Återfallsryttare med återuppväcka hästdrömmar & många funderingar

[*hästtant*]

Viss rambling-varning bör nog utfärdas.

Har, efter snart 2 år i ett nytt land, hittat ett mindre stall nära där jag bor som jag har börjat rida på & har översköljts av de gamla drömmarna om egen häst!
Efter ett par lektioner så funderar jag på om detta stall verkligen är något för mig eller en bra början för att hitta balansen & fotfästet i sadeln igen. Var rädd för att jag glömt det mesta men det är verkligen som att cykla! Dock har jag aldrig gillat de ridskolehästar som bara såsar med, stoppar & allmännt verkar vara led på livet & hade så ont att jag inte kunde räta ut benen (&därigenom inte sova) på 4 dagar efter den 1a lektionen. Det är ett litet stall med få hästar, vilket kan vara väldigt positivt om det funkar, & vi är max 4 vuxna på lektionerna men hittills känns det kanske inte direkt som att lektionerna är direkt skräddarsydda för oss få deltagare.? Är väl medveten om att min muskelmassa & balans numer är i princip non-existing efter en ryggskada & alldeles för lite träning men är också lite otålig när det känns som att man bara åker häst & inte ens kan känna/se om/vad man gör för fel. Börjar redan fundera kring att eventuellt se om någon kan vara intresserad av att ha mig som medryttare där jag kan ta en tränare till hjälp för att öva upp det som fattas & utvecklas vidare eller direkt se mig om efter egen häst alternativt byta ridskola eller enbart ta privatlektioner (även om den nuvarande situationen känns mer som privatlektioner men utan riktigt fokus). Stallet har ej ridhus utan paddocker & jag är inte van vid detta än & har själv hittills haft svårt att fokusera fullt ut utomhus med folk som går förbi & alla bakgrundsljud.

Är nog lite harig & fokuserar på allt det jag inte kan ur medryttar-& hästägarsynpunkt & är en sådan person som gärna vill vara riktigt bra på något innan jag går live sas.
Då allt detta är fräscht så har man ju inte heller någon bra koll på kostnader osv längre men har god ekonomi.

Är straxt över 40 nu & var väldigt aktiv i unga år (medskötare, ridläger osv förutom vanliga lektioner. Ej medryttare eller egen häst då ekonomin inte fanns men slukade väl allt jag kunde komma över i teoretisk väg) på större ridskola men slutade i 16-årsåldern. Har sedan dess ridit i ett fåtal perioder; privatlektioner på ridhus under något år & en kortare period som medryttare på en f.d galopphäst (totalt tossig & fick avbryta efter hon skenade iväg i skogen & jag inte alls kände mig säker med henne).

Såå många funderingar just nu….
Någon som känner igen sig eller bara har några tips till röran i huvudet?

 

[literealistisk]

Hej!

Kul att du hittat tillbaka till hästarna, och hoppas du hittar ett stall som passar dig!

Att leta medryttarhäst låter väl som en bra idé och ett bra steg om du sedan vill skaffa egen häst. Och angående att skaffa egen - hur mycket kunskap har du kring skötseln kring en häst? Har du någon erfaren person i närheten som du kan få hjälp av? Jag hade en av mina fd ridlärare att bolla med när jag skaffade min och det var guld värt

 

[*hästtant*]

Hej!

Kul att du hittat tillbaka till hästarna, och hoppas du hittar ett stall som passar dig!

Att leta medryttarhäst låter väl som en bra idé och ett bra steg om du sedan vill skaffa egen häst. Och angående att skaffa egen - hur mycket kunskap har du kring skötseln kring en häst? Har du någon erfaren person i närheten som du kan få hjälp av? Jag hade en av mina fd ridlärare att bolla med när jag skaffade min och det var guld värt

Tack.
Är väldigt mkt early days så försöker bena ut allt just nu. Har med mig mkt teoretisk kunskap om hästhållning från tidigare som jag inte minns att jag har (otroligt många ja-just det! tillfällen när man läser om olika teman här på forumet & man märker att mkt sitter i kroppen vid ridning) men mindre praktisk då det inte riktigt blev så när man red på en större klubb. Var dock i stallet varje vaken sekund & man var ju involverad i andra aktiviteter som tex tävlingar (banhjälp & deltagare) delvis daglig skötsel osv. Har alltid haft svårt att bedöma min egen kunskapsnivå men oftast visar det sig att jag har mkt mer kunskap än vad jag själv tror.
Håller absolut med om att det är viktigt att ha en mentor för en nybliven ägare! Har i dagsläget en kollega som har häst & kan bolla med men inte mer än så.
Ser det som ett otroligt ansvar att ta hand om ett annat liv & inget som man ska ta lättvindligt på.
Blir nog så att jag shoppar runt lite bland ridhus ett tag & ser hur det funkar & om man kan få en bra kontakt. Allt är på en mkt mindre skala här än vad jag är van vid sen tidigare så får nog ta en rejäl invänjningsperiod för mig själv på många punkter.

 

[zarmino]

När det gäller att öga häst är det mycket som man behöver kunna, eller ha ett bra stöd som kan lära en. Foder, så hästen får i sig allt den behöver, träning så hästen tränas lagom mycket och rätt, sjukvård och förebyggande omvårdnad- kan du ta hand om sår eller andra skador på rätt sätt, ser du om hästen har ont eller är lite hängig knackig, kan du avgöra vad det kan vara eller om du ska rida på? Börja med att fundera på sådant, att rida är en väldigt liten del med att äga häst, det är helt klart det man lägger minst tid på!

 

[Andromedae]

Kul att du hittat tillbaka till hästintresset!

Att ha egen häst innebär att du behöver vara "sambandscentralen". Det räcker inte att ha en mentor eller några personer du kan prata med, utan du bör ha tillräckligt med kunskap för att veta vem du ska fråga när det gäller vad. Därför behöver du också kunna avgöra "var" olika olika situationer hör hemma.

Fråga om det du inte förstår. På så sätt får du enklare att koppla din kunskap till verkligheten. Personligen tycker jag att det är vettigt att vara lite sunt ifrågasättande gentemot saker och ting också - om någon förklarar saker på ett sätt som inte går att verifiera, då är det sannolikt skäl att ifrågasätta.

Generellt är saker inte svartvita, utan det är mycket som handlar om tolkning. Det är därför praktisk erfarenhet svår att slå. Samtidigt är alla nya i början, och det uppkommer alltid nya situationer med hästar. Så jag tror själv att det mest utvecklande är att gå in i all form av hästhantering med en öppen inställning och att inte vara rädd för att ställa frågan "varför".