Jag vill bara titta in i tråden för att ge dig en stor kram!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Har först nu orkat läsa igenom hela tråden sen Leo gick bort...Jag har tre barn, alla vuxna och har flyttat hemifrån. Jag kan nog inte ens föreställa mig hur det känns att mista ett barn men misstänker att det är något av det allra värsta som man kan drabbas av. Vad ska man säga.
Det finns naturligtvis andra som har varit med om att mista ett barn på grund av droger. För några år sedan såg jag en film, i samband med mitt jobb, om en kille som var missbrukare och dog av en överdos. I inledningen till filmen så säger hans mamma i en intervju att hon nu inte är rädd för något mer för hon har redan varit med om och tagit sig igenom det värsta som har kunnat hända. Jag har sedan tänkt på det många gånger. Det hjälper nog inte dig just nu förstås.
Idag var även den första gången det kändes otroligt tungt att vara i hans lägenhet, att packa hans saker... SÅ FEL!! Det skulle jag ju göra när han flyttade ut för att komma på behandling... Inte för att han dött
Livet känns så inihelvete fel just nu!! Kan inte någon väcka mig ur mardrömmen?
Tack för dina underbara ord!!Jag kan omöjligt tänka mig in i det fasansfulla helvete det måste vara att förlora ett barn men jag vet att du någonstans kommer hitta styrkan för att orka gå vidare om inte annat så för dina andra barns skull. För precis som du skriver så har det värsta redan hänt. Det ofattbara och ogreppbara har redan hänt och det borde inte fått hända.
Vilken idiotchef din dotter har! Bra om hon slipper gå tillbaka till jobbet där och blir sjukskriven tills hon ska börja på nästa jobb.
Så skönt att hon kommer hem redan till helgen så att ni får klamra er fast vid varandra. Att ni får prata i lugn och ro och bara får vara.
Jag önskar så att jag skulle kunna säga eller göra något som lindrade din plåga men det kvittar vad jag säger eller gör för du måste själv ta in bit för bit att ditt älskade barn inte finns hos dig längre. Att din älskade Leo numera bara finns i dina minnen. Men ta det just bit för bit. Försök inte ta in allt på en gång utan låt det ta den tiden det tar.
Jag tycker att du är helt fantastisk som ändå klarar av att göra de där sakerna du har förutsatt dig. Du ordnade lyktan och du tar hand om dina djur. Du tar dig upp ur sängen varje dag och bara det är fantastiskt.
Många varma kramar. Du finns i mina tankar.
Hej du, vad du är bra på att sätt ord på det du känner... kanske början till en bok till andra föräldrar med sorg...
Har tänkt på dig mycket och känner igen mig i det du skriver om sorg, min sorg efter pappa som jag tog ut i bilen lyssnades på Roland Cedermark.
Jag upplever att livet känns lite skarpare i kanterna efter en sådan förlust på något underligt sätt...som om allt oväsentligt betyder mycket mindre och allt annat blir mycket viktigare.
Jag har läst om alla dina tankar och känslor och tänk att något så hemskt ändå kan föra med sig så många bra insikter... kram till dig...
Tack för kloka ord!!!Det är väl klart att det är tungt att gå till graven kära du. Det är inget konstigt alls och det är inget konstigt alls att din ork tog slut efter en timme på klubben. Det tar tid innan sorgen blir hanterbar och du får tillbaka din energi. Det är klart att du inte kan vara som vanligt nu. Sorg tar enormt mycket energi, så är det bara och du måste vara snäll emot dig själv och ge dig den tiden du behöver.
Det är jätteviktigt att du äter bra och tar hand om dig för sorg är verkligen ett styrkeprov för både kropp och själ. Därför känns det bra att du skriver att du lagar mat till dig och sonen. Det är också skönt att du kan sova så att din kropp får en ärlig chans att återhämta sig. Det är så viktigt att du får sova för under sömnen läker både kropp och själ.
Det är skönt att du har klubben att åka till där alla vet vad som har hänt och jag hoppas att du kan känna att du kan komma och gå som du vill och behöver där. Att du inte måste stanna en viss tid utan kan vara social så länge som du orkar för det är också viktigt. Både att vara social det man kan och vill och att du ändå inte känner press på dig. Att isolera sig är inte ett särskilt bra sätt att hantera sorgen på även om man självklart behöver få vara ensam med sin sorg också. Man får försöka hitta en lagom balans med sociala stunder och stunder då man är ensam. Man behöver komma ut och träffa människor också. Om inte annat så för att få ta emot all den helande kärlek de vill ge dig. Jag är så enormt glad för all kärlek du får ifrån omgivningen och att den känns läkande. Det är ju just det den är till för.
Vad bra att du ska på rutinbesök på psyk för då finns det där också hur du mår om försäkringskassan skulle börja krångla. Det är ju ens arbetsförmåga som bedöms och din arbetsförmåga är ju obefintlig just nu så därför borde det inte bli några problem om din läkare har skrivit ett bra intyg. Om de ändå börjar krångla så ring isåfall din behandlande läkare på psyk så att hen får hjälpa till med ett kompletterande intyg om vårdcentralsläkarens kompletterande intyg inte duger. Min erfarenhet är att av någon anledning så har alltid ett intyg ifrån en specialist ett högre värde än ett ifrån en vårdcentralsläkare.
Har du förklarat för Leos pappa att han måste hjälpa till med lägenheten? Att ni måste hjälpas åt. Han kanske tror att du vill ta hand om det själv? Han kan ju omöjligt veta hur du vill att han ska göra och han kanske är rädd för att göra fel så att du blir ännu ledsnare? Nu vet jag ju inte alls hur han är som människa, detta är kanske något som alltid har varit ett problem, det vet jag ju inte men jag vet att han omöjligt kan veta hur du vill ha det om du inte säger ifrån att ni måste hjälpas åt för att du inte orkar själv. Det kan ju vara av missriktad välvilja som han tror att du vill göra det ensam?
Kanske kan du be din vän om hjälp med lägenheten? Om hon erbjuder dig sin hjälp så är det ju för att hon verkligen vill hjälpa dig och jag är glad för din skull att det känns bra att ta emot hjälpen.
Det är jobbigare efter begravningen. Insikten att det faktiskt är på riktigt kommer som ett slag i ansiktet och ett hugg i magen och att sorgestunderna blir djupare då är ju inte konstigt. Det du skriver om att inget känns roligt längre är ju inte underligt. Det är en helt normal reaktion. Det är ju faktiskt inte längesedan du fick beskedet att Leo är borta och det tar tid att bearbeta all sorg och alla känslor som kommer upp och att faktiskt förstå innebörden.
Det är bra att du blir förbannad över saker och ting. Man måste få känna hela känsloregistret för att komma vidare. Det känns som att du är väldigt bra på att hålla isär vad du faktiskt känner. Att du är arg, att du är ledsen, att du känner dig fullkomligt dränerad på energi osv.
Du är verkligen fantastiskt bra på att skriva så om Leos död mynnar ut i en bok sedan skulle jag inte bli förvånad alls. Det kan bli ett sätt att hantera och bearbeta sorgen på för det märks att du mår bra utav att skriva ner dina känslor och tankar. Det känns lite som att du kan lämna det jobbiga du har skrivit ner och då är det ju ett bra sätt att bearbeta Leos död på. Däremot ska du inte lägga några krav på dig själv nu. Just nu ska du bara göra precis det du känner att du behöver göra.
Du finns i mina tankar.
Många varma kramar.
Ja jag tror inte att han förmår helt enkelt.... Fick dock träffa dottern idag, hon skulle ju till pappan men tåget var väldigt försenat i Sala, och vi skulle passera, så hon åkte med oss istället sista biten Gott att se henne men psoriasisen var INTE rolig! Hoppas att den ger sig om hon får lite lugn nu.Ja du måste verkligen se till att du får sova. Det är jätteviktigt! Både för din fysiska och mentala hälsa. Hellre sova bra på sömntablett än att sova dåligt utan även om jag helt förstår att det ibland kan ta emot att ta sömntabletter för de ger ju ofta lite baksmällekänsla dagen efter tyvärr.
Det är inte konstigt att du drömmer mycket och rörigt just nu för det är mycket som hjärnan ska försöka sortera. Att ta in något så fasansfullt tar tid och även om man på ett plan kan förstå så tar det tid innan man helt och hållet tar in rena fakta.
Vad härligt att din dotter kommer hem i morgon Ni båda behöver varandra mer än någonsin nu och hon kan nog behöva att bara få vara hon också. Då kan det vara skönt att få komma hem till barndomshemmet och bara vara. Jag hoppas att hennes psoriasis lugnar ner sig bara utav att hon får komma hem och förhoppningsvis slappna av. Jag hoppas att hon också har fått läkarhjälp både med någon att prata med och ev. hjälp med sömnen om hon behöver det.
Vad jobbigt att pappan inte tar tag i lägenheten. Jag ber om ursäkt om det lät som att det på något sätt är ditt ansvar men jag menade att ibland kan man göra saker av välvilja också blir det fel. Pappan kanske helt enkelt inte förmår ta tag i det utan att du får ringa direkt till hans bror, samla ihop några av Leos vänner och tömma lägenheten. Om ni är några stycken så går det ju både snabbare och enklare. På samma gång kan ju både du och pappan ha behov av att sitta där i lägenheten och packa ihop hans saker och få sitta där och bryta ihop så det måste ju vara en avvägning som ni gör. Pappan kanske har svårt att släppa lägenheten? Eller så är det ren lathet, så kan det ju självklart också vara. Kanske blir det skillnad nu när eran dotter kommer hem? Kanske kan hon prata med sin pappa om det så att det löser sig? Det kan ju vara svårt att samarbeta om en såhär svår sak som att tömma sitt barns lägenhet. Jag förstår om du inte vill blanda in henne i det problemet men hon kanske pratar med honom om det ändå utan att du ber om det. Jag hoppas att det löser sig på något sätt iallafall.
Vad trevligt att få en hästtransport Jag har en en och en halv hästars och den duger också gott. När vi någon gång åker så är det ju ändå bara med en häst så att köpa något större finns det ingen anledning till. Nu är det ju alltid min sambo som får köra och han har alla körkort så han hade fått köra bägge hästarna med i en större transport men när jag köpte den så köpte jag ju den med tanken att jag skulle kunna köra själv. Jag har min transport mest om något skulle hända och man måste kasta sig iväg. Jag åker också så sällan nuförtiden så egentligen finns ingen anledning att ha en egen men jag vill ändå ha det om olyckan skulle vara framme och det skulle bli bråttom att åka in till klinik. Det är också skönt att ha en egen för man vet ju aldrig i vilket skick en hyrtransport är. När jag har varit tvungen att hyra tidigare så har det alltid varit något som varit fel på transporten. Någon lampa som var trasig eller något annat. Dessutom finns ju alltid smittorisken. Då känns det bättre med en egen som man vet vilket skick den är i.
Vad härligt att du har vänner som verkligen står vid din sida nu. Visst kan man känna sig ensam ibland och tyvärr måste det ibland hända något för att man ska se vem ens riktiga vänner är. Jag är glad för din skull att du verkligen har riktiga vänner omkring dig. Om det är någon gång du behöver dem så är det ju nu.
Det är ju inte konstigt om depressionen är nära och det är svårt att skilja helt normal sorg ifrån en depression också. Känslorna är ju på flera sätt lika.
Hoppas att du har fått sova några timmar till nu iallafall utan en massa jobbiga drömmar.
Många varma kramar
Ja Leos behandlare är en underbar människa (var iofs skötare till hennes häst för sisådär 35 år sen ), men hon är underbar till ALLA! Guld värd för mig nu!!
Tror inte pappan tar illa upp, eller att han tror att han inte får gå igenom senare, vi har (konstigt nog, med tanke på vår bakgrund!) haft god kontakt genom åren.
Ska prata med honom igen, vi kan säkert hitta en lösning, och så tar jag kontakt med mäklare samt andra nödvändiga kontakter på måndag. Där ingår även boupptecknare som inte hört av sig mer??? Kanske han inväntar mina kontakter med fordringsägarna?
Har sovit bra i natt, vaknade en gång men kunde somna om direkt. Vaknade dock med huvudvärk och lätt snuva, hoppas att jag inte blir sjuk, har inte tid med det just nu....
Idag ska vi förhoppningsvis hämta hem transporten, sen får det bli pyssel i landen och grillning till kvällen
Hittade den här dikten igår, så himla fin
Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej, jag gav mig av.
Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.
När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.
Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död.Jag gav mig av.