Tycker verkligen att denna man är vettig. Han har en YouTube kanal kallad "ArtToRide" som han uppdaterar flera gånger i veckan.
Alltså, det handlar inte om att man ska låta hästen gå med "fladriga tyglar" och stirra sig blind på ryggen. Utan i början kommer hästen behöva sträcka på sig neråt för att jobba rätt med bakbenen och ryggen, och med tiden stärka överlinjen. När hästen blivit stark nog så kan man börja be hästen att höja huvudet. Höjer man huvudet för snabbt blir hästen "tom" i ryggen igen och det gör bara skada att fortsätta rida så. Han rekommenderar att börja med mycket longering för att hästen ska lära sig att arbeta korrekt innan man gör det svårare genom att sätta sig på den.
Och en annan sak, när man bara böjer hästens huvud kommer den bara sänka ryggen och man kan till och med ha sönder hästens nacke (därav så många hästar som går bakom lod). Detta är hemskt och förekommer oftare än man tror. Så snälla lär er hur man rider innan ni drar hästarnas huvud åt er och tror att den går i form.
Angående att lägga tygnd i sadeln och sitta ner, i början vill man ju att hästen ska gå rätt med ryggen och därför bör man inte sitta ner innan hästen är stark nog. Man märker ganska snabbt hur hästen faller ur om den inte har styrkan det krävs för att arbeta rätt.
Men nu är vi ju där igen. Vad då stärka överlinjen?
Vilka muskler då och varför då?
Och det där med lång och låg.. Jag vet inte om jag anser lång och låg a la så lång som en del anser vara lång/låg är det givna valet alltid när man börjar skola en häst, efter inridningen.
För att få fram gången i dem måste de vara i balans. Och nu pratar jag inte om att maximera gångarter för att flasha till hästen. Absolut inte. Utan bara för att de ska kunna röra sig obehindrat.
En del hästar har av naturen långa kliv. Och i skolningen av dem får man jobba med att lära dem att korta. Andra har per natur ett mycket kortare steg och behöver hjälp i att balansera sig för att kunna röra sig fram tillräckligt för att de ska vara sunda i rörelserna och inte återhållna av spänningar.
Utöver att få en häst att bara slappna av vill man ju också få luft i dem, få dem att vilja röra sig uppåt i varje steg, fjädra och svikta och till slut komma till passage.
En grej som genomgående får fokus i olika sorters hästutbildning (från både klassisk dressyr, barockläror, rollkur, AR, western, modern dressyr etc) är ju att lära hästar hålla balansen på annat sätt än genom att spänna underhalsen. Och det måste då till i låg form först. Hur lång hästen orkar vara beror på hur stark den är i bålen och hur utbildad den är.
En Grand Prix-häst orkar vara väldigt mycket både längre och lägre och högre än vad en oskolad häst gör. De har både balans och styrka för mer.
Vill man få hästen att nå sin fulla potential skiter man i om den hamnar bakom lod en period om den gör rätt i övrigt.
Det finns ingen som helst forskning som tyder på att hästar som gått bakom lod utan spänningar tar skada av det! Ingen!
Det finns däremot en massa som talar för att en häst går sönder om den går i spänning oavsett form. Bla forskningar, vet-kunskap, tränares erfarenheter etc.
Och det är inga problem att utbilda hästar som gått bakom lod till en högre form. Det finns det gott om folk som lyckats med gång efter annan. En häst ska gå fram till handen och följa den, men inte gå emot den. Lägger jag då hästen bakom lod ska den sen följa fram eller upp eller vad jag än beslutar mig för sen. Om hästen bara är skolad rätt och man rider resterande kropp rätt är det inga problem och går att göra under samma pass, tom under loppet av någon minut.
Om de däremot går bakom hand har man problem. Men det är en helt annan sak och inget man bör blanda ihop, även om det frekvent sker.
Då får man både spänningar och en häst som inte går att variera form på. Just för att den valt att kliva av kontakten/kommunikationen. Och man kan då inte prata med varann.
För att fatta hur bålen måste vara stark på en häst för att den ska gå i länge form kan man tänka hur man själv börjar träna situps som svag. Man börjar med att vara så kort som möjligt, armarna nere och benen böjda mer.
När man sen blir riktigt stark kan man vara så lång man kan, med armarna upp och benen raka utan att man "tappar buken" dvs börjar svanka och spänner ryggmusklerna istället i krampande läge.
Precis detsamma gäller för en häst då vi rider.
De ska inte vara indragna eller ihoptryckta i spänning, precis som vi i sit-upsen. Men man försöker inte sträcka dem mer än de kan behålla välvning åt rätt håll.