Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt
Detta är ett långskott, men kanske prova med kurator? En kurator kan hjälpa till med mer än man tror. Ditt ätbeteende och tröstätning kan bero på mer än bara just hunger.
En läkarkontakt är inte heller helt fel att uppsöka innan man ska börja banta. De kan hjälpa mycket. Det finns dessutom läkemedelsbehandling för att minska sötsuget. Även alternativmedicin finns.
GBP är ändå ett alternativ beroende på din hälsa, ålder osv. Med hjälp av kurator (eller annat stöd) kan det hjälpa dig att stå emot känslan av att folk skitsnackar bakom ryggen om lathet osv osv. Nu vet jag dock inte hur din arbetssituation ser ut. Tänkte på den ekonomiska biten. Man blir ju sjukskriven några veckor efter en sådan operation och sedan kan det även komma bakslag så man kan behöva vara sjukskriven igen. Dessutom medför GBP en STOR livsstilsförändring. Är du dessutom en sån som inte kan äta när du inte är hungrig så kanske inte operationen passar dig så bra, just med tanke på att man MÅSTE äta även om man inte är hungrig många gånger. Det funkar heller inte med att äta två gånger om dagen direkt. Risken för att spänna ut magsäcken igen finns också, även om tarmen ändå är snäppet kortare.
Förlåt för rörigt svar, men jag återgår till toppen: Kurator (eller liknande) och läkarkontakt!
Har haft funderingar på att söka hjälp åt skallen ja, men då tänkt mer i form av psykolog - men det har jag avfärdat av den enkla anledning att jag inte ens fått hjälp när jag sökt förr om åren när jag hållit på med självskada, haft självmordstankar och inte ens fick hjälp när jag faktiskt försökt ta livet av mig. Men ja, tröstätandet har sina orsaker - det är sånt jag hållit på med sen jag var ett litet barn som växte upp mobbad och misshandlad och bara låtit bli när jag hållit på med självskada istället, när jag lyckades sluta med självskadan var tröstätandet tillbaka. Det är definitivt något jag skulle vilja ha hjälp med men den hjälpen har liksom aldrig funnits tillgänglig. Men kurator, det har jag inte ens tänkt på! Det är till skillnad från psykolog rätt lätt att ordna - jag har pga Asperger redan stadig kontakt med habiliteringen och kan säkert få träffa kuratorn där också
Läkare är det värre med. Man ska ha en jäkla tur för att ens få träffa en läkare här, och man har större chans att vinna på lotto än att man får en läkare som faktiskt är bra. Jag har dock läkarkontakt just nu (med en rikspucko av rang som bland annat anklagar mig för att ljuga för att jag inte äter pasta så ofta - yes, det är precis lika efterblivet som det låter
) för den här vitaminbristen som jag redan vet är en stor bov till min vikt. Förhoppningsvis kanske jag kan få snålskjuts av medicinen igen, och så lär det bli lättare när jag öht har en ämnesomsättning sen när medicinen fått göra sitt jobb, men alla tidigare misslyckanden sitter där i bakhuvudet så det är ju inget jag riktigt begriper själv.
Som du säger äter jag helt fel för en GBP. Jag är förvisso fullt frisk annars, med bra blodtryck och såna saker så det skulle inte vara några problem så sett, men det där småätandet skulle göra mig vansinnig och jag skulle inte klara av att gå och småäta sådär. Jag har fullt upp med att ens få i mig frukost, jag klarar inte av att äta om jag inte är hungrig - förutom godis då förstås men jag tror inte att småätande av chips är fullt så bra efter en GBP
Ett tips att få ner på godisätandet är att storhandla och då nyss ha ätit när du handlar och inte köpa något godis då. Sedan när du åker hemifrån till jobb eller liknande så lämnar du kontanter och visakort hemma, då kräver det ganska mkt energi om du ska få i dig den där godisbiten.
I övrigt håller jag faktiskt med Mandalaki, om du inte verkligen tänker gå in för det och faktiskt ändrar nånting så kommer heller inget att ändras. Tyvärr. Det mest effektiva är att ändra kosten. Ska man träna sig smal så får man träna fruktansvärt mkt om man inte ändrar kosten.
Storhandlar gör jag, springer in och köper godis bara sådär när jag är ute gör jag inte såvida jag inte måste in på en mataffär för annat och tar det samtidigt. Mår jag däremot dåligt så drar jag mig inte för att cykla iväg till affären och köpa det där godiset.
Självklart ska saker ändras, men det jag listat upp är saker jag
inte kan göra något åt, i hopp om tips på metoder som faktiskt kan fungera trots alla dessa nackdelar. Att jag har skrivit alla de här hindren är ju inte för att skylla ifrån mig och vara lat utan för att det här är min verklighet som jag på något vis måste arbeta runt. Ska jag kunna gå ner så måste jag hitta
rätt metod som kan fungera
trots de här problemen.
Jag har ju tom kommit med en metod som förslag själv som jag tycker låter lovande och frågat om det, men svar på det? Nänä! Vi sätter oss och gnäller på att den där lata tjockisen måste ändra på sig istället, det har hon säkert inte fattat själv!
Kan du inte försöka räkna lite kalorier? Bara hur mycket du normalt får i dig och gör av med så det inte är något annat kroppsligt som egentligen är felet?
Räkna på vad jag äter till vardags menar du, eller menar du kaloriräkning som bantningsmetod? Just kaloriräkning är det jag tycker låter mest lovande nämnligen, men jag är inte så insatt och vet inte än om det passar mig. Men det tilltalar definitivt i att det verkar ganska simpelt och passar in i min rutinbundenhet
Men, vad jag äter för kalorier en normal dag varierar enormt kan jag meddela redan nu - jag äter lite och inte sällan ganska magert (antar jag, hur mycket kalorier är det i lite ris med kyckling liksom?), för att nästa dag sitta och böla med en chipspåse eller två liksom.
Kroppsligt fel finns, det är det jag ska få knapra medicin för nu i två månader framåt och hoppas få snålskjuts av i början - sen ska det knapras tillskott så det inte kommer tillbaka. Utöver det har jag länge misstänkt att jag kanske kan tänkas ha pcos som väl ska öka risken för övervikt (om än inte vara en ensam orsak i mitt fall dock) men det är inget jag har vågat kolla upp ordentligt.
Fastnade på den här biten - nu vet jag inte hur din ekonomi ser ut och om "inte ha råd" betyder att du verkligen inte har råd om du inte vill knapra nudlar, men annars låter motion i en form som du gillar/kan tänka dig att utföra som något du borde prioritera! Det är ju något du verkligen tjänar på i längden, så om du har möjliget att välja känns det som fel bit att spara in på
.
Jag är förtidspensionär, need I say more
Jag kan ev få det betalt, men det är en massa annat som också ska klaffa för att det ska gå så därför är det omöjligt att veta i nuläget. Men det är definitivt något att prioritera ja, inte för viktens skull då men för att jag tycker väldigt mycket om att röra på mig och spinning råkar vara skitroligt
