskt när hon ser en människa, en hund, hör en bil som låter annorlunda, försöker jaga bilar, mopeder, cyklar... Det här beteende smittar såklart av sig på den äldre hunden, och då är ju verkligen cirkusen igång. Den yngre blir helt blockerad och nafsar efter den som kommer i vägen. Det här beteendet har eskalerat kraftigt dom senaste månaderna...
Inomhus fungerar det hyfsat, där kan jag styra upp så att dom låter bli varandra, men då jag bor väldigt litet så har jag egentligen inte möjlighet att ha dom i olika rum.
Den yngre har dessutom rejäl separationsångest, och kommer nog aldrig fixa att vara ensam. Och tyvärr kan inte jag lova ett liv där hon slipper vara själv, det funkar just nu genom hundvakter som ställer upp, men det kommer inte fungera i 10-15år... Sånt får man ju räkna med, men hon kan inte ens vara ensam i 5 minuter utan att försöka bryta sig ut, tugga sönder saker eller yla förtvivlat.
Jag har tagit hjälp av instruktörer, och att skaffa hund var inte ett förhastat beslut, tidigare har jag endast haft brukshundar, men jag kände att intresset för att tävla och träna har svalnat. Därför valde jag en hundras som kan vara nöjd med 1-2 timmar i skogen varje dag, simma ibland och lägga enklare spår och köra lite agility. Den äldre hunden har varit jättenöjd med det här, och har fungerat klockrent i allt. Tills att den här yngre kom, och gjorde hela tillvaron stressad.
Mitt sista hopp hänger nu på att den yngre kan få ett bättre liv hos en kvinna några mil härifrån, som nu är en pigg förtidspensionär som har fött upp Lhasa apso tidigare under många år, och som vill ha en kompis som följer med henne i skogen och kan ligga i soffan med henne på kvällarna.
Jag tror och hoppas, att den yngre förmågan kan hitta lugnet hos en äldre lugn person, få vara ensamhund, slippa bara ensam och bara få ha en persons odelade uppmärksamhet... Är jag världens värsta människa? Finns det en chans att det kan funka?
Självklart vet denna kvinna om alla problem som finns, och är beredd att jobba med dom. Nu är allt jag berättat negativt, men det är en väldigt snäll och go liten hund som fungerar hyfsat dom gånger hon slipper min andra hund i några timmar. Så min förhoppning är att hon ska kunna varva ner och slippa stressen hos någon annan... Känner mig som världens sämsta hundägare, men hon visar så tydligt att hon inte trivs...
Jag är i en fruktansvärt jobbig sits, och jag känner att jag måste omplacera min ena hund. För hennes skull.
Jag har 2 hundar idag, av samma ras (Lhasa apso), där den äldsta är 1år och 8 månader och den yngre är 11 månader. Problemet är att dom stressar varandra sjukt mycket, den yngre mår inte bra alls i det här. Hon skäller och ylar hysteriskt när hon ser en människa, en hund, hör en bil som låter annorlunda, försöker jaga bilar, mopeder, cyklar... Det här beteende smittar såklart av sig på den äldre hunden, och då är ju verkligen cirkusen igång. Den yngre blir helt blockerad och nafsar efter den som kommer i vägen. Det här beteendet har eskalerat kraftigt dom senaste månaderna...
Inomhus fungerar det hyfsat, där kan jag styra upp så att dom låter bli varandra, men då jag bor väldigt litet så har jag egentligen inte möjlighet att ha dom i olika rum.
Den yngre har dessutom rejäl separationsångest, och kommer nog aldrig fixa att vara ensam. Och tyvärr kan inte jag lova ett liv där hon slipper vara själv, det funkar just nu genom hundvakter som ställer upp, men det kommer inte fungera i 10-15år... Sånt får man ju räkna med, men hon kan inte ens vara ensam i 5 minuter utan att försöka bryta sig ut, tugga sönder saker eller yla förtvivlat.
Jag har tagit hjälp av instruktörer, och att skaffa hund var inte ett förhastat beslut, tidigare har jag endast haft brukshundar, men jag kände att intresset för att tävla och träna har svalnat. Därför valde jag en hundras som kan vara nöjd med 1-2 timmar i skogen varje dag, simma ibland och lägga enklare spår och köra lite agility. Den äldre hunden har varit jättenöjd med det här, och har fungerat klockrent i allt. Tills att den här yngre kom, och gjorde hela tillvaron stressad.
Mitt sista hopp hänger nu på att den yngre kan få ett bättre liv hos en kvinna några mil härifrån, som nu är en pigg förtidspensionär som har fött upp Lhasa apso tidigare under många år, och som vill ha en kompis som följer med henne i skogen och kan ligga i soffan med henne på kvällarna.
Jag tror och hoppas, att den yngre förmågan kan hitta lugnet hos en äldre lugn person, få vara ensamhund, slippa bara ensam och bara få ha en persons odelade uppmärksamhet... Är jag världens värsta människa? Finns det en chans att det kan funka?
Självklart vet denna kvinna om alla problem som finns, och är beredd att jobba med dom. Nu är allt jag berättat negativt, men det är en väldigt snäll och go liten hund som fungerar hyfsat dom gånger hon slipper min andra hund i några timmar. Så min förhoppning är att hon ska kunna varva ner och slippa stressen hos någon annan... Känner mig som världens sämsta hundägare, men hon visar så tydligt att hon inte trivs...
