Att finna tron

[Magiana]

För transcendentala upplevelser kan man använda olika metoder. Narkotiska preparat används i många kulturer, men det finns även andra metoder. Upplevelsen är verklig men inget i upplevelsen är verkligt. Så det är som vilken annan knarktripp som helst. Den mänskliga hjärnan är fantastisk.

Eller så kommer det helt spontant. Att jämföra det med en knarktripp känns bisarrt. Och det är så mycket mer än bara en upplevelse. Det är ju därför alla religioner pekar mot just detta.

 

[sjoberga]

Eller så kommer det helt spontant. Att jämföra det med en knarktripp känns bisarrt. Och det är så mycket mer än bara en upplevelse. Det är ju därför alla religioner pekar mot just detta.

Den mänskliga hjärnan är fantastisk.

 

[Magiana]

Den mänskliga hjärnan är fantastisk.

Ja, och de flesta använder den inte fullt ut. Och hjärtat är det inte många som heller förstår att använda fullt ut.

 

[Texaz]

De jag kommit i kontakt med inom Svenska kyrkan har valt att tolka bibeln mer ur ett vanligt perspektiv, där man ser orden som symboler, t ex sa prästen till mig att det man kallar uppståndelsen handlar om när anhöriga till den döde börjar acceptera och kunna leva vidare. Det kändes påtagligt och vettigt för mig.

Ja, jag tror att Jesus funnits, och att de handlingar han utförde beskrevs kanske mer storslaget än det egentligen var. Jag tror att det handlade om en väldigt vänlig och from person som genom sin kärleksfullhet fick andra människor med sig tack vare det lugn han utstrålade.
Jag tror även att han levde vidare, och finns med oss idag, liksom jag tror att våra döda finns med. Inte i denna dimension, men ändå nära.

Jag har alltid bett böner, oftast när jag lagt mig, och tycker att de ger mig en styrka.

Tycker att det är märkligt hur kontroversiellt det är med tro i Sverige. I så många andra länder ses det knappast som något konstigt att gå i kyrkan och att ha en tro. Här ses man nästan som suspekt, och lurad, kanske handlar det om den skepsis som jag tycker råder här. Man är skeptisk mot det mesta som är främmande, t ex religion och främmande människor.
Jag ser inte mig själv som sån, utan försöker möta världen med öppna ögon, vill gärna lära känna främmande människor och är nog allmänt nyfiken.

 

[mandalaki]

@Texaz Jag har inte läst hela tråden, bara spridda skurar här och var. Och utifrån dem: om du vill försöka hitta en tro via kyrkan, gör det! Du behöver inte fundera över om det egentligen är en gemenskap vilken som helst du söker, eller om det en fix för dina problem. Känns tro och kyrka rätta vägen, bara gör det! Du behöver inte försvara eller förklara det för någon.

Du kan ju alltid välja en annan väg senare om du inte hittar vad du söker. Och jag tror att de flesta som tror börjar just som sökare. Det kan du också göra.

 

[Texaz]

@Texaz Jag har inte läst hela tråden, bara spridda skurar här och var. Och utifrån dem: om du vill försöka hitta en tro via kyrkan, gör det! Du behöver inte fundera över om det egentligen är en gemenskap vilken som helst du söker, eller om det en fix för dina problem. Känns tro och kyrka rätta vägen, bara gör det! Du behöver inte försvara eller förklara det för någon.

Du kan ju alltid välja en annan väg senare om du inte hittar vad du söker. Och jag tror att de flesta som tror börjar just som sökare. Det kan du också göra.

Huvudet på spiken, verkligen. Är lite så jag känner, och om jag kan hitta lugn och styrka inom kyrkan, eller på egen hand, spelar väl ingen roll....

 

[Fossing]

Ja, jag tror att Jesus funnits, och att de handlingar han utförde beskrevs kanske mer storslaget än det egentligen var. Jag tror att det handlade om en väldigt vänlig och from person som genom sin kärleksfullhet fick andra människor med sig tack vare det lugn han utstrålade.

Det kan jag absolut köpa! Jag tror på Jesus som en historisk person och att de mirakel han utförde var mer symboliska än något annat. Kanske räknas hans snällhet och rättvishet som gudomlig i något avseende?
Men att min man (och för övrigt andra troende) som annars är väldigt naturvetenskapligt lagd och logisk i övrigt tror på fullt allvar att Jesus var guds son är mig fullständigt obegripligt. Och inte på ett sätt som att "vi alla är guds barn", utan faktiskt bokstavligen.

 

[sjoberga]

Tycker att det är märkligt hur kontroversiellt det är med tro i Sverige. I så många andra länder ses det knappast som något konstigt att gå i kyrkan och att ha en tro. Här ses man nästan som suspekt, och lurad, kanske handlar det om den skepsis som jag tycker råder här. Man är skeptisk mot det mesta som är främmande, t ex religion och främmande människor.
Jag ser inte mig själv som sån, utan försöker möta världen med öppna ögon, vill gärna lära känna främmande människor och är nog allmänt nyfiken.

Det där är svårt. Jag uppskattar starkt att vi har ett sekulärt samhälle, en religionsfrihet och att de flesta människor här innehar en sund skepsis mot osannolika påståenden. Å andra sidan är det enda alternativet att vi har full religionsfrihet och att varje individ får söka att tro på precis vad man vill, allt annat är förkastligt.

Själva meningen i att tro på något istället för att den som påstår något måste styrka det, är roten till mycket, mycket problem anser jag. Inom religiösa sekter, inom alternativmedicin, osv. Lurade människor - tja, det beror på vad man förväntar sig. Man är ju lurad på det sätt att man går på en verklighetsbeskrivning som inte sannolikt stämmer överens med verkligheten man lever i. Men är det viktigt för alla individer? Förmodligen inte. Då kan man väl inte vara lurad heller? Om man mår bra av att dela verklighetsbeskrivning med andra och inte är särskilt intresserad av hur korrekt eller sannolik den är, varför inte?

Så länge man inte missionerar och påstår att något är korrekt för andra utan att styrka det, ser jag inte problemet med att varje individ väljer att tro på det hen vill.

 

[mandalaki]

Så länge man inte missionerar och påstår att något är korrekt för andra utan att styrka det, ser jag inte problemet med att varje individ väljer att tro på det hen vill.

Fast trots det där säger du i samma inlägg: Själva meningen i att tro på något istället för att den som påstår något måste styrka det, är roten till mycket, mycket problem anser jag.

Trots att man får tro vad man vill så är tro roten till många problem. Jag förstår inte riktigt varför du måste påpeka det där om problemen, i ett sammanhang där någon verkar leta efter en högst privat och personlig övertygelse.

 

[Lingon]

Jag förstår inte problemet riktigt. Om du vill tro så gå i kyrkan, åk dit en söndag och gå på mässan. Fortsätt gå om du gillar det och växla några ord med de andra som går på mässan och kolla på anslagstavlan (borde väl finnas en sån) eller prata med prästen efter mässan och hör vad som arrangeras. Fika efter mässan kanske? Gillar du inte det du ser, prova en annan församling eller en annan kyrka.

Personligen är jag ateist. Däremot är jag uppfostrad religiöst men insåg tidigt (6 års åldern) att jag inte trodde ett dugg på det. Men jag vill bara säga att det finns tröst och "tro" även om man inte tror på en religion. T.ex. är det ju så att energi aldrig kan varken skapas eller förstöras bara omvandlas. Den energin som finns i min kropp komma aldrig dö även när jag gör det. Den energin kommer finnas kvar för alltid. Det tycker jag är en rätt trevlig tanke. Bara för att ta ett kort exempel.

Men prova runt i olika församlingar och se var du känner dig mest hemma. Kyrkan (finns säkert undantag men de är kanske mer sektliknande) är ju faktiskt öppen för alla. Det är bara att gå dit. Det finns även andra aktiviteter som kan vara till nytta för själslig frid t.ex. meditation i grupp, yoga (fysisk och mental närvaro samtidigt) och mindfullness är exempel som du kan prova om du inte hittar en församling som passar dig. Lycka till! Hoppas du hittar vad söker :-)

 

[mandalaki]

Om jag var @Texaz skulle jag börja med en diakon. Få prata lite om vad jag känner och ställa frågor och sedan ta det därifrån. Att lära känna folk på en slumpvis gudstjänst tror jag är svårare.

Fast hon skrev väl också något om en diakon tidigare (tror inte att det finns diakonissor längre).

 

[Texaz]

Jag förstår inte problemet riktigt. Om du vill tro så gå i kyrkan, åk dit en söndag och gå på mässan. Fortsätt gå om du gillar det och växla några ord med de andra som går på mässan och kolla på anslagstavlan (borde väl finnas en sån) eller prata med prästen efter mässan och hör vad som arrangeras. Fika efter mässan kanske? Gillar du inte det du ser, prova en annan församling eller en annan kyrka.

Personligen är jag ateist. Däremot är jag uppfostrad religiöst men insåg tidigt (6 års åldern) att jag inte trodde ett dugg på det. Men jag vill bara säga att det finns tröst och "tro" även om man inte tror på en religion. T.ex. är det ju så att energi aldrig kan varken skapas eller förstöras bara omvandlas. Den energin som finns i min kropp komma aldrig dö även när jag gör det. Den energin kommer finnas kvar för alltid. Det tycker jag är en rätt trevlig tanke. Bara för att ta ett kort exempel.

Men prova runt i olika församlingar och se var du känner dig mest hemma. Kyrkan (finns säkert undantag men de är kanske mer sektliknande) är ju faktiskt öppen för alla. Det är bara att gå dit. Det finns även andra aktiviteter som kan vara till nytta för själslig frid t.ex. meditation i grupp, yoga (fysisk och mental närvaro samtidigt) och mindfullness är exempel som du kan prova om du inte hittar en församling som passar dig. Lycka till! Hoppas du hittar vad söker :-)

Ja du har en poäng där, kanske krånglar jag till det när det egentligen är så enkelt som att bara delta och bilda sig en uppfattning
Har tänkt gå på gudstjänst på söndag i min barndoms kyrka. Diakonissan som är med och håller i gudstjänsten är den jag kan tänka mig att gå och prata med, så det är ju ett ypperligt tillfälle att få kontakt Att det är körsång ser jag bara som en bonus

 

[Texaz]

Om jag var @Texaz skulle jag börja med en diakon. Få prata lite om vad jag känner och ställa frågor och sedan ta det därifrån. Att lära känna folk på en slumpvis gudstjänst tror jag är svårare.

Fast hon skrev väl också något om en diakon tidigare (tror inte att det finns diakonissor längre).

Ja du har nog rätt i att de heter diakoner numer.

 

[Anders]

Jag vill ha en gudstro, vilket jag på sätt och vis har redan idag.
Jag tror ju att det finns något högre än oss, något vi inte kan förstå men som styr oss och försöker vägleda oss. Jag tror att det finns ett liv efter detta, ett paradis. Vill iaf tro att det är där våra saknade befinner sig.
Och ja jag vill hitta en gemenskap och trygghet bland likasinnade, men känner idag att jag inte har "tillräckligt! stark tro.
Har börjat läsa bibeln, bläddrar runt bland olika delar och hittar mest elände, kanske någon har tips på vad som kan vara grundläggande och bra att starta med???

Ett sätt är det fatalistiska, att se det som ödesbestämt. Det kan vara en väg.

 

[Texaz]

Ett sätt är det fatalistiska, att se det som ödesbestämt. Det kan vara en väg.

Ja jag ser det lite som att det finns en plan för alla, och när vi är på väg i rätt riktning känns det bra och saker flyter på...
Är kanske där jag känner att jag vill närma mig den vägledning som jag tror att jag kan få via att närma mig Gud. Den tron har jag nog alltid haft, och jag inbillar mig iaf att jag genom att aktivt utöva min tro kan se klarare på saker och ting, samt få mer styrka i att allt kommer att ordna sig till det bästa för mig, även om vägen just nu känns krokig och full av hinder

 

[Squie]

Ja jag ser det lite som att det finns en plan för alla, och när vi är på väg i rätt riktning känns det bra och saker flyter på...
Är kanske där jag känner att jag vill närma mig den vägledning som jag tror att jag kan få via att närma mig Gud. Den tron har jag nog alltid haft, och jag inbillar mig iaf att jag genom att aktivt utöva min tro kan se klarare på saker och ting, samt få mer styrka i att allt kommer att ordna sig till det bästa för mig, även om vägen just nu känns krokig och full av hinder

Vill man vända det ett varv till huvudet så kanske det finns en mening med att det är just krokigt och fullt av hinder. Det kanske finns något i det som du behöver lära dig. En tanke bara.

 

[sjoberga]

Fast trots det där säger du i samma inlägg: Själva meningen i att tro på något istället för att den som påstår något måste styrka det, är roten till mycket, mycket problem anser jag.

Trots att man får tro vad man vill så är tro roten till många problem. Jag förstår inte riktigt varför du måste påpeka det där om problemen, i ett sammanhang där någon verkar leta efter en högst privat och personlig övertygelse.

Därför att jag ser så stora problem med det, helt enkelt. Sedan om det är högst privat och personligt är ansvaret också, oftast, det. Men problemen kvarstår för samhället, exemplifierat av sekter, alternativmedicin och alternativ fakta. Människor som tar beslut som påverkar andra på ett negativt sätt, utifrån felaktiga föreställningar. Människor som blir indragna ofrivilligt, som inte kan anses kunna ta det ansvaret. Osv.

Däremot vill jag inte alls ta över tråden utan bidrog bara med mitt personliga resonemang kring dessa två delar av ämnet. Samhällsnyttan av skepticism och en öppen fråga varför frånvaron av tro skulle ge mindre trygghet i livet inför döden.

 

[mandalaki]

Därför att jag ser så stora problem med det, helt enkelt. Sedan om det är högst privat och personligt är ansvaret också, oftast, det. Men problemen kvarstår för samhället, exemplifierat av sekter, alternativmedicin och alternativ fakta. Människor som tar beslut som påverkar andra på ett negativt sätt, utifrån felaktiga föreställningar. Människor som blir indragna ofrivilligt, som inte kan anses kunna ta det ansvaret. Osv.

Däremot vill jag inte alls ta över tråden utan bidrog bara med mitt personliga resonemang kring dessa två delar av ämnet. Samhällsnyttan av skepticism och en öppen fråga varför frånvaron av tro skulle ge mindre trygghet i livet inför döden.

Jodå, jag förstod dig. Det känns bara så opåkallat att redovisa problem. För mig låter det lite som "Jag har fått en suverän ny arbetskamrat, hon kommer från Irak och är muslim". "Trevligt. Men det är verkligen problematiskt med terrorism i islams namn".

Men det är väl mest ett tecken på hur sekulariserat Sverige är. Det går inte att nämna att man söker en tro utan att man får höra vilka problem tro kan medföra.

 

[sjoberga]

Jodå, jag förstod dig. Det känns bara så opåkallat att redovisa problem. För mig låter det lite som "Jag har fått en suverän ny arbetskamrat, hon kommer från Irak och är muslim". "Trevligt. Men det är verkligen problematiskt med terrorism i islams namn".

Men det är väl mest ett tecken på hur sekulariserat Sverige är. Det går inte att nämna att man söker en tro utan att man får höra vilka problem tro kan medföra.

Håller inte riktigt med om att det är samma sak. Hade mitt inlägg varit helt taget ur luften, skulle jag hållt med, då hade det varit märkligt kopplat. Nu var det ett direkt svar på ett inlägg med texten "Tycker att det är märkligt hur kontroversiellt det är med tro i Sverige".

 

[mandalaki]

Håller inte riktigt med om att det är samma sak. Hade mitt inlägg varit helt taget ur luften, skulle jag hållt med, då hade det varit märkligt kopplat. Nu var det ett direkt svar på ett inlägg med texten "Tycker att det är märkligt hur kontroversiellt det är med tro i Sverige".

Ja, det har du rätt i. Då blir ditt svar mer relevant. Men jag förstår fortfarande inte varför svaret på den citerade frågan är något annat än "Ja, det är märkligt".