Att göra sig av med det som är roligt.

Jag har annons ute på fb angående mina växter som jag odlat upp från frö. Säljer dem mycket billigt vilket inte ger mig någon vinst alls.

För att jag inte orkar. Jag orkar inte det som skulle ge mig glädje. Och så tycker folk att mitt "orkar inte" betyder "jag vill inte".

Vem gör sig av med det som är roligt frivilligt?

Mina dagar går mest ut på att ligga på soffan. Och jag sover mycket. Försöker jag sova mindre så blir det ett ännu större helvete.

Jag tycker det är skillnad på "orkar inte" och "kan inte". Jag har aldrig sagt att jag inte kan om saker som kan om jag uppbådar all min viljestyrka och mitt pannben. När jag säger att jag inte orkar så innebär det att jag får anstränga mig mer än vad som är rimligt.

Mina träffar med arbetsterapeuten är tillfälligt satt på paus p.g.a. min trötthet. Tipsen jag får fungerar inte fastän jag försöker.

 

[Wille]

Det händer ju även att trådar drar iväg sida upp och sida ner, utan att jag är närvarande för att jag gör annat. Sover t.ex.

 

[hundtant]

@hundtant bara nyfiken varför du tycker låsa ett dagboksinlägg från kommentarer är ett oskick? Det är väl jättebra för den som vill ventilera eller skriva av sig, och känna att andra läser. Men utan att få råd eller pepp eller något annat som man inte vill.

Oskick för att det är irriterande att inte kunna svara. Och för att det verkar så meningslöst. Varför vill man säga något offentligt som ingen får kommentera? Det är ju som att skriva en lapp och hänga den på anslagstavlan på Ica. Jag kan förstå det om det är något man vill meddela folk på forumet, typ Nu tar jag bukepaus. Men så som jag ser det användas så tycker jag att det är anslagstavla över det.

 

[Lojo]

Men många råd här har jag svårt att följa. Det kan t.o.m. vara omöjligt för jag kan inte eftersom jag saknar verktyg. Det kan vara min exekutiva dysfunktion som ställer till det. Och jag har heller inte bett om råd. Det står t.o.m. i min profiltext att jag inte vill ha råd jag inte bett om.

Vill man svara kan man göra det på annat sätt än att ge råd.

Du kan omöjligt förvänta dig på ett forum att få svar som passar och är helt skräddarsydda utifrån dina svårigheter. Jag tror som sagt att folk bara försöker att hjälpa dig efter bästa förmåga. Nästan alla dina trådar är ju startade med någon form av problemformulering och de flesta människor fungerar så att man gärna vill komma med lösningar av olika slag för att lösa de problem som du skriver om och mår dåligt av. Det kommer du aldrig att kunna ändra på.

Vill du bara skriva dagbok för att skriva av dig, gör det och lås tråden för svar. Vill du ha svar, låt den vara öppen. Men då får du vara beredd på att alla inte skriver precis på det viset som du vill ha det. I så fall får du starta ett eget forum där bara väl valda användare får närvara som verkligen förstår sig på din problematik.

Jag ska inte svara mer i denna tråden nu. Men jag vill verkligen ge en stor eloge till många av Bukefalos användare som verkligen tålmodigt försöker att bemöta och hjälpa dig utifrån dina svårigheter. Och har gjort detta under flera års tid. Det är som sagt inte utbildad personal utan helt vanliga människor som bara vill dig väl och se att du @Wille någon gång ska få må bra och vara tillfreds med livet. För att dessa användare har på ett eller annat sätt här på forumet skapat en relation till dig och bryr sig om dig. Det är nog därför det även kan skapas en del känslor av frustration ibland när kommunikationen brister eller inte alltid når fram.
Det är verkligen fint att se och långt ifrån ett klimat man kan förvänta sig på många andra forum här på internet.

Jag hoppas verkligen att du kommer att hitta strategier för att kunna njuta mer av livet med ditt fina lilla hus med en skogsträdgård!

 

[ginnies]

@hundtant bara nyfiken varför du tycker låsa ett dagboksinlägg från kommentarer är ett oskick? Det är väl jättebra för den som vill ventilera eller skriva av sig, och känna att andra läser. Men utan att få råd eller pepp eller något annat som man inte vill.

Fast de som gör så får på sikt nära inga läsare. I vissa fall 0. Finns säkert flera anledningar till att vissa gör egna dagbokstrådar utan stopp om samma saker.

 

[hundtant]

Fast de som gör så får på sikt nära inga läsare. I vissa fall 0. Finns säkert flera anledningar till att vissa gör egna dagbokstrådar utan stopp om samma saker.

Så tror jag också. Forumet svämmar över av trådar som bjuder in till diskussion eller samtal, då ska det mycket till om man ska lägga energi på dem som bara vill köra sin monolog.

 

[Alexandra_W]

Så tror jag också. Forumet svämmar över av trådar som bjuder in till diskussion eller samtal, då ska det mycket till om man ska lägga energi på dem som bara vill köra sin monolog.

Jo det köper jag. Men inte varför det skulle vara ett oskick rent generellt.

 

[Sel]

Jag har nog gett dig det här rådet (sic!) innan men: när du inte vill ha råd, börja eller sluta VARJE inlägg med Jag vill inte ha råd om det här. Jag gör det på facebook ibland, när jag skriver i ett visst ämne där jag alltid får en massa råd jag inte vill ha.

Jag tycker visserligen som du att råden haglar över dig omotiverat mycket, och alla är inte sprungna ur lika mycket välvilja som det kan låta i den här tråden. Men: det ligger också i sociala mediers natur. Skriver man om ett problem så är det givet att folk vill tipsa och hjälpa - OM man inte säger till, alltså i varje inlägg. Så det borde vara enkelt att avstyra det, om man nu inte vill låsa sin tråd direkt efter ts (vilket är ett oskick som jag inte förstår poängen med)

Att svara utan att råda, som du säger, det tror jag är snudd på omöjligt. Vad återstår då, Usch ja, Ja det känner jag igen, Ja det låter jobbigt osv. Det blir en ekokammare som bara bekräftar problemet för en.

Jag håller med i det mesta men tycker inte heller att det är något slags oskick att låsa en dagbokstråd. Tvärtom kan det väl vara ett utmärkt sätt att ventilera på, som en blogg men lite mer begränsad eftersom den ligger på ett forum man är bekant med.

 

[hundtant]

Jo det köper jag. Men inte varför det skulle vara ett oskick rent generellt.

Nej, det med oskick var mest ett självironiskt skämt i mitt huvud, om de gånger jag muttrar för att jag inte kan svara

 

[Exile]

Jag hoppas ju liksom på att bli piggare sen när man kommit fram till vad som är fel med mig så jag kan få behandling. När jag beskriver hur det är nu så hoppas jag att det inte kommer att förbli så sen.

Och åter igen undrar jag hur folk inte klarar av att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt och inte kunna skilja på nu och sen. Med sjukdom och efter sjukdom när man fått behandling. Att kunna se att saker inte behöver vara statiska.

Min mamma är snart 80 år och orkar fortfarande ha en kolonilott. Hon är där ofta och det tar henne en halvtimme att gå dit och lika lång tid att gå hem. Själv behöver jag bara gå utanför dörren så är jag framme.

När man är pensionär så jobbar man inte så det går inte åt energi till det. Det finns många pensionärer som odlar.

Jag tror du ska vara försiktig med att lägga alltför mycket hopp eller energi på att allt kommer lösa sig om du bara får rätt diagnos, det är ingen mirakelkur. Jag blev som sagt själv diagnostiserad med hypotyreos för väldigt många år sedan, den hade gått obehandlad under en väldigt lång tid.

Den absolut största skillnaden för mig var att jag slutade frysa konstant och att det inte längre kändes som att jag inte sovit tillräckligt. Mitt mående blev bättre med jag har ju fortfarande problem med både depression och ångest så det försvann inte, det var mer som att den "oförklarliga delen" försvann.

Det gjorde noll och ingenting för att förbättra min motivation, ork eller startmotor. Jag blev liksom inte pigg och handlingskraftig utan bara inte fysiskt utmattad.

Så med dina övriga problem som du beskrivit, så se det här som att det absolut kommer hjälpa dig på traven och göra det lättare för dig att ta tag i saker, men det kommer inte bota dig utan det är fortfarande disciplin och vilja som gäller för att få saker gjorda.

 

[Wille]

Du kan omöjligt förvänta dig på ett forum att få svar som passar och är helt skräddarsydda utifrån dina svårigheter. Jag tror som sagt att folk bara försöker att hjälpa dig efter bästa förmåga. Nästan alla dina trådar är ju startade med någon form av problemformulering och de flesta människor fungerar så att man gärna vill komma med lösningar av olika slag för att lösa de problem som du skriver om och mår dåligt av. Det kommer du aldrig att kunna ändra på.

Vill du bara skriva dagbok för att skriva av dig, gör det och lås tråden för svar. Vill du ha svar, låt den vara öppen. Men då får du vara beredd på att alla inte skriver precis på det viset som du vill ha det. I så fall får du starta ett eget forum där bara väl valda användare får närvara som verkligen förstår sig på din problematik.

Jag ska inte svara mer i denna tråden nu. Men jag vill verkligen ge en stor eloge till många av Bukefalos användare som verkligen tålmodigt försöker att bemöta och hjälpa dig utifrån dina svårigheter. Och har gjort detta under flera års tid. Det är som sagt inte utbildad personal utan helt vanliga människor som bara vill dig väl och se att du @Wille någon gång ska få må bra och vara tillfreds med livet. För att dessa användare har på ett eller annat sätt här på forumet skapat en relation till dig och bryr sig om dig. Det är nog därför det även kan skapas en del känslor av frustration ibland när kommunikationen brister eller inte alltid når fram.
Det är verkligen fint att se och långt ifrån ett klimat man kan förvänta sig på många andra forum här på internet.

Jag hoppas verkligen att du kommer att hitta strategier för att kunna njuta mer av livet med ditt fina lilla hus med en skogsträdgård!

Förstår att folk vill hjälpa men det blir fel när de försöker överta vårdens och habiliteringens roll. Och jag blir också frustrerad när råden inte fungerar för mig. För att jag dels är rädd och dels inte orkar och även för att jag p.g.a. svårigheter inte ser hur jag ska lyckas.

Som det här att ta cykeln till matbutiken. Jag är rädd för att cykla, särskilt så långt. Hur ska jag orka och hur ska jag kunna undvika panik? Är så rädd för en massa saker. Och kommer jag ens kunna få tag i vad jag behöver från den butiken? Deras sortiment är uselt. Och var ska jag ens få tag i en billig cykel? Jag har förvisso två cyklar men ingen av dem fungerar. Och jag orkar inte laga.

Allt blir så övermäktigt.

Jag tror du ska vara försiktig med att lägga alltför mycket hopp eller energi på att allt kommer lösa sig om du bara får rätt diagnos, det är ingen mirakelkur. Jag blev som sagt själv diagnostiserad med hypotyreos för väldigt många år sedan, den hade gått obehandlad under en väldigt lång tid.

Den absolut största skillnaden för mig var att jag slutade frysa konstant och att det inte längre kändes som att jag inte sovit tillräckligt. Mitt mående blev bättre med jag har ju fortfarande problem med både depression och ångest så det försvann inte, det var mer som att den "oförklarliga delen" försvann.

Det gjorde noll och ingenting för att förbättra min motivation, ork eller startmotor. Jag blev liksom inte pigg och handlingskraftig utan bara inte fysiskt utmattad.

Så med dina övriga problem som du beskrivit, så se det här som att det absolut kommer hjälpa dig på traven och göra det lättare för dig att ta tag i saker, men det kommer inte bota dig utan det är fortfarande disciplin och vilja som gäller för att få saker gjorda.

Det vore mycket vunnet om jag blev som förr.

 

[Grazing]

Förstår att folk vill hjälpa men det blir fel när de försöker överta vårdens och habiliteringens roll. Och jag blir också frustrerad när råden inte fungerar för mig. För att jag dels är rädd och dels inte orkar och även för att jag p.g.a. svårigheter inte ser hur jag ska lyckas.

Men ingen försöker ta över vårdens eller habs roll. Alla råd, mer eller mindre, som du får är råd som folk har fått från vården när dom själva har kämpat för att bli mer fungerande, det är sällan det är påhittade hemmasnickrade råd som folk kommit fram till helt själva. Många känner ju igen sig i dina problem tro det eller ej och ger råden som fungerat för dom.

Det är precis så vården gör också, dom ger råd som överlag fungerar bra för att komma loss ur den negativa spiralen. Ibland eller ofta får man dock ta råden och sedan modifiera dom lite så att dom passar en själv och ens liv. Men grunden är oftast densamma.

 

[Gnist]

det blir fel när de försöker överta vårdens och habiliteringens roll.

Det är det ingen här inne som försöker göra. Folk delar med sig av egna erfarenheter.

 

[Wille]

Det är det ingen här inne som försöker göra. Folk delar med sig av egna erfarenheter.

Och samtidigt vill de att jag ska göra som de. Vilket inte fungerar.

 

[Capybara]

Förstår att folk vill hjälpa men det blir fel när de försöker överta vårdens och habiliteringens roll. Och jag blir också frustrerad när råden inte fungerar för mig. För att jag dels är rädd och dels inte orkar och även för att jag p.g.a. svårigheter inte ser hur jag ska lyckas.

Det vore verkligen superdumt, och om du uppfattar att nån försöker göra det, ignorera den personen.

Men du kommer att få råd, så länge du har öppna trådar som inleds ungefär ”Jag undrar om jag har fått GAD”. Om du ABSOLUT INTE vill ha ett endaste råd, skriv: ”Det här vill jag ABSOLUT INTE ha råd om”, eller lås tråden. Ett övergripande uttalande, som du ju har, räcker inte på ett diskussionsforum.

Det som händer när du skriver sånt är så klart att folk med egen erfarenhet av GAD vill dela med sig. Särskilt eftersom det är nära till hands att tolka det som att ångesten sabbar rätt mycket för dig. Jag tror det vore toppenbra om du kunde ha en öppen syn på vad du själv kan göra åt din ångest, i väntan på behandling. Det finns flera olika metoder. Att då bara stänga dörrarna för dem alla, är inte konstruktivt. Samtidigt kan ingen tvinga dig att försöka - det är helt upp till dig.

 

[Capybara]

Och samtidigt vill de att jag ska göra som de. Vilket inte fungerar.

Jag tror att det folk vill är att du inte ska göra ingenting - och hävda att folk inget begriper.

Vi är nog många här med erfarenhet av ångest. Ibland är det skönt att förstå att man inte är så unik som man tror.

 

[Wille]

Jag tror att det folk vill är att du inte ska göra ingenting - och hävda att folk inget begriper.

Vi är nog många här med erfarenhet av ångest. Ibland är det skönt att förstå att man inte är så unik som man tror.

Jag tycker ju att jag redan har provat allt och inget fungerar.

 

[Capybara]

Jag tycker ju att jag redan har provat allt och inget fungerar.

Du har nog inte provat allt. Det finns olika metoder, inte bara exempelvis KBT och medicinering. Däremot kan ingen säga ”det här skulle nog funka för dig”, utan det är där du behöver göra en egen insats, i samråd med vården. Och som jag förstod det i förra tråden, orkar du inte själv leta dig fram till litteratur och övningar som kan funka, så då är det ju så.

I ett annat läge i livet kanske du känner på ett annat sätt.

 

[Wille]

Du har nog inte provat allt. Det finns olika metoder, inte bara exempelvis KBT och medicinering. Däremot kan ingen säga ”det här skulle nog funka för dig”, utan det är där du behöver göra en egen insats, i samråd med vården. Och som jag förstod det i förra tråden, orkar du inte själv leta dig fram till litteratur och övningar som kan funka, så då är det ju så.

I ett annat läge i livet kanske du känner på ett annat sätt.

Har ju provat med både acceptans och att ta mig i kragen. Inget av detta fungerar.

Yoga har heller inte fungerat.

Och på grund av svårigheter med exekutiva funktioner så har jag aldrig blivit hjälpt av en självhjälpsbok. Eller jag vet inte varför självhjälpsböcker aldrig har fungerat för mig.

 

[Capybara]

Har ju provat med både acceptans och att ta mig i kragen. Inget av detta fungerar.

Yoga har heller inte fungerat.

Och på grund av svårigheter med exekutiva funktioner så har jag aldrig blivit hjälpt av en självhjälpsbok. Eller jag vet inte varför självhjälpsböcker aldrig har fungerat för mig.

Personligen (obs!) har jag aldrig sett yoga som en ångesthanteringsmetod, även om det väl finns forskning som tyder på att det kan ge sådan effekt. För några funkar det säkert. För mig har den stora vinsten med yoga varit rent fysisk (och säkert också gett viss avslappning för att jag tvingas ta en paus när jag ska göra den). Men jag tror inte att man ska räkna med nån ångestminskning - särskilt om man inte kommer sig för med att göra den

De självhjälpsmetoder som jag tror funkar bäst kräver en hel del disciplin/avsatt tid för övningar, så det är ju det där att man måste komma sig för med det. Jag tror dock lika bergfast att de allra flesta kan ändra vissa tankemönster om man tränar. Inte bara genom att läsa en bok.

Jag tror som sagt att du behöver behandling, och du har skrivit tidigare att du inte vill påbörja fler terapikontakter nu, så då kanske det får vara så här för nu. Det är ju dumt om du får ytterligare stress av tanken på att minska din ångest. Det är nog smart att istället göra som du gör, t.ex. sälja växter och annat som du inte mäktar med. Jag vill bara att du ska veta att man inte behöver leva med ångest och att det finns vägar att gå som du kanske inte ser just nu.

 

[Wille]

Personligen (obs!) har jag aldrig sett yoga som en ångesthanteringsmetod, även om det väl finns forskning som tyder på att det kan ge sådan effekt. För några funkar det säkert. För mig har den stora vinsten med yoga varit rent fysisk (och säkert också gett viss avslappning för att jag tvingas ta en paus när jag ska göra den). Men jag tror inte att man ska räkna med nån ångestminskning - särskilt om man inte kommer sig för med att göra den

De självhjälpsmetoder som jag tror funkar bäst kräver en hel del disciplin/avsatt tid för övningar, så det är ju det där att man måste komma sig för med det. Jag tror dock lika bergfast att de allra flesta kan ändra vissa tankemönster om man tränar. Inte bara genom att läsa en bok.

Jag tror som sagt att du behöver behandling, och du har skrivit tidigare att du inte vill påbörja fler terapikontakter nu, så då kanske det får vara så här för nu. Det är ju dumt om du får ytterligare stress av tanken på att minska din ångest. Det är nog smart att istället göra som du gör, t.ex. sälja växter och annat som du inte mäktar med. Jag vill bara att du ska veta att man inte behöver leva med ångest och att det finns vägar att gå som du kanske inte ser just nu.

Panikångest har jag levt med i snart 40 år. Därtill kommer annan ångest. Jag har kämpat lika länge på att bli av med ångest, utan att lyckas. Jag tror inte längre på att det någonsin kommer att lyckas. Inte på egen hand i alla fall.

Jag glömde f.ö. nämna att jag också provat meditation med en väldigt speciell cd.