Att förlora ett barn... Min son är död....

[Philosophia]

Jag vill bara titta in i tråden för att ge dig en stor kram!

 

[Texaz]

Jag har tre barn, alla vuxna och har flyttat hemifrån. Jag kan nog inte ens föreställa mig hur det känns att mista ett barn men misstänker att det är något av det allra värsta som man kan drabbas av. Vad ska man säga.

Det finns naturligtvis andra som har varit med om att mista ett barn på grund av droger. För några år sedan såg jag en film, i samband med mitt jobb, om en kille som var missbrukare och dog av en överdos. I inledningen till filmen så säger hans mamma i en intervju att hon nu inte är rädd för något mer för hon har redan varit med om och tagit sig igenom det värsta som har kunnat hända. Jag har sedan tänkt på det många gånger. Det hjälper nog inte dig just nu förstås.

Har först nu orkat läsa igenom hela tråden sen Leo gick bort...
Och ja, jag kan bara hålla med! Jag saknar rädsla just för att det värsta redan har hänt!
Har fortfarande så svårt att förstå att Leo är borta, trots att jag såg honom direkt efter och även i bårhuset... Det vill liksom inte gå in...

Kan inte, vill inte förstå!! Min älskade unge

Nu börjar saker dock komma ikapp och smärtan är så enorm!! Den unge jag älskade så mycket (sa ofta till honom att han hade en speciell plats i mitt hjärta, och precis så var det) Undrar ofta om vi båda visste att tiden var räknad, i efterhand känns det så... Älskade honom så enormt mycket...

I morgon kommer allt att kännas bättre, det vet jag och klamrar mig fast vid.

 

[Texaz]

Idag var även den första gången det kändes otroligt tungt att vara i hans lägenhet, att packa hans saker... SÅ FEL!! Det skulle jag ju göra när han flyttade ut för att komma på behandling... Inte för att han dött

Livet känns så inihelvete fel just nu!! Kan inte någon väcka mig ur mardrömmen?

 

[kamomillo]

Idag var även den första gången det kändes otroligt tungt att vara i hans lägenhet, att packa hans saker... SÅ FEL!! Det skulle jag ju göra när han flyttade ut för att komma på behandling... Inte för att han dött

Livet känns så inihelvete fel just nu!! Kan inte någon väcka mig ur mardrömmen?

Önskar att jag kunde väcka dej... Eller i alla fall skriva något som tröstar, och helar.
Jag tänker mycket på dej, och det du går igenom. Skickar en massa styrka.

Kraaaam Jenny

 

[Kilauea]

Kan tyvärr inte väcka dig ur mardrömmen, men vill bara skicka en stor kram och hoppas du finner lite styrka igen.
Tomheten kommer alltid finnas, men på nåt vis kommer vi lära oss leva med det.

 

[TinyWiny]

Jag kan omöjligt tänka mig in i det fasansfulla helvete det måste vara att förlora ett barn men jag vet att du någonstans kommer hitta styrkan för att orka gå vidare om inte annat så för dina andra barns skull. För precis som du skriver så har det värsta redan hänt. Det ofattbara och ogreppbara har redan hänt och det borde inte fått hända.

Vilken idiotchef din dotter har! Bra om hon slipper gå tillbaka till jobbet där och blir sjukskriven tills hon ska börja på nästa jobb.
Så skönt att hon kommer hem redan till helgen så att ni får klamra er fast vid varandra. Att ni får prata i lugn och ro och bara får vara.

Jag önskar så att jag skulle kunna säga eller göra något som lindrade din plåga men det kvittar vad jag säger eller gör för du måste själv ta in bit för bit att ditt älskade barn inte finns hos dig längre. Att din älskade Leo numera bara finns i dina minnen. Men ta det just bit för bit. Försök inte ta in allt på en gång utan låt det ta den tiden det tar.

Jag tycker att du är helt fantastisk som ändå klarar av att göra de där sakerna du har förutsatt dig. Du ordnade lyktan och du tar hand om dina djur. Du tar dig upp ur sängen varje dag och bara det är fantastiskt.

Många varma kramar. Du finns i mina tankar.

 

[Texaz]

Jag kan omöjligt tänka mig in i det fasansfulla helvete det måste vara att förlora ett barn men jag vet att du någonstans kommer hitta styrkan för att orka gå vidare om inte annat så för dina andra barns skull. För precis som du skriver så har det värsta redan hänt. Det ofattbara och ogreppbara har redan hänt och det borde inte fått hända.

Vilken idiotchef din dotter har! Bra om hon slipper gå tillbaka till jobbet där och blir sjukskriven tills hon ska börja på nästa jobb.
Så skönt att hon kommer hem redan till helgen så att ni får klamra er fast vid varandra. Att ni får prata i lugn och ro och bara får vara.

Jag önskar så att jag skulle kunna säga eller göra något som lindrade din plåga men det kvittar vad jag säger eller gör för du måste själv ta in bit för bit att ditt älskade barn inte finns hos dig längre. Att din älskade Leo numera bara finns i dina minnen. Men ta det just bit för bit. Försök inte ta in allt på en gång utan låt det ta den tiden det tar.

Jag tycker att du är helt fantastisk som ändå klarar av att göra de där sakerna du har förutsatt dig. Du ordnade lyktan och du tar hand om dina djur. Du tar dig upp ur sängen varje dag och bara det är fantastiskt.

Många varma kramar. Du finns i mina tankar.

Tack för dina underbara ord!!

Det känns som att sorgen kommer djupare nu, antar att kroppen är redo att orka med det först nu... Försöker ju också vara stark för dem runt mig, inte minst för sonen, och när han inte är hemma kan jag lätta lite på trycket, vilket är bra!

Det som värmer enormt är alla fina ungdomar som finns därute! När jag var till handelsträdgården igår så berättade expediten att det var såå många ungdomar som kommit före begravningen och köpt blommor, hon sa det med tårar i ögonen och ja, jag bekräftade hur fina de är De hör av sig, skriver så vackert och visar sån medkänsla, vågar dessutom uttrycka den! Vi vuxna har en hel del att lära av dem Fler har hört av sig och berättat hur mycket Leo har betytt för dem, hur han stöttat och pushat... Det känns fint, även om jag önskat att han stöttat sig själv mer, att han skulle ha orkat ta kampen...

Är skönt nu att ha sonens student att fokusera på, något roligt som vi får träffas kring Positivt är det även att barnens farfar blivit bättre, och att han kommer att fortsätta vårdas på boende ett tag till.

Det är så skönt att ni finns här, det är min ventil, här kan jag lätta på trycket på ett sätt som jag inte vill göra inför familjen!! KRAM på er alla

 

[Texaz]

Sorgstunderna kommer kraftigare nu. Inte oftare men med högre intensitet, mer insikt! Efter att jag lyckats få in låtarna på USB så kan jag lyssna på dem i bilen och där går det att släppa efter, vilket är bra!
Är nog först nu det börjar trilla på plats, och ändå är inte allt praktiskt avklarat... Men sorgen är djupare när den kommer, sörjer, och mår faktiskt bättre av det efteråt.

Idag hörde en gammal barndomskompis av sig. Hon var den första jag lärde känna i stan (43 år sen, hon frågade om vi skulle leka)
Vi har gått i parallellklass genom skolan, och inte umgåtts så mycket, men jobbat på samma arbetsplats osv.

Hon ville komma ut och ta med mat+fika i helgen, samt hjälpa till med vad som behövdes hjälp med

Är det NÅGOT jag blivit bra på så är det att tacka ja till hjälp!!! Har alltid tidigare avfärdat andras hjälpsamhet med, det behövs inte, jag ordnar det. Men nu tänker jag till och undrar om det faktiskt FINNS något de kan hjälpa mig med!
Har insett att det JAG vill hjälpa andra med, faktiskt kan vara det andra vill hjälpa MIG med! Har ju alltid mått bra av att hjälpa andra, varför ska jag inte låta andra må bra av att hjälpa mig???

Och JAG mår faktiskt bra av att ta emot den hjälpen!!

Så jag unnar mig att bara ta emot, ovan känsla, men inte oangenäm!! I morgon ska jag åka och hjälpa till efter dagsform på pay&jump, blir bra att träffa folk + att en annan vän ska komma med en trimmer som jag ska få, så nu ska jag få fint runt stallet

Är så lycklig över alla fina människor i min närhet, det värmer så himla gott i hjärtat!!!
Det ger mig inte Leo tillbaka, men all den kärlek jag få, är så enormt läkande!

Peace, som Leo skulle ha sagt

 

[Betsybabie]

Hej du, vad du är bra på att sätt ord på det du känner... kanske början till en bok till andra föräldrar med sorg...

Har tänkt på dig mycket och känner igen mig i det du skriver om sorg, min sorg efter pappa som jag tog ut i bilen lyssnades på Roland Cedermark.
Jag upplever att livet känns lite skarpare i kanterna efter en sådan förlust på något underligt sätt...som om allt oväsentligt betyder mycket mindre och allt annat blir mycket viktigare.

Jag har läst om alla dina tankar och känslor och tänk att något så hemskt ändå kan föra med sig så många bra insikter... kram till dig...

 

[Lejonelle]

Så bra att du erbjuds hjälp och att du känner att du kan ta emot den. Så bra att du känner att det lättar lite när du är ledsen och att du liksom landar i dina känslor. Tänker på dig och läser det du skriver. Du är väldigt duktig på att förmedla dina tankar och känslor, inte för att du behöver prestera något för min skull men genom att beskriva för oss alla hjälper du oss till en högre förståelse, det kan hjälpa både oss själva och andra längre fram.

 

[Texaz]

Hej du, vad du är bra på att sätt ord på det du känner... kanske början till en bok till andra föräldrar med sorg...

Har tänkt på dig mycket och känner igen mig i det du skriver om sorg, min sorg efter pappa som jag tog ut i bilen lyssnades på Roland Cedermark.
Jag upplever att livet känns lite skarpare i kanterna efter en sådan förlust på något underligt sätt...som om allt oväsentligt betyder mycket mindre och allt annat blir mycket viktigare.

Jag har läst om alla dina tankar och känslor och tänk att något så hemskt ändå kan föra med sig så många bra insikter... kram till dig...

Jo tanken på en bok har jag visserligen inte haft tidigare, inte om just det här!! Men jag har ju alltid tyckt om att skriva, och velat försöka få ihop en bok med tiden, fast just denna bok har jag aldrig önskat att skriva

Idag när jag var till graven (det är fortfarande oerhört jobbigt att åka dit!!!) strosade jag sen runt bland de andra gravarna, som jag brukar göra. Fann då en grav med två syskon, en flicka som blev 4 år, pojken 20.... Insåg då att jag trots allt är lyckligt lottad som har två stora barn i livet!!!

Tragiskt dock att det är så många unga som ligger där..... Att ungdomar idag är "vana" att gå på begravning

Har varit en enormt tung dag... Åkte med blommor till graven samt till klubben och tittade på pay and jump, men efter en timme var all kraft slut...
Hem och slumrade en timme, ut och fixade lite på gården, samt lagade mat när sonen kom från jobbet. Nu är all kraft borta.... Kommer att lägga mig tidigt idag med.

Känns som att det blir allt värre just nu, efter begravningen. Är en sån enorm tyngd som kommer över mig, inget som känns roligt längre, inga glädjestunder alls. Blir samtidigt så förbannad över att jag ska rodda allt, måste nu se till att lägenheten töms, städas och läggs ut till försäljning, annars kommer det aldrig att bli gjort!
Visst ville jag ta hand om alla papper, ringa runt och fixa allt praktiskt, men nu är all ork SLUT!!!

Samtidigt vet jag att det är viktigt för sonen att vi får ett avslut, han vill att vi ska vidare. Måtte pappan få fingrarna ur och göra sin del, jag är så jäkla slutkörd nu! Får hoppas att sjukskrivningen går igenom, läkaren hade sagt till pappan att det inte alls var säkert att FK skulle godkänna den.... Skit samma tänker jag nu, jag ORKAR helt enkelt inte gå tillbaka nu!!
Tur att jag har tid på psyk på tisdag(rutinbesök), behövs mer än någonsin nu!!!

Slår igen butiken tidigt idag, och hoppas att morgondagen är en bättre dag

 

[ameo]

Fast sjukskrivning ska ju motiveras med varför man inte kan jobba. Och med den utmattning du fortfarande bär förstår jag absolut om du inte kan jobba. Det gäller bara att få den sjukskrivande läkaren att motivera detta på ett bra sätt.

 

[TinyWiny]

Det är väl klart att det är tungt att gå till graven kära du. Det är inget konstigt alls och det är inget konstigt alls att din ork tog slut efter en timme på klubben. Det tar tid innan sorgen blir hanterbar och du får tillbaka din energi. Det är klart att du inte kan vara som vanligt nu. Sorg tar enormt mycket energi, så är det bara och du måste vara snäll emot dig själv och ge dig den tiden du behöver.
Det är jätteviktigt att du äter bra och tar hand om dig för sorg är verkligen ett styrkeprov för både kropp och själ. Därför känns det bra att du skriver att du lagar mat till dig och sonen. Det är också skönt att du kan sova så att din kropp får en ärlig chans att återhämta sig. Det är så viktigt att du får sova för under sömnen läker både kropp och själ.

Det är skönt att du har klubben att åka till där alla vet vad som har hänt och jag hoppas att du kan känna att du kan komma och gå som du vill och behöver där. Att du inte måste stanna en viss tid utan kan vara social så länge som du orkar för det är också viktigt. Både att vara social det man kan och vill och att du ändå inte känner press på dig. Att isolera sig är inte ett särskilt bra sätt att hantera sorgen på även om man självklart behöver få vara ensam med sin sorg också. Man får försöka hitta en lagom balans med sociala stunder och stunder då man är ensam. Man behöver komma ut och träffa människor också. Om inte annat så för att få ta emot all den helande kärlek de vill ge dig. Jag är så enormt glad för all kärlek du får ifrån omgivningen och att den känns läkande. Det är ju just det den är till för.

Vad bra att du ska på rutinbesök på psyk för då finns det där också hur du mår om försäkringskassan skulle börja krångla. Det är ju ens arbetsförmåga som bedöms och din arbetsförmåga är ju obefintlig just nu så därför borde det inte bli några problem om din läkare har skrivit ett bra intyg. Om de ändå börjar krångla så ring isåfall din behandlande läkare på psyk så att hen får hjälpa till med ett kompletterande intyg om vårdcentralsläkarens kompletterande intyg inte duger. Min erfarenhet är att av någon anledning så har alltid ett intyg ifrån en specialist ett högre värde än ett ifrån en vårdcentralsläkare.

Har du förklarat för Leos pappa att han måste hjälpa till med lägenheten? Att ni måste hjälpas åt. Han kanske tror att du vill ta hand om det själv? Han kan ju omöjligt veta hur du vill att han ska göra och han kanske är rädd för att göra fel så att du blir ännu ledsnare? Nu vet jag ju inte alls hur han är som människa, detta är kanske något som alltid har varit ett problem, det vet jag ju inte men jag vet att han omöjligt kan veta hur du vill ha det om du inte säger ifrån att ni måste hjälpas åt för att du inte orkar själv. Det kan ju vara av missriktad välvilja som han tror att du vill göra det ensam?

Kanske kan du be din vän om hjälp med lägenheten? Om hon erbjuder dig sin hjälp så är det ju för att hon verkligen vill hjälpa dig och jag är glad för din skull att det känns bra att ta emot hjälpen.

Det är jobbigare efter begravningen. Insikten att det faktiskt är på riktigt kommer som ett slag i ansiktet och ett hugg i magen och att sorgestunderna blir djupare då är ju inte konstigt. Det du skriver om att inget känns roligt längre är ju inte underligt. Det är en helt normal reaktion. Det är ju faktiskt inte längesedan du fick beskedet att Leo är borta och det tar tid att bearbeta all sorg och alla känslor som kommer upp och att faktiskt förstå innebörden.

Det är bra att du blir förbannad över saker och ting. Man måste få känna hela känsloregistret för att komma vidare. Det känns som att du är väldigt bra på att hålla isär vad du faktiskt känner. Att du är arg, att du är ledsen, att du känner dig fullkomligt dränerad på energi osv.

Du är verkligen fantastiskt bra på att skriva så om Leos död mynnar ut i en bok sedan skulle jag inte bli förvånad alls. Det kan bli ett sätt att hantera och bearbeta sorgen på för det märks att du mår bra utav att skriva ner dina känslor och tankar. Det känns lite som att du kan lämna det jobbiga du har skrivit ner och då är det ju ett bra sätt att bearbeta Leos död på. Däremot ska du inte lägga några krav på dig själv nu. Just nu ska du bara göra precis det du känner att du behöver göra.

Du finns i mina tankar.

Många varma kramar.

 

[Texaz]

Det är väl klart att det är tungt att gå till graven kära du. Det är inget konstigt alls och det är inget konstigt alls att din ork tog slut efter en timme på klubben. Det tar tid innan sorgen blir hanterbar och du får tillbaka din energi. Det är klart att du inte kan vara som vanligt nu. Sorg tar enormt mycket energi, så är det bara och du måste vara snäll emot dig själv och ge dig den tiden du behöver.
Det är jätteviktigt att du äter bra och tar hand om dig för sorg är verkligen ett styrkeprov för både kropp och själ. Därför känns det bra att du skriver att du lagar mat till dig och sonen. Det är också skönt att du kan sova så att din kropp får en ärlig chans att återhämta sig. Det är så viktigt att du får sova för under sömnen läker både kropp och själ.

Det är skönt att du har klubben att åka till där alla vet vad som har hänt och jag hoppas att du kan känna att du kan komma och gå som du vill och behöver där. Att du inte måste stanna en viss tid utan kan vara social så länge som du orkar för det är också viktigt. Både att vara social det man kan och vill och att du ändå inte känner press på dig. Att isolera sig är inte ett särskilt bra sätt att hantera sorgen på även om man självklart behöver få vara ensam med sin sorg också. Man får försöka hitta en lagom balans med sociala stunder och stunder då man är ensam. Man behöver komma ut och träffa människor också. Om inte annat så för att få ta emot all den helande kärlek de vill ge dig. Jag är så enormt glad för all kärlek du får ifrån omgivningen och att den känns läkande. Det är ju just det den är till för.

Vad bra att du ska på rutinbesök på psyk för då finns det där också hur du mår om försäkringskassan skulle börja krångla. Det är ju ens arbetsförmåga som bedöms och din arbetsförmåga är ju obefintlig just nu så därför borde det inte bli några problem om din läkare har skrivit ett bra intyg. Om de ändå börjar krångla så ring isåfall din behandlande läkare på psyk så att hen får hjälpa till med ett kompletterande intyg om vårdcentralsläkarens kompletterande intyg inte duger. Min erfarenhet är att av någon anledning så har alltid ett intyg ifrån en specialist ett högre värde än ett ifrån en vårdcentralsläkare.

Har du förklarat för Leos pappa att han måste hjälpa till med lägenheten? Att ni måste hjälpas åt. Han kanske tror att du vill ta hand om det själv? Han kan ju omöjligt veta hur du vill att han ska göra och han kanske är rädd för att göra fel så att du blir ännu ledsnare? Nu vet jag ju inte alls hur han är som människa, detta är kanske något som alltid har varit ett problem, det vet jag ju inte men jag vet att han omöjligt kan veta hur du vill ha det om du inte säger ifrån att ni måste hjälpas åt för att du inte orkar själv. Det kan ju vara av missriktad välvilja som han tror att du vill göra det ensam?

Kanske kan du be din vän om hjälp med lägenheten? Om hon erbjuder dig sin hjälp så är det ju för att hon verkligen vill hjälpa dig och jag är glad för din skull att det känns bra att ta emot hjälpen.

Det är jobbigare efter begravningen. Insikten att det faktiskt är på riktigt kommer som ett slag i ansiktet och ett hugg i magen och att sorgestunderna blir djupare då är ju inte konstigt. Det du skriver om att inget känns roligt längre är ju inte underligt. Det är en helt normal reaktion. Det är ju faktiskt inte längesedan du fick beskedet att Leo är borta och det tar tid att bearbeta all sorg och alla känslor som kommer upp och att faktiskt förstå innebörden.

Det är bra att du blir förbannad över saker och ting. Man måste få känna hela känsloregistret för att komma vidare. Det känns som att du är väldigt bra på att hålla isär vad du faktiskt känner. Att du är arg, att du är ledsen, att du känner dig fullkomligt dränerad på energi osv.

Du är verkligen fantastiskt bra på att skriva så om Leos död mynnar ut i en bok sedan skulle jag inte bli förvånad alls. Det kan bli ett sätt att hantera och bearbeta sorgen på för det märks att du mår bra utav att skriva ner dina känslor och tankar. Det känns lite som att du kan lämna det jobbiga du har skrivit ner och då är det ju ett bra sätt att bearbeta Leos död på. Däremot ska du inte lägga några krav på dig själv nu. Just nu ska du bara göra precis det du känner att du behöver göra.

Du finns i mina tankar.

Många varma kramar.

Tack för kloka ord!!!
Efter två riktigt usla dagar blev gårdagen rätt ok! Dock har natten varit tung, helt plötsligt har jag börjat vakna mitt i natten och har svårt att somna om Låg vaken ett par timmar i natt och vaknade sen före fem i morse...

Drömmer massor, inga direkta mardrömmar, men röriga och jobbiga. I natt var första gången jag drömde om Leo, inte den vuxna Leo utan han var nog runt tio-årsåldern. Cyklade på sin BMX och ville bli filmad, men jag kunde bara filma en kort stund, och han blev arg på mig.

Ang lägenheten så är det sagt att pappan ska ordna det, hans bror har lastbilen som vi ska flytta med. Får vara på hela tiden, men inget händer
Är ju inte bara en praktisk fråga, hyran tickar ju på tills vi får sålt, vilket kanske inte går i en handvändning!
Jag hoppas att de fixar det nu i veckan, måste ju även packa ihop det sista först, även om smågrejerna ju går att ta i bilen.

I morgon kommer dottern hit, och vi kommer att få några dagar tillsammans, utan resten av familjen, det ska bli skönt. Hon är enormt trött och så har hon dessutom fått en hemsk psoriasis, skulle tro att den utlösts av stressen.

Ska försöka vila en stund på fm, sen måste jag åka och lämna igen hästtransporten som jag leasat en längre tid, det kostar mer än det smakar då jag sällan åker nuförtiden. Har dock fått en transport av en vän, är i princip bara bromsarna som behöver fixas och det kan sonen göra. Visserligen en enhästars, men jag får ju ändå inte köra två, och den är bred så det finns en vägg att sätta i för att kunna ha sadel etc med. Goa vänner jag har

I nöden prövas vännen, och jag har verkligen insett hur många det faktiskt finns runt mig, och jag som känt mig ensam...

Ska bli skönt att träffa läkaren, just nu känns det som att jag svajar ner i en depression, och det vill jag INTE vara med om igen! Är därför viktigt att jag får sova ordentligt, så i kväll blir det nog tablett så att jag får en natts ostörd sömn...

 

[TinyWiny]

Ja du måste verkligen se till att du får sova. Det är jätteviktigt! Både för din fysiska och mentala hälsa. Hellre sova bra på sömntablett än att sova dåligt utan även om jag helt förstår att det ibland kan ta emot att ta sömntabletter för de ger ju ofta lite baksmällekänsla dagen efter tyvärr.
Det är inte konstigt att du drömmer mycket och rörigt just nu för det är mycket som hjärnan ska försöka sortera. Att ta in något så fasansfullt tar tid och även om man på ett plan kan förstå så tar det tid innan man helt och hållet tar in rena fakta.

Vad härligt att din dotter kommer hem i morgon Ni båda behöver varandra mer än någonsin nu och hon kan nog behöva att bara få vara hon också. Då kan det vara skönt att få komma hem till barndomshemmet och bara vara. Jag hoppas att hennes psoriasis lugnar ner sig bara utav att hon får komma hem och förhoppningsvis slappna av. Jag hoppas att hon också har fått läkarhjälp både med någon att prata med och ev. hjälp med sömnen om hon behöver det.

Vad jobbigt att pappan inte tar tag i lägenheten. Jag ber om ursäkt om det lät som att det på något sätt är ditt ansvar men jag menade att ibland kan man göra saker av välvilja också blir det fel. Pappan kanske helt enkelt inte förmår ta tag i det utan att du får ringa direkt till hans bror, samla ihop några av Leos vänner och tömma lägenheten. Om ni är några stycken så går det ju både snabbare och enklare. På samma gång kan ju både du och pappan ha behov av att sitta där i lägenheten och packa ihop hans saker och få sitta där och bryta ihop så det måste ju vara en avvägning som ni gör. Pappan kanske har svårt att släppa lägenheten? Eller så är det ren lathet, så kan det ju självklart också vara. Kanske blir det skillnad nu när eran dotter kommer hem? Kanske kan hon prata med sin pappa om det så att det löser sig? Det kan ju vara svårt att samarbeta om en såhär svår sak som att tömma sitt barns lägenhet. Jag förstår om du inte vill blanda in henne i det problemet men hon kanske pratar med honom om det ändå utan att du ber om det. Jag hoppas att det löser sig på något sätt iallafall.

Vad trevligt att få en hästtransport Jag har en en och en halv hästars och den duger också gott. När vi någon gång åker så är det ju ändå bara med en häst så att köpa något större finns det ingen anledning till. Nu är det ju alltid min sambo som får köra och han har alla körkort så han hade fått köra bägge hästarna med i en större transport men när jag köpte den så köpte jag ju den med tanken att jag skulle kunna köra själv. Jag har min transport mest om något skulle hända och man måste kasta sig iväg. Jag åker också så sällan nuförtiden så egentligen finns ingen anledning att ha en egen men jag vill ändå ha det om olyckan skulle vara framme och det skulle bli bråttom att åka in till klinik. Det är också skönt att ha en egen för man vet ju aldrig i vilket skick en hyrtransport är. När jag har varit tvungen att hyra tidigare så har det alltid varit något som varit fel på transporten. Någon lampa som var trasig eller något annat. Dessutom finns ju alltid smittorisken. Då känns det bättre med en egen som man vet vilket skick den är i.

Vad härligt att du har vänner som verkligen står vid din sida nu. Visst kan man känna sig ensam ibland och tyvärr måste det ibland hända något för att man ska se vem ens riktiga vänner är. Jag är glad för din skull att du verkligen har riktiga vänner omkring dig. Om det är någon gång du behöver dem så är det ju nu.

Det är ju inte konstigt om depressionen är nära och det är svårt att skilja helt normal sorg ifrån en depression också. Känslorna är ju på flera sätt lika.

Hoppas att du har fått sova några timmar till nu iallafall utan en massa jobbiga drömmar.

Många varma kramar

 

[Texaz]

Ja du måste verkligen se till att du får sova. Det är jätteviktigt! Både för din fysiska och mentala hälsa. Hellre sova bra på sömntablett än att sova dåligt utan även om jag helt förstår att det ibland kan ta emot att ta sömntabletter för de ger ju ofta lite baksmällekänsla dagen efter tyvärr.
Det är inte konstigt att du drömmer mycket och rörigt just nu för det är mycket som hjärnan ska försöka sortera. Att ta in något så fasansfullt tar tid och även om man på ett plan kan förstå så tar det tid innan man helt och hållet tar in rena fakta.

Vad härligt att din dotter kommer hem i morgon Ni båda behöver varandra mer än någonsin nu och hon kan nog behöva att bara få vara hon också. Då kan det vara skönt att få komma hem till barndomshemmet och bara vara. Jag hoppas att hennes psoriasis lugnar ner sig bara utav att hon får komma hem och förhoppningsvis slappna av. Jag hoppas att hon också har fått läkarhjälp både med någon att prata med och ev. hjälp med sömnen om hon behöver det.

Vad jobbigt att pappan inte tar tag i lägenheten. Jag ber om ursäkt om det lät som att det på något sätt är ditt ansvar men jag menade att ibland kan man göra saker av välvilja också blir det fel. Pappan kanske helt enkelt inte förmår ta tag i det utan att du får ringa direkt till hans bror, samla ihop några av Leos vänner och tömma lägenheten. Om ni är några stycken så går det ju både snabbare och enklare. På samma gång kan ju både du och pappan ha behov av att sitta där i lägenheten och packa ihop hans saker och få sitta där och bryta ihop så det måste ju vara en avvägning som ni gör. Pappan kanske har svårt att släppa lägenheten? Eller så är det ren lathet, så kan det ju självklart också vara. Kanske blir det skillnad nu när eran dotter kommer hem? Kanske kan hon prata med sin pappa om det så att det löser sig? Det kan ju vara svårt att samarbeta om en såhär svår sak som att tömma sitt barns lägenhet. Jag förstår om du inte vill blanda in henne i det problemet men hon kanske pratar med honom om det ändå utan att du ber om det. Jag hoppas att det löser sig på något sätt iallafall.

Vad trevligt att få en hästtransport Jag har en en och en halv hästars och den duger också gott. När vi någon gång åker så är det ju ändå bara med en häst så att köpa något större finns det ingen anledning till. Nu är det ju alltid min sambo som får köra och han har alla körkort så han hade fått köra bägge hästarna med i en större transport men när jag köpte den så köpte jag ju den med tanken att jag skulle kunna köra själv. Jag har min transport mest om något skulle hända och man måste kasta sig iväg. Jag åker också så sällan nuförtiden så egentligen finns ingen anledning att ha en egen men jag vill ändå ha det om olyckan skulle vara framme och det skulle bli bråttom att åka in till klinik. Det är också skönt att ha en egen för man vet ju aldrig i vilket skick en hyrtransport är. När jag har varit tvungen att hyra tidigare så har det alltid varit något som varit fel på transporten. Någon lampa som var trasig eller något annat. Dessutom finns ju alltid smittorisken. Då känns det bättre med en egen som man vet vilket skick den är i.

Vad härligt att du har vänner som verkligen står vid din sida nu. Visst kan man känna sig ensam ibland och tyvärr måste det ibland hända något för att man ska se vem ens riktiga vänner är. Jag är glad för din skull att du verkligen har riktiga vänner omkring dig. Om det är någon gång du behöver dem så är det ju nu.

Det är ju inte konstigt om depressionen är nära och det är svårt att skilja helt normal sorg ifrån en depression också. Känslorna är ju på flera sätt lika.

Hoppas att du har fått sova några timmar till nu iallafall utan en massa jobbiga drömmar.

Många varma kramar

Ja jag tror inte att han förmår helt enkelt.... Fick dock träffa dottern idag, hon skulle ju till pappan men tåget var väldigt försenat i Sala, och vi skulle passera, så hon åkte med oss istället sista biten Gott att se henne men psoriasisen var INTE rolig! Hoppas att den ger sig om hon får lite lugn nu.

Är helt slut nu efter dagens tur med lämnande av transport och handlande på Biltema (gick snabbt, både sonen och jag ogillar att handla så vi tar snabbt det vi ska ha, betalar och går ut )
Ska nu försöka tvätta och städa lite, om ork finns, även klippa gräsmattan.

Åt på Max så jag ska bara fixa en pastasallad så har vi mat ifall att, samt till lunch i morgon. Är så SJUKT trött nu, men försöker att hålla mig vaken så pass länge att det är lovligt att krypa i säng! Vet inte om jag behöver någon tablett, men kanske lika bra att ta för att få sova hela natten... VET ju att sömn är helande.

Dottern och jag ska packa lite saker i början av veckan, kan ju även köra hem en del. Tänkte även kontakta mäklare inför försäljning, värderingen går ju inte ut på att se hur välstädat det är???? Visst tittar de mer på själva standarden?
Visning får ju bli efter att det är tömt och städat. Händer inget innan måndag får jag väl själv kontakta Leos farbror om när vi kan tömma. Leos kompisar ställer säkert upp (behandlaren kunde också prata med dem )

Bör kunna gå på ca en timme....

 

[TinyWiny]

Nej det kan nog vara så att han helt enkelt inte förmår. Man sörjer ju på olika sätt och att ta tag i saker kan vara helande för en men helt omöjligt att göra för en annan. Sen måste ju tyvärr sådana saker som att tömma en bostad bara göras och jag hoppas verkligen att ni kan få till det på ett bra sätt hur tufft det än är.
Visst var det så att du skulle ta med allting hem till dig? För isåfall så finns ju iallafall allting kvar så att ni kan gå igenom allt i lugn och ro när ni känner att den orken och viljan finns. Men på samma gång så kanske pappan inte känner att han har rättighet till att gå igenom sakerna när de är hos dig. Kan det vara där skon klämmer också kanske? Kanske hjälper det honom om du säger till honom att det är okej att han kommer och går igenom sakerna sedan fast de då är hemma hos dig. (Om det känns okej för dig såklart.)

Jag blir matt bara jag hör allt du gör. Jag tycker att du är helt fantastisk som tar tag i saker och ting och verkligen kommer till skott

Jag tycker absolut att du ska ta en sömntablett så att du får sova hela natten för man kan ju bli övertrött med och då sover man ju sämre för det. Tar du då sömntabletten så får du ju iallafall sova och det behöver du verkligen.

Nej mäklaren går inte på hur välstädat det är. Lite normalt undanplockat duger ju gott. Jag menar hur många lägenheter är tömda innan mäklaren kommer dit? Bara mäklaren kan se hur det ser ut så kan hen säkert göra en bedömning. Du får väl ringa och fråga hur det går till annars. Jag har aldrig sålt någon lägenhet så jag vet inte. När vi sålde huset så ville mäklaren ta foton när han gjorde bedömningen och det sa han när vi avtalade tid men det kan ju självklart vara olika hur olika mäklare jobbar.
Skönt att din dotter kommer hem och att ni kan hjälpas åt att packa lite men passa först och främst på att njuta av varandras sällskap och prata när det behövs och bara sitta tysta när det behövs.

Ja jag ser iallafall inget fel med att du kontaktar Leos farbror men självklart ska ju Leos pappa veta om att du gör det så att det inte blir fel där.

Leos behandlare måste vara en fantastisk människa verkligen och jag tror absolut att Leos kompisar ställer upp om de blir tillfrågade.

Många varma kramar och sov nu så gott

 

[Texaz]

Ja Leos behandlare är en underbar människa (var iofs skötare till hennes häst för sisådär 35 år sen ), men hon är underbar till ALLA! Guld värd för mig nu!!

Tror inte pappan tar illa upp, eller att han tror att han inte får gå igenom senare, vi har (konstigt nog, med tanke på vår bakgrund!) haft god kontakt genom åren.

Ska prata med honom igen, vi kan säkert hitta en lösning, och så tar jag kontakt med mäklare samt andra nödvändiga kontakter på måndag. Där ingår även boupptecknare som inte hört av sig mer??? Kanske han inväntar mina kontakter med fordringsägarna?

Har sovit bra i natt, vaknade en gång men kunde somna om direkt. Vaknade dock med huvudvärk och lätt snuva, hoppas att jag inte blir sjuk, har inte tid med det just nu....

Idag ska vi förhoppningsvis hämta hem transporten, sen får det bli pyssel i landen och grillning till kvällen

Hittade den här dikten igår, så himla fin

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej, jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död.Jag gav mig av.

 

[Fan of Bill]

Ja Leos behandlare är en underbar människa (var iofs skötare till hennes häst för sisådär 35 år sen ), men hon är underbar till ALLA! Guld värd för mig nu!!

Tror inte pappan tar illa upp, eller att han tror att han inte får gå igenom senare, vi har (konstigt nog, med tanke på vår bakgrund!) haft god kontakt genom åren.

Ska prata med honom igen, vi kan säkert hitta en lösning, och så tar jag kontakt med mäklare samt andra nödvändiga kontakter på måndag. Där ingår även boupptecknare som inte hört av sig mer??? Kanske han inväntar mina kontakter med fordringsägarna?

Har sovit bra i natt, vaknade en gång men kunde somna om direkt. Vaknade dock med huvudvärk och lätt snuva, hoppas att jag inte blir sjuk, har inte tid med det just nu....

Idag ska vi förhoppningsvis hämta hem transporten, sen får det bli pyssel i landen och grillning till kvällen

Hittade den här dikten igår, så himla fin

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej, jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död.Jag gav mig av.

 

[Fan of Bill]

------------------------