Att förlora ett barn... Min son är död....

[TinyWiny]

Nej vad ledsamt att det var livmoderinflammation Jag hoppades verkligen att det skulle vara något enklare.

Jag ska hålla tummarna för att allt går bra idag och att operation går så enkelt och smidigt som bara möjligtvis går och att hunden repar sig snabbt.

Du är ju verkligen helt otrolig som till och med ställer dig och bakar tårta! Du är verkligen helt fantastisk

Om du känner att du omöjligt kan börja jobba igen så får du helt enkelt be om förlängd sjukskrivning. Du har ju faktiskt inte fått någon tid för återhämtning och vila alls och det behöver du. Jag tycker iallafall att du ska kolla upp det. Jag tycker att du borde få förlängt för jag tror inte att du ens har hunnit landa i det här.

Ja du orkar för att du måste men en dag kommer även din ork vara slut och den dagen får inte komma. Du måste dra i nödbromsen innan dess. Det gör du genom att förklara för din läkare att du omöjligt kan gå tillbaka till ditt arbete redan också håller vi tummarna för att det inte händer något mer utan att du faktiskt kan få några veckor med enbart återhämtning, reflektion och vila.

Många varma kramar

 

[ameo]

Antar att jag orkar just bara för att jag måste, som Tiny Winy skrev... Just nu har jag inget annat val, men är djävulskt trött!!! Väntar på att gelén ska stelna så att jag får lägga mig och SOVA!!!
Jag hoppas att inte huset brinner ner eller nån häst skadar sig när jag är borta i morgon. Just nu känns det som helt möjliga scenarier...

Nu är väl tårtan klar, antar jag.
Men till nästa gång du känner att du "måste" fixa något, köp istället. Köp en tårta eller tjänsten gräsklippning, köp färdig köttfärssås eller betala någon för att putsa dina fönster, etc. Ditt välbefinnande är viktigare än att du ska envisas med att göra allt själv, bara för att du i normalfall kan och vill göra allt själv. Det är inte normalfall nu och du behöver tid att ägna dig åt dig själv. Just nu är det tillåtet att prioritera en ridtur i skogen framför att dammsuga eller laga hemmagjord lasagne...

 

[Texaz]

Hemma igen efter en LÅÅÅNG dag i Västerås. Operationen blev komplicerad pga hård och skör livmoder, så först 17,30 var hon så pass vaken att vi fick åka hem. Hon ligger nu utslagen på golvet och jag hoppas att det smärtlindande gör att hon får sova gott i natt. Måste dock upp och peta i henne mer vid midnatt, men sen ska vi nog få sova Tyvärr hittade de misstänkta tumörer vid cervix, som det tagits prov på, måtte de vara godartade!!!

Är totalt slut, dagen försvann i ett töcken. Kunde inte sova i natt pga värmen så jag har varit rätt mör Hann dock med två badställen och spenderade eftermiddagen i Vallby friluftsmuseum, mestadels liggande på gräset och läsa....

Pratade med dottern också, hon skulle iväg och jobba idag, på tok för tidigt men hon måste ju själv känna efter. Hon berättade att exets nya, som jobbar med gamla, inte trodde att farfar har så långt kvar.... Det är nog så, han har ju ingen vilja att leva längre, så då lär det bli svårt att få honom "frisk".

Nåja, han är ju iaf gammal och sjuk, men det känns ju ändå inte bra på något vis. Jag har ju inga direkta känslor/band till honom, men mina barn kommer ju återigen att få ta en stor smäll!!

Ladda om då, i morgon ska jag träffa mäklaren, få avloppet inspekterat samt åka till vet med hunden för "dagen-efter"-kontroll....

 

[Lejonelle]

Ditt välbefinnande är viktigare än att du ska envisas med att göra allt själv, bara för att du i normalfall kan och vill göra allt själv. Det är inte normalfall nu och du behöver tid att ägna dig åt dig själv.

Lyssna på ameo @Texaz ... Att vara dig själv och göra som du brukar är ett sätt att hantera det svåra, att få tillgång till den styrka och kompetens som du verkar ha så mycket av, men akta så att du inte klarar mer än du behöver. Ta hjälp, ta genvägar när du känner att du behöver. Visa dig själv lika stor omsorg som du visar andra personer i din närhet.

Och du behöver nog inte oroa dig så vansinnigt mycket för att hästarna inte blev verkade i tid. Det ska mer till för att det ska kallas vanvård och vi är många som kan vittna om orsaken.

 

[TinyWiny]

Stackars liten. Hoppas att både hon och du sover gott nu iallafall för det behöver ni båda två. Håller verkligen tummarna för att tumörerna är godartade!
Jag förstår att du är helt slut för det är både fysiskt och psykiskt jobbigt att genomgå en sådan dag.

Jag hoppas för dina barns skull att farfar får hänga med ett tag till så att inte sorgen efter Leo är så ny för även om det ju mer är tidens gång så är det ju självklart ännu en stor sorg för dem ändå den dagen farfar dör.

Jag hoppas också att din dotter känner efter och att hon gör det som känns bäst för henne. Men med en sådan mamma är hon säkert både klok och smart.

Jag hoppas verkligen att du ska få ta det lugnt också mellan varven och framförallt hoppas jag att du får sova på nätterna så att du får återhämta dig.

Många varma kramar.

 

[cinthos]

Jag finns i Västerås! Tyvärr såg jag inte det här förrän nu. Lider verkligen med dig, har själv barn i den åldern så jag kan föreställa mig, eller nej, jag kan bara känna skräcken inför det du faktiskt står inför. Jag förlorade min mamma hastigt i sjukdom vilket fyra år senare fortfarande orsakar ångest och sorg men jag vet inte...på något sätt är det värre med barnen.

Det är bra att du skriver av dig och helst ska du prata och älta allt med någon som orkar lyssna. De behöver bara lyssna, för inga svar finns på alla frågor. När du är redo - se till att ha någon i närheten som kan sköta allt omkring och GRÅT! Man får bryta ihop men det kan vara farligt om man inte har någon som plockar upp en igen när det värsta är över. Tro mig jag vet.

 

[Texaz]

Blev en mastodontdag igen
Hemifrån strax efter sju för att hjälpa fd arbetsgivaren att fånga in en ovillig unghäst. Träffade mäklaren för värdering av lägenheten, ska lämna över nycklarna så snart det städats och sen kan vi släppa den biten...
Återigen en tur till Västerås med hunden, lokala veterinären hade ingen tid, och lika bra det, då hon behövde sättas på dropp några timmar... Blev således ännu en dag i V-ås
Hemgång efter 16, så nu känner jag mig rätt slut, sista milen trodde jag att jag skulle somna

Igår ringde dock en bekant som förlorat sin dotter, vi pratade rätt länge och jag kan alltid ringa henne om jag vill Hon är dessutom med i FEBE-gruppen här, och de ska visst ha en middag på måndag där jag kan få hänga på, har ännu inte bestämt mig...

Ska nu vila en stund, sen ut och hämta lite energi i landen Funderar på om jag skulle kunna få samma dropp som hunden fick, ruskigt vad pigg hon vart

 

[TinyWiny]

Herregud vilka tuffa dagar du har men bra iallafall att din hund svarade bra på behandlingen med dropp. Hoppas nu att hon tillfrisknar utan några som helst problem.

Bra att du snart kan släppa lägenheten. Det behövs nog rent mentalt också för att kunna gå vidare.

Vad skönt det måste varit att prata med någon med samma erfarenhet. Man kan ju inte tänka sig in i hur fruktansvärt det skulle vara även om jag försöker stötta dig så gott jag kan ändå. Känn nu efter i lugn och ro om du vill följa med på middagen. Om inte annat så kommer det säkert fler tillfällen om du känner att du inte orkar eller vill nu. Bara att veta att det finns människor som har gått igenom det du går igenom nu måste ju kännas som en lättnad för med dem kan du säkerligen prata på ett helt annat sätt.

Många varma kramar och sov så gott sedan.

 

[TinyWiny]

Dubbelt

 

[Texaz]

Idag är hunden inte pigg men ingen feber och har iaf både ätit och druckit, samt fått i sig både penicillinet och smärtstillande.

Själv är jag totalt urlakad, såväl fysiskt som mentalt Känner mig bara allmänt ledsen och deppad, grät när jag läste dotterns blogg, hon saknar sin bror oerhört, men så stod de varandra otroligt nära

Är också förbannad och besviken på släkten... Sonen har ju alltid känt sig åsidosatt och jag börjar hålla med honom. Inte ringde de på hans födelsedag eller gjorde något försök att få träffa honom Jo mormor skickade iaf ett sms. Ändå VET de hur han känner, det har jag påtalat senast efter begravningen. Blir så ledsen för hans skull... De pratar sig ofta varma för hur duktig han är och att han är en så underbar person, men de säger det inte till HONOM! När jag berättar det tror han mig inte

Det har ju alltid varit de två äldsta som fått all bekräftelse. Gör så ont i mig, och idag är jag extra känslig och vill bara gråta.

Ska åka en sväng till graven, har inte hunnit / orka åka dit sen i söndags pga allt kring hunden.
Har också ett möte på sonens fd skola, för att få info om hans rättigheter på arbetsmarknaden (LSS). Själv är han inte intresserad, men jag tycker att det kan vara bra att ha koll.
Ska även plocka ner de sista gardinerna i Leos lägenhet, så att det är klart för städning imorgon.

 

[Kilauea]

Usch vad jobbigt för sonen att de inte bryr sig. Sådär hade jag det med farmor och farfar. Inte saknat dem en minut sedan de dog, grät inte på deras begravningar.

Hoppas hunden piggar på sig och att du också blir piggare med lite mer energi snart.

Kram

 

[TinyWiny]

Kära du, det är inte konstigt att du känner dig helt urlakad. Du har så mycket omkring dig hela tiden så du hinner ju aldrig bara få ta det lugnt. Jag hoppas verkligen att allt lugnar ner sig och att du kan få bara vara. Det är inte alls konstigt att du är ledsen och deppad. Du måste få chansen att hinna andas. Få komma ikapp och hinna landa. Du får försöka delegera det som behöver göras till vänner och släkt. Du måste inte göra allt själv. Jag är säker på att många vill hjälpa dig bara du ber om det. Jag vet hur oerhört svårt det kan vara att be om hjälp men nu måste du göra det. Du får inte dippa helt för då kommer du få ännu längre väg tillbaka.

Så fruktansvärt ledsamt att din son är åsidosatt utav släkten Jag vet verkligen hur det kan kännas och det är verkligen ingen rolig känsla. Att aldrig få veta att man duger något till eller att det man gör är bra direkt utav dem utan få höra det på omvägar gör ont för som du skriver så tror man inte på dem som säger motsatsen när man aldrig har hört släktingarna säga det själva. Men han har en helt fantastisk mamma som verkligen bryr sig om honom och med det kommer man långt. Väldigt långt. Jag förstår verkligen hur ont det gör i dig men att han har dig väger upp mer än vad du tror. Så länge han känner att du står på hans sida så kommer han ha det han behöver så berätta det för honom. Var tydlig med att du faktiskt står på hans sida och att det är de som gör fel. Det kan han behöva höra.
Men vet du. Det är helt okej att du sätter dig ner och gråter. Jag grät en lång stund igår. Det är helt okej att göra det då och då och du om någon har väl all anledning i världen att gråta.

Hoppas att du trots allt får en bra dag och att du får tid till att bara vara om så bara några timmar och kunna göra det du vill och behöver.

Många varma kramar.

 

[Texaz]

Ja jag blir bara så trött på att de stod efter Leos bortgång och deklarerade hur viktigt det vara tt vi alla hade kontak och värdesatt varandra, att vi skulle umgås mer

Försöker delegera, men tyvärr bor alla så långt bort Pappan skjuter gärna över på mig, som t ex mötet idag. Det hade han såklart glömt och hade redan planerat dagen... Bullshit! Han sitter ju bara hemma hela dagarna, blir ledsen där med, för det handlar ju trots allt om sonens framtid.... OK att jag säkert får ut mer av det, men lite intresse kunde han väl ändå visa??
Nåja, sonen och jag har iaf varandra, även om han jobbar hela tiden, har gjort 57 timmar på fem dagar, och bara varit ledig dagen efter studenten.... Idag är han dock ledig, men sen blir det nog fullt upp ett tag framöver.
Idag ska vi iaf åka in till stan och hämta däck som han beställt, samt handla och åka till graven

Ska även be honom hjälpa mig att lasta ner plank från logen så att jag kan börja snickra på min altan, för att sen kunna få måla densamma Ska också plantera ut mina kålväxter, trädgårdsterapi är inte alls dumt

 

[GotAsecret]

Fina, fina du!
Det är bannemig inte lätt att förstå sig på omgivningens reaktioner/agerande i sådana här lägen (jag kommer aldrig förstå/acceptera att pappa träffat en ny, knappt en månad sedan mamma gick bort - efter ett 30-årigt äktenskap! )
Jag tänkte gå till minneslunden en stund idag och lägga en blomma till mamma, och om du inte har något emot det så lägger jag en för Leo också!

Och så håller jag verkligen alla tummar för att lilla vovven piggnar till snart!
Stooor kram!

 

[Texaz]

Fina, fina du!
Det är bannemig inte lätt att förstå sig på omgivningens reaktioner/agerande i sådana här lägen (jag kommer aldrig förstå/acceptera att pappa träffat en ny, knappt en månad sedan mamma gick bort - efter ett 30-årigt äktenskap! )
Jag tänkte gå till minneslunden en stund idag och lägga en blomma till mamma, och om du inte har något emot det så lägger jag en för Leo också!

Och så håller jag verkligen alla tummar för att lilla vovven piggnar till snart!
Stooor kram!

Klart att du får Och jag förstår hur du känner inför pappas nya, själv har jag inte en tanke på att dejta eller träffa någon nu, och då var det ju inte min partner som gått bort.... Känns som att han flyr undan sorgen, vilket inte lär vara bra i längden. Tycker att det är respektlöst mot dig att ens tänka tanken att presentera någon ny just nu, men människor är ju så olika...

Hunden var riktigt pigg när jag kom hem nyss, skönt att se, hon har ju varit loj och stel under fm men jag antar att det inte är så konstigt efter ett så stort ingrepp.

Stor kram tillbaka

 

[pulkaskurk]

Klart att du får Och jag förstår hur du känner inför pappas nya, själv har jag inte en tanke på att dejta eller träffa någon nu, och då var det ju inte min partner som gått bort.... Känns som att han flyr undan sorgen, vilket inte lär vara bra i längden. Tycker att det är respektlöst mot dig att ens tänka tanken att presentera någon ny just nu, men människor är ju så olika...

Hunden var riktigt pigg när jag kom hem nyss, skönt att se, hon har ju varit loj och stel under fm men jag antar att det inte är så konstigt efter ett så stort ingrepp.

Stor kram tillbaka

Varför är det respektlöst? Då är det mer respektlöst av @whwycd tycker jag att vägra acceptera det.
Hennes mor är ju borta för alltid och kommer aldrig mer tillbaka, hur lång tid måste man sörja för att det ska vara acceptabelt att träffa en ny? Vem bestämmer den tidsbegränsningen?
Jag har svårt att tro att han slutat sörja bara för att han träffat en annan att älska och bli glad av.
Djur går ju ofta fot vidare efter att de insett att sin kompis är borta, varför skulle inte människor kunna göra på samma sätt?

Du och whwycd får ju sörja och bearbeta på era sätt utan att bli ifrågasatta, borde inte han få samma behandling?

Skönt att hunden piggnat på sig
Själv hade jag nog inte gjort så många knop efter ett så stort ingrepp.

 

[Texaz]

Jag anser det vara respektlöst att vilja presentera henne för whwycd när hon sagt att hon inte vill det. Han borde väl förstå att det är svårt för henne, i sin sorg, att träffa den nya?

ATT han träffat någon är ju hans ensak men att förvänta sig att deras barn ska tycka att det är skoj just nu anser jag vara väl magstarkt...

 

[GotAsecret]

På vilket sätt är JAG respektlös?!
Jag klarar helt enkelt inte av att höra att han är "vi" med någon annan!

Ursäkta för trådkapet @Texaz !

 

[pulkaskurk]

Jag anser det vara respektlöst att vilja presentera henne för whwycd när hon sagt att hon inte vill det. Han borde väl förstå att det är svårt för henne, i sin sorg, att träffa den nya?

ATT han träffat någon är ju hans ensak men att förvänta sig att deras barn ska tycka att det är skoj just nu anser jag vara väl magstarkt...

Den har jag missat, men då kan hon ju enkelt säga att hon inte vill och sen är det inte mer med det.
Även fast det i mina ögon känns missunnsamt.

För mig är deras bortgångna mor och att han träffat någon annan två helt skilda saker.
Jättetrist att modern inte finns mer men modern har ju en speciell plats i hjärtat som ingen annan kan ersätta.
Så jag har svårt att se varför man inte kan unna någon man tycker om att få vara glad och må så bra som möjligt.

 

[pulkaskurk]

På vilket sätt är JAG respektlös?!
Jag klarar helt enkelt inte av att höra att han är "vi" med någon annan!

Ursäkta för trådkapet @Texaz !

Tja varför kan du inte unna honom det?
Som sagt din mor och kärleken till henne kommer ju alltid ha en speciell plats i både ditt och din fars hjärtan.
Men det betyder ju inte att det inte finns plats för fler att älska och bli lycklig av.
Hon blir ju inte ersatt, för det går inte.
I mina ögon är det faktiskt ganska respektlöst att inte kunna unna honom det.
Han unnar väl dig din sambo som du mår bra av?