Att förlora ett barn... Min son är död....

[Texaz]

Tja varför kan du inte unna honom det?
Som sagt din mor och kärleken till henne kommer ju alltid ha en speciell plats i både ditt och din fars hjärtan.
Men det betyder ju inte att det inte finns plats för fler att älska och bli lycklig av.
Hon blir ju inte ersatt, för det går inte.
I mina ögon är det faktiskt ganska respektlöst att inte kunna unna honom det.
Han unnar väl dig din sambo som du mår bra av?

Men snälla!!! Han kommer fem veckor efter mammans död och vill presentera sin nya.... Nog borde väl en vuxen man förstå att ens barn kan ta illa upp?? Lite snyggt kan man väl sköta sina affärer?

Tillbaka till tråden... Idag har varit en skaplig dag, trots allt. Inte fått så mycket gjort, men låter det vara så. Sonen har ju varit ledig så vi har kunnat umgås lite mer, det känns skönt!
Blev hämtmat med, just pga brist på ork. Måste dock fixa en matlåda till honom till i morgon (han håller på att servar och tvättar bilar och maskiner ), jag tar marktjänsten. Något pyssel iträdgården orkade jag inte alls idag, tack och lov regnade det så jag behöver ju inte tänka på att vattna
Hunden verkar hålla sig skapligt pigg, även om hon sover lite mer än vanligt, men det är nog inte alls ovanligt! Såret ser jättefint ut och i övrigt är allt som det ska, jag hoppas att det förblir så!!

 

[TinyWiny]

Tja varför kan du inte unna honom det?
Som sagt din mor och kärleken till henne kommer ju alltid ha en speciell plats i både ditt och din fars hjärtan.
Men det betyder ju inte att det inte finns plats för fler att älska och bli lycklig av.
Hon blir ju inte ersatt, för det går inte.
I mina ögon är det faktiskt ganska respektlöst att inte kunna unna honom det.
Han unnar väl dig din sambo som du mår bra av?

Men det är väl ändå ganska stor skillnad? Hon har ju förlorat sin mamma, inte sin sambo. Att man en månad efter sin frus bortgång vill att ens nya ska vara som en i familjen och följa med på familjesammankomster osv. är väl magstarkt tycker även jag. Jag lät inte mina barn träffa min sambo förren vi hade varit ett par i sex månader eftersom jag ansåg att det var min ensak tills jag var säker och då hade jag och deras pappa varit isär i 8 år. Man tar hänsyn till sina barns känslor. Så är det bara och förälder är man hela livet. Jag förstår mycket väl att det är hans sätt att trösta sig men det gör ändå inte den saken att han tycker att hans barn ska säga välkommen till henne okej. Att man inte kan ta mer hänsyn till sina barn som precis har förlorat sin mamma tycker jag är ganska magstarkt och faktiskt väldigt tragiskt. Det handlar inte om att man ska vänta en viss tid eller att man ska göra si eller så men man kan ändå själv vara säker på sina känslor först och det kan man omöjligt vara när man precis har träffats. Man drar helt enkelt inte in sina barn i sitt kärleksliv som förälder förren man är säker. Sen om han träffar henne är hans ensak men han kan inte kräva att hans barn ska välkomna henne till familjen så kort tid efter att deras mamma har dött.

Förlåt Texaz för att jag kapar din tråd.

 

[pulkaskurk]

Men snälla!!! Han kommer fem veckor efter mammans död och vill presentera sin nya.... Nog borde väl en vuxen man förstå att ens barn kan ta illa upp?? Lite snyggt kan man väl sköta sina affärer?

Tillbaka till tråden... Idag har varit en skaplig dag, trots allt. Inte fått så mycket gjort, men låter det vara så. Sonen har ju varit ledig så vi har kunnat umgås lite mer, det känns skönt!
Blev hämtmat med, just pga brist på ork. Måste dock fixa en matlåda till honom till i morgon (han håller på att servar och tvättar bilar och maskiner ), jag tar marktjänsten. Något pyssel iträdgården orkade jag inte alls idag, tack och lov regnade det så jag behöver ju inte tänka på att vattna
Hunden verkar hålla sig skapligt pigg, även om hon sover lite mer än vanligt, men det är nog inte alls ovanligt! Såret ser jättefint ut och i övrigt är allt som det ska, jag hoppas att det förblir så!!

Varför är det bara hennes känslor som räknas och inte hans?
Jag tycker inte det finns något att ta illa upp över helt enkelt, för mig är det överdrivet.
Men jag tänker att det är väl något liknande som @Ninnurur, för henne och för @whwycd pappa så blev livet liksom så dramatiskt annorlunda eftersom de levde tillsammans med sina älskade och därför har blivit tvungna att förändra livet mycket mer än vänner och familj som inte levt ihop utan ses nu och då.
Därför tror jag att de har lättare att gå vidare fortare.

Skönt iaf att du haft en skaplig dag
Att du inte gjort så mycket tänker jag är bra, då får du ju tid för att återhämta dig som du inte kan få om du ska skena runt och greja hela tiden

 

[pulkaskurk]

Men det är väl ändå ganska stor skillnad? Hon har ju förlorat sin mamma, inte sin sambo. Att man en månad efter sin frus bortgång vill att ens nya ska vara som en i familjen och följa med på familjesammankomster osv. är väl magstarkt tycker även jag. Jag lät inte mina barn träffa min sambo förren vi hade varit ett par i sex månader eftersom jag ansåg att det var min ensak tills jag var säker och då hade jag och deras pappa varit isär i 8 år. Man tar hänsyn till sina barns känslor. Så är det bara och förälder är man hela livet. Jag förstår mycket väl att det är hans sätt att trösta sig men det gör ändå inte den saken att han tycker att hans barn ska säga välkommen till henne okej. Att man inte kan ta mer hänsyn till sina barn som precis har förlorat sin mamma tycker jag är ganska magstarkt och faktiskt väldigt tragiskt. Det handlar inte om att man ska vänta en viss tid eller att man ska göra si eller så men man kan ändå själv vara säker på sina känslor först och det kan man omöjligt vara när man precis har träffats. Man drar helt enkelt inte in sina barn i sitt kärleksliv som förälder förren man är säker. Sen om han träffar henne är hans ensak men han kan inte kräva att hans barn ska välkomna henne till familjen så kort tid efter att deras mamma har dött.

Förlåt Texaz för att jag kapar din tråd.

Dina barn var väl tämligen små när du träffade din nya?
Tycker det är väldigt stor skillnad på vuxna barn eller ej.
Varför kan man inte vara säker på sina känslor dag 2? Varför är man mer säker efter 6 månader?
För mig är det bullshit, jag var lika säker dag 1 som efter 6 månader på min och sambons förhållande.
Jag håller inte med dig alls, barnen är trots allt vuxna människor tycker jag kan bete sig som just vuxna människor.
Man behöver inte älska den nya, men man kan vara trevlig.

 

[Texaz]

Dina barn var väl tämligen små när du träffade din nya?
Tycker det är väldigt stor skillnad på vuxna barn eller ej.
Varför kan man inte vara säker på sina känslor dag 2? Varför är man mer säker efter 6 månader?
För mig är det bullshit, jag var lika säker dag 1 som efter 6 månader på min och sambons förhållande.
Jag håller inte med dig alls, barnen är trots allt vuxna människor tycker jag kan bete sig som just vuxna människor.
Man behöver inte älska den nya, men man kan vara trevlig.

Om du känner ett så stort behov av att ventilera detta så tycker jag att du ska skapa en särskild tråd för ämnet. Nu vet vi din ståndpunkt.

 

[pulkaskurk]

Om du känner ett så stort behov av att ventilera detta så tycker jag att du ska skapa en särskild tråd för ämnet. Nu vet vi din ståndpunkt.

Jag svarade på tilltal, vilket brukar vara trevligt att göra.
Eller får man bara svara om det är svar som du och ni andra tycker om?
Det var inte jag som drog upp det från början, jag svarade på ett inlägg som man gör på diskussionsforum.

 

[Kilauea]

Att hunden sover mer efter en sån operation är inte konstigt. Det blir ju en påfrestning på kroppen. Dessutom kunde åskvädret idag få vem som helst att vara trött. Själv har jag precis vaknat efter tre timmars tupplur, nu ska jag steka köttfärs till tacos.

 

[TinyWiny]

Om du känner ett så stort behov av att ventilera detta så tycker jag att du ska skapa en särskild tråd för ämnet. Nu vet vi din ståndpunkt.

Jag ber om ursäkt Texaz att jag drog upp det igen men jag kände att jag behövde uttrycka min åsikt i det här. Man är alltid förälder och har alltid ansvar för att se till sina barns känslor tycker jag oavsett deras ålder.


Skönt att din dag har varit skaplig iallafall och bra att hunden mår någorlunda hon också. Det är ju ett stort ingrepp så det är ju inte så konstigt att hon är lite trött. Jag vet bara hur dålig jag var efter att de hade tagit bort ena äggstocken på mig och det är ju inte ens i närheten av så stor operation.

Hoppas att du får sova gott i natt nu och att din dag i morgon blir lugn och skön.
Många varma kramar.

 

[Texaz]

Det är lugnt, nu vet vi ju var vi står

I natt drömde jag att vi letade efter Leo och hittade honom död Jag ringde 112 och hittade sen inte på honom. Men så kom han springande och kramade om mig och sa "Förlåt" Just då väckte hunden mig och ville gå ut

I nästa dröm hittade jag honom sittande på en kulle, jag satt bredvid honom och höll honom hårt, så glad att ha honom nära mig igen Vi satt en lång stund sen reste jag mig och gick för att han skulle få vara ensam med sin bror. Vände mig om efter ett tag och tänkte att nu är han borta, för han finns ju inte mer, men han satt kvar

Bara gråter stilla nu, men känner hans närvaro så starkt!! Skulle så gärna vilja få hålla honom intill mig nu

ÅHH, vad jag älskar den ungen

 

[Fan of Bill]

Då är det mer respektlöst av @whwycd tycker jag att vägra acceptera det.

Respektlöst?
Då anser jag att det är mer respektlöst av dig att klampa in och tala om för andra vad dom är och inte är. Vad du tycker och känner har knappast med tråden att göra och om @whwycd känner som hon gör, så gör hon det. Visa henne åtminstone den respekten att ha fri tillgång till sina känslor utan att skuldbeläggas.


@Texaz , det sägs att när man drömmer om någon som du drömt om Leo, så är det ett möte. Jag är glad för din skull att du får träffa honom

 

[TinyWiny]

Vilken fin dröm att du fick hålla om honom och att han sa förlåt Du kanske börjar landa i sorgen nu och kan börja sörja på ett annat sätt så att du tar dig vidare? Att han satt kvar kanske symboliserar att du alltid kommer att älska honom och han alltid kommer att vara din son. Han kommer alltid att vara med dig i ditt hjärta men att du måste hitta ett sätt att fortsätta leva ditt liv.

Jag hoppas att du får en lugn och fin dag och att hunden fortsätter att repa sig.

Många varma kramar.

 

[pulkaskurk]

Respektlöst?
Då anser jag att det är mer respektlöst av dig att klampa in och tala om för andra vad dom är och inte är. Vad du tycker och känner har knappast med tråden att göra och om @whwycd känner som hon gör, så gör hon det. Visa henne åtminstone den respekten att ha fri tillgång till sina känslor utan att skuldbeläggas.


@Texaz , det sägs att när man drömmer om någon som du drömt om Leo, så är det ett möte. Jag är glad för din skull att du får träffa honom

Och på vilket sätt var det här inlägget nödvändigt då? @Texaz ville ju att vi skulle släppa det, men nu går det tydligen bra?
Snacka om unken dubbelmoral.
Jag ändrar mig ändå inte, respekt går åt båda håll oavsett vem man är.
Jag har inte heller sagt något om att @whwycd inte har rätt att känna som hon gör, men hennes far har precis lika rätt att känna som han gör och jag tycker det är lika fel att skuldbelägga honom.
Jag skuldbelägger ingen.

Så nu kan vi väl att låta bli att fortsätta diskutera det? Eller är det något mer du känner är viktigt att tillägga?

 

[Kilauea]

Jag har haft en dröm där pappa var frisk, men ändå skulle försvinna just för att han var död. Underlig men väldigt fin dröm. Annars har jag hittills bara drömt om honom som sjuk.

Hur mår hunden idag? Och du själv?

Känner så igen tanken att man vill få hålla om, bara en gång till. Och så inser man att det inte går för att personen i fråga inte finns. Såna stunder känns tunga.

 

[Texaz]

Precis så upplevde jag med drömmen, just underlig och fin... Att jag ju visste att han var borta men ändå fanns han där?? Kände sorg och lycka när jag vaknade, han var så verklig i drömmen, så mycket Leo Var en tröst i sorgen.

Igår och idag kommer tårarna lite hela tiden, känslorna ligger liksom utanpå. Dock känns inte sorgen som en tyngd, utan det är mer som lätta tårar och vemod.
Kanske en slags acceptans? Det går ju dock så upp och ner nu, jag vet inte alls hur morgondagen ska kännas. Men jag försöker vila mig igenom sorgen, vissa dagar orkar jag saker, andra inte.

Idag ska jag åka in till jobbet med sjukskrivningspapperet, handla, lämna nycklar till mäklaren och förbi graven med en vacker miniros som jag köpte igår. Skulle behöva fixa ner gardinerna i lägenheten med, men det tar jag bara om det finns ork....

Hunden är riktigt pigg, men rör sig stelt, tror jag det! Äter och dricker bra, ingen feber och normal avföring Verkar gå åt rätt håll med andra ord. Vill dock ibland försöka slicka på såret, så det blir tratt på så fort jag inte kan ha full koll

 

[Kilauea]

Familjens motto från det pappa blev sjuk och framförallt inlagd blev "en dag i taget". Inser att det är så man får ta sorgen med. En dag i taget.

 

[GotAsecret]

Familjens motto från det pappa blev sjuk och framförallt inlagd blev "en dag i taget". Inser att det är så man får ta sorgen med. En dag i taget.

Samma här, en dag, en stund, en minut, ett andetag i taget och så får man ta det för vad det är liksom...

 

[Kilauea]

Precis. Och ibland är det bättre och ibland bara rasar hela världen under fötterna. Men upp kommer man igen, även om det tar tid. För en dag eller en timme. Och så rasar det igen
Typ...

Jag är inne på min tredje må-bra-dag i rad. Hoppas det håller i sig ett tag.

 

[Texaz]

Precis. Och ibland är det bättre och ibland bara rasar hela världen under fötterna. Men upp kommer man igen, även om det tar tid. För en dag eller en timme. Och så rasar det igen
Typ...

Jag är inne på min tredje må-bra-dag i rad. Hoppas det håller i sig ett tag.

Härligt att höra!!

Var till graven idag, hade gjort iordning en vacker kruka med minirosor och musgröna, samt plockat nya sommarblommor. Blev väldigt fint
Pratade lite med Leo, brukar prata om fisket som var ett av hans största intressen (fick dock aldrig hem någon fisk, eftersom de oftast släppte i den igen )
Åkte sen in till stan och på väg därifrån mötte jag studentkortegen, och då brast jag i gråt Att se alla glada ungdomar blev bara för mycket och tårarna sprutade. Inte för att jag missunnar dem glädjen, tvärtom! Men det kändes så sorgligt att se alla glada ungdomar och veta att Leo var borta... Tre år sen han firande sin student.
Kändes övermäktigt att åka in och ta ner gardinerna, mäklaren kan ju få nycklarna på måndag istället.

Det är konstigt hur många små saker som kan starta gråten, det har ju blivit "värre" de senaste dagarna. Om det är för att jag är så slutkörd eller om det är en ny sorgfas vet jag inte.

 

[GotAsecret]

. Om det är för att jag är så slutkörd eller om det är en ny sorgfas vet jag inte.

En kombination skulle jag gissa på, helt normalt ju

I övrigt kan jag verkligen förstå och relatera till det du skriver...att saker som förut varit "obetydliga" framkallar känslor/tankar/minnen man inte visste fanns typ - och då kommer tårarna.
Typ "här gick vi när..." "här inne köpte vi..." "det här skulle mamma gillat..." och vad det än må vara.
Och såklart min egen student, av farmor fick jag en bild på mamma när hon stod och fixade inför den, och ÅH så fin hon var på den!
Men ja, all sorg har sin tid, tar sin tid...den finns alltid med oss, men ändrar form och skepnad.
Stor kram till dig finaste

 

[Texaz]

Har varit värsta dagen på länge
Bara ledsen hela tiden och har dragit på mig en rejäl, ickeklädsam offerkofta. Känner mig så jäkla ensam! Ingen som hör av sig längre (vilket visst är normalt), mer än mamma som jag definitivt inte kan prata om mitt mående med!! Har iofs inte haft vänner innan heller som hört av sig, men nu känns det så otroligt jobbigt! Är ju en person som har svårt att be pm hjälp, likaså att ringa någon och säga att jag inte är ok, jag vill inte vara till besvär. Orkar inte vara jobbig och begära saker av andra.
Ångrar nu att jag inte odlat såna vänskapskontakter, men jag har så svårt att släppa någon inpå mig efter ett antal svek..

Försöker göra vanliga saker, sånt jag tidigare mått bra av men jag bara gråter och kroppen känns blytung Ingenting känns längre meningsfullt, och hade jag inte de andra barnen skulle jag mer än gärna följa efter Leo, saknar honom så oerhört!!

Har tagit en sömntablett och hoppas att tröttheten snart ska infinna sig, förhoppningsvis känns morgondagen lättare.

Stor kram till alla er som trots allt orkar läsa fortfarande, behöver få lätta mig någonstans