Att göra sig av med det som är roligt.

Jag har annons ute på fb angående mina växter som jag odlat upp från frö. Säljer dem mycket billigt vilket inte ger mig någon vinst alls.

För att jag inte orkar. Jag orkar inte det som skulle ge mig glädje. Och så tycker folk att mitt "orkar inte" betyder "jag vill inte".

Vem gör sig av med det som är roligt frivilligt?

Mina dagar går mest ut på att ligga på soffan. Och jag sover mycket. Försöker jag sova mindre så blir det ett ännu större helvete.

Jag tycker det är skillnad på "orkar inte" och "kan inte". Jag har aldrig sagt att jag inte kan om saker som kan om jag uppbådar all min viljestyrka och mitt pannben. När jag säger att jag inte orkar så innebär det att jag får anstränga mig mer än vad som är rimligt.

Mina träffar med arbetsterapeuten är tillfälligt satt på paus p.g.a. min trötthet. Tipsen jag får fungerar inte fastän jag försöker.

 

[Alexandra_W]

Jag vill ju plantera för ökad kolinlagring. Göra saker för biologisk mångfald. Odla min egen mat.

Mm jag förstår det. Menade med att om det skulle vara så att det inte går, så kan du ju ändå göra positiv skillnad för planeten på andra vis.

 

[hundtant]

Jo, jag kan ju bara sätta mig och meditera så gör det inget att jag inte har mat.

Så menar varken @Alexandra_W eller jag och du behöver inte vara spydig.

 

[Capybara]

Jag har upplevt hur det är att sakna pengar till mat, men trollat med knäna och fått äta ändå.

Bra, du fixade det. Då trollar du väl med knäna igen?

Och om du inte orkar det just nu: tror du på fullaste allvar att din omgivning kommer låta dig svälta ihjäl?

Jag ser att du mår enormt dåligt och jag förstår att du uttrycker dig drastiskt. Men det här är ändå rätt perspektivlöst när det finns människor i världen som svälter ihjäl på riktigt.

Du har långt, långt, långt kvar dit. Jag menar inte ”tänk på barnen i Afrika!” men helt seriöst kan det nog vara lite bra just precis nu.

 

[Wille]

@Wille om en vecka har du förhoppningsvis en körbar bil igen och kan handla mat

Jo. Fast jag har ändå inte råd med bil. Jag har fastnat där.

 

[Alexandra_W]

Jo. Fast jag har ändå inte råd med bil. Jag har fastnat där.

Vill du ha hjälp att komma vidare i tanken där du fastnat?

 

[Wille]

Bra, du fixade det. Då trollar du väl med knäna igen?

Och om du inte orkar det just nu: tror du på fullaste allvar att din omgivning kommer låta dig svälta ihjäl?

Jag ser att du mår enormt dåligt och jag förstår att du uttrycker dig drastiskt. Men det här är ändå rätt perspektivlöst när det finns människor i världen som svälter ihjäl på riktigt.

Du har långt, långt, långt kvar dit. Jag menar inte ”tänk på barnen i Afrika!” men helt seriöst kan det nog vara lite bra just precis nu.

Nej. Jag kommer inte att trolla med knäna igen. Det går inte längre.

Jag kommer heller inte att gå fram och tillbaka till/från affären.

 

[Wille]

Vill du ha hjälp att komma vidare i tanken där du fastnat?

Fast det går ju inte. Är ju omöjligt att lösa.

 

[Alexandra_W]

Fast det går ju inte. Är ju omöjligt att lösa.

Nej. Det är inte omöjligt. Det som ÄR omöjligt är att lösa det utan att göra avkall på något. Det är tyvärr omöjligt.

 

[dobbis]

Och problemet med växthuseffekten är det som oroar mig mest.

Sa hon med 2 bilar.......

 

[Lumos_Nox]

Min elräkning har ökat märkbart av all växtbelysning.. förr fick blommorna stå i fönstret eller nånstans och så fick de vatten. Tills de dog. Då köpte jag en ny.

Nu köper jag (tydligen) oriusbaggar och rovkvalster för att rädda dem från tripsdöden (eller eg för att rädda mig från att behöva börja om med min fina gullrankegardin. Det är så långt det gått. Jag var ersatt köksgardinerna med gullranka och doftranka.... )

Jag bor i en etta. Min djungel börjar bli ett reellt problem. Jag vägrar acceptera det. Jag köpte fler små plantor i helgen... Jag kan sluta när jag vill...

Öhm... Ja.. Växtlampor är ett regelbundet inköp nu. Fick ett present kort till nya byrå på Mio, köpte växtlampor istället. Har fått flytta mosspålarna ifrån fönstren för de tog upp för mycket ljus, så nu behöver jag utöka den upplysta växtvägg en. Alltså, fler lampor... Oups...

Ständigt krig mot trips och nu har jag tydligen fått med mig bladlöss för första gången också.

Självklart kan vi sluta. Precis när vi vill... Ska bara hämta ut mina nya sticklingar imorgon men efter det kan vi sluta.

 

[Exile]

Depression har jag haft länge. Jag får bara medicin. Inget annat.

Medicinen är ett hjälpmedel, inget botemedel. Depression försvinner inte hux flux om man tar en tablett om dagen utan det krävs gediget jobb från en själv, för de flesta är det livslångt.

Det känns som att du ofta letar efter en quick fix till dina problem. Det är ganska många diagnoser du frågat om nu som du hoppas ska vara lösningen på dina problem, du har frågat en massa om olika instanser, bidrag osv för att lösa allt ifrån det ekonomiska till att bara vara någon typ av assistens som ska göra det du inte orkar göra själv.

Den enda som på riktigt kan göra dig frisk är du själv. Du måste jobba med dig själv. Du kanske inte har hittat ett sätt som fungerar, men då måste du leta vidare. Det är som att gå ner i vikt, det är skitsvårt och man vill inte så man letar konstant efter anledningar att slippa, till varför det inte går osv för att slippa ta tag i problemet.

Nu har ju du ekonomiska problem, vilket bör vara prio ett. Men bortsett från det så tror jag det är fobierna som är den största käppen i ditt hjul. Hur du hela tiden undviker allt som är obehagligt och konstant letar efter nya sätt att skrämma upp dig själv fortsätter att krympa ditt liv. Du sa att du slutat gå på promenader för att du har fått för dig att det skulle finnas någon sorts risk för en blödning från hemorrojden. Sättet du hanterar dina rädslor på göder dem och gör dem värre. Du kommer fortsätta bli sämre, aldrig bättre så länge du inte börjar kämpa emot. Och jag säger kämpa för det är otroligt jobbigt, men vill du ha ett liv värt att leva så har du liksom inga andra val.

 

[Capybara]

Nej. Jag kommer inte att trolla med knäna igen. Det går inte längre.

Nej. Jag kommer inte att trolla med knäna igen. Det går inte längre.

Jag kommer heller inte att gå fram och tillbaka till/från affären.

Nä ok. Så vad kommer att hända? Med förväntansångest är det ofta bra att tänka tanken hela vägen ut.

Men ok, jag tänker nu att jag kan ju inte lösa nåt praktiskt åt dig, och du verkar inte alls mottaglig för förslag på lösningar. Är det så att det här är en situation där du inte vill ha råd? I så fall lägger jag ner nu. Jag önskar dig verkligen hjälp med måendet.

 

[Gunnar]

Nej. Jag kommer inte att trolla med knäna igen. Det går inte längre.

Jag kommer heller inte att gå fram och tillbaka till/från affären.

Läste du mitt inlägg och tidigare inlägg i andra tråden om att du kanske kan få handlaren att köra hem just den mat du vill ha till dig mot en väldigt låg kostnad.

 

[Wille]

Det där var onödigt. Och verkligen inte vad som skrevs.

Jag har inga andra alternativ. Jag kan inte ta mig till affären för att handla. Och så skylls det på min inställning.

Helt ärligt. Tror du inte att det som får allra mest negativa konsekvenser är ditt mående, ditt tankesätt och din ångest där du är nu i livet?

Jag kan inte köra bil till affären, inte cykla till affären, inte gå till affären, inte lifta med grannen till affären. Jag kan heller inte ta mig till arbetsintervjuer eller något annat. Läget är helt låst.

 

[Pinus]

Jag har inga andra alternativ. Jag kan inte ta mig till affären för att handla. Och så skylls det på min inställning.

Jag kan inte köra bil till affären, inte cykla till affären, inte gå till affären, inte lifta med grannen till affären. Jag kan heller inte ta mig till arbetsintervjuer eller något annat. Läget är helt låst.

Du kan inte heller ringa någon som kan köra dig till affären, t ex en taxi?

 

[Lumos_Nox]

Jag har inga andra alternativ. Jag kan inte ta mig till affären för att handla. Och så skylls det på min inställning.

Jag kan inte köra bil till affären, inte cykla till affären, inte gå till affären, inte lifta med grannen till affären. Jag kan heller inte ta mig till arbetsintervjuer eller något annat. Läget är helt låst.

Du har ju flera gånger under dina trådar nämnt vänninor/ vänner/ bekanta. Fråga om en tjänst att bli skjutsad till affären och storhandla. Att på förhand säga att de vill inte skjutsa vet du ju inte. Du har ju fått skjuts tidigare. Fråga är ingen fara. Erbjud bensin pengar, visa stor tacksamhet, kanske ge bort någon av dina växter. Bilen är ju snart löst, den är tillfälligt ur funktion bara.

 

[Wille]

Mm jag förstår det. Menade med att om det skulle vara så att det inte går, så kan du ju ändå göra positiv skillnad för planeten på andra vis.

Jag vet inte hur.

Medicinen är ett hjälpmedel, inget botemedel. Depression försvinner inte hux flux om man tar en tablett om dagen utan det krävs gediget jobb från en själv, för de flesta är det livslångt.

Det känns som att du ofta letar efter en quick fix till dina problem. Det är ganska många diagnoser du frågat om nu som du hoppas ska vara lösningen på dina problem, du har frågat en massa om olika instanser, bidrag osv för att lösa allt ifrån det ekonomiska till att bara vara någon typ av assistens som ska göra det du inte orkar göra själv.

Den enda som på riktigt kan göra dig frisk är du själv. Du måste jobba med dig själv. Du kanske inte har hittat ett sätt som fungerar, men då måste du leta vidare. Det är som att gå ner i vikt, det är skitsvårt och man vill inte så man letar konstant efter anledningar att slippa, till varför det inte går osv för att slippa ta tag i problemet.

Nu har ju du ekonomiska problem, vilket bör vara prio ett. Men bortsett från det så tror jag det är fobierna som är den största käppen i ditt hjul. Hur du hela tiden undviker allt som är obehagligt och konstant letar efter nya sätt att skrämma upp dig själv fortsätter att krympa ditt liv. Du sa att du slutat gå på promenader för att du har fått för dig att det skulle finnas någon sorts risk för en blödning från hemorrojden. Sättet du hanterar dina rädslor på göder dem och gör dem värre. Du kommer fortsätta bli sämre, aldrig bättre så länge du inte börjar kämpa emot. Och jag säger kämpa för det är otroligt jobbigt, men vill du ha ett liv värt att leva så har du liksom inga andra val.

Jag har kämpat hela livet och inget fungerar. Så jag har gett upp.

Nä ok. Så vad kommer att hända? Med förväntansångest är det ofta bra att tänka tanken hela vägen ut.

Men ok, jag tänker nu att jag kan ju inte lösa nåt praktiskt åt dig, och du verkar inte alls mottaglig för förslag på lösningar. Är det så att det här är en situation där du inte vill ha råd? I så fall lägger jag ner nu. Jag önskar dig verkligen hjälp med måendet.

Jag blir utan mat. Svårare än så är det inte. Och jag kan inte ta mig någon annanstans heller.

Läste du mitt inlägg och tidigare inlägg i andra tråden om att du kanske kan få handlaren att köra hem just den mat du vill ha till dig mot en väldigt låg kostnad.

Jo, men för det första tror jag inte det är tillgängligt för mig och för det andra kan man behöva åka till andra ställen än mataffären. Till arbetsintervjuer t.ex.

 

[Alexandra_W]

Jag har inga andra alternativ. Jag kan inte ta mig till affären för att handla. Och så skylls det på min inställning.

Jag kan inte köra bil till affären, inte cykla till affären, inte gå till affären, inte lifta med grannen till affären. Jag kan heller inte ta mig till arbetsintervjuer eller något annat. Läget är helt låst.

1. Du behöver inte åka till någon affär idag. När du ska det har du förhoppningsvis en bil. Eller ordnat hemkörning.

2 det där med att du inte har andra alt att ta dig till affären kan du arbeta med. Att försöka minska ångest och fobi. Så jag FÖRSTÅR att läget känns låst. Men det är inte det. problemet är att du måste vilka jobba för förändring själv.

(Strunta i arbetsintervjuer ett tag, helt ärligt verkar du ha fullt nog med att fungera i vardagen. Fokusera på att få igång den, sjukskriv dig. Av det du skrivit senaste dagarna är du inte förmögen att arbeta just nu, och hur ska du orka gå på en intervju när ringa ett samtal är för mycket. Lägg energin där den behövs bäst och släpp resten en stund! Och säg inte att du inte har råd att vara sjukskriven. Du har inte råd att fortsätta må som du gör nu heller!)

 

[Wille]

Du kan inte heller ringa någon som kan köra dig till affären, t ex en taxi?

Jag har inte råd med det.

Du har ju flera gånger under dina trådar nämnt vänninor/ vänner/ bekanta. Fråga om en tjänst att bli skjutsad till affären och storhandla. Att på förhand säga att de vill inte skjutsa vet du ju inte. Du har ju fått skjuts tidigare. Fråga är ingen fara. Erbjud bensin pengar, visa stor tacksamhet, kanske ge bort någon av dina växter. Bilen är ju snart löst, den är tillfälligt ur funktion bara.

Har fått hjälp av en granne någon gång men hon har inte velat ha med mig till affären.

En annan bor lite för långt bort.

Sen blir jag jättestressad av vad jag ska betala för tjänsten.

Jag kommer inte ha råd med bilen.

 

[Alexandra_W]

@Wille du köpte bilen förra veckan. Vad är det som gör att du nu "plötsligt" känner att nej det går verkligen inte med bil? Vad har förändrats hos dig på denna veckan?