Att höra av sig

Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen

Då kom ändå just det jag menade; att man tror att höra av sig när något ändras är samma sak som ett fängelse.

Det är inte frågan om det i det här fallet. Det är frågan om att någon inte kommer hem när de sagt och först efter ett dygn eller två, utan att ha varit på jobbet som man ska verkar vara hittad.

Hur man kan likställa det med att ens partner är en stalker har jag väldigt svårt att förstå.
 
Fast vänder jag på det hoppas jag verkligen att min partner skulle ringa polisen och vända upp och ned på både himmel och jord om jag försvann i ett dygn. Det ser jag inte ens som relaterat till hur mycket vi litar på varandra.

Ja, i mitt och min partners fall är det inte osannolikt att vi kraschat med en bil ute i ingenting om det händer... dvs jag vill verkligen att någon saknar mig och försöker ta reda på vad som hänt.
 
Om jag lever med någon vill jag att jag ska vara så viktig att han VILL höra av sig och berätta.

Maken brukade ringa när han svängde ut från jobbet. Inte för någon anledning alls. Bara för att. Ungefär som hästar i en flock lyfter huvudet och gnäggar till de andra för att säga "jag är här" och sedan fortsätta äta.

Precis som så många skrivit så handlar det inte om kontroll. Det är bara en social handling. Omtanke. En förmåga att sätta sig in i hur den andra känner och tänker och bry sig om det.

Om den omtanken inte finns - varför ska man då dela liv?
 
Jag tar till mig av allt som ni skriver. Jag vet att det är rimligt att göra slut, jag vet att män inte är några projekt. Jag vet också att det är svårt att få ett fungerande liv med två olika individer utan att någon gång såra den andra. Vi har pratat, det är mycket annat som ligger bakom som krypit fram nu, så jag har en hel del att ta ställning till. Och vi har en hel del att prata om. Förklaringen till att han inte kom hem kan jag ta, att han inte hörde av sig är inte på något sätt okej och jag tror han förstår. Ger jag honom en chans, så kommer det bara vara just en chans. Minsta lilla så packar jag ihop hans grejer. Just nu vet jag inte vad jag känner, tror jag måste landa lite för att tänka klart.
Jag håller med övriga här inne. Du får många kloka tankar. Men kom i håg om du velar, det har hjälp mig många gånger...

En gång är ett misstag, alla kan göra ett misstag men andra gången är ett MEDVETET val från hans sida.
 
Fick tips av en vän att du skrivit det här, lyckades inte skaka liv i något gammalt konto så fick göra ett nytt.
Låt inte honom klampa över dig, du har fått massor av bra råd och tips. Du har ju redan uttryckt en önskan om att han ska höra av sig om det blir såna lägen och då ska det respekteras.
Hur som ska ni ju prata igenom det och acceptera inte en dålig förklaring. Oavsett om du väljer att skita i den relationen eller vill vara kvar så tror jag det är bra för dig att ha det samtalet.
Hör av dig när som om du vill!! /Brääk
 
Att vara borta så där länge utan att höra av sig är inte okej och det finns inga undanflykter som är godtagbara förutom att man blivit tvångsomhändertagen och inlagd på psyket, typ. Även om man super bort sin telefon och sover på något tokigt ställe ser man till att höra av sig när man vaknar.

Däremot är jag inte en sådan som hör av mig hela tiden och talar om vad man gör. Jag är uppvuxen med en kontrollerande förälder och har även haft en kontrollerande sambo. Det var 20 år sedan jag bodde med honom så mobiler fanns inte tack och lov, men det var oerhört jobbigt ändå att hela tiden behöva redovisa varför jag inte kommit när jag sagt att jag skulle o s v. Hade det funnits mobiler skulle det inte förvånat mig om han fixat med den så han kunde se vart jag varit.

Därför hade jag blivit tokig om jag hela tiden förväntades höra av mig när jag var hemifrån. Om min partner skulle känna sig otrygg utan det skulle jag i första hand rekommendera partnern att arbeta med sig själv för att kunna släppa, i andra hand försöka hitta en medelväg som skulle kunna funka för båda, och i sista hand lämna förhållandet eftersom kontroll får mig att bli helstressad.
 
ni som bor ihop med en partner, hur är ni med att höra av er om ni inte åker hem efter jobbet (inte hemma till middag tex) och går ut istället? Hör ni av er? Hör era partners av sig? Om festkvällen blir senare än tänkt, hör ni av er? Om ni inte kommer hem alls utan sover hos någon annan, hör ni av er?

För mig är det naturligt att i alla sammanhang skicka ett litet mess om att jag kommer hem senare.. min partner verkar inte tycka detsamma och det är väl okej, men trots att jag påtalar att jag gärna vill ha ett mess så jag slipper oroa mig så verkar det vara väldigt svårt för honom... tänkte höra hur det funkar för andra. Det kanske är jag som är övernitisk och behöver tagga ner.

Sambon har inte kommit hem i natt. Senast 01.30 fick jag ett meddelande (efter att jag redan ringt utan svar) om att han är ute och hör av sig på hemvägen. Helt okej. Påtalar igen att jag uppskattar att veta så jag slipper oroa mig. Han förstår. Sen har jag inte hört någonting. Han svarar inte när jag ringer, skickar inga mess, ingenting. Mobilen är på. Nu vågar jag inte höra av mig mer... vad gör man?

En f.d sambo försvann en gång en hel helg utan att höra av sig. Svarade inte på sms, inte i telefon, ingenting. Det var nog största anledningen till att jag lämnade honom ett par månader senare. Sådana respektlösa personer kan jag inte ha i mitt liv.

Till saken hör att jag pratade med en av mina bästa vänner på söndagen och hennes sambo hade träffat min på en klubb kvällen innan och han hade verkat fullständigt som vanligt och påstått att jag var med honom där men "antagligen på toaletten eller så". Idiot!
 
Att vara borta så där länge utan att höra av sig är inte okej och det finns inga undanflykter som är godtagbara förutom att man blivit tvångsomhändertagen och inlagd på psyket, typ. Även om man super bort sin telefon och sover på något tokigt ställe ser man till att höra av sig när man vaknar.

Däremot är jag inte en sådan som hör av mig hela tiden och talar om vad man gör. Jag är uppvuxen med en kontrollerande förälder och har även haft en kontrollerande sambo. Det var 20 år sedan jag bodde med honom så mobiler fanns inte tack och lov, men det var oerhört jobbigt ändå att hela tiden behöva redovisa varför jag inte kommit när jag sagt att jag skulle o s v. Hade det funnits mobiler skulle det inte förvånat mig om han fixat med den så han kunde se vart jag varit.

Därför hade jag blivit tokig om jag hela tiden förväntades höra av mig när jag var hemifrån. Om min partner skulle känna sig otrygg utan det skulle jag i första hand rekommendera partnern att arbeta med sig själv för att kunna släppa, i andra hand försöka hitta en medelväg som skulle kunna funka för båda, och i sista hand lämna förhållandet eftersom kontroll får mig att bli helstressad.

Men det känns ju inte som om TS menar att han ska vara tillgänglig hela kvällen/natten. TS vill veta om det är någon ändring och när partnerna förväntas komma hem så man inte behöver bli orolig förrän nästa tid parntern gett.

Att det blivit många samtal är ju pga av att partnerna inte överhuvudtaget hört av sig.

Förutsatt att TS skriver sanningen så är det ju två helt skilda saker.
 
En f.d sambo försvann en gång en hel helg utan att höra av sig. Svarade inte på sms, inte i telefon, ingenting. Det var nog största anledningen till att jag lämnade honom ett par månader senare. Sådana respektlösa personer kan jag inte ha i mitt liv.

Till saken hör att jag pratade med en av mina bästa vänner på söndagen och hennes sambo hade träffat min på en klubb kvällen innan och han hade verkat fullständigt som vanligt och påstått att jag var med honom där men "antagligen på toaletten eller så". Idiot!
Oj vilket skumt beteende!

Visst även om jag bestämmer mig för att ge det en chans är det på inget sätt uteslutet att jag inte senare ändå avslutar relationen pga detta.
 
Men det känns ju inte som om TS menar att han ska vara tillgänglig hela kvällen/natten. TS vill veta om det är någon ändring och när partnerna förväntas komma hem så man inte behöver bli orolig förrän nästa tid parntern gett.

Att det blivit många samtal är ju pga av att partnerna inte överhuvudtaget hört av sig.

Du verkar ha missförstått mitt inlägg. Först skrev jag ett svar till TS angående hennes situation och däreftet en allmänt hållen reflektion.
 
Oj vilket skumt beteende!

Visst även om jag bestämmer mig för att ge det en chans är det på inget sätt uteslutet att jag inte senare ändå avslutar relationen pga detta.

Jamen verkligen. Det fanns ju en massa annat krafs bakom också men det är ju inget hållbart beteende.
 
Fick tips av en vän att du skrivit det här, lyckades inte skaka liv i något gammalt konto så fick göra ett nytt.
Låt inte honom klampa över dig, du har fått massor av bra råd och tips. Du har ju redan uttryckt en önskan om att han ska höra av sig om det blir såna lägen och då ska det respekteras.
Hur som ska ni ju prata igenom det och acceptera inte en dålig förklaring. Oavsett om du väljer att skita i den relationen eller vill vara kvar så tror jag det är bra för dig att ha det samtalet.
Hör av dig när som om du vill!! /Brääk
Tack fina du! Jag tror också jag behöver det där samtalet. Just nu vet jag varken in eller ut.
 
Tack fina du! Jag tror också jag behöver det där samtalet. Just nu vet jag varken in eller ut.

Har ni hörts något nu om när ni ska prata? Har han öht visat någon ånger för sitt beteende? Alltså lite kan jag känna att vi jämfört med tidigare erfarenheter ändå borde vuxit ifrån sånt här, särskilt i en relation där man bor ihop på något vis.
Jag vet att jag är jävligt dålig på att vara tillgänglig om jag gör något men hör av mig om vart jag är, när jag förväntar mig komma hem etc för det behöver T och då får jag tillgodose det behovet, har ju fått lära mig det eftersom jag varit ensam större delen av mitt "vuxna" liv och ingen har frågat sådant, för mig var det ju inte något om att Jag inte brydde mig utan snarare att vänja om. Svårt att förklara. Jag skulle ju dock aldrig inte höra av mig alls oavsett vad som hänt.

Hoppas iaf att samtalet kan leda till något gott för dig framöver och du får det du behöver oavsett hur det slutar.
 
Hör alltid av mig, alltid.
Min man hörde inte av sig i början, minns när jag vaknade med ett ryck kl 05 på morgonen och upptäckte att sänghalvan fortfarande var tom trotsa att han sagt en tid när han skulle vara hemma, men han gör det numer.
Hade blivit rosenrasande och det handlar inte om att jag vill ha kontroll över honom utan att jag vill veta att han är okej och jag tycker man hör av sig till varandra i en parrelation om hur det går under dagen, ändrade planer osv.
 

Liknande trådar

IT & mobiler Jag kan bli irriterad när folk skickar meddelanden på t ex Messenger eller sms mitt i natten och väcker mig. Det händer ganska ofta att... 12 13 14
Svar
271
· Visningar
13 596
Senast: Araminta
·
Kropp & Själ Jag behöver få läsa om hur andra haft det när de diagnostiserats med förtjockad slemhinna. Så hjälp mig, snälla. Jag var på gyn (fr o m...
Svar
2
· Visningar
897
Senast: malumbub
·
Juridik & Ekonomi Vilka rättigheter har man egentligen som kund? Två gånger den här våren har jag beställt, för mig, två dyra varor. Det första...
Svar
15
· Visningar
1 026
Senast: corzette
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har... 2
Svar
39
· Visningar
7 410
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp