Att kosta på sig själv.... (t ex frisörbesök)

[Kirre]

Har också svårt att unna mig men jag jobbar på mina tankebanor kring det. Just det knasiga i att varför får vissa saker kosta medan andra inte? Jag kommer ofta på mig själv med att jämföra kilopriset på ost i butiken istället för att köpa den jag helst vill ha.
Kläder har jag blivit bättre på att lägga pengar på. Vettiga kläder. Gärna miljösmarta märkeskläder. Hellre färre som kostar mer som jag vill ha och känns bra än massa trassel.

Håret, eftersom det nu är uppe, är dock något jag aldrig lagt pengar på mer än schampo och balsam. Varför? Dels har jag i princip aldrig varit nöjd när jag gått ifrån frisören ändå. Dels så är det nog det enskilda hos mig som jag ändå får mest avundsvärda kommentarer om från alla möjliga personer. Utan att jag gör någonting med det.

Sen kommer jag nog aldrig bli en slösa men jag är definitivt i ett stadie i livet där jag jag kan unna mig utan att bli bankrutt. Jag försöker dock hålla mig ifrån att unna mig sådant som jag kan bli beroende av, om min livssituation skulle förändras.

 

[lil-sis]

Frisörbesök för mig är liksom eget välbefinnande. Saknar verkligen den lyxen i vardagen nu som det gav, men just nu har jag kort hår pga cytostatikabehandling. Mycket beror nog på vem man har som frisör oxå och min serverar kaffe och kaka oxå (plus på den)

Min också

 

[Vallmo]

Jag går till frissan var 8:e vecka och färgar utväxt/fräschar upp färgen och klipper topparna.
Färgar fransar och bryn och gör lashlift en gång i månaden.
Tycker absolut det är värt det!

Samma här men gör franspåfyllning istället för att färga.
Tycker det är så värt att se fräsch ut varje dag.
Jag tar dessutom medicin som ger mig skakiga händer. Omöjligt att lägga makeup med andra ord. Så för min del är det värt mycket.

 

[MCP]

Jag tycker att jag varit rätt bra på att unna mig, ändå har det funnits någon sorts liten spärr som sagt att jag verkligen måste vela ha det, eller kunna motivera köpet. Så för något år sedan gick det sakta in i min hjärna att det ju faktiskt är mina pengar, som jag gör vad jag vill med.

Jag är ganska bra på att lägga upp en budget och bra på att hålla den, jag sätter undan spar- och buffertpengar varje månad, jag jobbar heltid, har inga barn eller djur, så varför ska jag ens behöva motivera det för någon annan (eller mig själv) så länge jag inte lever över mina tillgångar.

Självklart är det ju bra att tänka över sina köp, onödigt att konsumera bara för att, men jag försöker bli kvitt den där känslan att det är utanför min värld att kunna köpa/unna sig vissa saker.

 

[starcraft]

Jag har varit väldigt snål mot mig själv under alla år med häst av förklarliga skäl och tyvärr sitter det i. I perioder när jag tänker på det så försöker jag unna mig saker, men brukar ofta falla tillbaka till snålträsket rätt snart. Men det är konstigt det där. När jag hade häst la jag mellan 6-12’ i månaden! Och nu ojar jag mig över en massage eller dylikt för typ en tusenlapp någon gång om året på sin höjd. Jag får lite ångest att jag lägger ca rätt mycket pengar på danslektioner/träningar när jag tänker på det, men samtidigt är det något som ger mig livskvalitet och motion så det gör jag och blundar ungefär. Jag har blivit bättre, att köpa en adventskalender med skönhetsgrejer för en tusenlapp hade varit omöjligt för mig för ett par år sedan, men nu är det andra året i rad jag gör det - det är en sån himla lyx. Dessutom har jag tagit semester på min födelsedag i år och ska ha en riktig ”unna-mig” dag med god mat och ska försöka boka in mig på spa, någon behandling. Jag undrar om det har med min dåliga självkänsla att göra, att jag inte tycker jag är värd att lägga pengar på eller om det är min uppväxt som spelar in (jag hade konstant dåligt samvete för vad saker i mitt liv kostade och blev också ofta påmind om hur dyrt allt var)

Jag klipper och färgar mitt hår själv dock, men det är mest för att jag 9 fall av 10 är missnöjd när jag går därifrån. Men har du hittat en frisör du trivs med tycker jag absolut att du ska unna dig ett härligt frisörbesök! Smart också att räkna ut en dagskostnad, då känns det mer överkomligt tycker jag. Min adventskalender blir faktiskt bara 38kr per dag och det känns ju billigt till och med

 

[Ullmerkott]

Jag är nog inbiten snåljåp trots att jag kanske numera räknas som höginkomsttagare. Dock tycker jag att en av de största lyxerna i livet är att ha en rejäl buffert. Att slippa ekonomisk ångest över att bilen pajar eller hästen skadar sig slår alla frisörbesök i världen. Detsamma gäller att ha ett "fuck-off-kapital" som trygghet ifall en kommer på kant med sambo eller jobb.

Med det sagt; ett frisörbesök om en är missnöjd med sitt hår och gillar att gå till frisören är en fullkomlig rimlig sak att lägga sina "nöjespengar" på.

 

[TheRedLightning]

Frisörfärg är väl skonsammare? Andra plus?

Det beror på vad du använder att färga med hemma, i och med att du skriver brun utväxt och blonda toppar misstänker jag att du bleker och frisörer har lite mer kunskap om vad håret klarar av osv, så jag tror det kan vara ett alternativ. Annars hör med frisören va de tycker när du klipper dig om det kommer klara färgning/blekning.

Hur tänker ni? Är ni bra på att kosta på er själva? Har ni varit sämre på det tidigare och hur gjorde ni isåfall för att bli bättre?

Nej, jag är väldigt dålig på att lägga pengar på mig själv. Förra året unnade jag mig en frisörtid, har planerat att göra det nästa år också.
Ska försöka unna mig en massage också, är riktigt dålig på att unna mig saker, har alltid varit sån.

 

[DarkInNight]

Det trodde jag med, tills jag fick mod nog att visa upp en bild pa hur jag ville ha haret - vilket bara var ett foto pa en kandis pa natet. Tyckte situationen var lite pinsam, liksom, jag vet att jag inte kommer att se ut som Kandis overlag, men, liksom, det haret ser val fint ut?

Lamnade salongen med EXAKT den klippning jag ville ha - kommer alltid anvanda foton harefter!

Jag försökte också
Jag visade en bild med supersnygga skarpa färger och kontraster.
Gick därifrån med ett hår i brunt, med bruna nyanser.

Meddelade hårsalongen dagen efter att jag inte var nöjd.

 

[Diabetikern]

KLipper mig i snitt 2 ggr om året och färgar håret själv. Älskar dock att gå till frisören och få det iordning. När jag vantrivs för mycket bokar jag tid.

Samt att jag kan unna mig ett bra kvalitetsplagg nån gång istället för underkläder från ICA till exempel.

Man får värdera från gång till gång. Ibland är det värt att spara pengarna ibland är det värt att unna sig.

Dock gäller det bara mig själv... när det kommer till hästen eller hunden får de massor.... Mycket dyrare kvalitet än till mig själv gäller både mat och saker

 

[Vira]

Jag behöver också jobba på det där med att faktiskt våga använda lite pengar också. Är uppvuxen med helt ok med pengar (dock inget överflöd) men med att det bara var specifika saker som det var fint att lägga dem på = helt ok att min häst och mitt tävlande kostade massor, men hade jag kommit dragandes med märkeskläder eller velat färga håret hade det inte varit ok. Som ung vuxen gillade jag att tävla med mig själv när jag var student och se hur billigt jag kunde få det typ.

Det där har hängt med mycket, men nu är jag höginkomsttagare utan häst och kan spara massor utan definierat mål. Försöker att räkna om pengarna till arbetstimmar, typ "är det värt att köpa den där tröjan för vad jag tjänar på två timmar?", ibland går det då lite bättre att köpa något som inte är på rea. Men ändå går det ett år mellan frisörbesöken, gör inte heller något annat med utseendet och avstår många saker som känns för dyra. Hjälpte inte heller att jag gifte mig med en man som är sju resor värre med sparsamheten, även om han aldrig klagar på vad jag köper så skulle det kännas jobbigt att komma hem med något dyrt och onödigt

 

[dobbis]

Jag har lärt mig att unna mig själv efter att en kompis var med mig o handlade,vi var i lite olika affärer, bla granngården o hööks, se hittade jag en snygg tröja för 199kr som jag nöp i en stund men lämnade kvar,när vi kom ut ur affären frågade min vän varför jag inte köpte tröjan, och jag svarade den kostade ju 200 spänn,hutlöst!
Kamraten tittade på mig och bara: Vi var på granngården nyss o du köpte 2 hästtäcken a 1600 utan att ens blinka...................ridå! Jag gick tillbaka in o köpte tröjan.

 

[tuaphua]

Jag har så svårt att kosta på mig själv... och tänker att här finns säkert bra råd att hämta ❤.

Jag har alltid varit snål mot mig själv, har haft dåligt med pengar, men det är ju inte hela sanningen. Det är dumsnålhet också och känslan av att jag inte är värd och att vissa saker är "fult" att lägga pengar på...

T ex nu har mitt hår tre färger - brun utväxt, en orange ton närmast utväxten och sen väldigt blont (som jag vill ha). Och väldigt slitet.

Jag har bokat klipptid, efter att ha velat om jag skulle bokat färgning också... men det tar emot att färga håret hos frisören när jag brukar färga det billigare hemma... men, det är ju sjukt slitet nu och som sagt flera nyanser. Frisörfärg är väl skonsammare? Andra plus?
Jag tycker ofta att det blir bra när jag färgar det hemma, men nu känns håret trött...

Jag känner också att jag hade velat bli bättre på att kosta på mig själv... Jag har bättre med pengar nu och det är ju mina egna pengar...(är ju en sak om pengarna inte finns). Jag känner jag blir lite Joakim von Anka...

Hur tänker ni? Är ni bra på att kosta på er själva? Har ni varit sämre på det tidigare och hur gjorde ni isåfall för att bli bättre?

Jag kom på nu att jag kanske skulle ha satt upp en "hår-budget"?
Det har jag gjort när det gäller mat och då har det blivit mycket lättare för mig att köpa mat och inte bli jättesnål där...

Tips och tankar?

Det finns ju ett spelrum mellan dumsnål och lyxfällan om man nu har ok inkomst.
Jag är uppvuxen med en förälder som har mycket pengar men som var snål på nivån att man tyckte att vi inte hade råd med lösmeter tyg på Ikea till nya gardiner eller pizza som hade någon topping som kostade 5 kr extra etc. Men det fanns pengar till att köpa en lägenhet i Sthlm, dyr och stor båt etc cash under kort tid. Så det var ju inte frågan om att man inte hade råd att någon gång göra ngt sånt.

Jag är nog rätt bra på att unna mig saker just iom det. Jag vill ju leva och inte bara överleva liksom. Just frisör går jag inte till. Jag klipper mig själv och tonade/färgade själv då jag gjorde det. Det är väl främst för att jag hellre lägger tiden det tar att åka dit, sitta där, åka hem etc på annat. Men absolut är det också så att jag hellre gör annat för pengarna.
Sist jag var hos frisören kostade det mig många tusenlappar och jag var inte direkt nöjd.

Men jag lägger rätt stora summor på bra hårvård, smink, hudvård etc. Och köper en del möbler, inredning, kläder, hästprylar etc.
Och gillar god mat och gott att dricka. Det köper jag också en hel del.
Och resor och upplevelser försöker jag också unna mig.
Förut betalade jag för att gå till kiro regelbundet. Nu har jag en egen hemma och slipper de kostnaderna. Det hade jag annars unnat mig till 100%.

 

[strawberrysylt]

SJÄLVKLART ska du lägga pengar på dig själv. Din bästa investering.

Har tänkt mer och mer på detta, så bra ord.

Det beror på vad du använder att färga med hemma, i och med att du skriver brun utväxt och blonda toppar misstänker jag att du bleker och frisörer har lite mer kunskap om vad håret klarar av osv, så jag tror det kan vara ett alternativ. Annars hör med frisören va de tycker när du klipper dig om det kommer klara färgning/blekning.

Jo, jag bleker ja. Jo, jag vet att jag hört med henne förr, men minns inte vad hon sa. Har färgat hos henne någon gång förr, men inte regelbundet.
Men typ att färgen i mataffären är anpassad för att passa så många så den är starkare typ o sliter mer. O det kan jag ju tycka känns logiskt.

Jag behöver också jobba på det där med att faktiskt våga använda lite pengar också. Är uppvuxen med helt ok med pengar (dock inget överflöd) men med att det bara var specifika saker som det var fint att lägga dem på = helt ok att min häst och mitt tävlande kostade massor, men hade jag kommit dragandes med märkeskläder eller velat färga håret hade det inte varit ok. Som ung vuxen gillade jag att tävla med mig själv när jag var student och se hur billigt jag kunde få det typ.

Det där har hängt med mycket, men nu är jag höginkomsttagare utan häst och kan spara massor utan definierat mål. Försöker att räkna om pengarna till arbetstimmar, typ "är det värt att köpa den där tröjan för vad jag tjänar på två timmar?", ibland går det då lite bättre att köpa något som inte är på rea. Men ändå går det ett år mellan frisörbesöken, gör inte heller något annat med utseendet och avstår många saker som känns för dyra. Hjälpte inte heller att jag gifte mig med en man som är sju resor värre med sparsamheten, även om han aldrig klagar på vad jag köper så skulle det kännas jobbigt att komma hem med något dyrt och onödigt

När jag var tsm med mitt ex var vi lika snåla båda två... hans tanke var att på semestern, då kunde man kosta på sig... Men, som sagt livet är ju ändå fler vardagar än semester, så det är väl sånt man har nytta av i vardagen som egentligen ska få kosta? Plus semester, men det behöver ju inte vara två motpoler.

Jag har lärt mig att unna mig själv efter att en kompis var med mig o handlade,vi var i lite olika affärer, bla granngården o hööks, se hittade jag en snygg tröja för 199kr som jag nöp i en stund men lämnade kvar,när vi kom ut ur affären frågade min vän varför jag inte köpte tröjan, och jag svarade den kostade ju 200 spänn,hutlöst!
Kamraten tittade på mig och bara: Vi var på granngården nyss o du köpte 2 hästtäcken a 1600 utan att ens blinka...................ridå! Jag gick tillbaka in o köpte tröjan.

Sådär tänkte jag också fram tills alldeles nyligen, men nu iom att jag fått bättre inkomst har jag omvärderat det lite.
Ett vardagsplagg för 200 som man lätt har på sig säg 100 ggr utan problem, det kostar ju egentligen ingenting?

Medan den där finklänningen/fina skorna/whatever för mer pengar, men som man aldrig använder eller bara använder ett fåtal ggr blir dyr...
Eller loppis-tröjan för 30 som man egentligen inte trivs i, men de var ju billig...
Använder man den 2 ggr blir det 15 kr/gång istället för 2 kr gång som för tröjan för 200... det är 7 ggr så dyrt!

 

[Badger]

Det trodde jag med, tills jag fick mod nog att visa upp en bild pa hur jag ville ha haret - vilket bara var ett foto pa en kandis pa natet. Tyckte situationen var lite pinsam, liksom, jag vet att jag inte kommer att se ut som Kandis overlag, men, liksom, det haret ser val fint ut?

Lamnade salongen med EXAKT den klippning jag ville ha - kommer alltid anvanda foton harefter!

Coolt, hade trott att de skulle säga att om du ska ha en sådan måste du ha det här håret osv.

 

[TheRedLightning]

Jo, jag bleker ja. Jo, jag vet att jag hört med henne förr, men minns inte vad hon sa. Har färgat hos henne någon gång förr, men inte regelbundet.
Men typ att färgen i mataffären är anpassad för att passa så många så den är starkare typ o sliter mer. O det kan jag ju tycka känns logiskt.

Jag vet jag tittat på en hel del youtube videos om just blekningar gjorda av frisörer. De är inte så imponerade av de man köper i mataffärer, då de menat på att man inte vet vad det är dom, vilken styrka osv.
Frisörerna brukar blanda till blekningen själva för att få rätt styrkor osv. Svårt att förklara bra på svenska inser jag nu när videorna jag tittat på varit på engelska, samt jag är på jobbet och har en kort rast så hinner inte skriva så mycket.
Bästa är nog att fråga din frisör dom känner till ditt hår bäst tänker jag.

 

[TheRedLightning]

Jag vet jag tittat på en hel del youtube videos om just blekningar gjorda av frisörer. De är inte så imponerade av de man köper i mataffärer, då de menat på att man inte vet vad det är dom, vilken styrka osv.
Frisörerna brukar blanda till blekningen själva för att få rätt styrkor osv. Svårt att förklara bra på svenska inser jag nu när videorna jag tittat på varit på engelska, samt jag är på jobbet och har en kort rast så hinner inte skriva så mycket.
Bästa är nog att fråga din frisör dom känner till ditt hår bäst tänker jag.

Vad det är i dom skulle det ju stå och inte vad det är dom.
Ibland gillar jag inte att skriva på mobilen då vissa bokstäver faller bort å ja inte är uppmärksam nog att upptäcka det.

 

[Reville]

Jag tänker att man (i den mån man kan) ska unna sig och göra saker man blir glad av och mår bra av. Livskvalité liksom.

 

[Badger]

Jag behöver också jobba på det där med att faktiskt våga använda lite pengar också. Är uppvuxen med helt ok med pengar (dock inget överflöd) men med att det bara var specifika saker som det var fint att lägga dem på = helt ok att min häst och mitt tävlande kostade massor, men hade jag kommit dragandes med märkeskläder eller velat färga håret hade det inte varit ok. Som ung vuxen gillade jag att tävla med mig själv när jag var student och se hur billigt jag kunde få det typ.

Det där har hängt med mycket, men nu är jag höginkomsttagare utan häst och kan spara massor utan definierat mål. Försöker att räkna om pengarna till arbetstimmar, typ "är det värt att köpa den där tröjan för vad jag tjänar på två timmar?", ibland går det då lite bättre att köpa något som inte är på rea. Men ändå går det ett år mellan frisörbesöken, gör inte heller något annat med utseendet och avstår många saker som känns för dyra. Hjälpte inte heller att jag gifte mig med en man som är sju resor värre med sparsamheten, även om han aldrig klagar på vad jag köper så skulle det kännas jobbigt att komma hem med något dyrt och onödigt

När det gäller kläder och skor insåg jag att jag kunde periodisera ett tag Dvs tänka hur mycket de där dyrare skorna skulle kosta om året i fem år. (uhm haken är att det blir ju inte så mycket extrema modekläder...)

 

[strawberrysylt]

Jag tänker att man (i den mån man kan) ska unna sig och göra saker man blir glad av och mår bra av. Livskvalité liksom.

Jo men absolut!
Det är ju så! Känner jag är på god väg att bli bättre på det faktiskt!

Skrev till min bror att jag hade ångest över att unna mig det, men jag är väl värd det? Och han = "Självklart! Livet är kort!"

❤

 

[strawberrysylt]

När det gäller kläder och skor insåg jag att jag kunde periodisera ett tag Dvs tänka hur mycket de där dyrare skorna skulle kosta om året i fem år. (uhm haken är att det blir ju inte så mycket extrema modekläder...)

Det där tänket är jättebra när man tycker något är dyrt att köpa in tycker jag!
Skönt också med färre plagg ju!

Mina kläder har en tendens att hamna på golvet tyvärr = behöver tvätta fast det egentligen inte behövts = de slits mer. Det ska jag sluta med. Blir väl lättare också med bättre plagg man är räddare om, lägger ju inte mina dyrare/finare/ömtåligare plagg på golvet.
Plus att jag hatar att stå med ett nytt plagg i avvikande färg som behöver tvättas separat = slöseri med resurser.
Så att köpa färre, bra plagg (alt second hand som redan e tvättat o inte färgar av sig) blir ju win-win-win!