I början av juli lämnade vi våra båda katter till en vän på en skärgårdsö när vi åkte på semester. När vi kom tillbaka efter tre veckor var det bara en kisse som ville åka hem, den andra hade blivit helt förvildad och skygg. Vi inledde då en extremt tålamodskrävande kattjakt och jag tänkte dela med mig av några tips för er som är i liknande situation, det är så himla lätt att tappa modet men ge inte upp!
Vi var länge osäkra på om han var vid liv överhuvudtaget för han hade inte synts till på flera dagar. Ön har inga rovdjur och den enda egentliga faran skulle kunna vara att han skulle ha blivit tagen av en rovfågel, men det kändes dock lite osannolikt då ön är ganska liten och full av folk.
Det första vi gjorde var att nattvandra med ficklampor. Två nätter satt vi tysta på farstutrappen och i skogsbrynet med starka ficklampor och lyssnade, så fort det prasslade i buskarna så lyste vi med lamporna och vid ett tillfälle såg vi ett par ögon lysa i mörkret, ögonen tittade på oss, vände sig bort en stund och tittade sen på oss igen innan de försvann (katten är helt svart och svår att se i mörker). Vi visste att ön inte var "befolkad" av andra katter men vi var ändå osäkra på om det verkligen var han eller om vi sett ögonen av ett annat djur. En mink kanske?
Efter nattvandringen var vi tvungna att lämna ön ett par dagar, vi lämnade matskålar och vatten på flera ställen. Väl hemma så började jag ringa runt till folk för att be om råd, tillslut fick vi tag på en hundförare genom en kontakt på ett hunddagis. Hunden var tränad att söka upp skadat vilt och det var en hund som dessutom älskade katter.
Vi fick med oss hundförare och hund ut till ön och den fantastiska vovven var superduktig, hon fick lukta på kissens kattbur och stack sen i väg över ön. Jag trodde inledningsvis att hunden skulle jaga fram kissen men katter är ju bra på att gömma sig och det gjorde den naturligtvis även när hunden var där. Det som var intressant var att hunden inte skällde någon gång, den markerade de tre aktuella platserna genom att stryka sig mot marken. Platserna var: ingången till jordkällaren, hål vid husgrunden och under en gran vid skogskanten. Hundföraren menade att man med 95% säkerhet kan säga att rörelsemönstret och platserna tyder på att det här är en katt och att det är ett färskt spår. Kissen var alltså vid liv!
Så.. nästa steg blev lite dyrt. Vi lånade en kattfälla av kommunen och köpte en Åtel-kamera, dvs en kamera som laddas med ett SIM-kort och fotar sådant som rör sig eller som utsöndrar värme, den kostade nästan 3 600 kr(!). Den fotar dag som natt, bilderna skickas sen som MMS med jämna mellanrum så planen var att vi skulle få en bild i mobilen så fort kissen fångats i fällan. Vi riggade fälla och kamera sen åkte vi hem. Det gick ytterligare en vecka och vi fick ett antal MMS med sorkar som åt upp maten i fällan och fåglar som hoppade runt ovanpå, det var lite tröstlöst och vi fick åka ut flera gånger för att fylla på med mat. Vi testade mat som luktade starkt; tonfisk, makrill i tomatsås, kräftor, grillad kyckling och vanlig kattmat, sorkarna älskade det. Till slut började jag tappa modet, min man föreslog att vi skulle låna en infraröd kamera och leta fotspår (vilket är lite av en utmaning för tassavtryck är lite för små att se). Men.. söt som han är så raggade han upp en genom en arbetskamrat.
Så en natt vid tre-tiden plingar mobilen till, då kom det ett mms med en bild på kissen där han står ovanpå fällan. Vi gissar att det var en sork i fällan och det var den som lockade. Jag bestämde mig då för att byta ut fällan mot en annan modell. Den vi lånat av kommunen var av trä, den var låg, lång och smal, en ganska trång låda som katten inte skulle kunna vända sig i, kanske var den alldeles för otäck för katten att krypa in i? Så jag ringde närmsta kattpensionat och frågade dem om råd, där fick jag hyra en fälla för 100kr/vecka. Fällan var som en stor nätbur, den fungerade precis som kommunens fälla. Katten går in genom ett hål och kliver på en platta där maten ligger och då åker luckan igen bakom honom. Skillnaden på modellerna var att kattpensionatets fälla tillät kissen att röra sig i buren. Det gick även att montera matskålen en bit ovanför marken så sorkarna inte kunde förse sig.
Fällan funkade perfekt, dagen efter satt kissen i buren och vi kunde hämta hem honom. Han har troligtvis inte haft så kul i fällan för han har skavt bort lite päls från nosen. Mitt tips är att ha konstant bevakning på fällan så de slipper sitta där för länge. Väl hemma klev han ut buren med en stirrig blick, han jamade konstant i nästan en timme, irrade runt i huset och strök längst väggarna. Sen hittade han matskålen, vi satt oss på lite olika ställen i huset och var helt tysta. Lät honom komma fram och hälsa, han lät sig klappas och började till slut att spinna som en galning. Nu ligger han här på bordet bredvid min dator och sover, han spinner i sömnen. Den andra kissen vi har hemma har varit framme och hälsat och nosat, de är helt överens men låter varandra vara ifred.
För mig är det här lycka i hjärtat!
(..och för min man som just lyckats sälja kameran så kan vi meddela att det också lycka i plånboken, husfrid med andra ord)
Vi var länge osäkra på om han var vid liv överhuvudtaget för han hade inte synts till på flera dagar. Ön har inga rovdjur och den enda egentliga faran skulle kunna vara att han skulle ha blivit tagen av en rovfågel, men det kändes dock lite osannolikt då ön är ganska liten och full av folk.
Det första vi gjorde var att nattvandra med ficklampor. Två nätter satt vi tysta på farstutrappen och i skogsbrynet med starka ficklampor och lyssnade, så fort det prasslade i buskarna så lyste vi med lamporna och vid ett tillfälle såg vi ett par ögon lysa i mörkret, ögonen tittade på oss, vände sig bort en stund och tittade sen på oss igen innan de försvann (katten är helt svart och svår att se i mörker). Vi visste att ön inte var "befolkad" av andra katter men vi var ändå osäkra på om det verkligen var han eller om vi sett ögonen av ett annat djur. En mink kanske?
Efter nattvandringen var vi tvungna att lämna ön ett par dagar, vi lämnade matskålar och vatten på flera ställen. Väl hemma så började jag ringa runt till folk för att be om råd, tillslut fick vi tag på en hundförare genom en kontakt på ett hunddagis. Hunden var tränad att söka upp skadat vilt och det var en hund som dessutom älskade katter.
Vi fick med oss hundförare och hund ut till ön och den fantastiska vovven var superduktig, hon fick lukta på kissens kattbur och stack sen i väg över ön. Jag trodde inledningsvis att hunden skulle jaga fram kissen men katter är ju bra på att gömma sig och det gjorde den naturligtvis även när hunden var där. Det som var intressant var att hunden inte skällde någon gång, den markerade de tre aktuella platserna genom att stryka sig mot marken. Platserna var: ingången till jordkällaren, hål vid husgrunden och under en gran vid skogskanten. Hundföraren menade att man med 95% säkerhet kan säga att rörelsemönstret och platserna tyder på att det här är en katt och att det är ett färskt spår. Kissen var alltså vid liv!
Så.. nästa steg blev lite dyrt. Vi lånade en kattfälla av kommunen och köpte en Åtel-kamera, dvs en kamera som laddas med ett SIM-kort och fotar sådant som rör sig eller som utsöndrar värme, den kostade nästan 3 600 kr(!). Den fotar dag som natt, bilderna skickas sen som MMS med jämna mellanrum så planen var att vi skulle få en bild i mobilen så fort kissen fångats i fällan. Vi riggade fälla och kamera sen åkte vi hem. Det gick ytterligare en vecka och vi fick ett antal MMS med sorkar som åt upp maten i fällan och fåglar som hoppade runt ovanpå, det var lite tröstlöst och vi fick åka ut flera gånger för att fylla på med mat. Vi testade mat som luktade starkt; tonfisk, makrill i tomatsås, kräftor, grillad kyckling och vanlig kattmat, sorkarna älskade det. Till slut började jag tappa modet, min man föreslog att vi skulle låna en infraröd kamera och leta fotspår (vilket är lite av en utmaning för tassavtryck är lite för små att se). Men.. söt som han är så raggade han upp en genom en arbetskamrat.
Så en natt vid tre-tiden plingar mobilen till, då kom det ett mms med en bild på kissen där han står ovanpå fällan. Vi gissar att det var en sork i fällan och det var den som lockade. Jag bestämde mig då för att byta ut fällan mot en annan modell. Den vi lånat av kommunen var av trä, den var låg, lång och smal, en ganska trång låda som katten inte skulle kunna vända sig i, kanske var den alldeles för otäck för katten att krypa in i? Så jag ringde närmsta kattpensionat och frågade dem om råd, där fick jag hyra en fälla för 100kr/vecka. Fällan var som en stor nätbur, den fungerade precis som kommunens fälla. Katten går in genom ett hål och kliver på en platta där maten ligger och då åker luckan igen bakom honom. Skillnaden på modellerna var att kattpensionatets fälla tillät kissen att röra sig i buren. Det gick även att montera matskålen en bit ovanför marken så sorkarna inte kunde förse sig.
Fällan funkade perfekt, dagen efter satt kissen i buren och vi kunde hämta hem honom. Han har troligtvis inte haft så kul i fällan för han har skavt bort lite päls från nosen. Mitt tips är att ha konstant bevakning på fällan så de slipper sitta där för länge. Väl hemma klev han ut buren med en stirrig blick, han jamade konstant i nästan en timme, irrade runt i huset och strök längst väggarna. Sen hittade han matskålen, vi satt oss på lite olika ställen i huset och var helt tysta. Lät honom komma fram och hälsa, han lät sig klappas och började till slut att spinna som en galning. Nu ligger han här på bordet bredvid min dator och sover, han spinner i sömnen. Den andra kissen vi har hemma har varit framme och hälsat och nosat, de är helt överens men låter varandra vara ifred.
För mig är det här lycka i hjärtat!
(..och för min man som just lyckats sälja kameran så kan vi meddela att det också lycka i plånboken, husfrid med andra ord)
Kanske hon/han skulle passa som Jaktkatt 
