Det finns dagar då jag påminns om att jag faktiskt inte riktigt är frisk än. Jag har förvisso gjort helt enorma framsteg de senaste åren och klarar massor idag som jag inte klarade förut. Det är jag mycket tacksam för och livet känns ofta som full fart framåt, som om jag vill ta igen allt jag missat under alla år med ångestsjukdom. I stort sett så älskar jag mitt liv nu för det är så långt bort från det mörker jag levt i.
Men så uppstår en situation som jag inte kan hantera. Det är så enormt jäkla frustrerande. Nu behöver jag t.ex. köpa en ny ridhjälm och jag vågar inte köpa den på nätet ifall den inte skulle passa. På närmaste orten finns ingen ridsportbutik längre. Lite längre bort finns en men på deras hemsida hittar jag inget vettigt. De är antingen dyra eller fula eller rent av både fula och dyra. Jag vill liksom inte se ut som en insekt på huvudet... Så jag måste alltså åka ännu längre bort och där tar det stopp. Jag måste ha hjälp där. Irriterande.
Men jag måste väl ha tålamod med mig själv. Har jag kommit så här långt från att ha varit ett "hopplöst fall" så fixar jag väl resten också tids nog.
Men så uppstår en situation som jag inte kan hantera. Det är så enormt jäkla frustrerande. Nu behöver jag t.ex. köpa en ny ridhjälm och jag vågar inte köpa den på nätet ifall den inte skulle passa. På närmaste orten finns ingen ridsportbutik längre. Lite längre bort finns en men på deras hemsida hittar jag inget vettigt. De är antingen dyra eller fula eller rent av både fula och dyra. Jag vill liksom inte se ut som en insekt på huvudet... Så jag måste alltså åka ännu längre bort och där tar det stopp. Jag måste ha hjälp där. Irriterande.
Men jag måste väl ha tålamod med mig själv. Har jag kommit så här långt från att ha varit ett "hopplöst fall" så fixar jag väl resten också tids nog.
