skuggi
Trådstartare
Behöver väl mest skriva av mig.. men skulle också vilja höra er åsikt förståss...
Jag har haft min bondkatthona sen liten (fött upp henne själv), hon är idag 9 år, en speciell dam med mycket egna åsikter, galet mysig och trevlig, men samtidigt "får" man inte ta på henne hur man vill, typ om man hittat ett sår eller så. Hon är väl tyst och fin, som en normal katt.
Burmapojken är 6 år, och väl en väldigt typisk burma. Han PRATAR, högt och med bruten stämma. Han har stort behov av att umgås och leka, annars har han svårt att sova på natten.
Båda katterna har växt upp som innekatter, men mitt mål har hela tiden varit att vi ska bo på gård, och då skulle de ju få vara ute och ha det skönt!
Vi köpte en liten gård och bodde där några år, tyvärr verkar inte burman tycka att det är tillräckligt stimulerande. Han måste ändå stimuleras ytterligare för att ev kunna sova om nätterna.
Nu har vi flyttat till stockholm, i lägenhet, och har för avsikt att bo så under överskådlig framtid. Bondkattan skulle väl gärna gå ut, men är nöjd med att vara inne, burman däremot är gaaaaaalet understimulerad. SÅ olycklig, även om jag leker och gosar med honom så är han inte nöjd. Gapar på nätterna och väcker mig minst 2-3 gånger varje natt...
Visst tänker vi försöka hitta en lägenhet så att de kan få gå ut, men även i huset så var ju burman inte nöjd.
Nu har mina föräldrar, som bor i hus, tagit tillfälligt hand om en hittekatt, och när burman är där LEKER de med varann i största samförstånd
både ute och inne, och han sover som en klubbad säl på natten. Bondkattan och burman har aldrig lekt med varann, och det verkar alltså som att det alltså är bara bondkattan som inte vill ha sällskap.
Nu kan mina föräldrar pga allergi inte behålla hittekatten, utan den ska omplaceras så snart som möjligt. Vi kan heller inte ta på oss en ytterligare katt, bland annat för att vi också är lite allergiska och verkligen inte behöver mer katthår.
En tanke som ligger och lurar är om man skulle omplacerat burman tillsammans med hittekatten?
Men det känns som ett sånt... svek?..nederlag?..jag vet inte vad, men jag kan liksom inte bara bestämma mig för det. Hjärnan skyggar för tanken så snart den dyker upp: "eeehh...det där kan vi fundera på en annan gång.."
Men samtidigt vaknar jag nästan varje natt och är gråtfärdig för att jag inte kan få EN ostörd natts sömn...
Och hur hittar man ett bra hem där man kan känna sig trygg med att katten får det bra? Tänk om han skriker så de blir less på honom och säljer honom vidare? Eller avlivar?
Skulle vara skönt att höra från några som omplacerat katter, även såna som tagit emot omplaceringar..
Ska man ta betalt för honom? En burma kostar ju en del, ger jag honom gratis kanske någon ser en chans att tjäna en slant på att sälja honom?
Hjälp hörni
vad ska jag göra?
Det känns som att jag bara förvarar de här kissarna här nu.. iaf burman.. det känns inte som att de är lyckliga, jag är det iaf inte.. vet inte om jag skulle våga låta burman vara ute i vilket område som helst heller, han har verkligen inte så många naturliga instinkter kvar.. känns inte streetsmart precis..
Jag har haft min bondkatthona sen liten (fött upp henne själv), hon är idag 9 år, en speciell dam med mycket egna åsikter, galet mysig och trevlig, men samtidigt "får" man inte ta på henne hur man vill, typ om man hittat ett sår eller så. Hon är väl tyst och fin, som en normal katt.
Burmapojken är 6 år, och väl en väldigt typisk burma. Han PRATAR, högt och med bruten stämma. Han har stort behov av att umgås och leka, annars har han svårt att sova på natten.
Båda katterna har växt upp som innekatter, men mitt mål har hela tiden varit att vi ska bo på gård, och då skulle de ju få vara ute och ha det skönt!
Vi köpte en liten gård och bodde där några år, tyvärr verkar inte burman tycka att det är tillräckligt stimulerande. Han måste ändå stimuleras ytterligare för att ev kunna sova om nätterna.
Nu har vi flyttat till stockholm, i lägenhet, och har för avsikt att bo så under överskådlig framtid. Bondkattan skulle väl gärna gå ut, men är nöjd med att vara inne, burman däremot är gaaaaaalet understimulerad. SÅ olycklig, även om jag leker och gosar med honom så är han inte nöjd. Gapar på nätterna och väcker mig minst 2-3 gånger varje natt...
Visst tänker vi försöka hitta en lägenhet så att de kan få gå ut, men även i huset så var ju burman inte nöjd.
Nu har mina föräldrar, som bor i hus, tagit tillfälligt hand om en hittekatt, och när burman är där LEKER de med varann i största samförstånd
Nu kan mina föräldrar pga allergi inte behålla hittekatten, utan den ska omplaceras så snart som möjligt. Vi kan heller inte ta på oss en ytterligare katt, bland annat för att vi också är lite allergiska och verkligen inte behöver mer katthår.
En tanke som ligger och lurar är om man skulle omplacerat burman tillsammans med hittekatten?
Men det känns som ett sånt... svek?..nederlag?..jag vet inte vad, men jag kan liksom inte bara bestämma mig för det. Hjärnan skyggar för tanken så snart den dyker upp: "eeehh...det där kan vi fundera på en annan gång.."
Men samtidigt vaknar jag nästan varje natt och är gråtfärdig för att jag inte kan få EN ostörd natts sömn...
Och hur hittar man ett bra hem där man kan känna sig trygg med att katten får det bra? Tänk om han skriker så de blir less på honom och säljer honom vidare? Eller avlivar?
Skulle vara skönt att höra från några som omplacerat katter, även såna som tagit emot omplaceringar..
Ska man ta betalt för honom? En burma kostar ju en del, ger jag honom gratis kanske någon ser en chans att tjäna en slant på att sälja honom?
Hjälp hörni
Det känns som att jag bara förvarar de här kissarna här nu.. iaf burman.. det känns inte som att de är lyckliga, jag är det iaf inte.. vet inte om jag skulle våga låta burman vara ute i vilket område som helst heller, han har verkligen inte så många naturliga instinkter kvar.. känns inte streetsmart precis..