Att beskriva någon, vittnesmål

[Unafraid]

Jag är hemskt dålig på att känna igen folk. Som ung hade jag en tanke på att bli polis. Insåg så småningom att det kanske skulle bli dålig stämning när jag inte kände igen efterlysta kriminella

 

[tanten]

Jag har fotografiskt minne och hade nog varit ett bra vittne

Absolut. Du ser både detaljer och helhet. Helt fantastiskt. Ovanpå det kan du föra över det till en bild.

Bo Furugren (hästfärgernas guru) Sa en gång att det är ingen konst att rita. Men behöver bara veta hur en häst ser ut.
Ja, jo...

 

[Raderad medlem 68338]

Absolut. Du ser både detaljer och helhet. Helt fantastiskt. Ovanpå det kan du föra över det till en bild.

Bo Furugren (hästfärgernas guru) Sa en gång att det är ingen konst att rita. Men behöver bara veta hur en häst ser ut.
Ja, jo...

Jag har absolut inget lokalsinne men har jag passerat någonstans så minns jag precis. När vi var vilse i Havanna vid ett tillfälle så kom jag ihåg en spricka i en husvägg och kunde orientera mig efter det och alla möjliga små detaljer jag passerat.
Men har jag inte sett ngt innan så är jag helt lost har liksom ingen som helst kompass.

 

[Hedinn]

Jag skulle vara katastrofdålig. Även om jag minns en persons utseende så vet jag liksom inte hur jag ska sätta ord på det? Huruvida nåt attribut är långt, brett, stort, smalt osv är ju relativt.

 

[nullo-modo]

Jag tänker att om någon kan se i huvudet hur någon ser ut så borde det ju inte vara några problem om den som ritar fantombilden börjar med ett ansikte vilket som och den som ska ge beskrivningen säger mindre näsa, fylligare läppar osv.

 

[Lillgrådis]

Många är nog skrämmande dåliga ögonvittnen tyvärr. På grundutbildningen fick vi göra en övning på polishögskolan med filmer där det spelades upp olika situationer på en stor skärm utan att vi fick veta hur den slutade, samtidigt fick vi en och en agera "polis" och skulle välja om vi måste ingripa med att skjuta eller inte (inte skarpladdat då utan ganska verklighetstrogen attrapp med ljud och rekyl). Alla andra behövde bara koncentrera sig helt på att vara vittnen, och hade ju dessutom fördelen att veta i förväg att det skulle komma en situation där vi direkt efter den förväntades återge vad som hänt och hur de misstänkta såg ut och agerade.

Ett fåtal i gruppen utmärkte sig som bra på det, men majoriteten inklusive jag själv var bedrövliga trots såpass bra förutsättningar. Det märktes också hur lätt man börjar tvivla på sin egen minnesbild t ex att det var tre män om någon annan säger att det var fyra personer varav två kvinnor.

Och i det läget när man själv var "in action" och skulle fatta beslut (med visst adrenalinpåslag) var det ju helt katastrof för nästan allihop pga att man får så starkt tunnelseende och bara låser sig på faran/vapnet hos den andre. Samtidigt som jag fortfarande kommer ihåg själva filmsekvensen när jag "sköt" ganska bra, hur det såg ut runt om, hur bilarna stod parkerade etc, så sekvensminnet har ju satt sig bra men detaljer som signalement hade jag inte någon koll på ens direkt efter händelsen.

 

[Bison]

Jag är värdelös. Jag känner inte ens igen min sambo när jag möter honom i affären
Han däremot är jättebra på att komma ihåg och beskriva människor.

 

[Islandshästryttare]

Jag är helt värdelös på att beskriva folk eller minnas hur de ser ut.,Har alltid varit ett stressmoment när jag bytt jobb att lära mig både namn och utseende på kollegorna. Jag har vid något tillfälle suttit på fel våningsplan och jobbat utan att ha märkt att jag inte känner igen någon. Det var när mina kollegor chattade med mig och frågade var jag var som jag insåg att jag satt på rätt ställe.

 

[Avalbane]

Jag skulle vara värdelös som vittne. Är nästintill ansiktsblind. Nackdel när jag träffar mycket folk i jobbet. "Om jag går ut härifrån på toa visst kommer du ihåg mig igen då och släpper in mig?" "Ja absolut inga problem. ". "Tur" för mig så brukar jag komma ihåg vilken tröja eller så personen har på sig iallfall.

För något år sedan kom en kollega in till mitt andra jobb i "civila" kläder. Det kopplade inte alls vem han var förrän han hälsade. Jag kände igen honom men kunde inte alls placera vem det var först. Jag skyller på att det var motljus. Då har vi jobbat tillsammans i minst 5 år iallafall.
Så att känna igen någon på fel plats vid fel tillfälle ska då mycket till.

 

[MJLee]

Som en del av mitt jobb var jag på en kurs som hölls av en fd polis som handlade om just hur väl man minns och vittnesmål. Vi fick bl.a se en tavla i en kvart. Sedan efter en halvtimme bads vi skriva ner hur bilden såg ut. Ingen kom ihåg exakt hur bilden såg ut, många, jag inkluderad, hade fel på det mesta. Det visar hur svårt det är att komma ihåg och hur ögonvittnen kan vara mycket otillförlitliga. Och det här var efter en halvtimme. Tänk när man vittnar i rätten och det har gått år, hur svårt det måste vara.

 

[lil-sis]

Jag kommer ihåg situationer men skulle inte våga mig på att vara tvärsäker när det kommer till utseende.

 

[tanten]

Just fel plats, fel sammanhang och fel klädsel gör det helt omöjligt att känna igen nån.

Mötte en gång en välklädd snygg kvinna utanför universitetet. Hon hejade glatt. Jag måste väl sett frågande ut så hon krattade och frågade om jag inte kände igen henne utan hjälm.

Näpp, det gjorde jag inte. Inte utan ledtrådar. Jag var van att se henne i ridkläder och med hjälm, vi hade ridit i samma grupp länge. Nu var hon högtidsklädd på väg in till en promovering.

 

[trazel]

Jag är värdelös på ansikten och beskriva det. Om en person hade ljust eller mörkt hår, hudfärg, längd på håret, ögonfärg, klädsel etc. Däremot är jag rätt bra på att minnas situationer, om jag går tillbaka till situationen, vad som hände, vem som gjorde vad och vad som sas. Men om jag inte kan beskriva hur se såg ut som gjorde vad blir det ju ett rätt kasst vittne ändå

 

[Angel]

Har det hänt något som jag reagerat på så kan jag beskriva folk ganska bra. Tex ringde jag polisen på en misstänkt drograttfylla för ett tag sen och jag skulle garanterat känna igen personen och kunna beskriva honom bra.

Är det den generella personen som står före i kön på mataffären så då skulle jag knappt kunna säga vilken färg personen hade på kläderna när jag kom ut från butiken.

 

[Sassy]

Har det hänt något som jag reagerat på så kan jag beskriva folk ganska bra. Tex ringde jag polisen på en misstänkt drograttfylla för ett tag sen och jag skulle garanterat känna igen personen och kunna beskriva honom bra.

Är det den generella personen som står före i kön på mataffären så då skulle jag knappt kunna säga vilken färg personen hade på kläderna när jag kom ut från butiken.

Samma här. Om något avviker kan jag ofta memorera det med rätt mycket detaljer. Saker och folk som bara passerar bara rinner bort. Jag kan inte säga om mina kollegor klippt sig eller skaffat glasögon tex. Eller om människan framför mig i kö för fem minuter sen var blond eller mörk.

Om jag vet att jag kan behöva beskriva en situation i efterhand skriver jag så fort som möjligt ner alla cues jag har, innan minnet börjar bli förvanska allt. Om jag sen tittar på min beskrivning kan jag efter ganska lång tid åtminstone återskapa bilden jag hade i huvudet när jag skrev.

Ibland övar jag på att bara göra den typen av minnesbilder, det har varit till stor hjälp när jag strosar runt i främmande städer eller har gått vilse och behöver komma ihåg när och var jag svängde sist.

 

[Magnum]

Jag tränar ibland
Går förbi en person som jag sen försöker beskriva för mej själv.
Så jäkla svårt! Men nyttigt, tror jag.

Körde förbi en nyss övergiven bil bredvid vägen. Försökte beskriva den om den skulle varit med om något (läser för mycket deckare ) och var nöjd med mej själv som gjorde en bra beskrivning.
Kör förbi samma bil dagen efter och har liksom fel f ä r g på bilen

Jag är imponerad över de som gör såna porträtt på gärningsmän utefter beskrivning ur minnet, helt otroligt!
Men jag tränar vidare, tror det är bra för hjärnan att träna på sånt också.
Sånt jag lägger märke till kommer jag ihåg jättebra men sånt som bara glimmar förbi är ju skitsvårt.

 

[Unafraid]

Jag tränar ibland
Går förbi en person som jag sen försöker beskriva för mej själv.
Så jäkla svårt! Men nyttigt, tror jag.

Körde förbi en nyss övergiven bil bredvid vägen. Försökte beskriva den om den skulle varit med om något (läser för mycket deckare ) och var nöjd med mej själv som gjorde en bra beskrivning.
Kör förbi samma bil dagen efter och har liksom fel f ä r g på bilen

Jag är imponerad över de som gör såna porträtt på gärningsmän utefter beskrivning ur minnet, helt otroligt!
Men jag tränar vidare, tror det är bra för hjärnan att träna på sånt också.
Sånt jag lägger märke till kommer jag ihåg jättebra men sånt som bara glimmar förbi är ju skitsvårt.

Blev trängd av en bil igår och hade nog aldrig kunnat beskriva den för polisen om jag inte tog en bild på den. Jag hade eventuellt kunnat färgen

 

[Ketrawzc]

Tex blev jag uppringd av polisen en gång för att berätta hur två klottrare vi anmält såg ut, bara det att jag var säker på att det bara var en kille medan personen jag var med som vittnat före mig var säker på att det var två stycken.

Så spännande dehär! Jag red ut med en kompis och ett djur sprang över vägen ganska långt framför oss. Jag var helt säker på att det var ett vildsvin storlek som en grävling. Min kompis sa att den var ju stor som en björn?!

Kl
Försöker minnas vad mina kollegor hade för färg på arbetskläderna.
Jag har inte den blekaste

 

[Teilani]

Nej, jag kan inte beskriva en annan människa. Jag hade svårt att hitta mitt eget barn på förskolan när alla ungarna lekte ute huller om buller. Lite lättare nu när han är större.

Det är ofta det första jag säger när jag träffar någon ny, jag kommer inte att känna igen dig, och jag kommer inte att komma ihåg vad du heter.

Djur däremot är mycket lättare att känna igen, kan hitta rätt brun häst i hagen av bruna hästar även om det var 5 år sen jag såg den sist. Det är skillnad på ”folk” och folk antar jag.

 

[Zpunk]

Jag är inte bra på det, men beskriver ofta folk i ett sammanhang där jag inte har koll på namn och kompisen som känner alla dessa personer vet oftast vem jag menar.

Däremot har jag vittnat i rättegång och kunde där inte känna igen gärningsmannen 10 månader efter händelsen, dels för att jag var ganska chockad när det hände men också för att jag befann mig en bit ifrån situationen och larmade 112.