Att göra sig av med det som är roligt.

Jag har annons ute på fb angående mina växter som jag odlat upp från frö. Säljer dem mycket billigt vilket inte ger mig någon vinst alls.

För att jag inte orkar. Jag orkar inte det som skulle ge mig glädje. Och så tycker folk att mitt "orkar inte" betyder "jag vill inte".

Vem gör sig av med det som är roligt frivilligt?

Mina dagar går mest ut på att ligga på soffan. Och jag sover mycket. Försöker jag sova mindre så blir det ett ännu större helvete.

Jag tycker det är skillnad på "orkar inte" och "kan inte". Jag har aldrig sagt att jag inte kan om saker som kan om jag uppbådar all min viljestyrka och mitt pannben. När jag säger att jag inte orkar så innebär det att jag får anstränga mig mer än vad som är rimligt.

Mina träffar med arbetsterapeuten är tillfälligt satt på paus p.g.a. min trötthet. Tipsen jag får fungerar inte fastän jag försöker.

 

[Capybara]

Panikångest har jag levt med i snart 40 år. Därtill kommer annan ångest. Jag har kämpat lika länge på att bli av med ångest, utan att lyckas. Jag tror inte längre på att det någonsin kommer att lyckas.

Vad tråkigt.

 

[Gnist]

Och samtidigt vill de att jag ska göra som de.

Eller inte.

 

[MiaMia]

Och samtidigt vill de att jag ska göra som de. Vilket inte fungerar.

Nja. I åtminstone en hyfsad del av fallen är det du som tolkar in att det skulle finnas den typen av uttalad vilja att styra ditt handlande. Medan de flesta andra läser det som olika grader av förslag, reflektioner, utbyte av erfarenheter etc. Som lämnas åt dig själv att avgöra vad du använder den information som du läser till.

 

[Gunnar]

Nu är jag verkligen ingen expert, men det finns väldigt många olika typer av yoga och hur det fungerar kan bero på hur man klickar med den som håller i yogan. Bara olika röster m.m. kan påverka.

Likadant är det säkert med KBT och allt annat.

Att ha lyssnat på en CD och sedan avvisa en hel variant som att den inte fungerar blir rätt konstigt.

Du behöver nog ge olika varianter fler chanser så många som du får möjlighet att prova. Försök vara öppen och prova innan du avfärdar.

Men köp inte en cykel som du inte kommer använda bara för att några tycker att du skall göra det. Använd vården där det finns högkostnadsskydd så mycket som du får möjlighet till.

 

[Wille]

Nu är jag verkligen ingen expert, men det finns väldigt många olika typer av yoga och hur det fungerar kan bero på hur man klickar med den som håller i yogan. Bara olika röster m.m. kan påverka.

Likadant är det säkert med KBT och allt annat.

Att ha lyssnat på en CD och sedan avvisa en hel variant som att den inte fungerar blir rätt konstigt.

Du behöver nog ge olika varianter fler chanser så många som du får möjlighet att prova. Försök vara öppen och prova innan du avfärdar.

Men köp inte en cykel som du inte kommer använda bara för att några tycker att du skall göra det. Använd vården där det finns högkostnadsskydd så mycket som du får möjlighet till.

Det är MediYoga jag använt. Mig veterligen den enda yogan som backas upp av en massa forskning. Och instruktören saknar betydelse för forskningsresultaten. Problemet med yoga är att jag inte kommer till skott och gör yoga. Mina dåliga exekutiva funktioner sätter effektivt krokben för det. Jag har försökt många gånger och misslyckas alltid.

 

[Gunnar]

Det finns olika övningar inom mediyoga och vem som håller i det hela har helt klart betydelse, även bakgrundsmusik kan ha betydelse.

Och så skrev jag om lite andra saker som du valde att inte ta upp, det är ok.
Det vore ännu bättre om du kunde ignorera de som pratar boende, cyklar och annat som du triggas till negativa spiraler av.
Kanske det också vore bra vi alla kunde försöka hålla oss i närheten av ämnena i trådstarten på de ganska många trådar som skapas av TS.

Jag vet att jag själv just nu inte gör det, så jag vet att det inte är lätt.

 

[Scata]

Nästa gång du ska beskriva så kan du använda fatigue. Det borde dom hört förut inom vården.

https://www.1177.se/Varmland/sjukdo...ch-narkolepsi/trotthet-vid-sjukdom---fatigue/

Kanske, säger jag då. Jag lider av fatigue, har det som underdiagnos till en annan diagnos. Det är inte alla inom vården som vet vad det innebär - tyvärr.
Vill bara poängtera det, så att inte Ts blir besviken om h*n får tala om vad det innebär för vården också, särskilt inom allmänmedicin.

 

[Wille]

Det finns olika övningar inom mediyoga och vem som håller i det hela har helt klart betydelse, även bakgrundsmusik kan ha betydelse.

Och så skrev jag om lite andra saker som du valde att inte ta upp, det är ok.
Det vore ännu bättre om du kunde ignorera de som pratar boende, cyklar och annat som du triggas till negativa spiraler av.
Kanske det också vore bra vi alla kunde försöka hålla oss i närheten av ämnena i trådstarten på de ganska många trådar som skapas av TS.

Jag vet att jag själv just nu inte gör det, så jag vet att det inte är lätt.

Nej, det spelar ingen roll vem som leder yogan. Och man kan göra yogan på egen hand också och få samma effekt som med någon som leder yogan.

(Jupp, jag har jobbat inom branchen och är bekant med det utbildningsmaterial som instruktörer och terapeuter får lära sig på sina utbildningar.)

Kanske blir det bättre med en annan terapeut i kbt. Haken är att jag inte får det fler gånger.

CD-skivan med meditationen på var av en särskild typ med olika frekvenser som man lyssnade på och som ställde in hjärnan på meditation. Alltså ett supersnabbt sätt att meditera på. Inget som tar åratal att lära sig behärska.

Och att jag ibland inte svarar på saker beror på att jag inte har något att tillföra. Jag har heller inget krav på mig att jag måste svara.

 

[Alexandra_W]

@Wille OM du någon gång skulle vilja prova kbt igen kanske ikbt kan vara ett alt? Det står att vanlig patienttaxa/frikort gäller. Och du slipper resor till vården.

https://mindler.se/ikbt-internetbaserad-kognitiv-beteendeterapi/

 

[gammalek]

Angående rubriken, dvs att göra sig av med det som är roligt: Jag tror att de flesta får ändra planerna/drömmarna/hobbyn då och då under livet. Livet händer, omständigheter ändras, pengarna räcker inte. Det är tufft.

Men det behöver inte betyda att allt är kört. Det kanske innebär att man får tänka i andra banor, leta nya vägar, andra vägar. Att inte låsa sig i vad man från början ville. Det finns andra drömmar.

 

[Wille]

@Wille OM du någon gång skulle vilja prova kbt igen kanske ikbt kan vara ett alt? Det står att vanlig patienttaxa/frikort gäller. Och du slipper resor till vården.

https://mindler.se/ikbt-internetbaserad-kognitiv-beteendeterapi/

Jag tror man får max 10 gånger och en session är 25 minuter (eller om det var 30 minuter).

För min fobi kommer det inte att fungera då jag behöver mycket mer stöd än så och av någon som är i samma rum som jag.

Jag är också lite skeptisk till att en så begränsad terapi skulle kunna hjälpa mot depression och ångest.

(Jag har provat Mindler förut och är inte så imponerad. Den är gjord för lätta besvär.)

 

[Alexandra_W]

Jag tror man får max 10 gånger och en session är 25 minuter (eller om det var 30 minuter).

För min fobi kommer det inte att fungera då jag behöver mycket mer stöd än så och av någon som är i samma rum som jag.

Jag är också lite skeptisk till att en så begränsad terapi skulle kunna hjälpa mot depression och ångest.

(Jag har provat Mindler förut och är inte så imponerad. Den är gjord för lätta besvär.)

Äsch då. Men då har du undersökt det och vet att det inte är ett alternativ i alla fall!

Det är synd det ska finnas en maxgräns på något som är så individuellt

 

[Wille]

Angående rubriken, dvs att göra sig av med det som är roligt: Jag tror att de flesta får ändra planerna/drömmarna/hobbyn då och då under livet. Livet händer, omständigheter ändras, pengarna räcker inte. Det är tufft.

Men det behöver inte betyda att allt är kört. Det kanske innebär att man får tänka i andra banor, leta nya vägar, andra vägar. Att inte låsa sig i vad man från början ville. Det finns andra drömmar.

Men jag kan inte komma på något annat som är roligt och meningsfullt. Det finns många hobbys jag kan tänka mig att prova, men jag ser inte att någon av dem är meningsfull.

 

[gammalek]

Men jag kan inte komma på något annat som är roligt och meningsfullt. Det finns många hobbys jag kan tänka mig att prova, men jag ser inte att någon av dem är meningsfull.

Just nu måste du det, utifrån vad du beskrivit.

 

[Wille]

Just nu måste du det, utifrån vad du beskrivit.

Inget är kul. Jag broderar inte ens. Har ett broderi jag började i vintras men den har jag inte rört på länge. Känner ingen lust att brodera. Jag känner inget intresse för något annat heller.

 

[Alexandra_W]

Men jag kan inte komma på något annat som är roligt och meningsfullt. Det finns många hobbys jag kan tänka mig att prova, men jag ser inte att någon av dem är meningsfull.

Skulle det kunna förändras om du inte hade alt att odla tex? Svårt att sätta ord på.men om jag tar mig som exempel. Jag har haft häst hela livet. Verkligen hela. Två månader är den enda tid jag inte ägt häst tidigare. På hela livet.

För en vecka sedan fick jag ta bort min häst. Och jag vet idag inte om jag någonsin kommer kunna ha häst igen. Det ligger utanför min kontroll just nu. Jag, som inte på typ 20 år haft några större problem med ångest, fick extremt ångestpåslag och var rakt in i tunnelseende och katastrof och panik bara av att i tanken försöka föreställa mig ingen häst. Både fysiskt och psykisk. Det var såpass att känslan att det var bara att avsluta allt, livet var inte värt att leva, var högst reell... Det var två veckor sen.

Jag lyckades lura mig själv ur det. Verkligen lura, jag har tack och lov en massa verktyg den förr. Idag är som sagt två veckor senare och en vecka utan häst. Lite lurar jag fortfarande hjärnan. Men samtidigt noterar jag att det finns glädje ändå i livet. Jag vet fortfarande inte vad f-n jag ska ta mig till om det slutar med ingen häst. Jag har fortfarande en del katastroftankar men nu är de mer på nivån livet kommer vara grått, jag kommer bli fet och få kass kondition och typ liggsår på kuppen Inte "allt är misär och elände och jag kan lika gärna dö". Och jag är ganska övertygad att OM det blir så att det blir ingen häst så tillslut hittar jag något annat. Det kanske tar flera år, men nån gång.

När jag hade häst men den inte var hemma (jag köpte ett föl) så det halvåret köpte jag enormt mycket blommor. Nu har jag en djungel hemma. Kanske blir det ännu värre. Kanske blir jag en crazy cat lady på riktigt. Eller börjar maniskt med geocaching 20 år efter alla andra. Jag vet inte. Det är inget som jag har nån lust att göra idag. Men jag tror att om så krävs så kommer något att annat göra med tiden att visa sig. Helt enkelt eftersom förstahandsvalet utgått.

Jag har sett samma saker hos folk som tex motvilligt går i pension. Det finns inget alls de vill göra. Dagarna kommer vara tomma och eländiga och. Hux flux släktforskar de eller något. Men för att det skulle bli ett alt var förstahandsvalet (jobba) tvunget att utgå.

 

[gammalek]

Inget är kul. Jag broderar inte ens. Har ett broderi jag började i vintras men den har jag inte rört på länge. Känner ingen lust att brodera. Jag känner inget intresse för något annat heller.

Du är en intelligent person. Jag har svårt att tänka mig att du kan komma på endast en sak som i intresserar dig.

 

[Wille]

Skulle det kunna förändras om du inte hade alt att odla tex? Svårt att sätta ord på.men om jag tar mig som exempel. Jag har haft häst hela livet. Verkligen hela. Två månader är den enda tid jag inte ägt häst tidigare. På hela livet.

För en vecka sedan imorgon fick jag ta bort min häst. Och jag vet idag inte om jag någonsin kommer kunna ha häst igen. Det ligger utanför min kontroll just nu. Jag, som inte på typ 20 år haft några större problem med ångest, fick extremt ångestpåslag och var rakt in i tunnelseende och katastrof och panik bara av att i tanken försöka föreställa mig ingen häst. Både fysiskt och psykisk. Det var såpass att känslan att det var bara att avsluta allt, livet var inte värt att leva, var högst reell... Det var två veckor sen.

Jag lyckades lura mig själv ur det. Verkligen lura, jag har tack och lov en massa verktyg den förr. Idag är som sagt två veckor senare och en vecka utan häst. Lite lurar jag fortfarande hjärnan. Men samtidigt noterar jag att det finns glädje ändå i livet. Jag vet fortfarande inte vad f-n jag ska ta mig till om det slutar med ingen häst. Jag har fortfarande en del katastroftankar men nu är de mer på nivån livet kommer vara grått, jag kommer bli fet och få kass kondition och typ liggsår på kuppen Inte "allt är misär och elände och jag kan lika gärna dö". Och jag är ganska övertygad att OM det blir så att det blir ingen häst så tillslut hittar jag något annat. Det kanske tar flera år, men nån gång.

När jag hade häst men den inte var hemma (jag köpte ett föl) så det halvåret köpte jag enormt mycket blommor. Nu har jag en djungel hemma. Kanske blir det ännu värre. Kanske blir jag en crazy cat lady på riktigt. Eller börjar maniskt med geocaching 20 år efter alla andra. Jag vet inte. Det är inget som jag har nån lust att göra idag. Men jag tror att om så krävs så kommer något att annat göra med tiden att visa sig. Helt enkelt eftersom förstahandsvalet utgått.

Jag har sett samma saker hos folk som tex motvilligt går i pension. Det finns inget alls de vill göra. Dagarna kommer vara tomma och eländiga och. Hux flux släktforskar de eller något. Men för att det skulle bli ett alt var förstahandsvalet (jobba) tvunget att utgå.

Jag är inte intresserad av att hitta nya intressen. Jag har haft många intressen och alltid tröttnat.

Det jag vill ha är att livet ska vara meningsfullt. Livet blir inte meningsfullt av silversmide, järnsmide, svetsning, stickning, virkning, broderi o.s.v. Jag fotograferade en del förr också innan min kamera gick sönder. Det roade mig men gav inte mitt liv mening.

 

[Wille]

Du är en intelligent person. Jag har svårt att tänka mig att du kan komma på endast en sak som i intresserar dig.

Jag vill inte ha intressen. Jag vill ha en mening med livet.

Alla intressen jag haft har jag tappat intresset för. Det finns mycket jag fortfarande inte har gjort, t.ex. svetsning, järnsmide, segling, sång och miniatyrer. Men kan inte se hur de sakerna skulle ge mitt liv mening.

 

[Alexandra_W]

Jag är inte intresserad av att hitta nya intressen. Jag har haft många intressen och alltid tröttnat.

Det jag vill ha är att livet ska vara meningsfullt. Livet blir inte meningsfullt av silversmide, järnsmide, svetsning, stickning, virkning, broderi o.s.v. Jag fotograferade en del förr också innan min kamera gick sönder. Det roade mig men gav inte mitt liv mening.

Jag menar inte aktivt leta eller hitta. Utan att det sas kommer till en över tid. Lite vare sig man vill eller inte. Jag tänkte t ex inte att jag skulle skapa en djungel hemma. Det bara blev så och jag insåg mitt i det att jag gillade det. Jag skulle inte påstå det ger mitt liv mening, men det är ganska kul att skapa djungeln och att ha den. Och nåt ger det eftersom jag släpar hem nya jävla plantor (som jag egentligen inte har plats för) och så växer djungeln

Mening kräver för mig nån slags levande väsen som ger något tillbaka. Dvs djur, mänskliga relationer, jobbet etc.