Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

[Mirtai]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det finns bra appar du kan ladda hem gratis för att räkna kalorier, i den jag använder kan man tex scanna streckkoder på förpackningar och skriva in hur stor volym du äter så får man upp rätt antal kalorier. Hur enkelt som helst!

Ett annat tips är att försöka byta till mindre tallrikar. Vi äter ofta från assietter istället för stora, riktiga, tallrikar eftersom det lurar ögat att tro att portionen är större än den är

Vad det gäller småätande osv tror jag det är viktigt att förebygga. Skriv ner vad du faktiskt kan äta som mellanmål och se till att ha det hemma/ med dig så det blir lättare att inte ta något onyttigt när hungern kommer. Tex, kan du äta en bar från Nutrilette eller liknande? Då kan du ju ta den när panikhungern sätter in och på så sätt dämpa det värsta för att få tid att laga mat istället för att hetsäta onyttiga saker. Så får jag göra, kan också ofta slarva med maten och bli panikhungrig. Kan jag då äta en frukt, eller något annat lim ande, medan jag lagar mat fungerar det bra. Annars är risken att jag hetsäter ett paket kakor eller så istället :O

Lycka till och kom ihåg att alla förändringar är bättre än inga, även om de kan verka små och inget värda

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Detta är ett långskott, men kanske prova med kurator? En kurator kan hjälpa till med mer än man tror. Ditt ätbeteende och tröstätning kan bero på mer än bara just hunger.

En läkarkontakt är inte heller helt fel att uppsöka innan man ska börja banta. De kan hjälpa mycket. Det finns dessutom läkemedelsbehandling för att minska sötsuget. Även alternativmedicin finns.

GBP är ändå ett alternativ beroende på din hälsa, ålder osv. Med hjälp av kurator (eller annat stöd) kan det hjälpa dig att stå emot känslan av att folk skitsnackar bakom ryggen om lathet osv osv. Nu vet jag dock inte hur din arbetssituation ser ut. Tänkte på den ekonomiska biten. Man blir ju sjukskriven några veckor efter en sådan operation och sedan kan det även komma bakslag så man kan behöva vara sjukskriven igen. Dessutom medför GBP en STOR livsstilsförändring. Är du dessutom en sån som inte kan äta när du inte är hungrig så kanske inte operationen passar dig så bra, just med tanke på att man MÅSTE äta även om man inte är hungrig många gånger. Det funkar heller inte med att äta två gånger om dagen direkt. Risken för att spänna ut magsäcken igen finns också, även om tarmen ändå är snäppet kortare.

Förlåt för rörigt svar, men jag återgår till toppen: Kurator (eller liknande) och läkarkontakt!

Har haft funderingar på att söka hjälp åt skallen ja, men då tänkt mer i form av psykolog - men det har jag avfärdat av den enkla anledning att jag inte ens fått hjälp när jag sökt förr om åren när jag hållit på med självskada, haft självmordstankar och inte ens fick hjälp när jag faktiskt försökt ta livet av mig. Men ja, tröstätandet har sina orsaker - det är sånt jag hållit på med sen jag var ett litet barn som växte upp mobbad och misshandlad och bara låtit bli när jag hållit på med självskada istället, när jag lyckades sluta med självskadan var tröstätandet tillbaka. Det är definitivt något jag skulle vilja ha hjälp med men den hjälpen har liksom aldrig funnits tillgänglig. Men kurator, det har jag inte ens tänkt på! Det är till skillnad från psykolog rätt lätt att ordna - jag har pga Asperger redan stadig kontakt med habiliteringen och kan säkert få träffa kuratorn där också

Läkare är det värre med. Man ska ha en jäkla tur för att ens få träffa en läkare här, och man har större chans att vinna på lotto än att man får en läkare som faktiskt är bra. Jag har dock läkarkontakt just nu (med en rikspucko av rang som bland annat anklagar mig för att ljuga för att jag inte äter pasta så ofta - yes, det är precis lika efterblivet som det låter ) för den här vitaminbristen som jag redan vet är en stor bov till min vikt. Förhoppningsvis kanske jag kan få snålskjuts av medicinen igen, och så lär det bli lättare när jag öht har en ämnesomsättning sen när medicinen fått göra sitt jobb, men alla tidigare misslyckanden sitter där i bakhuvudet så det är ju inget jag riktigt begriper själv.

Som du säger äter jag helt fel för en GBP. Jag är förvisso fullt frisk annars, med bra blodtryck och såna saker så det skulle inte vara några problem så sett, men det där småätandet skulle göra mig vansinnig och jag skulle inte klara av att gå och småäta sådär. Jag har fullt upp med att ens få i mig frukost, jag klarar inte av att äta om jag inte är hungrig - förutom godis då förstås men jag tror inte att småätande av chips är fullt så bra efter en GBP

Ett tips att få ner på godisätandet är att storhandla och då nyss ha ätit när du handlar och inte köpa något godis då. Sedan när du åker hemifrån till jobb eller liknande så lämnar du kontanter och visakort hemma, då kräver det ganska mkt energi om du ska få i dig den där godisbiten.

I övrigt håller jag faktiskt med Mandalaki, om du inte verkligen tänker gå in för det och faktiskt ändrar nånting så kommer heller inget att ändras. Tyvärr. Det mest effektiva är att ändra kosten. Ska man träna sig smal så får man träna fruktansvärt mkt om man inte ändrar kosten.

Storhandlar gör jag, springer in och köper godis bara sådär när jag är ute gör jag inte såvida jag inte måste in på en mataffär för annat och tar det samtidigt. Mår jag däremot dåligt så drar jag mig inte för att cykla iväg till affären och köpa det där godiset.

Självklart ska saker ändras, men det jag listat upp är saker jag inte kan göra något åt, i hopp om tips på metoder som faktiskt kan fungera trots alla dessa nackdelar. Att jag har skrivit alla de här hindren är ju inte för att skylla ifrån mig och vara lat utan för att det här är min verklighet som jag på något vis måste arbeta runt. Ska jag kunna gå ner så måste jag hitta rätt metod som kan fungera trots de här problemen.
Jag har ju tom kommit med en metod som förslag själv som jag tycker låter lovande och frågat om det, men svar på det? Nänä! Vi sätter oss och gnäller på att den där lata tjockisen måste ändra på sig istället, det har hon säkert inte fattat själv!

Kan du inte försöka räkna lite kalorier? Bara hur mycket du normalt får i dig och gör av med så det inte är något annat kroppsligt som egentligen är felet?

Räkna på vad jag äter till vardags menar du, eller menar du kaloriräkning som bantningsmetod? Just kaloriräkning är det jag tycker låter mest lovande nämnligen, men jag är inte så insatt och vet inte än om det passar mig. Men det tilltalar definitivt i att det verkar ganska simpelt och passar in i min rutinbundenhet
Men, vad jag äter för kalorier en normal dag varierar enormt kan jag meddela redan nu - jag äter lite och inte sällan ganska magert (antar jag, hur mycket kalorier är det i lite ris med kyckling liksom?), för att nästa dag sitta och böla med en chipspåse eller två liksom.

Kroppsligt fel finns, det är det jag ska få knapra medicin för nu i två månader framåt och hoppas få snålskjuts av i början - sen ska det knapras tillskott så det inte kommer tillbaka. Utöver det har jag länge misstänkt att jag kanske kan tänkas ha pcos som väl ska öka risken för övervikt (om än inte vara en ensam orsak i mitt fall dock) men det är inget jag har vågat kolla upp ordentligt.

Fastnade på den här biten - nu vet jag inte hur din ekonomi ser ut och om "inte ha råd" betyder att du verkligen inte har råd om du inte vill knapra nudlar, men annars låter motion i en form som du gillar/kan tänka dig att utföra som något du borde prioritera! Det är ju något du verkligen tjänar på i längden, så om du har möjliget att välja känns det som fel bit att spara in på .

Jag är förtidspensionär, need I say more Jag kan ev få det betalt, men det är en massa annat som också ska klaffa för att det ska gå så därför är det omöjligt att veta i nuläget. Men det är definitivt något att prioritera ja, inte för viktens skull då men för att jag tycker väldigt mycket om att röra på mig och spinning råkar vara skitroligt

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Funderar på... om du normalt sett äter två gånger per dag kanske någon variant av 16:8 kan passa dig (fasta 16 timmar, ätfönster på 8 timmar)

Jag själv fastar 20 timmar per dygn och äter under 4 timmar vilket för mig blir två måltider med ca tre timmars mellanrum. Är jag sugen på något under dagen måste jag äta det under dessa fyra timmar och man orkar inte äta hur mycket som helst på fyra timmar = jag väntar till nästa fyratimmarspass. För mig innebär det att jag drar ner på antalet kalorier till något under 1500 per dygn. Inte medvetet utan det blir helt enkelt så, automatiskt.

Jag har hittills gått ner 23 kg, 12 kvar tills jag är hyfsat nöjd men lite till skulle nog inte skada. Det tar sin tid men hellre en långsam stadig viktnedgång än en snabb.
Sen måste jag tillägga att även om jag tycker att det är jätteroligt att gå ner i vikt och bli mer normalviktig (någon gång framöver) så är själva fastan det jag är ute efter, jag mår som bäst när mina tarmar får vila så många timmar som möjligt i taget. Jag blir pigg och energisk av att fasta, jättekonstigt men det fungerar. Alla är olika men för mig verkar det här vara rätt.

Jag skulle inte bli förvånad om jag näst intill äter så automatiskt, jag sover så pass länge och det tar ett antal timmar innan jag ens får i mig "frukost" - är sen hungrig igen efter en sisådär 6 timmar, äter, och så är jag mätt resten av dagen. Möjligtvis att jag kan få i mig en 3e måltid i undantagsfall typ

Innebär fastan fasta tider eller är det lite si och så med mellan vilka klockslag man kör på måltiderna? Kan man sas ena dagen äta mellan två klockslag och dagen därpå äta mellan två andra klockslag?

Det första jag tänker på är att ge det tid. Det finns inga quick fix som fungerar i längden. I början kommer du nog tappa ganska mycket väldigt fort, sedan avtar det och man får kämpa mer för resultaten.

Även om du bara äter 2 gr om dagen, se till att det du äter då är vettigt.
Börja där, sedan kan du försöka få till ett extra mellanmål osv. Ta små steg i taget och försök inte ändra och börja med allt på en gång.
Om man tänker att "nu ska jag ändra kosten, börja råträna 5 dgr i veckan och tappa x kg på kort tid" så är man nästan garanterad att misslyckas.

Men ta en sak i taget, se det som en förändring av hela ens livsstil som ska hålla livet ut. Man vill ju inte tappa allt sedan när man nått sitt viktmål.

Man får prioritera vad som är viktigt, visst kan man äta godis om man vill, men då når man heller inte de resultat man vill uppnå. Så vad är viktigast, att nå målet och må bättre, eller äta godis som man egentligen inte har någon som helst nytta av att äta?
Det ÄR svårt att sluta med det, men det är möjligt.

Ja nån quick fix vill jag öht inte ha, jag är alldeles för tokrädd för löst skinn för det Snabbt i början så man får motivation bara, sen kan det gott få ticka på i lugn och ro med ½-1 kg i veckan. Huvudsaken det faktiskt går neråt så är jag nöjd, skulle det sen stanna av lite så tror jag inte att det vore katastrof det heller - jag fullkomligt HATAR vågar så jag skulle förmodligen inte märka av sånt annat än att man kanske gått ner lite mindre än vanligt på 3 månader eller så

Oh god yes, så många gånger som man försökt med totalvändningen på en gång... Aldrig igen, aldrig någonsin. Just att äta oftare jobbar jag på sen ett par år tillbaka, att äta bättre tycker jag har kommit en aning automatiskt sen jag började äta kött för 3 månader sen efter 13 år som vegetarian. Just nu provar jag mig fram men har bla fastnat på just kyckling med ris. Innan kunde det istället vara strips med sojakorv. Just strips var det jämt, men nu kan jag inte minnas när jag åt det sist ens. Heja kött

Just godis är inget jag kan sluta med helt, jag är som en trotsig barnunge som måste ha just det där man inte får. Däremot vill jag gärna byta ut det mot nyttigare grejer (som nötter eller grönsaker med dip och sådär) och äta godis mer sällan än jag gör.

Jag tror faktiskt att kaloriräkning skulle kunna vara något för dig. Ingen snål beräkning och inga förbud eller så utan ett sätt att komma in i goda vanor. Att du skapar en kaloribudget som du får hushålla med under dagen. Jag tror mer på det som ett första steg än att börja svälta sig eller börja förbjuda saker. Nu vet jag i och för sig inte alls vad du äter idag, men ett sätt att tänka kan vara att bestämma sig för tre måltider per dag (du kanske inte lyckas med det direkt, men det kan vara målsättningen) och att t.ex. två av måltiderna ska innehålla si och så mycket grönsaker och si och så många kalorier - varken mer eller mindre. Jag tror faktiskt mer på att lägga till och försöka strukturera om istället för att ta bort, särskilt för du som verkar ha svårt att äta mer än två gånger per dag. Skapa bättre rutiner helt enkelt och motivera dig till att välja mat istället för godis. Lite mer rörelse kan skapa mer hungerkänslor vilket gör att du kan äta oftare och mer planerat.

En blogg som kan inspirera är healthyandhappy(punkt)se. Emma har gått ner 65 kg på två år utan att egentligen haft viktnedgång som mål. För henne handlade det om att börja röra på sig och äta regelbundet.

Ja det låter definitivt som något för mig. Verkar väldigt simpelt på något vis, inte så tillkrånglat som en massa annat, och passar bra in i min rutinbundenhet - har jag väl fått in som rutin att göra si eller så så GÖR jag det också. Samtidigt tror jag att det är lättare på så vis att det är svårare att unna sig nånting. Ska jag bara "äta rätt" tex så blir det lätt att jag tänker att "nä men den där chokladbiten gör ingen skillnad" - men räknar jag kalorier så ser jag ju skillnaden svart på vitt. Det låter helt lysande för mig, men finns det nackdelar jag inte har räknat med här? Känns viktigt att vara förberedd på sånt, så man inte står där och är jättedeprimerad över ännu ett misslyckande liksom.

Tack, ska kolla hennes sida!

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det finns bra appar du kan ladda hem gratis för att räkna kalorier, i den jag använder kan man tex scanna streckkoder på förpackningar och skriva in hur stor volym du äter så får man upp rätt antal kalorier. Hur enkelt som helst!

Ett annat tips är att försöka byta till mindre tallrikar. Vi äter ofta från assietter istället för stora, riktiga, tallrikar eftersom det lurar ögat att tro att portionen är större än den är

Vad det gäller småätande osv tror jag det är viktigt att förebygga. Skriv ner vad du faktiskt kan äta som mellanmål och se till att ha det hemma/ med dig så det blir lättare att inte ta något onyttigt när hungern kommer. Tex, kan du äta en bar från Nutrilette eller liknande? Då kan du ju ta den när panikhungern sätter in och på så sätt dämpa det värsta för att få tid att laga mat istället för att hetsäta onyttiga saker. Så får jag göra, kan också ofta slarva med maten och bli panikhungrig. Kan jag då äta en frukt, eller något annat lim ande, medan jag lagar mat fungerar det bra. Annars är risken att jag hetsäter ett paket kakor eller så istället :O

Lycka till och kom ihåg att alla förändringar är bättre än inga, även om de kan verka små och inget värda

Haha ja syrran har nån app med scanner hon också, hon har skitkul med den så den drar jag lätt ner isf Var det som fick mig att ens fundera på att räkna kalorier, just att det verkade så simpelt. Innan har jag bara fnyst åt det - allt som har med matte att göra är ett jävelskap som borde förbjudas typ

Ja Nutrilett blir det nog till att ha hemma. Kanske inte just bars dock, de verkar lite för goda och skulle ätas upp rätt omgående Det andra däremot, vad det nu är (soppa? shake? spela roll, flytande iaf!) kan ju vara nåt att ha hemma. Får köpa hem en förpackning om jag har råd när mina pengar dimper in nästa gång. Annars dricker jag ofta vatten, kruxet är väl mest att det krävs så mycket vatten i det läget att jag får svårt att få i mig nån mat när den väl är färdig

Tack!

 

[SiZo]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Eller så behöver du bli mer motiverad
Allt går om man vill. Det låter som att du är beroende av socker, och det är inte lätt att få bort. Jag själv blir beroende väldigt lätt och slutar helt med det i perioder. Jag upplever att det blir lättare om jag samtidigt slutar helt med kolhydrater och frukt.

Grejjen är ju som sådan att ska man gå ner i vikt så måste man ändra något i sin livsstil, man måste då fundera på vad man helst vill helt enkelt.

Vill jag gå ner i vikt mer än vad jag vill behålla en livsstil som ändå fungerar för mig? Det är den stora frågan. Stör man sig på sin vikt bara för vad andra tycker och inte oroar sig för ev hälsorisker osv, great! Då är det "bara" att försöka lära sig att skita i vad andra tycker.

Att gå ner i vikt handlar om att ändra livsstil. Det är inget man gör på en vecka, det tar tid att lära sig, och man måste tycka att förändringen är värt det, även när man är klar, annars kommer man ju hamna på samma vikt förr eller senare iaf. Den största förändringen ligger alltså i hjärnan skulle jag vilja påstå.

Att räkna kalorier kan absolut vara ett bra hjälpmedel att få dig att förstå varför det har blivit som det har blivit.
Om du kommer fram till att du ändå inte äter sådär fasligt mkt ändå så kan det vara värt ett läkarbesök och kolla tex sköldkörteln.

Ett tips, när du blir sådär ruskigt godissugen, drick ett stort glas vatten först. Jag har själv upptäckt att jag får ett fruktansvärt chokladsug som är i princip omöjligt att inte äta choklad på när jag egentligen är törstig. Dricker jag ett glas vatten så händer det alltså rätt ofta att chokladsuget försvinner. Och det är tydligen inte helt ovanligt. Och i dessa lägen känner jag alltså inte att jag är törstig, jag får BARA ett chokladsug, och det har hänt att jag mitt i natten har åkt 2 mil till en öppen mack bara för att få tag på choklad då...

Ang att du ändå cyklar och köper dig godis, ja men låt det bli den extra resan isf om du måste, det är iaf bättre än att ha det liggande hemma, och köp BARA den biten du ska just vid det tillfället då.

 

[svea]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Nej, tvärtom önskar jag att den dietist jag gått till som barn hade gjort just det. Istället blev jag bara traumatiserad av en totalt galen kärring som bara stod och skrek på mig när jag gått upp 2 kg och har aldrig vågat gå till en dietist någonsin igen. Hjälp behöver jag definitivt, det är ju därför jag ber om den hjälpen här på buke.

Som min tandläkare på mellanstadiet då. "Nej, det gör inte ont, du bara sjåpar dig, sitt stilla när jag ska borra". Den förstörde många ungar.

MEN

Jag tog mig samman och gick till tandläkaren. Och upptäckte att deras utbildning har förändrats, de är mycket bättre på att ta hänsyn till tandvårdsrädsla och coacha patienterna genom skräcken. Och metoderna är också mycket bättre, för att inte tala om bedövningsmedlen. Så det var ju inte så farligt att gå.

Jag tycker att du ska ge dietisten en chans igen. Du är ju dessutom inte ett barn längre, så du kan vända och gå hem om personen i fråga är oproffsig. Så tänker jag hos tandläkaren - går det över gränsen så sätter jag stopp och går hem, jag är myndig och det är jag som betalar.

Jag har ju hittills inte behövt göra det, men det är skönt att veta att jag kan.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Självklart ska saker ändras, men det jag listat upp är saker jag inte kan göra något åt, ...

Det är här det ligger, problemet.

Nästan allt på listan som du anser INTE går att göra något åt, är inställningsfrågor som GÅR att göra något åt. Om man vill och orkar göra jobbet.

Jag går inte ner i vikt för att jag tycker det är roligt, skojigt och lättsamt. Jag gör det för att jag anser att det behövs. Visst, inte så många kg som du har, men varje resa börjar med ett steg, och det är ju där du fastnar. Du börjar inte resan av rädsla för att inte tycka det är värt att resa.

Om du vill gå ner i vikt, måste du förändra din inställning. Sluta säga till dig själv att det inte går. Du har i ditt inlägg m e m uteslutit allt utom gudomligt ingripande.

Det som återstår är för oss att tycka synd om dig som verkligen inte kan gå ner i vikt.

Du kan. Om du vill och orkar. Men det kräver en del, även om det skulle komma till GBP.

 

[kryddelydd]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

OK, du har en mycket kraftig övervikt och har hamnat i en ond spiral.

För det första: du måste bestämma dig att viktnedgången är värd en hel del "obehag".

Du vill inte ta bort godis, chips et c.
Det behöver du ändå göra! Godis och chips innehåller massor av tomma kalorier - kalorier utan egentligt näringsvärde. Kolhydrater (sockerarter) som omvandlas kemiskt till fett i kroppen och lagras som fett. Fett - som lagras som fett.
Du behöver "tvinga dig" till regelbunden måltidsordning där du äter vettiga måltider av rimlig storlek. Fyll på med mycket morötter och liknande - som ger fyllnad av magsäcken och därmed viss mättnadskänsla men inte så mycket kalorier.
Inled dina måltider och mellanmål med sådant som fyller ut utan att ge kalorier.
Drick endast vatten som måltidsdryck. Mjölk, sötdricka, saft bara fyller på ditt söt-behov. Välj inte smaksatt bubbelvatten: det innehåller ofta kolhydrater. Rent vatten; kranvatten är utmärkt.

Att promenera gör ont i ryggen. Ja, eftersom du bär på en så kraftig övervikt.
Det är inte farligt med den ryggvärk du får av att röra på dig. Det klokaste du kan göra, är att "stå ut" med att det gör ont i ryggen och röra dig ändå. Att göra så leder till mindre ryggvärk på sikt.

Man kan bli opererad men om du inte är beredd att ändra dina vanor så är sannolikheten för framgång efter operation ganska begränsad.

Du skriver att du inte KAN göra något åt att du vill ha godis eller att du får ont i ryggen när du promenerar.
Jo, det KAN du genom att faktiskt bestämma dig för att det är värt det.

 

[kryddelydd]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

. Annars dricker jag ofta vatten, kruxet är väl mest att det krävs så mycket vatten i det läget att jag får svårt att få i mig nån mat när den väl är färdig

Tack!

Och vad är problemet med att du inte får i dig mat? 'Såvida du inte kastar dig över godis strax efteråt, förstås.
Du behöver ju äta mindre.

 

[kryddelydd]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jag tycker att du ska kolla på sleeve-metoden som alternativ till GBP.
har en nära som gjorde detta och som jag fattar det är den snällare mot kroppen.

Sleeve gastrectomy har lite fler biverkningar än GBP och det är inte den överviktiga som väljer metod, utan kirurgen som bedömer.
Sleeve gastrectomy är heller inte ett rutiningrepp, och görs inte på alla kirurgkliniker.

Det blir vanligen en större viktnedgång, men som sagt fler biverkningar/problem efteråt.
Metoden har inte heller varit i bruk lika lång tid som GBP vilket gör att man inte har koll på långtidseffekter eller senkomplikationer (komplikationer som dyker upp lång tid efter ingreppet).

I ärlighetens namn kan jag tycka att det är märkligt att "vi" opererar resultatet av en beteendestörning utan att göra något åt beteendestörningen.

Jag tror - ärligt talat - att kontakt med psykoterapeut kan vara verksamt. Om man väljer psykodynamisk - för att också gå till botten med orsaken till det störda ät-beteendet - eller KBT för att "enbart" försöka uppnå ändrat beteende må vara osagt.

 

[kryddelydd]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det finns dessutom läkemedelsbehandling för att minska sötsuget. Även alternativmedicin finns.

Vilket preparat tänker du på nu?
Det enda jag känner till är Xenical/Orlistat, men det påverkar inte sötsug och dess effekt är att minska upptaget av fett i tarmen vilket innebär att intag av för stora mängder fett ger diarré. Finns receptbelagt som Xenical och receptfritt som Orlistat.

 

[lil-sis]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Har det bytt namn från Alli?

 

[Myzan87]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Nästan allt på listan som du anser INTE går att göra något åt, är inställningsfrågor som GÅR att göra något åt. Om man vill och orkar göra jobbet.

Om du vill gå ner i vikt, måste du förändra din inställning. Sluta säga till dig själv att det inte går. Du har i ditt inlägg m e m uteslutit allt utom gudomligt ingripande.

Det var precis vad jag tänkte! Vill man så går det och vill man inte så gör man det inte

Ts:
Jag tror att att du får bli mer medveten om ditt beteende. Exempelvis inte springa iväg och handla godis utan när sötsuget kommer så får du göra något annat. Inte följa impulser hela tiden.

En personlig tränare är bra att ta hjälp av. Dels så kan de motivera/putta på och som kan hjälpa till med rätt övningar/program.

Med tanke på allt du radat upp som du inte kan göra; vad kan du göra?

 

[MiniLi]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jag har läst igenom tråden och tänker spontant att ditt matbeteende kanske skulle kunna klassas som ätstörning och om jag fattar dig rätt så har hetsätningen och godiset en ångestdämpande funktion för dig och det kanske är därför du upplever det som så svårt att förändra?

Du skrev att du skötte maten bättre när du skadade dig själv och sen försämrades när du blev fri från ditt självskadebeteende. Hetsätningen du håller på med nu är lika mycket självskada som att skära sig, och det fyller exakt samma funktion. Dämpa ångesten, ge trygghet, kontrollera svåra känslor.

Om det stämmer så förstår jag absolut varför det här är så svårt för dig. Lika lite som att man kan säga till någon att "sluta skära dig då" så kan man säga "sluta hetsäta då".
Du skrev att du inte trodde du skulle få hjälp av psykolog, men det kanske är värt att söka iallafall?

 

[buschiq]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jag skulle inte bli förvånad om jag näst intill äter så automatiskt, jag sover så pass länge och det tar ett antal timmar innan jag ens får i mig "frukost" - är sen hungrig igen efter en sisådär 6 timmar, äter, och så är jag mätt resten av dagen. Möjligtvis att jag kan få i mig en 3e måltid i undantagsfall typ

Innebär fastan fasta tider eller är det lite si och så med mellan vilka klockslag man kör på måltiderna? Kan man sas ena dagen äta mellan två klockslag och dagen därpå äta mellan två andra klockslag?

Om du skulle bestämma dig för att testa ätfönster är det bästa att hålla fasta tider. Man kan ju rucka på dem någon halvtimme eller så, men åtminstone jag har en förmåga att lägga till mer och mer tid och göra det enklare för mig själv om jag tillåter det, ha ha...
Däremot kan man ju flytta ätfönstret om man är bjuden på middag eller ska ut eller så, självklart. Bara inte byta tider varje dag, det blir nog rörigt för kroppen tror jag.

Det jag har lärt mig på den här "resan" är att hunger inte är farlig, att den försvinner ganska fort igen efter att den gjort sig påmind. Snarare ger hunger mer energi (de som skriver om fasta förklarar att det har att göra med att hunger innebär att man måste ut och jaga/samla föda = man behöver snabb energi för att lyckas vilket kroppen då tillfälligt fixar åt en. Många som fastar pratar om en känsla av eufori, jag håller med!)

Fördelen med ätfönster tycker jag är att är jag jättesugen på något vet jag att jag får äta det - när det är ätdags och det är det ju varje dag, bara inte precis just nu...
Samtidigt försöker jag i första hand få i mig så mycket nyttigt som möjligt eftersom jag har så kort tid på mig att äta, det har blivit mer och mer så ju längre tid jag hållit på. Jag börjar med den bra maten och finns det plats i magen för onyttigheter blir det den där sista stunden av mina fyra timmar. Oftast väljer jag bort det när det väl är dags, dels eftersom jag redan är mätt och dels eftersom jag fått tid att tänka efter innan jag äter det onyttiga. Just väntan gör att man hinner ångra sig och göra ett bättre val, för mig var alldeles för många kalorier spontana tidigare.

Men, fasta passar inte alla! Det är bara något jag personligen trivs med eftersom jag både tycker om känslan av att späka mig lite och sen få tillåtelse att frossa (även om jag inte gör det längre eftersom jag tappat lusten för det, men jag gillar tanken )
Dessutom börjar man nog inte med ett kort fyratimmars ätfönster, då får man nog mer eller mindre panik om man är van att äta ofta. (fast det är ju inte du i och för sig.) Bättre att dra ner på ättiden lite i taget och stanna där man trivs.

Orkar man kombinera fastan med att räkna kalorier är det nog optimalt, men jag är själv för lat för det. Det händer, men bara ibland.

Oavsett vad du väljer att göra så håller jag tummarna för dig!! Varje liten förändring kommer att ge resultat i slutänden så bara att du tänker på det och känner efter vad som kan fungera för dig är guld värt. Lycka till!

 

[cili]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Du skriver om att du kanske inte har råd med spinning. Men om du drar ner på godis/chips så löser det ju pengar till spinningen. Kan inte det vara en bra motivation för att dra ner på det onyttiga?

 

[Marty]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det kan låta hårt men du har ju mer eller mindre listat allt som gör att man går ner i vikt som saker du inte kan göra... Tyvärr är det inte någon dans på rosor att gå ned i vikt. Man får kämpa och välja bort saker som man "måste" ha i livet. Allt handlar om inställning. Tycker att det låter som du egentligen inte riktigt vill, eftersom du inte verkar vilja förändra ditt liv. Den dagen du kan motivera dig till att köra all-in kommer allt det du ser som hinder kännas lättare.

Nu har jag inte lika mycket övervikt som du, men jag har också svårt att följa någon specifik diet. Jag har helt enkelt börjat äta mindre portioner. Sluta äta innan jag blir proppmätt, inte hungrig räcker ju. Sen måste man inte vrålmotionera heller, och absolut inte om man har lika mycket vikt som du. Lite promenader kommer man långt med. Dessutom stärker det upp kroppen på ett bra sätt. Jag har gått ned 4 kg på lite mer än en månad. Jag har långt kvar men jag tror på en hållbar viktminskning och då vill jag inte ta bort för mycket, utan mer ändra mitt ätmönster. Annars är risken att gå upp direkt när man börjar äta som vanligt. Jag har tagit bort chips och liknande. Äter mindre godis men kan unna mig ibland. Då är det främst lyxig choklad jag köper. Den kan jag njuta av utan att äta så mycket .

Lycka till med viktnedgången! Allt sitter i huvudet. Övervinner du dina tankar övervinner du allt!

 

[AgentCarter]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Börja med att räkna kalorier till vardags och se vad det blir per dag, finns bra appar. Sedan kan du börja dra ner (den här chipspåsen är så många kalorier, men väljer jag ugnsbakad potatis är det bara si många kalorier)

Min sambo har sett på pengaperspektivet när han slutade snusa, han skulle då få över pengar till en dyrare skatt på en bättre bil och såg det som motivering.
Hur mycket skulle du spara på att dra ner chipsen? Kanske göra egna?

 

[DarkInNight]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Om du känner dig pepp på kaloriräkning tycker jag du ska ge det ett försök!

Jag räknade under några månader i somras/höst, det var rätt kul och jag upplevde det inte som att jag bantade utan att jag bara höll mer koll på vad jag stoppade i mig.
För mig innebar kaloriräkningen att jag lärde mig att vissa produkter innehåller så sjukt mycket mer kalorier än jag trodde och den kunskapen tog jag med mig även när jag slutade med räknandet.

Jag använde en app. Skitsmidigt för då gick det att spara vissa måltider t.ex frukost och äter man samma ofta går det snabbt att fylla i.



Angående sockersug, jag brukar köpa mörk choklad när jag är godissugen. Dels får jag mitt godis som jag är så sugen på, men det blir inte lika stora mängder eftersom det är dyrt (jag blir snål!)!
Jag blir "mättad"/nöjd mycket snabbare med mörk choklad så jag äter inte lika stora mängder och dessutom är mörk choklad nyttigare än random godis med en massa skit i. Bara fördelar med mörk choklad alltså


...och en liten bit mörk choklad låg väl på ca 50 kalorier har jag för mig...

 

[DarkInNight]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Hur mycket skulle du spara på att dra ner chipsen? Kanske göra egna?

Det är ju otroligt gott att göra potatisstänger/klyftor i ugn och dippa
Jag vet inte riktigt vilken skillnad det blir på kaloriintaget, men jag äter hellre 1000 kalorier som kommer från vanlig potatis än chips, tror kroppen mår bättre av det.

Det mättar dessutom mycket mer.

*nu vet jag vad mitt lördagsmys blir ikväll*