Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag tror att många i tråden tänker väldigt olika när det gäller övervakning. Jag har varit under hot, alltså ser jag övervakningskameror som en trygghet. En av våra grannar blev kidnappad, därför ser jag säkerhetsdörrar, porttelefon med kamera och skottsäkra fönster som en trygghet. har man aldrig behövt ta hänsyn till hot/kidnappning osv så kan jag förstå att det upplevs som överdrivet och instängt.

Jag har kamera på min dotter när hon sover i sitt rum, då ser jag när hon piper om jag måste gå in eller om hon kommer att somna om själv. Ofta tjuter hon till när hon vaknar och somnar om 5 sek, men springer jag in så vaknar hon till liv ist, därför har jag kamera så att vi båda kan sova bättre. Jag är inte främmande för att ha kamera i lekrummet heller om jag får fler barn och de vill leka där istället för att titta på när jag lagar mat eller liknande. Förstår inte vad det är för kränkande och upprörande med det?
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Ja den tonen får stå för dig, du tycker att det är integritetskränkande och bör då också anse att annan övervakning som babyvakt ( walkie talkie ) också är det? Jag använder inte kameraövervakning och inte heller gps. Andningsalarm, babyvakt och ev ett snöre i byxan, men jag anser fortfarande inte att det är integritetskränkande.

Med det menar jag verkligen inte att bara för att det används så kan det inte vara integritetskränkande, att spana/spionera och tjuvlyssna på äldre barn, där är jag helt med på noterna om integritetkränkande.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag blev också nästan kränkt av den kommentaren, att det verkade som om du inte ville ha dina barn i samma rum, och då gällde det inte ens mig. :crazy:

Håller med dig angående din syn på övervakning också. Kan det sätta dit en pedofil, hindra en våldtäkt eller rädda någons liv så är det helt klart värt att själv bli filmad. Jag har ingenting att dölja och blir inte kränkt för det heller.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag ar aven for overvakningssystem i samhallet, om det kan hjalpa en enda manniska sa ar det viktigare an min integritet. Hastighetskameror ar jattebra, overvakningskameror pa torg och mataffarer jattebra hjalp vid olyckshandelser, snatterier och brak. Det ar inga problem for mig eftersom jag inte snattar, kor for fort eller valdtar folk i folktomma grander.

Jag tycker det kanns olustigt att du antar att jag vill slippa mina barn eftersom de far leka i sitt rum.

Ja, det där är de vanliga argumenten, och om det går att påverka värderingar av det slaget genom uppfostran, så vill jag helst inte att mina barn tänker som du i den frågan.

Det finns dessutom en massa studier som visar att övervakningskameror inte minskar brottsligheten och att människor dessutom blir mindre hjälpsamma vid kriser och olyckor när det finns kameror, men det är en lång diskussion.

Jag skrev att jag tror att jag skulle reagera med att tänka så om jag såg en sådan kamera hemma hos någon. Andra saker i samma familj skulle nog ganska lätt kunna övertyga mig om motsatsen, det beror ju på resten.

Jag tror att många i tråden tänker väldigt olika när det gäller övervakning. Jag har varit under hot, alltså ser jag övervakningskameror som en trygghet.

Mina föräldrar stod under mordhot under i princip hela min uppväxt, och det hände saker (hus brann ner, jag fick åka med skydd till skolan några gånger etc). Jag tycker ändå inte som du.

I övrigt är det som jag skrev ovan ganska välbelagt att övervakningskameror i samhället inte har de effekter som folk som gillar dem tror att de har, och den trygghet de ev skapar är alltså falsk.

att spana/spionera och tjuvlyssna på äldre barn, där är jag helt med på noterna om integritetkränkande.

Och var går gränsen? Och varför vid större barn? När man har en bebis framstår kanske en treåring så stor att det vore integritetskränkande, när man väl har en treåring är det sexåringen som verkar för stor...

Jag har ingenting att dölja och blir inte kränkt för det heller.

Se ovan.

Jag vill som sagt inte att mina barn har så låg personlig integritet att de kör det där "jag har inget att dölja så mig får man gärna övervaka-argumentet", om jag kan påverka den saken. DEt har ingenting med att faktiskt ha skumma saker att dölja att göra, det handlar om att ha någon form av personlig integritet, och gränser runt sin person.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag tycker inte att jag har nagon lag personlig integritet. Jag antar helt enkelt att ingen vill titta pa mig om jag inte gor nagot intressant. Jag antar att ingen nagonsin har sett mig pa overvakningskameror eftersom de inte tittar efter sana ointressanta objekt.

For att bli krankt maste man anta att den som tittar vill nagot som inte ar meningen.

Jag overvakar min trearing eftersom ettaringen ar i narheten. Jag overvakar honom inte for att jag vill se hur han leker eller vad han gor (sa lange det inte ar farligt eller skadligt).

Det ar en svar overvagning nar man bor sluta, men jag stretchar ju alla granser nar det funkar. Ettaringen kan jag lamna i badet i max fem sekunder medan jag springer ut och hamtar telefonen som ringer. Trearingen kan jag kolla till varannan minut sa lange jag hor att han plaskar runt emellan.

Om trearingen ar ute kan ettaringen vara sjalv i lekrummet och da kollar jag honom varannan minut ungefar. Om trearingen ar dar kollar jag var 30e sekund-varannan minut beroende pa vad de gor.

Alla har olika grans for vad som kanns som krankande, det betyder inte att den ena har lagre integritet an den andra.

For mig gor det livet enklare att titta i kameran an att springa dit och titta och stora deras lek.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

For att bli krankt maste man anta att den som tittar vill nagot som inte ar meningen.

Nej, det har som sagt inte med det att göra. Det har med privatlivet att göra, med att ha gränser runt sin person, även när man inte gör något särskilt alls.

Men jag visste redan innan att vi skulle hamna i den här diskussionen, och det var därför jag drog mig för att svara på inläggen om kameror och integritet.

Att din treåring nu bara tycker att kameran är rolig, betyder ju inte att han/hon kommer att tycka så sen, tex när han/hon om tio år tänker på saken. Treåringar gör en massa saker som de inte känns vid senare i livet. :D
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Nu måste jag klargöra vad vi diskuterar du och jag innan jag svarar känner jag, jag har diskuterat det som var huvuddiskussionen, dvs GPS och där går nog min gräns när barnet har det vett som krävs utan förälders närvaro och kan meddela sig för andra vem hen är och vart hen hör hemma.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Ok. Och i det fallet skulle jag se till att hålla ögonen på barnet så att det inte försvinner. (Jag har varit ensam med små barn på den typ av flygplatser som du nämner, tex, det var faktiskt inga problem med det.)

I övrigt är det lite underligt, tycker jag, att sådant som man av integritetsskäl inte gör mot större barn/vuxna, skulle vara ok att göra mot mindre barn. Mindre barn skyddar ju sina egna gränser sämre än större, borde de inte respekteras snarare mer än mindre, just därför? För mig är det i alla fall rimligt att man aktar de som av något skäl är svaga vid tillfället, när det gäller integritetsfrågor.

Sen startade ju diskussionen också i det rimliga/orimliga att blåsa upp risker och oro. Jag tycker att Lingonben reder ut det bra.

Att respekt för föräldrars oro skulle kunna slå ut det jag ser som respekt för barnens integritet, finns inte. Föräldrar får ta ansvar för sin oro, "helt enkelt".

"Det vett som krävs" och "kan meddela sig" är ju rätt luddigt, och kan säkert uppfattas väldigt olika av en lugn förälder resp av en orolig. (Om jag ville skulle jag kunna argumentera för sådär 9-11 år med de formuleringarna, och tänker vi oss sen att vi är utomlands så kan ju barnet inte meddela sig längre pga språket osv.)
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Gps tycker jag är helt ok så länge barnet är litet. För några veckor sedan var jag och köpte lördagsgodis med min snart fyraåriga dotter. På vägen hem tappade minstingen nappen och jag böjde mig ner över vagnen i två sekunder. När jag titta upp var fyraåringen borta! Jag blev alldeles kall... Det hade stannat till en bil samtidigt som jag böjde mig över vagnen hade någon tagit henne?
Hon hade bara gömt sig i en busshållsplats och hoppade fram precis när jag var på vär att till fots börja jaga bilen som hade stannat. Shit vad rädd jag blev... I det läget hade jag velat ha en gps.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Angående tekniken känner jag att det får någon annan fixa.

Räckvidden på våran hundspejl är 3 km kuperad terräng, 4 km om det är åkermark.

Skulle man använda en sån på sitt barn som blir kidnappad på affären skulle det alltså ta kidnapparen knappt 5 minuter att försvinna utom räckhåll med en bil.

Den GPS vi ska köpa når man överallt, men det krävs mobiltäckning, man kan ha hunden i skåne och följa den på webben i kiruna. Men om kidnapparen släcker mobiltäckningen så är man borta.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag förstår vad du menar och respekterar din åsikt, jag får fundera ett varv till på detta med GPS.

För mig har det handlat om en vanlig babyvakt, det torde ju då också vara integritetskränkande? Av respekt för föräldrarnas oro, så ska detta inte gå ut över barnen anser du, hur ser du på andningsalarm, risken är ju tämligen liten att ens barn skall drabbas av psd men den finns.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag har aldrig tänkt på andningslarm, men risken för psd är betydligt större än risken för kidnappning. Jag hade inte invänt mot det (det fanns inte på min tid).

Inte kamera, men en sån där grej så att man hör om barnet gråter på natten, tycker jag har visst existensberättigande. Jag använde en sådan nattetid på landet, då det var väldigt långt mellan sovrummen.

Särskilt min ena unge låg mycket och pysslade och pladdrade rätt länge innan han somnade, från ca två år eller så, och då avlyssande jag absolut inte under den tiden. Jag tyckte det var väldigt klart att det där handlade om privatliv och egentid för barnet (jag tolkade det som att barnet klargjorde det ). Jag satte på apparaten när det blev tyst och ungen sov, inte innan. (Jag var ju vaken medan ungen somnade, så jag missade inte heller gråt på det viset.)

Jag använde den väl i fyra, fem år, tror jag, men aldrig för att avlyssna vakna barn, bara sovande, och nästan bara när jag också sov själv.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag kom på en sak till om andningslarm. De övervakar ju i princip inte barnet, bara andhämtningen. Om man andas eller inte hör faktiskt inte riktigt till privatlivet, skulle jag säga. Tex skulle vi ju efter förmåga gripa in om tex en kollega plötsligt verkade vara på väg att kvävas. Vi skulle inte tänka att "kollegan vill inte andas, det är hennes ensak" utan vi skulle se oss moraliskt förpliktade att rädda kollegan. Vid sjukdom upphävs helt enkelt en del personliga gränser, så är det bara och jag tror inte att någon (normalt funtad person) vill ha det annorlunda.

Andningslarmet avslöjar vad jag förstår inget annat om barnet än om det andas eller inte. Jag ser inget integritetsproblem alls med det.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

*lån*

Eftersom ingen kommenterat mitt inlägg så tolkar jag det som att det anses vara helt ok att ha gps på ett barn i skogen.


Är det korrekt uppfattat?
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Efter att ha tillbringat mycket av uppväxten med att panikleta efter lillasyster (som har en utvecklingsstörning och när hon var yngre kunde dra iväg närsomhelst, numera är hon äldreåklokare och låter bli att sticka, dessutom skulle hon numera hitta hem på egen hand), så ja, jag skulle nog kunna tänka mig att ha nån gps-variant på eventuella framtida ungar.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Fast det ar ju darfor jag kollar mina barn ocksa. Ifall de satter i halsen. Ifall trearingen sitter pa ettaringens ansikte. Ja vad vet jag men en massa saker kan handa. Jag kollar dem inte for att det ar skoj eller for att jag ar intresserad, jag kollar dem for att se att de lever.

Om jag hade gps pa mitt barn skulle det inte forandra nagot i mitt beteende, for forhoppningsvis kommer jag aldrig att tappa bort honom. Kidnappare var inte min storsta oro, mer bland folksamlingar att han skulle kunna komma bort, och att jag snabbt skulle kunna hinna hitta honom innan han hann ut pa en vag t ex, eller ner i en flod for att bada...
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Eftersom ingen kommenterat mitt inlägg så tolkar jag det som att det anses vara helt ok att ha gps på ett barn i skogen.

Vill du ha hela diskussionen en gång till? :confused:

Varför skulle skogen utgöra ett undantag från grundläggande uppfattningar om integritet när inte stora, internationella flygplatser gör det?

Om det är omöjligt att gå ut i skogen och respektera människors integritet samtidigt, föreslår jag att du undviker skogen.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag har inga problem alls med integritet och uppenbart inte den snart 10-åriga dottern heller som gärna har gps-halsbandet på sig för att hon då vet att hon inte kan komma vilse och därmed känner sig trygg med att vandra iväg och plocka bär och svamp på egen hand.

Genom den tryggheten som hon själv väljer så utforskar hon mer på egen hand och iom det så lär hon sig också mer om just vår biotop, vad det finns för olika djur och växter på olika marker etc. etc.

Världen är ju faktiskt inte så svart/vit som många bukefalister vill ha den till att framstå :cool:
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag har inga problem alls med integritet och uppenbart inte den snart 10-åriga dottern heller som gärna har gps-halsbandet på sig för att hon då vet att hon inte kan komma vilse och därmed känner sig trygg med att vandra iväg och plocka bär och svamp på egen hand.
Men detta funderar jag över. Skulle du låta henne springa omkring ensam i skogen utan GPS:en? Bortsett från vad hon tycker nu alltså.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Inget barn ska vara ensamt i skogen, men hon har ju 2 äldre syskon som också de fått vara med och plocka bär och svamp (innan gps:ens tid) och då har mycket av tiden gått till att hålla "manuell koll" så inte barnet går vilse. Så övervakad hade hon (liksom de) ju varit i alla fall.

Jag personligen riskerar inte att mina barn går vilse, vare sig det är i skogen eller på okänd plats full med främmande människor.

Tror nog att vi alla inser att det är ett större trauma för ett barn att gå vilse (var det än månde vara) än att vara övervakad av en förälder och känna sig trygg.

Att hålla handen mer eller mindre hela tiden som man kan göra i folksamlingar funkar ju faktiskt mindre bra om man ska plocka bär och svamp.

Varför anses det egentligen vara mindre "kränkande" att ha en förälders blick på sig hela tiden än att ha en gps? Övervakning för barnets trygghet och säkerhet är det ju i vilket fall. För jag tror inte att gps-motståndarna inte håller koll på sina barn och låter dem löpa fritt hur om helst faktiskt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp