Att beskriva någon, vittnesmål

[Sleepy]

Nej, jag kan inte beskriva en annan människa. Jag hade svårt att hitta mitt eget barn på förskolan när alla ungarna lekte ute huller om buller. Lite lättare nu när han är större.

Det är ofta det första jag säger när jag träffar någon ny, jag kommer inte att känna igen dig, och jag kommer inte att komma ihåg vad du heter.

Djur däremot är mycket lättare att känna igen, kan hitta rätt brun häst i hagen av bruna hästar även om det var 5 år sen jag såg den sist. Det är skillnad på ”folk” och folk antar jag.

Ja om någon passerat mig med häst eller hund, så skulle jag nog kunna beskriva djuren, men inte personen.

 

[mamman]

Trots bildminne är jag jättedålig på att beskriva hur en person ser ut. Även om jag självklart känner igen den när jag ser den, men hur är det nu ... har NN glasögon? Det är typiskt en sådan sak som jag inte ser. I deckare där något vittne beskriver en person så att de får en porträttlik bild som någon annan identifierar personen gissar jag är rena påhitt.

Såg en gång ett tv-program där man visade hur svårt det är med vittnen och minnen. Ett antal personer som inte visste vad som skulle hända (men var anlitade på något sätt för att vara med) stod vid en busshållplats. Plötsligt rusar en person förbi och snor någons väska. Efteråt ombeds alla att beskriva vad som hände och personen. Oj vad olika det blev! De visade även hur lätt det är att manipulera/förstöra med ledande frågor. De blev bl a tillfrågade om vilken färg gärningsmannens mössa hade, trots att han inte hade någon mössa uppgav nästan alla en färg.

Själv blev jag en gång uppringd av en advokat som ville veta om jag mindes om ett visst dokument hade överlämnats i ett visst möte. Två år tidigare hos en tidigare arbetsgivare. Jag kom inte ens ihåg att jag varit med på mötet (men det stod i protokollet så stämde säkert).

 

[Inte_Ung]

Fascineras av hur väl en del lyckas beskriva personer de stött på tillfälligt. Själv lägger jag inte märke till hur andra ser ut, känns det som. Hur väl minns du hur någon såg ut? Den där personen i butiken, eller den där personen du växlade några ord med på parkeringen osv. Om tex polisen söker vittnen och ber dig beskriva någon.

Jag har ännu inte läst hela tråden.
Jag har fotografiskt minne.
Det gör att även om jag bara ser någon i ett ögonblick så kan jag gå tillbaka och titta på bilden/filmsnutten igen i mitt huvud.
Mitt minne är även i övrigt ganska så annorlunda.

Det gör att jag kan beskriva personer och miljöer oerhört precis och detaljrikt.
Ibland på ett sätt som kan upplevas som regisserat.

 

[pajaztar]

Jag har lätt för att känna igen människor, men vet inte om jag skulle kunna beskriva dem på beställning.

 

[clusia]

Jag har bildminne och skulle sannolikt känna igen en person om jag såg den med samma kläder. Men kunna beskriva en person? Inte ens chans. Skulle inte veta hur jag skulle formulera mig.

 

[sjoberga]

Jag har ännu inte läst hela tråden.
Jag har fotografiskt minne.
Det gör att även om jag bara ser någon i ett ögonblick så kan jag gå tillbaka och titta på bilden/filmsnutten igen i mitt huvud.
Mitt minne är även i övrigt ganska så annorlunda.

Det gör att jag kan beskriva personer och miljöer oerhört precis och detaljrikt.
Ibland på ett sätt som kan upplevas som regisserat.

Den typen av bildminne är inte mer säkert korrekt. Det är oerhört lätt att det kommer in detaljer i den uppspelade filmen som hjärnan lagrat in på annat sätt. Det kan till och med vara mer självbedrägligt, eftersom man verkligen ser filmen i sitt huvud och återbekräftar för sig själv i en loop.

Alltså, precis som i ”regisserat”.

Det är ändå en bra tillgång i en utredning eftersom man till den typen av människominnen kan ställa frågor om sånt som vittnet inte uppfattat och berättat i ”bilderna” och emellanåt få tydliga svar när de ”tittar” på materialet igen.

Däremot fann jag det som en viss tillgång när man skulle lösa skoluppgifter där intresset för djupare kunskap i ämnet inte var så stort. Dagen innan memorerade man läroboken sida för sida och kunde ”läsa den” ur hjärnan under provet.

 

[Inte_Ung]

Den typen av bildminne är inte mer säkert korrekt. Det är oerhört lätt att det kommer in detaljer i den uppspelade filmen som hjärnan lagrat in på annat sätt. Det kan till och med vara mer självbedrägligt, eftersom man verkligen ser filmen i sitt huvud och återbekräftar för sig själv i en loop.

Det är det vanliga.
Men mitt minne fungerar inte som vanliga minnen då jag har en avvikelse som gör att minnen inte bleknar.
Mitt första minne av något är därför alltid det starkaste.
Vilket blir tokigt när saker ändras med tiden, vilket de ju gör.

Avvikelsen är mycket sällsynt och besvärlig att bära på.
Det där med att memorera läroböcker har jag ju använt tämligen flitigt.

 

[Sassy]

Däremot fann jag det som en viss tillgång när man skulle lösa skoluppgifter där intresset för djupare kunskap i ämnet inte var så stort. Dagen innan memorerade man läroboken sida för sida och kunde ”läsa den” ur hjärnan under provet.

Så använde jag minnet när jag pluggade.
Om jag kunde komma ihåg hur det såg ut där informationen jag behövde fanns, tex "det står i en rosa tabellruta långt ner på en högersida", så kunde jag ofta bläddra i minnet och hitta det jag behövde.