Ärvda möbler - en klassfråga? (utbruten från Att fråga vad någon jobbar med?)

[escodobe]

Precis. Jag kan ju liksom inte börja plocka åt mig möbler från mina föräldrar, för då har de ju inga. De har de möbler de själva använder, inget mer.

Min pappa sig ju onödigt tidigt så det är ju orsaken till att jag redan ärvt honom. Yngsta brorsan var fortfarande omyndig.

 

[Badger]

Ok, om man behåller trasiga saker som knappt fungerar, då kommer vi till nästa problem: köket är såpass litet att man inte har plats både för en trasig och en ny kastrull. Antingen köper man ingen ny, men då kan man inte ge bort den trasiga, för då har man inget att laga mat med. Eller så köper man en ny, men då måste den trasiga obönhörligen kastas, för det finns ingen plats i skåpet för båda. Är det i det skedet man prackar på släktingar den trasiga kastrullen?

Nah, jag tror man tolererar trångt i köket. Eller använder kastrullen utan lock som extra till man har gäster, tills någon behövande student dyker upp.

Vår skeva stekpanna är ju kvar i skåpet ännu några veckor efter nyinköpet, den är ju hyggligt användbar och trevlig och svår att slänga är den ju. Får se vad som händer med den, ut i förrådet kanske och då kan man ha den på grillen ev.

Så i ditt fall skulle jag ju självklart ställa skeva stekpannan och kastrullen och knivarna jag inte behöver på landet, för det verkar ju inte vara jättemycket prylar där? Vårt landet är dock inte i behov av fler skeva stekpannor och hemlösa knivar, andra har redan ställt sina där, så jag tror inte den kommer dit

Helt ärligt jag är övertygad om att detta även handlar om toleransnivå för grejor. Jag hade inte ens övervägt att betrakta det som ett problem med en hel gryta att locket är borta, det är liksom bara en minor grej. När de finns där hittar jag dem ändå inte alltid.

 

[Mabuse]

Ni kanske är en familj som är duktiga på att rensa ut och göra er av med saker ni inte använder?

Snarare en trångbodd familj, tror jag. Ingen i släkten har nånsin haft större bostad än 100 kvadrat, förråd inkluderat. Då är det ingen risk att man samlar på sig extra möbler.

 

[Enya]

Det behöver inte vara något speciellt för att det ska vara viktigt för dina barn eller barnbarn, det enda min syster ville ha efter farmor och farfar (hon tillhör vitt,ljust och fräscht gruppen) var dom dricksglas vi alltid fick dricka ur. Helt vanliga glas från 70-taler men varje gång de tas fram, nu till hennes barn, påminns vi om farmor och farfar...

Absolut, men om jag skulle ta mammas glas så behöver hon ju vara död för att det ska kunna ske?
Mormor och farmor, morfar och pappa, där var inte mycket att hämta. Fanns ingen plats. Jag har äggkoppar från honom.

 

[Mabuse]

Nah, jag tror man tolererar trångt i köket. Eller använder kastrullen utan lock som extra till man har gäster, tills någon behövande student dyker upp.

Vår skeva stekpanna är ju kvar i skåpet ännu några veckor efter nyinköpet, den är ju hyggligt användbar och trevlig och svår att slänga är den ju. Får se vad som händer med den, ut i förrådet kanske och då kan man ha den på grillen ev.

Så i ditt fall skulle jag ju självklart ställa skeva stekpannan och kastrullen och knivarna jag inte behöver på landet, för det verkar ju inte vara jättemycket prylar där? Vårt landet är dock inte i behov av fler skeva stekpannor och hemlösa knivar, andra har redan ställt sina där, så jag tror inte den kommer dit

Helt ärligt jag är övertygad om att detta även handlar om toleransnivå för grejor. Jag hade inte ens övervägt att betrakta det som ett problem med en hel gryta att locket är borta, det är liksom bara en minor grej. När de finns där hittar jag dem ändå inte alltid.

På landet finns det kanske plats, men där står ju farmors kastruller som går att använda, så vi har ingen användning för en skev kastrull. Den åker till tippen.

Fördelen med att inte ha så många saker är ju att man t ex alltid hittar locken. Det är inte så svårt när det bara finns fyra.

Jag tror inte det handlar om tolerans. För då skulle du ju ha en enda skev kastrull och ingen att ge bort, för du hade inte köpt någon ny.

 

[Mabuse]

Absolut, men om jag skulle ta mammas glas så behöver hon ju vara död för att det ska kunna ske?
Mormor och farmor, morfar och pappa, där var inte mycket att hämta. Fanns ingen plats. Jag har äggkoppar från honom.

Det är det här som verkar svårt att greppa för en del. Att det faktiskt kan vara så att det inte finns saker. Inte att man inte tycker de är värdefulla eller fina nog, utan att de helt enkelt inte finns.

 

[escodobe]

Absolut, men om jag skulle ta mammas glas så behöver hon ju vara död för att det ska kunna ske?
Mormor och farmor, morfar och pappa, där var inte mycket att hämta. Fanns ingen plats. Jag har äggkoppar från honom.

Ja farmor och farfar var döda när syrran ärvde glasen och äggkopparna är ju en bra jämförelse med glasen till exempel. De skulle kanske kosta en femma eller tia stycket på myrorna, men värdet är minnen av saft och penguinkex som mellanmål i farmors kök med klisterlappar som markerade hur vi vuxet i dörrkarmen...

 

[Mabuse]

Ja farmor och farfar var döda när syrran ärvde glasen och äggkopparna är ju en bra jämförelse med glasen till exempel. De skulle kanske kosta en femma eller tia stycket på myrorna, men värdet är minnen av saft och penguinkex som mellanmål i farmors kök med klisterlappar som markerade hur vi vuxet i dörrkarmen...

Det är nog väldigt få familjer som äger så dyra saker att ärvda möbler och porslin har ekonomiskt värde. Det är nog affektionsvärde och/eller bruksvärde det handlar om i de allra flesta fall.

 

[Enya]

Jag har inga barn så det blir nog några av mina stackars syskonbarn som får ärva mitt bråte. Jag är tveksam till att de vill ha något. Men om de vill ha något så kan de tex ärva en soffa som jag köpt på loppis och ett dokumentskåp jag fick vid utrensning av ett gammalt arkiv. Allt handlar ju inte om saker från 1800-talet. Det tror jag inte vi har något av (jag är då medelklass).

Du missade poängen. Grovt.
De möblerna jag har nu är gjorda av ihoplimmat spån. Dålig hållbarhet. Jag planerar inte att dö nu när möblerna fortfarande tål att flytta till nytt hem. När jag dör som gammal kärring- och fortfarande har kvar möblerna eftersom jag inte ser någon anledning att byta ut fungerande saker, så lär mina möbler vara i ett sådant skick att det inte
1. går att laga
eller
2. är lönt att laga
eller
3.är möjligt att få dem att hålla ihop ytterligare en flytt trots lagning.

Med andra ord är det skillnad på min byrå som mamma köpte för 40 år sedan och min kista från år 1811 och på IKEAs billy bokhylla och min Tvbänk från Netto, som för en tid sedan tappade sin låda- som jag aldrig använde nästan..... De första möblerna går att lämna vidare- de håller. De senare från IKEA och Netto lär inte hålla för att ärvas när jag inte längre lever.

Kvalitet har betydelse. Att kunna förvara tills man behöver det också.

 

[Badger]

Snarare en trångbodd familj, tror jag. Ingen i släkten har nånsin haft större bostad än 100 kvadrat, förråd inkluderat. Då är det ingen risk att man samlar på sig extra möbler.

Oj, jag tror du tänker lite överdådigt på yta. Stadsfamilj här från lägenheter och våningar. Gammelmormor hade inga som helst problem att klämma in bra mycket möbler på långt under 100 kvadrat.

Ni är helt enkelt praktiskt lagda i släkten gissar jag.

 

[Enya]

Snarare en trångbodd familj, tror jag. Ingen i släkten har nånsin haft större bostad än 100 kvadrat, förråd inkluderat. Då är det ingen risk att man samlar på sig extra möbler.

Och i mitt fall är det ekonomi också. Fattig familj, fattig släkt.

 

[Enya]

Det är det här som verkar svårt att greppa för en del. Att det faktiskt kan vara så att det inte finns saker. Inte att man inte tycker de är värdefulla eller fina nog, utan att de helt enkelt inte finns.

Precis.
Och när det finns saker, när tex en släkting dött, så finns ingen plats att förvara något nämnvärt. Kanske som min pappas gamla äggkoppar från 70-talet eller andra småsaker som man lätt kan stoppa ner i en låda liksom, mer finns ofta inte att trycka in någonstans.
Det handlar inte om tolerans eller om att något inte är fint nog elelr att man som familj/släkt är duktig på att rensa. Snarare om att man inte har råd att samla på sig saker man inte har någon användning för (man sliter bokstavligt ut det man har- går inte att ärva sedan, innan man köper nytt, tex gryta) eller har plats att spara vidare för att det kan vara bra att ha.

 

[Ramona]

Hur många håller på att försöka renovera och laga IKEA-möbler från 70-talet?

Jag har en byrå från IKEA som köptes till brorsans sovrum när han föddes. Han är född 1973. Då var den mörkbrun. På 80-talet fick morsan feeling och målade om den vit, så att den passade i mitt flickrum. Någon gång på 90-talet fick tonårsjag feeling och målade den svartlila. Jag tänkte ta ett tag med den i sommar, slipa ner den än en gång och måla om den vit igen. Eller möjligtvis mörkbrun. Vi får se hur det ser ut när all färg är borta. Men den byrån är gjort i trä. Innanmätet i lådorna är väl någon form av billig variant av plywood, men den är fortfarande jättefin och fullt funktionsduglig trots att den stått i två barnrum genom åren och sen spenderat 10 år i päronens förråd (inkl 2 st flyttar) och sen flyttat hem till mig igen.

 

[Badger]

På landet finns det kanske plats, men där står ju farmors kastruller som går att använda, så vi har ingen användning för en skev kastrull. Den åker till tippen.

Fördelen med att inte ha så många saker är ju att man t ex alltid hittar locken. Det är inte så svårt när det bara finns fyra.

Jag tror inte det handlar om tolerans. För då skulle du ju ha en enda skev kastrull och ingen att ge bort, för du hade inte köpt någon ny.

Jo det gör det ju, handlar om tolerans alltså, för du har så mycket plats i skåpen att du hittar locken och tycker att grytor kan kasseras om de inte har lock. Så ingen tolerans för extra i skåpen.

Jag har ju två kastruller jag använder på ca 3 liter, varav en har ett tidvis lokaliserbart lock och en större gryta. Sedan har jag en liten hopplös bucklig gryta som reserv om man måste ha en grönsakssort till, den hade ju kunnat gå till en student.

Har hm en liten stekpanna, två le Buyer varav en lätt vickig och en precis ny stor gjutjärn. Den lätt vickiga kunde jag ge bort eftersom jag har en ny liknande. Om mitt eget barn flyttade ut skulle han absolut få den lilla stekpannan också trots att jag använder den. Den lätt vickiga har vi ju använt i det tillståndet i ett par år.

 

[Enya]

Ja farmor och farfar var döda när syrran ärvde glasen och äggkopparna är ju en bra jämförelse med glasen till exempel. De skulle kanske kosta en femma eller tia stycket på myrorna, men värdet är minnen av saft och penguinkex som mellanmål i farmors kök med klisterlappar som markerade hur vi vuxet i dörrkarmen...

Pappa hade ett helt hus med prylar och vi var fyra omyndiga barn som ärvde honom när han dog. Var tror du hans grejer tog vägen? Mamma tog lite husgeråd och någon liten möbel. Resten skickades till någon loppis. Var skulle allt förvaras? I mitt rum som 14 åring fanns redan skrivbord, stol, säng, nattduksbord, byrå och enkel bokhylla. Likadant i syskonens rum och mamma hade redan fullt i resten av lägenheten. Pappa var 46 när han dog så hans möbler var fortfarande hela, men vi kunde inte förvara dem någonstans.

 

[escodobe]

Pappa hade ett helt hus med prylar och vi var fyra omyndiga barn som ärvde honom när han dog. Var tror du hans grejer tog vägen? Mamma tog lite husgeråd och någon liten möbel. Resten skickades till någon loppis. Var skulle allt förvaras? I mitt rum som 14 åring fanns redan skrivbord, stol, säng, nattduksbord, byrå och enkel bokhylla. Likadant i syskonens rum och mamma hade redan fullt i resten av lägenheten. Pappa var 46 när han dog så hans möbler var fortfarande hela, men vi kunde inte förvara dem någonstans.

Ja? Jag har som sagt bott i lägenhet större delen av livetlikaså resten av min familj, jag fick eget rum som 15åring. Därav abret med enda av "värde" jag ärvt. Min poäng är att just att det kan finnas minst lika mycket sentimentalt värde i vardagssföremål som äggkoppar och dricksglas som nån byrå från 1700 kallt.
Men huruvida man har antika saker behöver varken vara en fråga om arv eller till viss grad om ekonomi, en del gamla saker är billigare än ikea

 

[Enya]

Ja? Jag har som sagt bott i förortslägenhet större delen av mitt liv, fick eget rum först som 15åring likaså resten av min familj. Därav abret med enda av "värde" jag ärvt. Min poäng är att just att det kan finnas minst lika mycket sentimentalt värde i vardagssföremål som äggkoppar och dricksglas som nån byrå från 1700 kallt.

Vilket jag inte haft ett ord om ens?
Värdet jag har pratat om är då möbler som har fungerat som möbler även som lagade och inte som bara dugt som ved när släktingen dött. Ibland finns där inga möbler av värde kvar att ärva. Bara saker som behöver hamna på tippen.

 

[Skjøldur]

Mammas familj var bönder på dalslandsslätten och hade det relativt gott ställt, men hon hade ju flyttat upp till Ångermanland - ca 100 mil, så hon brydde sig inte om att hämta några möbler. Men sett en del av dom hos mostrarna och det är snygga möbler som är byggda för att hålla. Och jag i min tur bor i Värmland, 75 mil från barndomshemmet. En av bröderna bor där nu. Först tog jag inte vara på någon möbel men då han inte längre ville ha köksbordet så hämtade jag det. Ett vanligt bord från 60-talet. Mamma sa att det var en lättnad att byta det gamla furubordet mot det för det har något hon kallade perstorpsplatta, eller perstorpsyta, blank beläggning som är lätt att torka av.

 

[parellikusken]

Mammas familj var bönder på dalslandsslätten och hade det relativt gott ställt, men hon hade ju flyttat upp till Ångermanland - ca 100 mil, så hon brydde sig inte om att hämta några möbler. Men sett en del av dom hos mostrarna och det är snygga möbler som är byggda för att hålla. Och jag i min tur bor i Värmland, 75 mil från barndomshemmet. En av bröderna bor där nu. Först tog jag inte vara på någon möbel men då han inte längre ville ha köksbordet så hämtade jag det. Ett vanligt bord från 60-talet. Mamma sa att det var en lättnad att byta det gamla furubordet mot det för det har något hon kallade perstorpsplatta, eller perstorpsyta, blank beläggning som är lätt att torka av.

Är det virrvarr-mönster på bordet?
Så avundsjuk isf!

 

[Skjøldur]

Är det virrvarr-mönster på bordet?
Så avundsjuk isf!

Ja, ljus botten med svagt belgie vågor liksom.