Att göra sig av med det som är roligt.

Jag har annons ute på fb angående mina växter som jag odlat upp från frö. Säljer dem mycket billigt vilket inte ger mig någon vinst alls.

För att jag inte orkar. Jag orkar inte det som skulle ge mig glädje. Och så tycker folk att mitt "orkar inte" betyder "jag vill inte".

Vem gör sig av med det som är roligt frivilligt?

Mina dagar går mest ut på att ligga på soffan. Och jag sover mycket. Försöker jag sova mindre så blir det ett ännu större helvete.

Jag tycker det är skillnad på "orkar inte" och "kan inte". Jag har aldrig sagt att jag inte kan om saker som kan om jag uppbådar all min viljestyrka och mitt pannben. När jag säger att jag inte orkar så innebär det att jag får anstränga mig mer än vad som är rimligt.

Mina träffar med arbetsterapeuten är tillfälligt satt på paus p.g.a. min trötthet. Tipsen jag får fungerar inte fastän jag försöker.

 

[Lojo]

Jag är en nygammal användare som under många år bara har hållit mig i bakgrunden och läst här på forumet.

Men en sak som jag uppmärksammat när jag läst dina trådar @Wille är att du startar dessa otaliga trådar med problem där du ”inte orkar, kan inte, det är omöjligt”.
Då har jag sett att väldigt många fina själar här på buke försöker att hjälpa dig att hitta nya perspektiv, delar med sig av egna erfarenheter och verkligen försöker att hjälpa dig att skapa ett inre lugn genom rimliga och realistiska lösningar.

Sen får du inte svar som rimmar med din utopi av ganska höga förväntningar på dig själv, vad du orkar och har råd med just nu. Då svarar du, vad som kan upplevas ganska snäsigt och dumförklarande mot de som försökt att hjälpa dig, med att ”det krävs bara pannben och det går om man vill”. När det alldeles nyss var heeelt omöjligt att genomföra/lösa och att det finns noll och ingen ork.

Det är trots allt riktiga människor som sitter bakom dessa användarkonton, som de flesta i all välmening bara försöker att hjälpa dig när du uttrycker att du mår väldigt dåligt. Människor som lägger ner sin tid och känslomässigt engagemang. Det är inte utbildad vårdpersonal som är 100% insatta i din problematik eller vet exakt hur man ska bemöta dig på bästa sätt. Därför är det inte konstigt att det ibland kan bli tokigt och missförstånd.

Men försök att tänka att de flesta faktiskt menar dig väl även om det blir fel i tolkningar ibland, på samma sätt som du behöver ha samma snälla glasögon mot dig själv också.

 

[Wille]

Absolut, men du jobbar väl inte nu heller? Och du har ofta skrivit att du aldrig kommer bli bättre för det är såhär du är. Ångesten, som kräver konstant medicinering med biverkning trötthet, och autismen, som gör att du har vissa funktionsnedsättningar, går inte att göra något åt.

Men du tänker att när du är pensionär så kommer du ha mycket mer ork än nu? Då kommer du kunna göra sånt som är helt omöjligt nu. I så fall så tänker jag att det finns en enklare lösning på matproblemet än ekollon och nötter: skaffa ett jobb då när du blir frisk, så har du råd att köpa potatis i affären.

Jag är ärligt talat lite skeptisk till att nötodlingar är ett (nästan) arbetsfritt sätt att få mat på bordet. Jag har varit i Korsika, där man har stora kastanjeskogar. Det är extremt arbetskrävande att plocka, bearbeta, torka och mala kastanjerna. Jämfört med att odla äpplen och potatis så är de senare som att ha stekta sparvar som flyger till tallriken. Och då är kastanjer ändå relativt stora och lättbearbetade jämfört med t ex ekollon.

Jo, jag har jobbat 25% under våren.

Att jag upplever hopplöshet betyder inte att det är hopplöst. För annars skulle jag ge upp.

Oavsett om jag blir frisk, jobbar heltid med välbetalt jobb och tjänstepension fr.o.m. i morgon så kommer min pension bli dålig. Jag behöver kunna överleva även då.

Ekollon är lättskördade med rulluppsamlare.

 

[Alexandra_W]

Jag kan inte vara tydlig nog så folk begriper. Jag kan inte beskriva alla nyanser av trötthet som finns. Sen har ju jag också problem med exekutiva funktioner. Och ju tröttare jag är, desto svårare blir det att klara av svårigheterna ändå. Det krävs väldigt mycket ansträngning då för att klara något. Man måste bestämma sig resolut och ta sig i kragen allt man orkar.

När jag förklarade för personal på psyk att jag är trött, så var det ingen som begrep vad jag menade. Och jag kunde inte förklara bättre.

Du behöver ju inte förklara heller! Det räcker ju att du tar med dig just att de som svarar och råder, och råder sådant du tycker är dumt eller elakt eller så, antagligen inte riktigt förstått. Dvs de är inte elaka eller dumma, utan oförstående.

Så tänker jag. Som kan sätta ord på min trötthet utan problem - men är fullt på det klara med att de som inte varit där eller varit nära någon med sådan trötthet inte kan förstå hur gärna de än vill.

 

[Grazing]

Sen får du inte svar som rimmar med din utopi av ganska höga förväntningar på dig själv, vad du orkar och har råd med just nu. Då svarar du, vad som kan upplevas ganska snäsigt och dumförklarande mot de som försökt att hjälpa dig, med att ”det krävs bara pannben och det går om man vill”. När det alldeles nyss var heeelt omöjligt att genomföra/lösa och att det finns noll och ingen ork.

Det reagerade jag på i förra tråden också, att ändra sig så beroende på vad folk skriver gör ju att det är omöjligt för någon att ge rätt råd eller stöttning. För stöttar man åt ett håll så är det fel, stöttar man åt ett annat håll så är det också fel.

 

[Wille]

Du behöver ju inte förklara heller! Det räcker ju att du tar med dig just att de som svarar och råder, och råder sådant du tycker är dumt eller elakt eller så, antagligen inte riktigt förstått. Dvs de är inte elaka eller dumma, utan oförstående.

Så tänker jag. Som kan sätta ord på min trötthet utan problem - men är fullt på det klara med att de som inte varit där eller varit nära någon med sådan trötthet inte kan förstå hur gärna de än vill.

Det är så jättesvårt för mig att sålla bort svar från folk som inte förstår.

 

[aiquen]

Jag hoppas ju liksom på att bli piggare sen när man kommit fram till vad som är fel med mig så jag kan få behandling. När jag beskriver hur det är nu så hoppas jag att det inte kommer att förbli så sen.

Och åter igen undrar jag hur folk inte klarar av att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt och inte kunna skilja på nu och sen. Med sjukdom och efter sjukdom när man fått behandling. Att kunna se att saker inte behöver vara statiska.

Min mamma är snart 80 år och orkar fortfarande ha en kolonilott. Hon är där ofta och det tar henne en halvtimme att gå dit och lika lång tid att gå hem. Själv behöver jag bara gå utanför dörren så är jag framme.

När man är pensionär så jobbar man inte så det går inte åt energi till det. Det finns många pensionärer som odlar.

Jag tänker att kanske handlar det lite om att verkligheten inte är så svartvit att det endast handlar om ett nu och ett sen. Du har det svårt på flera sätt och beskriver en enorm brist på energi - självklart påverkar det dig! Samtidigt kan det sett till olika saker absolut finnas något att göra nu, både för ett bättre nu och ett bättre sen.

Att vara sjuk, att behöva vård, att behöva vänta på vård är självklart sådant som ställer till det men inget kommer ändå att ske av sig självt. Förhoppningsvis kommer remissen hjälpa dig att genomföra provtagningen, förhoppningsvis kommer proverna visa vägen till adekvat behandling men du lär inte bli bättre av ingenting. Säg att du får en medicin som kommer få dig må bättre, så kommer det ändå krävas en aktiv insats av dig, d.v.s. att ta medicinen. Det är likadant med annat och som många i all välmening försöker stötta och råda dig i här och nu. Som att hantera ångest, stress och planering till exempel.

Bara du kan avgöra om du vill ha de råd får och vad du tycker passar dig och självklart stöter man genom livet på saker man inte rår på eller har kontroll över, men samtidigt är det ju så att få saker i livet bara händer.

Jag förstår att det är jättetrist att behöva sälja av dina växter nu men kan samtidigt se att kanske är detta ett sätt att faktiskt ta hand om dig själv? Du orkar inte just nu. Men precis som du insiktsfullt skriver behöver det inte alltid vara så här. Det kan bli så mycket bättre! Även om vägen dit kan innebära att man behöver lägga om planer och, kanske bara tillfälligt, göra avkall på saker man helst inte hade velat behöva göra avkall på.

 

[parellikusken]

Det är så jättesvårt för mig att sålla bort svar från folk som inte förstår.

Mår du bättre av att skriva i trådarna?

 

[Grazing]

Jo, jag har jobbat 25% under våren.

Att jag upplever hopplöshet betyder inte att det är hopplöst. För annars skulle jag ge upp.

Oavsett om jag blir frisk, jobbar heltid med välbetalt jobb och tjänstepension fr.o.m. i morgon så kommer min pension bli dålig. Jag behöver kunna överleva även då.

Ekollon är lättskördade med rulluppsamlare.

En bra start kan vara att glömma ordet "frisk" och fokusera på att bli fungerande istället.

Huvudsaken är att du hittar ett tempo och ett system i livet som du fungerar med så att saker inte blir överväldigande och hopplöshetstankar dyker upp. Planera uppgifter dag för dag även om det handlar om att bara sätta ner en potatis och sen beröm dig själv för det lilla. Då behöver du heller inte stressa och må dåligt över allt som inte blivit gjort för det ska inte bli gjort den dagen ändå. Det är också viktigt att inte göra mer än vad man bestämt den dagen för då riskerar man inte heller att hamna i den otroliga tröttheten.

 

[Alexandra_W]

Det är så jättesvårt för mig att sålla bort svar från folk som inte förstår.

Det behöver du inte. Räcker att du när du får råd du inte håller med om fungerar tänka att personen inte förstått. Istället för att bli irriterad o j tro personen vill dig illa elle vara elak.

 

[Wille]

Jag tänker att kanske handlar det lite om att verkligheten inte är så svartvit att det endast handlar om ett nu och ett sen. Du har det svårt på flera sätt och beskriver en enorm brist på energi - självklart påverkar det dig! Samtidigt kan det sett till olika saker absolut finnas något att göra nu, både för ett bättre nu och ett bättre sen.

Att vara sjuk, att behöva vård, att behöva vänta på vård är självklart sådant som ställer till det men inget kommer ändå att ske av sig självt. Förhoppningsvis kommer remissen hjälpa dig att genomföra provtagningen, förhoppningsvis kommer proverna visa vägen till adekvat behandling men du lär inte bli bättre av ingenting. Säg att du får en medicin som kommer få dig må bättre, så kommer det ändå krävas en aktiv insats av dig, d.v.s. att ta medicinen. Det är likadant med annat och som många i all välmening försöker stötta och råda dig i här och nu. Som att hantera ångest, stress och planering till exempel.

Bara du kan avgöra om du vill ha de råd får och vad du tycker passar dig och självklart stöter man genom livet på saker man inte rår på eller har kontroll över, men samtidigt är det ju så att få saker i livet bara händer.

Jag förstår att det är jättetrist att behöva sälja av dina växter nu men kan samtidigt se att kanske är detta ett sätt att faktiskt ta hand om dig själv? Du orkar inte just nu. Men precis som du insiktsfullt skriver behöver det inte alltid vara så här. Det kan bli så mycket bättre! Även om vägen dit kan innebära att man behöver lägga om planer och, kanske bara tillfälligt, göra avkall på saker man helst inte hade velat behöva göra avkall på.

Medicin kommer jag att ta när man vet vilken jag ska ha.

Men många råd här har jag svårt att följa. Det kan t.o.m. vara omöjligt för jag kan inte eftersom jag saknar verktyg. Det kan vara min exekutiva dysfunktion som ställer till det. Och jag har heller inte bett om råd. Det står t.o.m. i min profiltext att jag inte vill ha råd jag inte bett om.

 

[Gnist]

Medicin kommer jag att ta när man vet vilken jag ska ha.

Men många råd här har jag svårt att följa. Det kan t.o.m. vara omöjligt för jag kan inte eftersom jag saknar verktyg. Det kan vara min exekutiva dysfunktion som ställer till det. Och jag har heller inte bett om råd. Det står t.o.m. i min profiltext att jag inte vill ha råd jag inte bett om.

Vill du absolut inte ha råd, så får du helt enkelt låsa trådarna när du skrivit ditt startinlägg.

 

[ginnies]

. Och jag har heller inte bett om råd. Det står t.o.m. i min profiltext att jag inte vill ha råd jag inte bett om.

Det händer att du gör trådar där du vill ha råd.

 

[Wille]

Vill du absolut inte ha råd, så får du helt enkelt låsa trådarna när du skrivit ditt startinlägg.

Vill man svara kan man göra det på annat sätt än att ge råd.

 

[Alexandra_W]

Vill man svara kan man göra det på annat sätt än att ge råd.

Fast du ställer ganska ofta frågor i dina trådar. Typ "hur ska jag xxx". Då frågar du väl efter råd?

 

[Gnist]

Vill man svara kan man göra det på annat sätt än att ge råd.

Blir rätt intetsägande svar då och gissningsvis skulle det irritera mer.

 

[Wille]

Fast du ställer ganska ofta frågor i dina trådar. Typ "hur ska jag xxx". Då frågar du väl efter råd?

Kan vara en retorisk fråga. Men också en riktig fråga. Upplever dock att jag får råd på saker jag inte frågat om.

 

[Alexandra_W]

Kan vara en retorisk fråga. Men också en riktig fråga. Upplever dock att jag får råd på saker jag inte frågat om.

Hoppa över de råden då. Eller ännu enklare - lås din dagbok efter första inlägget. Att inte svara på oönskade råd är också ett sätt. Hitta den hanteringsmekanism som fungerar bäst för dig

 

[Mabuse]

Det reagerade jag på i förra tråden också, att ändra sig så beroende på vad folk skriver gör ju att det är omöjligt för någon att ge rätt råd eller stöttning. För stöttar man åt ett håll så är det fel, stöttar man åt ett annat håll så är det också fel.

Precis. För en utomstående betraktare ser det ut såhär:

TS: Jag har massor jag måste göra för att klara mig, men det går inte för jag har ingen ork.

Bukefalist 1: Jag förstår dig, var snäll mot dig själv och vila, dra ner på måstena.

TS: Det går inte, jag måste ha alla dessa måsten och kan visst orka dem utan problem. Det är inte svårt alls. Men du vill att jag ska ruttna i en lägenhet och inte ha något roligt i livet!

Bukefalist 2: Försök att hitta en strategi eller metod att orka göra nåt, prova X Y Z?

TS: Det går inte, jag kan inte göra nåt och orkar inget, det går inte att göra nåt åt. Du vill att jag ska göra en massa saker MEN DET GÅR INTE!!!

Bukefalist 1 och 2: Uhm… Vi fattar inte.

Bukefalist 3: Vad får du ut av de här trådarna? De verkar inte hjälpa.

Gunnar: Låser tråden.

 

[hundtant]

Jag har nog gett dig det här rådet (sic!) innan men: när du inte vill ha råd, börja eller sluta VARJE inlägg med Jag vill inte ha råd om det här. Jag gör det på facebook ibland, när jag skriver i ett visst ämne där jag alltid får en massa råd jag inte vill ha.

Jag tycker visserligen som du att råden haglar över dig omotiverat mycket, och alla är inte sprungna ur lika mycket välvilja som det kan låta i den här tråden. Men: det ligger också i sociala mediers natur. Skriver man om ett problem så är det givet att folk vill tipsa och hjälpa - OM man inte säger till, alltså i varje inlägg. Så det borde vara enkelt att avstyra det, om man nu inte vill låsa sin tråd direkt efter ts (vilket är ett oskick som jag inte förstår poängen med)

Att svara utan att råda, som du säger, det tror jag är snudd på omöjligt. Vad återstår då, Usch ja, Ja det känner jag igen, Ja det låter jobbigt osv. Det blir en ekokammare som bara bekräftar problemet för en.

 

[Alexandra_W]

@hundtant bara nyfiken varför du tycker låsa ett dagboksinlägg från kommentarer är ett oskick? Det är väl jättebra för den som vill ventilera eller skriva av sig, och känna att andra läser. Men utan att få råd eller pepp eller något annat som man inte vill.