Att hälsa på främlingar (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 15)

[Zinfernia]

Jag gillar inte att hälsa på folk När jag är ute och går långpromenader i naturreservaten träffar jag ofta på folk på skogsvägarna och jag är så less på att folk jämt behöver hälsa. Låt mig vara! Jag går inte där för att vara social utan för att få vara ifred och lyssna på musik/podd och bara stänga ute världen. Jag hälsar faktiskt sällan tillbaka.

 

[Bri]

Jag hälsar på dem man passerar nära (t ex möter på vägen) i vårt bostadsområde. Däremot inte folk på de tomter man passerar, om de inte skulle hälsa först.

Jag jobbar på en stor skola (över 2000 elever) och hälsar på all personal jag möter, men bara mina egna elever. Annars skulle det bli ett konstant hälsande.

 

[Sassy]

Jag hälsar om jag rider, är i naturen eller ute i obygden. Hemma i stan hälsar jag bara på folk jag känner, i trapphuset och där det "tillhör allmän hyfs", tex när jag passerar en reception och i kassan i butiken. Egentligen vill jag helt vara ifred när det är mycket folk, så det är med viss ansträngning.

Rider jag så är jag extra noga och hälsar oftast först (och vinkar glatt till bilister som saktar in). Det är helt enkelt väldigt viktigt för mig att grannarna inte tycker att våra ridvägar är något större besvär, och att de kan vara vänligt inställda den dagen en ryttare behöver en anpassning. (Om de vill prata brukar jag även berätta att hästen uppskattar en hälsning, utifall att den inte ser vad det är som närmar sig. Extrovert häst så den introverta ryttaren får anpassa sig. )

 

[Filura]

Jag har social fobi så för mig är det extremt ångestframkallande att få någon som helst uppmärksamhet. Jag brukar gå omvägar, stå med ryggen vänd och titta på hundarna som nosar efter godis eller låtsas trassla ur hundarnas koppel osv för att inte behöva få riktad uppmärksamhet. Helst skulle jag vilja bara bli uppslukad av jorden varje gång jag behöver möta någon. Så nej, jag hälsar inte, men hejar såklart tillbaka om någon annan hejar först.

 

[iNHALE]

Jag hälsar på främlingar om jag upplever att de uppmärksammar mig när vi möts, dvs tittar, ler eller själva hälsar. Om de totalignorerar mig så gör jag samma.

 

[lingonben]

Jag hälsar tillbaka om nån hälsar på mig, känns inte som god ton att låta bli. Sen hälsar jag rätt ofta på folk i brf:en, om de inte ser väldigt sura och avvisande ut/inte brukar hälsa tillbaka. Första gången jag smög runt i området, på kvällen för att kolla in lägenheten jag var spekulant på var det nämligen en hundägare som hälsade så glatt och vänligt på mig så jag har liksom blivit uppfostrad till att hälsa här Annars hälsar jag mest situationsbaserat. Dvs på andra landsvägscyklister om jag är ute och tränar, på andra ryttare om jag sitter till häst, på alla om jag är tillräckligt långt ute i skogen. Och så vinkar jag åt andra bilar och gångtrafikanter om jag är ute och kör i tassemarkerna. Min bakgrund är stadsunge uppvuxen med asociala föräldrar.

 

[TinyWiny]

En fråga om det här med att hälsa på folk i landsbygd: Förväntas det att en ska stanna till om en kommer i bil eller på cykel förbi någons hus och de är utanför?

Nej. Vissa gör det och de som gör det ses mest som störiga där jag bor. En vinkning räcker. Man behöver ju inte stanna och prata med alla man möter utan ett hej/vinkning/leende vilket som passar bäst räcker.

 

[TinyWiny]

Jag hälsar ju alltid tillbaka om någon hälsar. Om jag märker att de hälsar. Ibland lyssnar jag på ljudbok när jag är ute och går och hör jag inte dem så hör jag inte. Men det faller mig sällan in att hälsa först på någon jag inte känner. Vi bara råkar ju befinna oss på samma plats (ungefär) i några enstaka sekunder innan man passerat. Jag hälsar ju på mina närmsta grannar när vi passerar varandra ute men inte mer än så. Hade aldrig funkat här i i stan.

Som sagt så hejar man på landet. I stan gör man det inte, möjligtvis på sina grannar. Jag har bott i stan med så jag vet att man inte hejar i stan.
Det är ju hälsar man gör på sina grannar på landet med (och då blir det automatiskt att man hälsar på de övriga man möter där också) men till skillnad från stan så räknas även någon som bor 5-10 km (avståndet beror på var man bor) bort som granne på landet. Man tar seden dit man kommer helt enkelt.

Att man bara råkar befinna sig på samma plats en sekund är sant men att hälsa gör för de flesta inte ont och kan förgylla någon annans dag. Vi är sådana individualister (och alldeles för många egoister) idag och att göra den lilla skillnaden som det kan vara att säga hej tycker jag gott att man kan göra där seden är att man gör det. Det där att bli sedd betyder väldigt mycket (för alla utom de som inte vill synas alls såklart).

 

[Mineur]

Jag bor på en gård en bit från samhället men hade min båt precis vid den stranden du visat bild på innan när jag växte upp och var där för jämnan. Så jag känner nästan varje sten längs den biten även om det var ett bra tag sedan jag var där.

Nämen vad roligt! Det var min mormor som köpte huset 1950, så jag har varit här varenda sommar sedan jag föddes. Känner också till den där stranden rätt väl, med andra ord...

 

[Nahar]

Jag stannar inte när jag cyklar, men vinkar eller säger hej. Möter jag en bil brukar den också höja handen.

Nej, men en liten vink eller nickning förväntas nog. Eller ett glatt hej hej

Nej. Vissa gör det och de som gör det ses mest som störiga där jag bor. En vinkning räcker. Man behöver ju inte stanna och prata med alla man möter utan ett hej/vinkning/leende vilket som passar bäst räcker.

Skönt att höra! Då är det bara dessa specifika grannar som tycker jag är hemsk som aldrig stannar antar jag

 

[Nahar]

Bor på landet nära storstad och tätort. Här hälsar man på varandra, märks vilka som är bärplockare "utifrån" som inte alltid hälsar tillbaka (men många gör). Jag tror att det - förutom att det är trevligt och allmän hyfs när man sällan möter någon eller om det kan behövas anpassning - är ett sätt att få till ett socialt "kitt". Lite "jag ser dig - du har sett mig". Ett sätt att skapa gemenskap och trevnad, men också en viss kontroll.
Tycker det är samma i "avgränsade" bostadsområden i tätorter (där det inte är en massa affärer eller liknande).

Det är just aspekten med kontroll jag är lite obekväm med. Upplever att det finns ett maktspel lite i det här med hälsningar, åtminstone längs med landsvägen jag bor. Det är ju en sak att vara snäll och trevlig och ha kontakt med sina grannar när en bor ensligt, en annan sak om det direkt börjar komma sneda blickar för att en visst susade förbi lite väl fort på cykeln, eller inte stannade just den där gången när en hade bråttom. Och att de äldre får vara kinkiga och otrevliga men vi unga eller nyinflyttade får minsann aldrig ha en dålig dag utan att blir socialt straffade senare med att inte bli hälsad på tillbaka, bli baktalad och så vidare. Men det kanske bara är jag som har otur med mina grannar

 

[Luff]

Jag gillar inte att hälsa på folk När jag är ute och går långpromenader i naturreservaten träffar jag ofta på folk på skogsvägarna och jag är så less på att folk jämt behöver hälsa. Låt mig vara! Jag går inte där för att vara social utan för att få vara ifred och lyssna på musik/podd och bara stänga ute världen. Jag hälsar faktiskt sällan tillbaka.

Nu är jag rätt så bra på att läsa av människor så jag skulle nog se på dig om du ville vara ifred, men jag undrar uppriktigt varför du tolkar ett hälsningsbeteende- en nick, ett leende eller ett kort hej som att någon vill störa dig?

 

[TinyWiny]

Skönt att höra! Då är det bara dessa specifika grannar som tycker jag är hemsk som aldrig stannar antar jag

Ja det får nog stå för dem. Få har väl tid (eller lust) att stå och prata vid varenda hus vare sig man går, cyklar eller åker bil. Visserligen är det inte många hus jag går förbi men skulle jag stanna och prata några minuter vid varje hus hade vi ju aldrig kommit hem igen. En granne pratar jag några ord med då och då när jag går förbi och han är ute för att han är en sådan där riktigt trevlig mysfarbror men även där hejar jag enbart de allra flesta gångerna.

 

[Tranan]

Igår var jag ute och gick i en park. och medans jag stog kom ett äldre par förbi och jag hälsade Med ett こんにちは ( Kon'nichiwa)! Lyssnade på olika fraser på japanska i lurarna när jag var ute. fick en lite besynnerlig blick av det äldre paret.

 

[Zinfernia]

Nu är jag rätt så bra på att läsa av människor så jag skulle nog se på dig om du ville vara ifred, men jag undrar uppriktigt varför du tolkar ett hälsningsbeteende- en nick, ett leende eller ett kort hej som att någon vill störa dig?

Jag tror ingen VILL störa mig men jag blir störd av själva grejen. Jag har ingen lust att ta fokus från det jag lyssnar/tänker på bara för att hälsa tillbaka på någon random människa som råkar befinna sig på samma skogsväg som jag så det blir oftast att jag helt ignorerar.

 

[Luff]

Jag tror ingen VILL störa mig men jag blir störd av själva grejen. Jag har ingen lust att ta fokus från det jag lyssnar/tänker på bara för att hälsa tillbaka på någon random människa som råkar befinna sig på samma skogsväg som jag så det blir oftast att jag helt ignorerar.

Ok, då är det ju skillnad. Funderade på om.du uppfattade att hejarna sökte kontakt. För mig är det ju ett inlärt beteende. Jag tänker ju inte ens på det. Säger hej o traskar vidare liksom.

 

[Lingon]

Befinner man sig på landet så hälsar man. Det är en sådan där grej som "alltid" har funnits och människor som flyttar ut på landet från stan och inte tar seden dit de kommer har många gånger råkat i onåd hos grannarna för att de har ansetts otrevliga som inte hälsar. En kulturkrock helt enkelt. Jag gissar alltså att @Aliisa bor på landet och gör som seden säger och förväntar sig detsamma tillbaka.

Men varför? Har du nåt annat svar än så har det alltid varit?

 

[SaraXX]

Jag blir närmast lite munter om jag möter nån på en enslig skogsväg eller så och den inte hälsar. Jag blir fnissig, det känns så komiskt.
Människan måste vara det enda djur som kan passera en artfrände så nära och bete sig som om man inte har sett den andre.

 

[hastflicka]

Har i USA ar det kutym att man halsar ... ett snabbt hej och leende vanligtvis, men det kan bli en lang konversation ocksa. Jag traffade en av mina basta vanner pa ett shopping center medan vi vantade pa att affarerna skulle oppna. Jag sa hej, hon kom och satte sig bredvid mig och vi var basta vanner efter en eller tva till traffar.
Har halsar man i kassa kon och i vissa fall blir det konversation, men ar man inte upplagd insisterar ingen utan da far man vara ifred. Jag tycker om det och har sa oerhort svart i Sverige nar jag stiger in i hissen och alla stirrar rakt fram.

 

[Cherarriduracell]

Men varför? Har du nåt annat svar än så har det alltid varit?

Det är trevligt. På landet upplever jag dessutom att man i större utsträckning än i tätort behöver hjälp av grannarna ibland, alltså ett enkelt sätt att underhålla relationen. Det är trevligt att känna sig sedd av NÅGON även om det bara är en vink när man möts i bilen, många i området jag bor är hemma mest hela dagarna och uppskattar det sociala utbytet hälsningen ger. Det kostar mig inget så jag hälsar på alla, alltid.