Att berätta om graviditet för en ofrivilligt barnlös vän?

[kentaurinnan]

Sv: Att berätta om graviditet för en ofrivilligt barnlös vän?

Ganska odramatiskt genom att bara säga som det är. Min bästa vän sa det ganska bra tycker jag: "Jag vill bara berätta att det tagit sig för oss igen (hennes andra barn) och jag är i vecka 7". Jag gratulerade och sedan pratade vi inte så mycket mer om det efter det. Jag blev ledsen såklart, men det hade varit mycket jobbigare om jag hade blivit påtvingad massor av detaljer om graviditeten. Nu fick jag slicka mina sår i fred och efter ett tag kunde jag vara ärligt glad över att hon skulle få barn nr 2.

Det jobbiga är när jag ingående måste diskutera andras nya graviditeter, just för det gör ont i mig att jag själv inte kan komma dit.

 

[Javan]

Sv: Att berätta om graviditet för en ofrivilligt barnlös vän?

Det är fullt förståeligt.

Hur tänker du att de som är gravida på bästa sätt för dig, ska berätta ?

Som fd ofrivilligt barnlös: säg det inget jippo och inte hur lätt det gick (typ 1:a försöket alt ops) annars bara berätta så fungerade det för mig.

 

[hljomalind]

Sv: Att berätta om graviditet för en ofrivilligt barnlös vän?

Hade aldrig trott att denna tråd skulle få så många inlägg! Tack alla som delat med sig av kloka tankar, även de som inte varit ett direkt svar till mig utan mer sidofunderingar på temat har varit intressant.

Nu har jag mailat min kompis. Satt och velade mellan två alternativ på hur jag skulle skriva. Först känslan av att jag på nåt sätt vill visa att jag bryr mig och inte låtsas som ingenting vad gäller hennes situation: "...det är nämligen så att vi, om allt går väl, ska ha barn i oktober. Känns roligt men också lite svårt att berätta det för dig, eftersom jag ju vet er situation och önskar att livet var lite mer rättvist. Kan tänka mig att det är skitjobbigt att höra om andra som blir gravida när man själv kämpat i motvind, det hade i alla fall jag tyckt..."

Men så ändrade jag mig. Strök de två sista meningarna och berättade det bara kort och gott.

Om det var bra eller inte får jag kanske veta nån gång senare när vi ses och pratar. Att jag skulle berätta det för henne innan nyheten släppts fri för alla har i alla fall varit en självklarhet hela tiden.

 

[Poppinella]

Sv: Att berätta om graviditet för en ofrivilligt barnlös vän?

Jag uppskattar också om folk bara berättar helt enkelt. Jag är inte sådan som brukar bli ledsen när jag får veta att andra blivit gravida, men visst har det hänt och jag har full förståelse för att andra ofrivilligt barnlösa har svårt att tackla sådana besked. Jag har hunnit prata med många i liknande sits som oss under de åren vi försökt få barn och alla känner ju inte likadant. Om jag upplever ett graviditetsbesked som jobbigt så är det oftast i en känslosam eller dålig period i våra egna försök till att få barn. Jag brukar tycka det är mycket mer jobbigt att många tittar på MIG när sådana besked berättas (om det är flera i rummet), som att jag förväntas reagera på ett visst sätt.
Eller när vi hade en träff hemma hos en kollega och en var där med sin bebis och jag fick hålla henne medans mamman skulle ta på sig ytterkläderna. Jag vet inte hur många medlidsamma blickar jag fick - men herregud, jag höll en bebis, vad är problemet? Sånt tycker jag är mycket jobbigare för DÅ vet jag faktiskt inte hur jag ska reagera!

2012 var det värsta året för oss, då strulade ALLT med vår adoption och det slutade med att vi inte fick barnet vi väntat på så länge. Under 2012 var det dessutom den värsta baby boomen i mitt jobbs historia med graviditetsbesked till både höger och vänster! Det var nog tio personer som var gravida och fick barn under det året och då pratades det ju inte om något annat än graviditeter, förlossningar och småbarn på jobbet! Det tyckte jag var fruktansvärt jobbigt, men inte för att jag missunnade någon annan på nåt vis utan för att vi själva satt med ett barn på andra sidan jordklotet som vi inte visste om eller när vi fick åka och hämta! Det var VÅR situation jag blev ledsen över, inte någon annan lycka.
När vi sen förlorade vår tjej pratade ingen om det. Bara någon enstaka person har nämnt det efter... jag VET att dom flesta inte visste vad dom skulle säga, men jag upplevde det i min sorg som att hon aldrig hade räknats för någon annan än oss. Och det var egentligen VI som skulle varit först ut att få barn av hela denna klungan då vi skulle åkt i januari förra året och hämtat tjejen. Att se alla "köra om" (och vissa har ju även börjat jobba igen), det var faktiskt riktigt tufft eftersom vi stampade på samma ställe!
Jag kan säga att jag älskar för övrigt när jag blir medräknad, när man inte bara säger "gravid" utan "väntar barn" för då vet jag att jag också räknas. Ofta har det talats om "vilka som inte fått ännu" och då är det bara dom gravida som räknas upp. Jag brukar påtala att vi ju faktiskt också är kvar för att visa att vi väntar barn vi med...

 

[kentaurinnan]

Sv: Att berätta om graviditet för en ofrivilligt barnlös vän?

Men så ändrade jag mig. Strök de två sista meningarna och berättade det bara kort och gott.

Om det var bra eller inte får jag kanske veta nån gång senare när vi ses och pratar. Att jag skulle berätta det för henne innan nyheten släppts fri för alla har i alla fall varit en självklarhet hela tiden.

Jag tror hon är tacksam över att du bara berättar och inte blåser upp det till din största sak i livet (även om det såklart är det för dig). Jag har varit tacksam över de vänner som sagt som det är men sen kunnat prata om andra saker än graviditeten.

 

[hljomalind]

Sv: Att berätta om graviditet för en ofrivilligt barnlös vän?

Ja, av hennes reaktion att döma blev det bra som jag skrev! Känns skönt nu!