Att göra sig av med det som är roligt.

Jag har annons ute på fb angående mina växter som jag odlat upp från frö. Säljer dem mycket billigt vilket inte ger mig någon vinst alls.

För att jag inte orkar. Jag orkar inte det som skulle ge mig glädje. Och så tycker folk att mitt "orkar inte" betyder "jag vill inte".

Vem gör sig av med det som är roligt frivilligt?

Mina dagar går mest ut på att ligga på soffan. Och jag sover mycket. Försöker jag sova mindre så blir det ett ännu större helvete.

Jag tycker det är skillnad på "orkar inte" och "kan inte". Jag har aldrig sagt att jag inte kan om saker som kan om jag uppbådar all min viljestyrka och mitt pannben. När jag säger att jag inte orkar så innebär det att jag får anstränga mig mer än vad som är rimligt.

Mina träffar med arbetsterapeuten är tillfälligt satt på paus p.g.a. min trötthet. Tipsen jag får fungerar inte fastän jag försöker.

 

[gammalek]

Jag vill inte ha intressen. Jag vill ha en mening med livet.

Alla intressen jag haft har jag tappat intresset för. Det finns mycket jag fortfarande inte har gjort, t.ex. svetsning, järnsmide, segling, sång och miniatyrer. Men kan inte se hur de sakerna skulle ge mitt liv mening.

Jag gissar att det som ger ditt liv mening är något som intresserar dig.

 

[Alexandra_W]

@Wille vad har historiskt gett dig mening?

 

[hundtant]

Jag tror man får max 10 gånger och en session är 25 minuter (eller om det var 30 minuter).

För min fobi kommer det inte att fungera då jag behöver mycket mer stöd än så och av någon som är i samma rum som jag.

Jag är också lite skeptisk till att en så begränsad terapi skulle kunna hjälpa mot depression och ångest.

(Jag har provat Mindler förut och är inte så imponerad. Den är gjord för lätta besvär.)

Mindler tror jag man behöver vara väldigt motiverad för men vanlig kbt tror jag skulle vara bra för dig på en punkt: att sluta gräva ner dig i dina negativa tankar. Jag gick på några såna samtal när jag var knäckt över min sjukdom och metoden var väldigt handfast och bra, målet var att jag skulle lära mig styra bort när jag kände att hopplösheten var på väg.

Tyvärr verkar du inte ha några redskap alls för att hantera dina negativa tankar, men kbt kan vara just ett sånt redskap.

 

[Wille]

Jag menar inte aktivt leta eller hitta. Utan att det sas kommer till en över tid. Lite vare sig man vill eller inte. Jag tänkte t ex inte att jag skulle skapa en djungel hemma. Det bara blev så och jag insåg mitt i det att jag gillade det. Jag skulle inte påstå det ger mitt liv mening, men det är ganska kul att skapa djungeln och att ha den. Och nåt ger det eftersom jag släpar hem nya jävla plantor (som jag egentligen inte har plats för) och så växer djungeln

Mening kräver för mig nån slags levande väsen som ger något tillbaka. Dvs djur, mänskliga relationer, jobbet etc.

Jag behöver inte få något tillbaka, förutom mat. Det är viktigare för mig att känna att jag gjort något för planeten.

Jag gissar att det som ger ditt liv mening är något som intresserar dig.

Klart det intresserar mig men det går så mycket djupare än ett intresse. Det är en del av mitt dna och anledningen till att jag lever.

@Wille vad har historiskt gett dig mening?

Att odla mat. Jag vill också lära mig mer om permakultur. Göra saker för planeten.

 

[Alexandra_W]

@Wille jag tänker att man kan göra väldigt mycket olika saker för planeten. Alltså förutom skogsträdgård osv. Odla mat på en liten yta ger ju såklart inte lika stort avtryck som att odla mat på står yta. Men båda är bra för planeten. Så tror du inte du kan hitta andra sätt än nu, om det behövs, att göra saker för planeten?

 

[Wille]

Mindler tror jag man behöver vara väldigt motiverad för men vanlig kbt tror jag skulle vara bra för dig på en punkt: att sluta gräva ner dig i dina negativa tankar. Jag gick på några såna samtal när jag var knäckt över min sjukdom och metoden var väldigt handfast och bra, målet var att jag skulle lära mig styra bort när jag kände att hopplösheten var på väg.

Tyvärr verkar du inte ha några redskap alls för att hantera dina negativa tankar, men kbt kan vara just ett sånt redskap.

Fast det ändrar inte på fakta. Jag har inte råd med bil och kan inte längre åka och handla mat ens.

 

[Alexandra_W]

Fast det ändrar inte på fakta. Jag har inte råd med bil och kan inte längre åka och handla mat ens.

Jag tror @hundtant menar redskap att hantera hur du reagerar på den faktan och vad den kan innebära

 

[Wille]

@Wille jag tänker att man kan göra väldigt mycket olika saker för planeten. Alltså förutom skogsträdgård osv. Odla mat på en liten yta ger ju såklart inte lika stort avtryck som att odla mat på står yta. Men båda är bra för planeten. Så tror du inte du kan hitta andra sätt än nu, om det behövs, att göra saker för planeten?

Jag kan inte komma på vad det skulle vara. Har funderat på det hela livet.

Och problemet med växthuseffekten är det som oroar mig mest.

 

[Wille]

Jag tror @hundtant menar redskap att hantera hur du reagerar på den faktan och vad den kan innebära

Jo, jag kan ju bara sätta mig och meditera så gör det inget att jag inte har mat.

 

[Capybara]

Jag tror man får max 10 gånger och en session är 25 minuter (eller om det var 30 minuter).

För min fobi kommer det inte att fungera då jag behöver mycket mer stöd än så och av någon som är i samma rum som jag.

Jag är också lite skeptisk till att en så begränsad terapi skulle kunna hjälpa mot depression och ångest.

(Jag har provat Mindler förut och är inte så imponerad. Den är gjord för lätta besvär.)

Det skulle ju kunna vara så att du behöver lägga lite sparpengar på terapi, om det nu verkligen är så att du inte kan få nån ytterligare behandling alls inom vården, och om du helt och hållet avfärdat att försöka läsa dig till sådant som hjälper. Jag förstår att det inte är det du vill. Men nu är den här tråden tillbaka och snurrar på exakt samma ställe som alla de nyliga trådarna: allt är tråkigt och saknar mening.

Det låter ju verkligen som depression och som något du behöver få hjälp med.

Annars ÄR det tyvärr acceptans som är alternativet: stå ut med känslan sv meningslöshet åtminstone till dina pågående utredningar är klara. Sen får du kanske mer ork.

 

[Capybara]

Jo, jag kan ju bara sätta mig och meditera så gör det inget att jag inte har mat.

Har du just nu ingen mat?

Har du, historiskt, varit helt utan mat?

 

[Gunnar]

Jo, jag kan ju bara sätta mig och meditera så gör det inget att jag inte har mat.

Nu får du nog faktiskt försöka skärpa till dig och inte bete dig illa mot folk som faktiskt försökt hjälpa dig på olika sätt.
Som jag förstod det i den andra tråden kanske du ganska lätt kan få hjälp med att mat körs hem av handlaren i din närmsta ica-butik,
Tror handlaren här hos mig gör det till gamla och sjuka.

 

[Lumos_Nox]

När jag hade häst men den inte var hemma (jag köpte ett föl) så det halvåret köpte jag enormt mycket blommor. Nu har jag en djungel hemma. Kanske blir det ännu värre. Kanske blir jag en crazy cat lady på riktigt. Eller börjar maniskt med geocaching 20 år efter alla andra. Jag vet inte. Det är inget som jag har nån lust att göra idag. Men jag tror att om så krävs så kommer något att annat göra med tiden att visa sig. Helt enkelt eftersom förstahandsvalet utgått.

Jag har gjort exakt samma resa!
I brist på häst, kryllar nu hemmet av växter, passerade 150 strecket (utan att räkna sticklingar) och det blev min nya hobby. Börjar sprida sig till min tidagre övergivna uteplats också. Från att inte kunna hålla en enda växt vid liv, till att dagligen fundera över olika substrat, soltimmar och mosspålar.

Ibland ramlar hobbys över en ganska slumpmässigt om man vågar ge de en chans.

Fick ta bort min häst i november. Och efter år av strul och stora veterinärkostnader plus att jag inte fick något ut på försäkringen har jag fått börja om på noll.
Så sakta, väldigt mycket långsammare än jag planerat pga andra kostnader, sparar jag till en ny. Det är en sorg varje dag och det är först nu jag känner att jag har landat i min nya vardag. Det blev alldeles för mycket tid över och jag blev knäpp av att gå och skrota.

 

[Alexandra_W]

Jag kan inte komma på vad det skulle vara. Har funderat på det hela livet.

Och problemet med växthuseffekten är det som oroar mig mest.

Jag tänker att det är extremt svårt att mäta sin egen påverkan förutom via uppenbara miljöbovar som bil och slit och släng konsumtion.

Liksom jag vet ärligt inte om jag ger mindre miljöavtryck nu. Jag borde det men hur mäter man? Förr borde jag på landet. 8 mil enkel väg till jobbet, 3.5 mil till samhälle, 1.5 mil till macken/paketutlämning. Körde 4000 mil per år. Dieselbil årsmodell 2007. Hade hästar. körde en hel del hästtransport till träning och tävling och veterinär osv. 10 mil till hästklinik. Uppvämning med pellets. Körde bensindriven gräsklippare och trimmer mm. Egen brunn så snålade med vattnet.

Idag bor jag i stan. Går till jobbet. Gångavstånd till affärer och post osv. Har (hade) 1.5 mil enkel väg till stallet. En bensinbil från 2017. Åker 1200 mil per år ca. Har fjärrvärme. Har 1.5 mil till hästklinik. Åker väldigt lite transport för ridbana och ridhus mm finns vid stallet. Kommunalt vatten så sn0lar inte (slösar inte heller men sparar inte på vattnet).

Osv. Men liksom hur jämför man? Och tar jag bort hästen ur exempel 2 kan jag i princip sälja bilen. Som minst så kommer ju körsträckan bli minimal. Några hundra mil om året.
Och då börjar det ju bli bättre för miljön bo som jag bor nu. Men det går eg inte mäta på nåt vettigt vis. Det blir lite som att det man förlorar på karusellerna tar man igen på gungorna.

 

[Wille]

Det skulle ju kunna vara så att du behöver lägga lite sparpengar på terapi, om det nu verkligen är så att du inte kan få nån ytterligare behandling alls inom vården, och om du helt och hållet avfärdat att försöka läsa dig till sådant som hjälper. Jag förstår att det inte är det du vill. Men nu är den här tråden tillbaka och snurrar på exakt samma ställe som alla de nyliga trådarna: allt är tråkigt och saknar mening.

Det låter ju verkligen som depression och som något du behöver få hjälp med.

Annars ÄR det tyvärr acceptans som är alternativet: stå ut med känslan sv meningslöshet åtminstone till dina pågående utredningar är klara. Sen får du kanske mer ork.

Jag avfärdar inte självhjälp, men det har aldrig fungerat för mig.

Jag kan inte ta av sparpengarna till terapi. Det har för stora negativa konsekvenser.

Depression har jag haft länge. Jag får bara medicin. Inget annat.

Har du just nu ingen mat?

Har du, historiskt, varit helt utan mat?

Just nu finns mat. Om en vecka är det värre.

Jag har upplevt hur det är att sakna pengar till mat, men trollat med knäna och fått äta ändå.

 

[Alexandra_W]

Jo, jag kan ju bara sätta mig och meditera så gör det inget att jag inte har mat.

Det där var onödigt. Och verkligen inte vad som skrevs.

 

[Capybara]

Jag kan inte ta av sparpengarna till terapi. Det har för stora negativa konsekvenser.

Helt ärligt. Tror du inte att det som får allra mest negativa konsekvenser är ditt mående, ditt tankesätt och din ångest där du är nu i livet?

 

[Alexandra_W]

Jag har gjort exakt samma resa!
I brist på häst, kryllar nu hemmet av växter, passerade 150 strecket (utan att räkna sticklingar) och det blev min nya hobby. Börjar sprida sig till min tidagre övergivna uteplats också. Från att inte kunna hålla en enda växt vid liv, till att dagligen fundera över olika substrat, soltimmar och mosspålar.

Ibland ramlar hobbys över en ganska slumpmässigt om man vågar ge de en chans.

Fick ta bort min häst i november. Och efter år av strul och stora veterinärkostnader plus att jag inte fick något ut på försäkringen har jag fått börja om på noll.
Så sakta, väldigt mycket långsammare än jag planerat pga andra kostnader, sparar jag till en ny. Det är en sorg varje dag och det är först nu jag känner att jag har landat i min nya vardag. Det blev alldeles för mycket tid över och jag blev knäpp av att gå och skrota.

Min elräkning har ökat märkbart av all växtbelysning.. förr fick blommorna stå i fönstret eller nånstans och så fick de vatten. Tills de dog. Då köpte jag en ny.

Nu köper jag (tydligen) oriusbaggar och rovkvalster för att rädda dem från tripsdöden (eller eg för att rädda mig från att behöva börja om med min fina gullrankegardin. Det är så långt det gått. Jag var ersatt köksgardinerna med gullranka och doftranka.... )

Jag bor i en etta. Min djungel börjar bli ett reellt problem. Jag vägrar acceptera det. Jag köpte fler små plantor i helgen... Jag kan sluta när jag vill...

 

[Alexandra_W]

@Wille om en vecka har du förhoppningsvis en körbar bil igen och kan handla mat

 

[Wille]

Jag tänker att det är extremt svårt att mäta sin egen påverkan förutom via uppenbara miljöbovar som bil och slit och släng konsumtion.

Liksom jag vet ärligt inte om jag ger mindre miljöavtryck nu. Jag borde det men hur mäter man? Förr borde jag på landet. 8 mil enkel väg till jobbet, 3.5 mil till samhälle, 1.5 mil till macken/paketutlämning. Körde 4000 mil per år. Dieselbil årsmodell 2007. Hade hästar. körde en hel del hästtransport till träning och tävling och veterinär osv. 10 mil till hästklinik. Uppvämning med pellets. Körde bensindriven gräsklippare och trimmer mm. Egen brunn så snålade med vattnet.

Idag bor jag i stan. Går till jobbet. Gångavstånd till affärer och post osv. Har (hade) 1.5 mil enkel väg till stallet. En bensinbil från 2017. Åker 1200 mil per år ca. Har fjärrvärme. Har 1.5 mil till hästklinik. Åker väldigt lite transport för ridbana och ridhus mm finns vid stallet. Kommunalt vatten så sn0lar inte (slösar inte heller men sparar inte på vattnet).

Osv. Men liksom hur jämför man? Och tar jag bort hästen ur exempel 2 kan jag i princip sälja bilen. Som minst så kommer ju körsträckan bli minimal. Några hundra mil om året.
Och då börjar det ju bli bättre för miljön bo som jag bor nu. Men det går eg inte mäta på nåt vettigt vis. Det blir lite som att det man förlorar på karusellerna tar man igen på gungorna.

Jag vill ju plantera för ökad kolinlagring. Göra saker för biologisk mångfald. Odla min egen mat.