Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jojo, självklart! Det jag menade var att stanna på minus 20-30 kg, det är det som skulle kännas så bortkastat iom att jag fortfarande skulle vara snortung då liksom. Och inte kommer jag upp på hästryggen igen då heller som ju är en stor motivator och lite halva poängen med att ens fundera på viktminskning liksom.
Så ja, glad för 20-30 kg, självklart, men stanna där, hell no! Tvärtom, då är man ju rätt jävla sporrad att fortsätta istället

Det är lite så jag tänker kring just de här 52 också - egentligen vill jag ju ner mer än så (halverar jag mig själv så landar jag på 71 kg, är 163 cm kort, så jag har ju en hel del att ta av även utan att bli smal), men det känns dumt att ha så stora krav på mig själv nu på en gång. Egentligen skulle ju att satsa på 100 kg vara en jämn och fin siffra till en början men 90 har den där ridningen och just ridningen är ju det jag verkligen vill åt. Men det innebär ju inte att jag inte skulle typ döden dö av lycka om vågen en dag visar 99 kg, även om jag vid det läget inte nått min målvikt så är bara att komma under tresiffrigt skitstort för mig Gaah, nu babblar jag. Poängen är iaf att jag självklart kan glädjas på vägen även om jag inte är riktigt i mål än.

Heja buke

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jag har en stor påse efter min viktnedgång och efter en tvillinggraviditet, men det är ju så individuellt och i vilken takt viktnedgången går i. Men, jag har fått en plastikop betald av landstinget för att ta bort det, så det är ju ett alternativ, det kan ju bli komplikationer i form av svamp under hudvecken etc så det är ju verkligen önskvärt att ta bort det.

Sedärja! Hur fungerade det att ansöka om det? Kan ju tänka mig att man iaf är restriktiv på olika vis?

 

[Kattennizze]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Mjae, ska jag stanna efter 20-30 kg kan jag lika gärna strunta i viktnedgång helt tyvärr. 20-30 kg är en piss i havet i mitt fall. Jag vill åtminstone komma ner till 90 kg, vilket innebär att jag behöver gå ner 52 kg. Skulle jag sen komma ner till 90 så stannar jag väl förmodligen inte där, men det är mitt huvudsakliga mål nu.
Däremot har jag inga planer på att bli smal, tvärtom är det ett stort fett oh hell no på det. En del hull vill jag ha, det vore inte jag annars. Lite kärlekshandtag är sånt som klär!

Fast jag tänker att går du ner ändå 20-30 kg så betyder det ju en hel massa för din kropp och hälsa. Fast jag förstår vad du menar. Jag brukar roa med mig att ta en tvilling på varsin arm och konstatera att jag gått ned lika mycket och nästan 10 kg till som de väger...det är faktiskt bra att göra det ibland under viktnedgången som man sporrar sig själv och tycker att man är bra. För det är man ju!
En sak som jag märkt är att jag tycker att jag äter jämt, hela dagarna går åt till att äta, eftersom jag äter så mkt mellanmål hela tiden...Tidigare när jag var överviktig åt jag som du, sällan men mycket. Nu äter jag mellisar konstant tycker jag (så är det ju inte utan jag jämför med mitt gamla liv) och det fungerar förvånansvärt bra. Hoppas du hittar en metod som funkar för dig.

 

[svea]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det är bra Zebran, satsa och vinn!

 

[Kattennizze]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Sedärja! Hur fungerade det att ansöka om det? Kan ju tänka mig att man iaf är restriktiv på olika vis?

Nä det var väldigt lätt faktiskt, inga problem. Jag skulle gå ned till en viss vikt och sen var det klart. Jag får också förminska mina bröst om jag vill (en senare operation). Ingen ifrågasatte mig.

 

[Kattennizze]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Sen kan jag ju tycka, att jag har ju ändå gjort en egen insats genom min viktnedgång och en allmän förbättring av min hälsa (röker såklart inte, tränar regelbundet, nykterist) så jag har ju bidragit med det jag kan påverka. Huden kan jag ju inte påverka själv så det är väl rimligt att landstinget bekostar detta, dessutom är det ju inte av estetiska skäl i första hand utan grava problem med svamp och eksem.

 

[lil-sis]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Ja du har ju antagligen sparat en massa pengar åt landstinget i form av senare problem pga övervikten. Så då kan de/vi bjussa på att fixa till krånglande skinn. Själen kan ju behöva vårdas också förutom det rent medicinska.

 

[ameo]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jojo, självklart! Det jag menade var att stanna på minus 20-30 kg, det är det som skulle kännas så bortkastat iom att jag fortfarande skulle vara snortung då liksom. Och inte kommer jag upp på hästryggen igen då heller som ju är en stor motivator och lite halva poängen med att ens fundera på viktminskning liksom.
Så ja, glad för 20-30 kg, självklart, men stanna där, hell no! Tvärtom, då är man ju rätt jävla sporrad att fortsätta istället

Det är lite så jag tänker kring just de här 52 också - egentligen vill jag ju ner mer än så (halverar jag mig själv så landar jag på 71 kg, är 163 cm kort, så jag har ju en hel del att ta av även utan att bli smal), men det känns dumt att ha så stora krav på mig själv nu på en gång. Egentligen skulle ju att satsa på 100 kg vara en jämn och fin siffra till en början men 90 har den där ridningen och just ridningen är ju det jag verkligen vill åt. Men det innebär ju inte att jag inte skulle typ döden dö av lycka om vågen en dag visar 99 kg, även om jag vid det läget inte nått min målvikt så är bara att komma under tresiffrigt skitstort för mig Gaah, nu babblar jag. Poängen är iaf att jag självklart kan glädjas på vägen även om jag inte är riktigt i mål än.

Heja buke

Kom ihåg att sätta rimliga delmål på vägen bara! Ta det stegvis var 10e kg eller nåt, varje gång nollan blir en nia. Att gå ner 50+ kg är ju, som du vet, inte gjort i en handvändning och om målet är alltför långt bort är risken stor att du hinner hamna på villospår på vägen.

En coach jag haft på jobb gjorde en jämförelse en gång, hon jämförde med att köra båt i skärgård. För att nå målet måste man ha delmål, sikta först på udden där borta, där ska du svänga vänster och sen höger vid den spetsiga stenen som skymtar över vattenytan osv. Och för att komma till den där udden måste man ha blicken mot målet och styra dit, för tittar man åt ett annat håll är risken att båten plötsligt girar höger utan att du tänkt det...

Ge dig en belöning vid varje uppnått delmål, t.ex unna dig ett biobesök, en ny kudde eller något annat (som inte har med mat att göra).

 

[nyttnick]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Nog för att det är olika för alla det här med huden, men jag vill peppa dig att det kanske inte behöver vara så illa. Det är ju inte samma mängd, men jag gick upp en massa kilon som gravid. Jag var 33 när jag fick mitt senaste barn. Jag vågade inte väga mig hela vägen fram, men sista invägningen låg någonstans runt 88kg. Jag fick sjukt mycket bristningar.

Efter 3 månader vägde jag 60kg och idag väger jag kanske 53. Så jag har tappat runt 40% av min vikt sen graviditeten. Jag har skrynklig/rynkig hud på magen runt naveln (från bristningarna), men inga påsar att tala om egentligen. Så äldre än dig och med rätt grova bristningar. Håll hoppet uppe om att din hud är lika samarbetsvillig.

För övrigt är du sjukt modig som tar dig an den här uppgiften och som vågar prata öppet om det här på bukefalos. Du kommer nog att kunna inspirera många.

 

[Ramona]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Egentligen skulle ju att satsa på 100 kg vara en jämn och fin siffra till en början men 90 har den där ridningen och just ridningen är ju det jag verkligen vill åt.

Stirra dig inte så blind på siffror, utan ta det mer som en rörlighetsgrej. "När jag är tillräckligt rörlig för att komma upp på en häst som tar vikt så kan jag rida", istället för att "när jag väger 90 kg kan jag rida."

Just för en hästs skull spelar det egentligen ingen roll ifall du väger 90 eller 100 kg. Det viktiga för hästens skull är att du har kontroll på dig själv, kan bära upp din egen balans och sätta dig på hästen på ett kontrollerat sätt. Och det tror jag att du kommer att göra innan du når 90-strecket.

När det kommer till ridning är det inte vikten det handlar om, det är smidigheten och balansen. En nybörjade på 70 kg är svårare för en vanlig häst än en rutinerad ryttare på 90 kg.

Sen ska du inte stirra dig blind på människors gränser på sina hästar. Vi är många som har eller har haft hästar som tål betydligt mer än 90 kg. Hur kan män rida liksom? Har du sett Jan Tops tävla någon gång - han är ingen smal människa. Har du sett gubbarna som rider rävjakt någon gång? De är inga smala människor och de rider på sina hästar i 5-6 timmar de dagarna de går jakt. Hoppar en massa höga murar och breda diken. Det handlar om att ha en häst som är gjord för jobbet. Du ska inte rida på en smäcker b-ponny, utan du får välja en häst som tar lite vikt. Min förra häst var relativt smäcker, men han var 183 cm hög. Han hade absolut tagit dig på ett pass på ridbanan utan problem. I Sverige är vi så viktkänsliga med våra hästar, någonting som inte alls existerar utomlands på samma sätt. Tänk bara förr i tiden när männen hade rustning på sig och red.

De där gubbarna lär väga dryga 100 kg och de både kommer upp på hästen själva och hoppar en massa murar, så de har balansen. Tänk inte så mycket vikt, utan mer hur smidig du är.

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Nä det var väldigt lätt faktiskt, inga problem. Jag skulle gå ned till en viss vikt och sen var det klart. Jag får också förminska mina bröst om jag vill (en senare operation). Ingen ifrågasatte mig.

Det var som sjutton! Fast det kanske beror på landsting också? Här var de så fåniga att de betalade operation bara för framsidan av kroppen åt min bekanta... Och det ändå i ett landsting som enligt min erfarenhet är rätt generösa, själv går jag tex till skillnad från i flera andra landsting helt gratis till habiliteringen. Nåja, huvudsaken det inte är helt hopplöst

Sen kan jag ju tycka, att jag har ju ändå gjort en egen insats genom min viktnedgång och en allmän förbättring av min hälsa (röker såklart inte, tränar regelbundet, nykterist) så jag har ju bidragit med det jag kan påverka. Huden kan jag ju inte påverka själv så det är väl rimligt att landstinget bekostar detta, dessutom är det ju inte av estetiska skäl i första hand utan grava problem med svamp och eksem.

Kom ihåg att sätta rimliga delmål på vägen bara! Ta det stegvis var 10e kg eller nåt, varje gång nollan blir en nia. Att gå ner 50+ kg är ju, som du vet, inte gjort i en handvändning och om målet är alltför långt bort är risken stor att du hinner hamna på villospår på vägen.

En coach jag haft på jobb gjorde en jämförelse en gång, hon jämförde med att köra båt i skärgård. För att nå målet måste man ha delmål, sikta först på udden där borta, där ska du svänga vänster och sen höger vid den spetsiga stenen som skymtar över vattenytan osv. Och för att komma till den där udden måste man ha blicken mot målet och styra dit, för tittar man åt ett annat håll är risken att båten plötsligt girar höger utan att du tänkt det...

Ge dig en belöning vid varje uppnått delmål, t.ex unna dig ett biobesök, en ny kudde eller något annat (som inte har med mat att göra).

Absolut
Belöningar tål att tänkas på... Jag gillar belöningar (vem gör inte det ) men har jag råd köper jag det jag vill ha oavsett. I egenskap av obotlig planerare som äääälskar att sitta och planera och göra listor och greja får jag sätta mig och luska på sånt när godissuget kommer så har jag nåt att distrahera mig med - det enda som är rätt solklart är ju en ridtur när målet är nått

Nog för att det är olika för alla det här med huden, men jag vill peppa dig att det kanske inte behöver vara så illa. Det är ju inte samma mängd, men jag gick upp en massa kilon som gravid. Jag var 33 när jag fick mitt senaste barn. Jag vågade inte väga mig hela vägen fram, men sista invägningen låg någonstans runt 88kg. Jag fick sjukt mycket bristningar.

Efter 3 månader vägde jag 60kg och idag väger jag kanske 53. Så jag har tappat runt 40% av min vikt sen graviditeten. Jag har skrynklig/rynkig hud på magen runt naveln (från bristningarna), men inga påsar att tala om egentligen. Så äldre än dig och med rätt grova bristningar. Håll hoppet uppe om att din hud är lika samarbetsvillig.

För övrigt är du sjukt modig som tar dig an den här uppgiften och som vågar prata öppet om det här på bukefalos. Du kommer nog att kunna inspirera många.

Tack!

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Stirra dig inte så blind på siffror, utan ta det mer som en rörlighetsgrej. "När jag är tillräckligt rörlig för att komma upp på en häst som tar vikt så kan jag rida", istället för att "när jag väger 90 kg kan jag rida."

Just för en hästs skull spelar det egentligen ingen roll ifall du väger 90 eller 100 kg. Det viktiga för hästens skull är att du har kontroll på dig själv, kan bära upp din egen balans och sätta dig på hästen på ett kontrollerat sätt. Och det tror jag att du kommer att göra innan du når 90-strecket.

När det kommer till ridning är det inte vikten det handlar om, det är smidigheten och balansen. En nybörjade på 70 kg är svårare för en vanlig häst än en rutinerad ryttare på 90 kg.

Sen ska du inte stirra dig blind på människors gränser på sina hästar. Vi är många som har eller har haft hästar som tål betydligt mer än 90 kg. Hur kan män rida liksom? Har du sett Jan Tops tävla någon gång - han är ingen smal människa. Har du sett gubbarna som rider rävjakt någon gång? De är inga smala människor och de rider på sina hästar i 5-6 timmar de dagarna de går jakt. Hoppar en massa höga murar och breda diken. Det handlar om att ha en häst som är gjord för jobbet. Du ska inte rida på en smäcker b-ponny, utan du får välja en häst som tar lite vikt. Min förra häst var relativt smäcker, men han var 183 cm hög. Han hade absolut tagit dig på ett pass på ridbanan utan problem. I Sverige är vi så viktkänsliga med våra hästar, någonting som inte alls existerar utomlands på samma sätt. Tänk bara förr i tiden när männen hade rustning på sig och red.

De där gubbarna lär väga dryga 100 kg och de både kommer upp på hästen själva och hoppar en massa murar, så de har balansen. Tänk inte så mycket vikt, utan mer hur smidig du är.

Ja att hästar ofta kan ta mer är jag medveten om - jag red regelbundet själv fram till oktober förra året på en ardennerkorsning som bar på mig utan problem, hade fortsatt om han inte sålts. Det enda jag öht var tveksam till hade varit hoppning med tanke på frambenen. Att jag tänker just 90 är helt enkelt för att det vad jag sett är en så vanlig viktgräns på just ridskolor. Jag är inte rutinerad utan målet är just att börja på ridskola igen så jag får lära mig rida ordentligt, för att någon gång i livet kunna skaffa egen häst Kan jag sen dessutom rida varmblodstravare nån gång i framtiden så är min lycka gjord!

Snyggaste ekipaget ever!

 

[sassiball]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Men åh, ni ser ju ut att ha skitkul ihop Tycker ni var ett fint ekipage, synd att han såldes.

Följer tråden då jag försöker gå ner några kg och tycker du har fått många bra tips, Lycka till, det klarar du

 

[lil-sis]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det är oftast bara buken landstinget betalar för det är där problemen brukar bli. Men det är ju mer än inget!

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Men åh, ni ser ju ut att ha skitkul ihop Tycker ni var ett fint ekipage, synd att han såldes.

Följer tråden då jag försöker gå ner några kg och tycker du har fått många bra tips, Lycka till, det klarar du

Skitkul indeed! Pigg och glad häst med vårkänslor och skitglad zebra som lyckades med akilleshälen galoppfattning för första gången på ett antal år - mycket tack vare en jättebra ridlärare som jag gärna vill rida för igen

Tack, detsamma! ^^

Det är oftast bara buken landstinget betalar för det är där problemen brukar bli. Men det är ju mer än inget!

Bättre än inget indeed!

 

[LadyLusifer]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Åh den ridbanan känner jag igen, bor 15 min med bil därifrån

 

[buschiq]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Tänkte på... Jag själv samlar gärna inspiration genom att titta på olika viktminskningsprogram på teve/youtube. Helst sånt som är mer matinriktat än mest träning, men de är lite svårare att hitta. Biggest looser har jag lite svårt för t.ex, det är lite väl hysteriskt för min smak.
Men, just att se hur andra kämpar med vikten och hur de lyckas trots hinder och svårigheter är riktigt peppande! Just nu tittar jag på Extreme Makeover Weightloss Edition på youtube men det finns ju ett gäng andra serier och kanaler som har viktminskningsvideos. Om man vill...

 

[Fan of Bill]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Funderar på... om du normalt sett äter två gånger per dag kanske någon variant av 16:8 kan passa dig (fasta 16 timmar, ätfönster på 8 timmar)

Jag själv fastar 20 timmar per dygn och äter under 4 timmar vilket för mig blir två måltider med ca tre timmars mellanrum. Är jag sugen på något under dagen måste jag äta det under dessa fyra timmar och man orkar inte äta hur mycket som helst på fyra timmar = jag väntar till nästa fyratimmarspass. För mig innebär det att jag drar ner på antalet kalorier till något under 1500 per dygn. Inte medvetet utan det blir helt enkelt så, automatiskt.

Jag har hittills gått ner 23 kg, 12 kvar tills jag är hyfsat nöjd men lite till skulle nog inte skada. Det tar sin tid men hellre en långsam stadig viktnedgång än en snabb.
Sen måste jag tillägga att även om jag tycker att det är jätteroligt att gå ner i vikt och bli mer normalviktig (någon gång framöver) så är själva fastan det jag är ute efter, jag mår som bäst när mina tarmar får vila så många timmar som möjligt i taget. Jag blir pigg och energisk av att fasta, jättekonstigt men det fungerar. Alla är olika men för mig verkar det här vara rätt.

Hur länge har du ätit på det sättet? 23 kilo låter mycket för mig och bra jobbat!

 

[WhoIsItAgain]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Hoppar in här jag med, såååå många bra tips i denna tråd.

Jag kollar också gärna på sådana program, här i landet går nått likande som de där Youtube programmen. Visst de tränar också, men det är inte så extremt som Biggest Looser. Där ska det ju gå så fort. Här följer man istället en person under ett år och det läggs mycket på att lära sig äta rätt också. Mest avundsjuk är jag över de superbra PT-tränarna de får ha med sig under året. Jag behöver någon som pushar men har inte råd med det så ofta.

 

[Tassetass]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Samtidigt är jag livrädd för att få en massa löst skinn och är isf hellre tjock, hur sjukt det än må låta

Jag var rädd för precis samma sak, var rädd att förlora brösten och att få en massa hängande skinn.

Visst har jag en del lös hud (brösten är dock helt okej) och det är inte kul på en fläck att det knappt syns hur bra tränad jag är, men det är faktiskt värt det. Det är så jävla värt att vara frisk, inte ha ont, kunna göra vad jag vill utan att kroppen säger ifrån, ha kondition, vara stark, köpa kläder på ett helt annat sätt och en miljon grejer till. Jag säger det en tredje gång: det är värt det!

Och, som en väldigt rak och krass kompis till mig sa när jag pratade om min rädsla för lös hud (fritt citerat): "Du kan ju alltid bli tjock igen om den lösa huden är så hemsk, men då vet du åtminstone vad du har att jämföra med".