Att förlora ett barn... Min son är död....

Ja den är jättefin:love:
Har varit en bra dag, inte minst eftersom jag fick en hel del kvalitetstid med dottern:love: Hon ville rida så det blev en tur i skogen med mig och hunden i släptåg:p, nyttigt för både kropp och själ att komma ut vill jag lova!

Avslutade dagen med grillning (årets första) samt tittade på gamla kort:D Känns skönt att ha henne hemma, och hennes psoriasis försvann när hon kom hem:), är nog helt klart stressrelaterad! Nu har vi några sköna dagar framför oss, ska umgås rejält och har sen sonens student på torsdag att se framemot.
 
Enda problemet med att inte städa när mäklaren kommer, är om han vill ta bilder redan nu (för att slippa återbesök) och det är svårt att få det att se OK ut.

Ta hand om dig, det tar långt tid att sörja klart...
 
Hittade den här dikten igår, så himla fin:love:

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej, jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död.Jag gav mig av.
Åh...nu rinner tårarna!:cry::cry: Så fantastiskt fin! :love: Den ska jag skriva ner i "minnesboken"....
 
Enda problemet med att inte städa när mäklaren kommer, är om han vill ta bilder redan nu (för att slippa återbesök) och det är svårt att få det att se OK ut.

Ta hand om dig, det tar långt tid att sörja klart...
Ja det är ju sant.... Det mal ju bara på så sakta just nu, men jag får helt enkelt bita ihop och driva på mer:(
Ska ta det med pappan idag, bara de kan bestämma en tid nån gång, så ska jag försöka få ihop bra med folk som hjälp. Vill ju bara få undan och slippa åka dit mer:cry:

Tror tyvärr att det kommer att bli en ursäkt med att sonens student är snart, trots att det ju faktiskt är jag som får fixa allt kring den med:mad:, från bjudmat till presenter. Visst sörjer han med, men nog kan jag tycka att det borde finnas någon vilja att hjälpa till med något??
Fast det är väl skönt att slippa bry sig, även om jag tror det vore bra för honom att sysselsätta sig med något....

Nåja, annars får jag helt enkelt försöka styra upp det hela själv, bara det blir GJORT!!!
 
Sent igår kväll åkte förresten sonen till graven tillsammans med sina närmaste vänner (första gången sen begravningen). Den ena förlorade sin syster för några år sen i en enormt tragisk olycka, så han kan nog förstå. Han var dessutom kompis till Leo.

När de kom hem berättade han att de träffat på några av Leos kompisar där med, det värmde fint

Själv svänger jag förbi där varje gång jag är till stan. Brukar plocka lite blommor eller tända nya ljus. Pratar lite med Leo om vädret och om min saknad. Känns så fint att sitta där och se ut över sjön:love:
 
Sent igår kväll åkte förresten sonen till graven tillsammans med sina närmaste vänner (första gången sen begravningen). Den ena förlorade sin syster för några år sen i en enormt tragisk olycka, så han kan nog förstå. Han var dessutom kompis till Leo.

När de kom hem berättade han att de träffat på några av Leos kompisar där med, det värmde fint

Själv svänger jag förbi där varje gång jag är till stan. Brukar plocka lite blommor eller tända nya ljus. Pratar lite med Leo om vädret och om min saknad. Känns så fint att sitta där och se ut över sjön:love:

Låter som en underbar plats för den sista vilan :love:
 
Låter som en underbar plats för den sista vilan :love:
Ja den är fantastisk, kunde inte ha fått en vackrare och mer passande plats:love:

Vi funderar nu på om det går att "boka" plats i närheten (helst den närmast) till hans farfar, han har nog inte så långt kvar, och han ändrade sig efter Leos död och sa att han ville vila i hans närhet.... Tidigare har han velat ligga på samma ställe som sina föräldrar, men han och Leo stod varandra så enormt nära, och efter hans död har det tyvärr snabbt gått utför. Kan förstå hur han känner, han som är sängliggande och helt beroende av hjälp får leva, men Leo som var så ung dog...:cry:
Han kommer tyvärr aldrig att bli frisk heller:(
 
Vilken oerhört fin dikt. Det är precis så jag tänker mig döden. Den man förlorat finns nära, i allt omkring en, i alla minnen och i ens hjärta. Många känner extra närhet vid graven och gör som du, sitter och pratar med sin anhörige där vid graven medans för andra är det som för mig, att en plötslig vind som smeker min kind blir en påminnelse om den jag älskat och förlorat. För många är det en blandning utav det och ibland känner man en så oerhört stark närvaro utav den man älskat och älskar som har gått vidare.

Vad härligt att ni fick kvalitetstid du och dottern och vad skönt att psoriasisen la sig och försvann. Tänk så helande det kan vara att få komma hem till sina nära och kära!
Så underbart att få komma ut i skog och mark på en ridtur. Är det något som är läkande så är det ju att få vara nära djuren och en ridtur kan hela otroligt mycket. Att bara få sitta där och njuta :)
Det måste ju vara jobbigt för henne att vara så långt hemifrån och att inte få vara nära dig, sin pappa och lillebror. Det blir ju dubbelt jobbigt för jag kan tänka mig att hon också vill ha sin sambo vid sin sida och längtar hem till sig när hon varit hos er ett tag. Det är verkligen inte enkelt när man vill vara på flera ställen samtidigt och bor så långt borta så se nu till att njuta av varandras sällskap :love:

Jag hoppas att ni får till flytten av Leos tillhörigheter nu snarast för jag tror att du behöver komma till avslut.
Skönt att ni har bra kontakt du och Leos pappa för det är ju viktigt att han känner att han har tillgång till Leos saker även sedan de är flyttade hem till dig.
Tänk ändå så olika vi är. Vissa är handlingskraftiga och tar tag i saker och ting medans andra blir sittande och kan inte ta sig för något alls.

Försök att inte ta ut dig helt nu till studenten. Ta emot den hjälpen människor omkring dig erbjuder och det är helt okej att köpa färdigt om du känner att du inte orkar. Det viktiga är inte hur mycket du snor omkring och ordnar och donar utan det viktiga är att ni är tillsammans :love:

Vad skönt att du fick sova ordentligt. Jag hoppas att det fortsätter så för du behöver verkligen få sova och både läka och få nya krafter. Kanske att du ska ta dina sömntabletter ett tag nu så att du inte kommer in i ett mönster av dålig sömn. Sen, när studenten är över och du känner att du nog kan sova utan så kan du ju prova utan igen om du vill men tills dess behöver du all kraft du kan få.

Många varma kramar
 
Nu har jag dottern hos mig, så underbart:love: Sorterar och tittar på gamla bilder, samt pratar en massa om Leo.

Idag var vi även upp och packade ihop det mesta i lägenheten samt körde hit hans kläder. Lite kvar att packa och pappan har försökt fått tag på sin bror så vi kan bestämma flyttdag.

Var även till läkaren idag som förlängde min sjukskrivning till midsommar, sen ville han att jag skulle försöka börja jobba halvtid, får se hur det känns.... En av ägarna till jobbet ringde även och ville att jag skulle komma över någon dag och rida (har också hästar:) ) så vi ska försöka få till det nästa vecka:love: Underbara och förstående är dom verkligen, kan nog bli skönt att gå tillbaka (hoppas jag!), tror att alla är medvetna om att jag inte kommer att orka prestera fullt ut, känner ett fint stöd därifrån.

Det mesta klart inför sonens student med, hans farmor har hjälpt till att fixa en del och i morgon ska vi fixa potatissalladen, så just studentdagen kommer det att bli rätt lugnt. Mamma kommer också i morgon, men stannar ju inte så länge den här gången, ska dock bli skönt sen när saker och ting får återgå mer till det normala igen....

Är dock fortfarande enormt tungt, men jag låter det bara vara så just nu, och fokuserar på att ta en dag i taget.....
 
Nu har svaret på obduktionen kommit, och det var precis som vi trodde. Han dog till följd av andningssvikt och alla organ hade lagt av. Känns oerhört skönt att veta hur det var och att han bara somnade in....
Troligtvis var det metadonet som orsakade det, livsfarligt att experimentera med. Men som hans behandlare säger så saknade han helt respekten för drogerna, sökte faror helt enkelt.
Lev hårt, dö ung var nog lite av hans motto:(
Känns dock rätt bra just idag, det är helande att prata med behandlaren, och inte minst att ha dottern här:love:
 
Glad är ett konstigt ord att använda i sammanhanget, men jag är ändå glad att du och din dotter lyckas mötas och vara varandra nära i er sorg. Det är inget man kan ta för givet att man ska klara av, det är lätt hänt att isolera sig i sin sorg och att inte klara av eller våga dela känslorna då.

Jag är också glad att du hittar de människor du vill prata med och att samtalen blir bra och hjälper dig vidare.

Du har drabbats av något av det värsta som överhuvudtaget kan hända. Och du har en imponerande kapacitet att hantera det. Det som skett kan inte göras ogjort, det finns heller ingenting som kan kompensera för din förlust av din son, men jag tror att själva sorgen och ditt sätt att hantera sorgen trots det kommer att ge dig bra saker - värdefulla relationer med andra människor, fördjupade relationer med en del andra människor. Sorg kan ge bra saker till människor, hur hemskt det än låter. Jag har själv varit med om det, även om jag aldrig har haft en så stor sorg som den efter ett barn.
 
Nu har svaret på obduktionen kommit, och det var precis som vi trodde. Han dog till följd av andningssvikt och alla organ hade lagt av. Känns oerhört skönt att veta hur det var och att han bara somnade in....

Hoppas han aldrig behövde uppleva någon rädsla eller smärta. Skönt för dig med någon sorts svar, en pusselbit till. Kram..
 
Nej enligt de som kan det här så har allt bara lagt av, och hans ansiktsuttryck var ju också helt fridfullt när han hittades. Det känns skönt mitt i sorgen.
 
Så skönt mitt i all sorg att få ett sådant obduktionssvar. Det är väl trots allt det vi alla vill att en dag bara få somna och aldrig mera vakna till denna världen. Fruktansvärt nog så kom ju Leos dag alldeles för tidigt men jag förstår att det måste vara en tröst att han aldrig led för det är ju det man är så rädd för.

Vad härligt att du och dottern får rå om varandra och vad bra att Leos pappa har "vaknat" lite så att han försöker dra sitt strå till stacken med genom att iallafall fixa lastbilen.

Du är verkligen fantastisk som orkar fixa och dona till studentkalas. Bra att du tar emot den hjälpen som finns att tillgå för att ordna studentkalas är jobbigt nog ändå utan en så fruktansvärt tung och färsk sorg att bära.

Jag hoppas verkligen att ni får en jättefin studentdag på alla sätt där lillebror verkligen får stå i rampljuset.

Många varma kramar.
 
Nej enligt de som kan det här så har allt bara lagt av, och hans ansiktsuttryck var ju också helt fridfullt när han hittades. Det känns skönt mitt i sorgen.

Tycker det är enastående att du hela tiden lyckas hitta infallsvinklar som ger lite lindring. Hur gör du för att hålla bitterheten ifrån dig? Har du alltid varit sådan?
 
Tycker det är enastående att du hela tiden lyckas hitta infallsvinklar som ger lite lindring. Hur gör du för att hålla bitterheten ifrån dig? Har du alltid varit sådan?
Vet inte riktigt vad jag ska svara på det? Kan inte känna någon bitterhet, jo kanske mot de som sitter i toppen av "drogberget"... De som säljer lokalt är ju lika inne i skiten som Leo var:mad:. Visst känns det surt att han föll tillbaka, men å andra sidan har han ju alltid sökt kickar, och hade sagt till dottern att han skulle dö ung... Handlade då iofs om äventyrssporter, men han levde verkligen fullt ut hela tiden balanserande på gränsen.

För övrigt har det varit en jobbig dag, men inte direkt pga att Leo är död...
Lillebror tog studenten (och det med bravur!):love: Mycket att fixa, många intryck och jag känner mig nu som en urvriden skurtrasa:crazy:
Med tanke på att jag normalt klarar av socialt umgänge i väldigt små doser så innebar dagen en rejäl prövning!
Har inte ens orkat sörja, men det kanske är bra???

Nu har jag mamma här nästan två dygn till (ytterligare prövning!), sen hoppas jag att saker ska få börja återgå mer till det vanliga. Behöver få lugnet runt mig igen, bara vara i vardagen....

Skönt dock att få häva ur mig här:p
 
Det är otroligt hur lite energi man har. Jag hade mamma här i helgen, urtrevligt! men nu har jag sovit de senaste två dagarna dygnet runt nästan. Idag var första dagen jag orkade göra nåt och då blev det träning med ena hunden.

Att någon får somna in i lugn och ro måste vara det bästa sättet att gå på. Jag tycker inte att döden för pappa var vacker, när vi satt och vakade. Lugn och skön för honom, men inte fin på något vis att titta på.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 411
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 072
Senast: Sassy
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 168
Senast: Crossline
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 135

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp