Det är ju just det! Vem har t ex en massa fungerande grytor de inte behöver? Man köper en ny gryta när den gamla inte går att använda längre (det kan ju ta lååång tid), men då är den ju inte mycket att ha för någon annan heller.
En massa är ju att ta i, men ofta finns det ju kanske lite fler än vad man behöver. Samma med glas och annan porslin, bestick osv. Jag fick en hel del sånt av mamma när jag flyttade till mitt första boende. Det är också detta jag kan ge vidare till mina barn när de flyttar.
Möbler däremot, var det värre med, en del kunde jag få men inte mycket eftersom det inte fanns något ärvt att tala om. När de äldre släktingarna dog fanns ingen plats att förvara överblivna möbler fram tills vi skulle flytta. Mitt hem består av en salig blandning loppisprylar och billigt nytt, med väldigt få nya möbler. Det mesta är väl IKEA- även det som är köpt på loppis alltså och det som jag fått av någon annan.
Mitt skrivbord gillar jag starkt, köpt av någon för en hundring, och när jag och min bror hämtade sa han högt "det skulle behöva lite färg". Jag hyschade honom med ett fniss för i annonsen stod det att det var nymålat.

Ja... för att se sådär slitet gammalt vitt ut.... Fult, så numera har jag en vaxduk på
Så klassfrågan ligger väl i att de som är riktigt fattiga inte har något som går i arv, väldigt få gamla gedigna möbler osv eftersom de dels inte har gått att förvara vidare i familjerna och dels så har saker som funnits när släktingarna dött varit i så dåligt skick att man inte vill ärva det utan det duger endast till att värma huset med, så att säga. Och det är ju lite synd för i och med IKEA där hållbarheten på möbler har sjunkit rejält så minskar mängden möbler också att ärva vidare sedan.
Vad skulle mina barn ärva av mig tex? Det äldsta jag har är en kista från 1811, det näst äldsta är en byrå min mamma köpte i Malmö innan jag föddes, alltså för minst 40 år sedan. Vad barnen sedan har att ärva är Billy bokhyllor osv och jag tror att om jag dör som gammal tant så är möblerna lika slitna och håller nog knappt ihop ens.