Ärvda möbler - en klassfråga? (utbruten från Att fråga vad någon jobbar med?)

[escodobe]

Jag tror att en del av det i tråden som blir förvirrat är att det från vissa håll finns en tro "arvegods" är något flådigt och värdefullt ( Nu har jag visserligen varit den i familjen som råkade ärva två saker som kan inbringa lite pengar om jag skickar iväg dom utomlands- men mest är dom till besvär pga extremt skrymmande)
Men nedan är tex dokumentskåpet jag ärvde från min pappa, jag har ingen aning om var han kom över den,loppis eller sopcontainer är en gissning?
Fräck, men 1cm för smal för att vara helt praktisk... brevid står soffan som kom från en bukefalist

 

[athena]

Ja gud vi jonglerar runt möbler och husgeråd i familjen som jag vet inte vad. Min pappa var dessutom ensambarn och därmed ärvde han all farmor och farfars saker. Sen får man ju emellanåt saker i present, typ nya knivar var ju poppis att ge bort ett tag. Jag och sambon flyttade ihop och fick då dubbla uppsättningar av allt. Jag hade en sommarstuga som jag sålde, där hade jag en uppsättning prylar som hamnade här hemma osv.

Min pappa var också ensambarn och hans faster som var farfars enda syster fick inga barn. Därifrån kommer delar av mitt bohag (alltså, verkligen små delar, men när jag flyttad hemifrån var det GULD). Sånt spelar såklart roll. Jag har fortfarande hennes sängbord, ett skrivbord, ett extra köksbord, farfars köksstolar osv.

 

[Badger]

Jag lovar att ingen hade tyckte att den helt uttjänta soffan var jättehäftig. Ibland är möbler helt enkelt slut. Det finns inget att lappa och laga när soffan faller i bitar och det är hål i tyget. Jag tvivlar på att min familj är den enda som kastar trasiga möbler som inte går att laga längre. En soffa som är helt slut är ju dessutom rätt dyr att totalrenovera. Hur många håller på att försöka renovera och laga IKEA-möbler från 70-talet?

Nej där ger man ju gärna upp lite. 70-talssoffor kan vara episkt hemska, och lukta intressant också. Speciellt om hela är täckt av tyg.

 

[Mabuse]

Beror kanske på vilka krav man har på grytor , jag gissar ju på att hushållsintresserade släktingen långsamt har uppdaterat sina grytor och förvarat de tristare i skåpet i väntan på att någon (jag, eller hennes barn) skulle behöva dem. Jag skulle nog tveklöst ha lite överskott i grytskåpet, och speciellt bland knivarna (jisses), att skaka av mig på någon yngre släkting. Det var ju så med gafflar och knivar också när jag flyttade, mamma ryckte några udda ur kökslådan.

De kasserade kastrullerna hade inga lock längre (locken hade gått sönder), och/eller var så enkla att botten inte var plan, då är de ju hopplösa att försöka använda. Eller teflonstekpannor där teflonet är helt förstört. I övrigt håller de ju för evigt, snudd på. Särskilt stekpannor. Farmors gamla stekpanna, som fortfarande används, måste vara närmare 90 år gammal nu. Vi har inte köpt någon ny.

 

[Badger]

Jag har inte IKEA men däremot vad som en del skulle beteckna som "gammalt skrot". Min favoritmöbel för förvaring är kistor, har tre stora som jag använder samt ett par till, från 1700- och 1800-tal och i mitt tycke väldigt praktiska men jag tror inte alla håller med för det är inte ovanligt att de skänks bort.

Åh älskar kistor! Oerhört praktiska, slukar mängder med kläder, har en från myrorna (som själv hävdar den är från 1700- talet en väninna hävdar att den ljuger, jag hävdar att jag inte bryr mig) skulle vilja ha fler men jaja. Jag har inte den blekaste aning om vad jag har som är skrot och vad som skulle kunna vara av värde, tror inte några "fina saker" hamnat hos mig. Men jag har en tendens att älska saker för hur de ser ut och varifrån de kom och är hyggligt försiktig med saker.

 

[sjoberga]

Men då handlar det ju lite om att man inte valde att "ta något" när det delades upp. Rätten tills sitt arvegods har man ju även om arvegodset inte har något högre ekonomiskt värde. Sen handlar det säkert om huruvida ens släkt är en sådan som sparar på prylar i all evighet eller om de är sådana som rensar ut. Jag har en gammal regnhatt som var min mormors, den är helt ofunktionell, har någon konstig fläck på insidan och saknar ett band, men jag har den på väggen för den påminner mig om henne. Den har givetvis noll ekonomiskt värde.

Njae. Det måste ju finnas något också. Sen har jag lyckligtvis aldrig varit inblandad i nån uppdelning.

 

[Mabuse]

Jo men exakt, men det är ju att man inte gillar gammalt och inte gillar att ha för mycket prylar. Så då hamnar det ju snarare under tycke och smak. Det är ju snarare idag mer udda att gilla gamla grejor från släkten och fyllda skåp än att gilla rent vitt, snyggt, nytt och plats.

Nja, det handlar väl mer om att det verkar meningslöst att köpa en stekpanna eller kastrull om man redan har en? Man köper inte sånt man inte behöver, och man behöver ingen stekpanna om man har en som fungerar. Inte direkt tycke och smak, att man har den gamla kastrullen för att det är fint med gamma grejor från släkten, utan man har den gamla kastrullen för att den fortfarande fungerar. Och när den inte fungerar längre så kastar man den och köper en ny.

 

[Badger]

De kasserade kastrullerna hade inga lock längre (locken hade gått sönder), och/eller var så enkla att botten inte var plan, då är de ju hopplösa att försöka använda. Eller teflonstekpannor där teflonet är helt förstört. I övrigt håller de ju för evigt, snudd på. Särskilt stekpannor. Farmors gamla stekpanna, som fortfarande används, måste vara närmare 90 år gammal nu. Vi har inte köpt någon ny.

Fast tja, jag har lyckats tappa bort locken på hälften av mina kastruller och använder assietter istället och botten är då inte plan på minst två av dem och en stekpanna. Så om jag kör dina kasseringsregler så kan lätt en student komma förbi och plocka upp en skev stekpanna och två grytor. (om jag vore student skulle jag lätt ta dem)

Skrapat teflon (som säkert var sådant jag fick för 20 år sedan) skulle jag dock aldrig ge bort (har inget teflon heller) eftersom det visat sig vara lätt onyttigt.

 

[Mabuse]

En massa är ju att ta i, men ofta finns det ju kanske lite fler än vad man behöver. Samma med glas och annan porslin, bestick osv. Jag fick en hel del sånt av mamma när jag flyttade till mitt första boende. Det är också detta jag kan ge vidare till mina barn när de flyttar.

Möbler däremot, var det värre med, en del kunde jag få men inte mycket eftersom det inte fanns något ärvt att tala om. När de äldre släktingarna dog fanns ingen plats att förvara överblivna möbler fram tills vi skulle flytta. Mitt hem består av en salig blandning loppisprylar och billigt nytt, med väldigt få nya möbler. Det mesta är väl IKEA- även det som är köpt på loppis alltså och det som jag fått av någon annan.
Mitt skrivbord gillar jag starkt, köpt av någon för en hundring, och när jag och min bror hämtade sa han högt "det skulle behöva lite färg". Jag hyschade honom med ett fniss för i annonsen stod det att det var nymålat. Ja... för att se sådär slitet gammalt vitt ut.... Fult, så numera har jag en vaxduk på

Så klassfrågan ligger väl i att de som är riktigt fattiga inte har något som går i arv, väldigt få gamla gedigna möbler osv eftersom de dels inte har gått att förvara vidare i familjerna och dels så har saker som funnits när släktingarna dött varit i så dåligt skick att man inte vill ärva det utan det duger endast till att värma huset med, så att säga. Och det är ju lite synd för i och med IKEA där hållbarheten på möbler har sjunkit rejält så minskar mängden möbler också att ärva vidare sedan.

Vad skulle mina barn ärva av mig tex? Det äldsta jag har är en kista från 1811, det näst äldsta är en byrå min mamma köpte i Malmö innan jag föddes, alltså för minst 40 år sedan. Vad barnen sedan har att ärva är Billy bokhyllor osv och jag tror att om jag dör som gammal tant så är möblerna lika slitna och håller nog knappt ihop ens.

Exakt så. Om ”arvegodset” är så nött och slitet att det håller på att ramla i bitar, så finns det ju liksom inget att fördela.

 

[escodobe]

Nej där ger man ju gärna upp lite. 70-talssoffor kan vara episkt hemska, och lukta intressant också. Speciellt om hela är täckt av tyg.

Jag och exet sörjer fortfarande hans underbara 70- tals ikeasoffa i vinröd sammet, men tyget började spricka överallt den skänktes till en vän som hade som utalade slit och släng soffa i något år tills hen flyttade och den gick till tippen... ;(

 

[__sofia__]

Min släkt är väl medelklass/lägre medelklass. Jag tycker nog att mängden saker jag har från äldre generationer är framförallt beroende på hur stor den sidan av släkten är (alla min mormor, morfar etc. lever fortfarande, så det handlar inte nödvändigtvis om att ärva).

När det gäller mammas sida av släkten (hon har själv en syster, som inte har några barn), så har morfar 8 syskon och mamma har många kusiner, och morfar själv är en sådan som bara har absolut det som behövs och som aldrig ändrar eller byter något - dvs varken jag, mamma eller några av mina syskon har något som är ärvt från morfars föräldrar eller längre tillbaka, eller något som morfar har haft. När det gäller mormor så var de tre systrar totalt och mamma har bara en kusin på den sidan, dvs färre personer som ärver. Från den sidan av släkten har jag bland annat ett syskrin från mormorsmor från 30-talet och ett matsalsbord och ett sidobord som mormors syster haft tidigare. När det gäller pappas sida av släkten så var farmor det enda barnet, och pappa har inga syskon. Farfars sida av släkten har vi inte så mycket kontakt med. Från farmorsmor har jag ärvt bland annat någon kokbok, symaskin och liknande, och från farmor har jag fått t.ex. en gammal taklampa.

Sen var det ju inte så att jag köpte så mycket möbler när jag flyttade hemifrån, utan jag tog med mig en hel del från mamma (som har svårt att slänga saker och mycket plats att ställa saker), och har även fått med mig saker från pappa. Däribland äldre, mer ordentliga träsaker som troligtvis kommer att hålla i en evighet, som en kökssoffa i trä, en gammal träskänk och ett litet väggskåp som en granne byggde till pappa när han var pojk.

 

[vilde]

ångrade

 

[Mabuse]

Fast tja, jag har lyckats tappa bort locken på hälften av mina kastruller och använder assietter istället och botten är då inte plan på minst två av dem och en stekpanna. Så om jag kör dina kasseringsregler så kan lätt en student komma förbi och plocka upp en skev stekpanna och två grytor.

Skrapat teflon (som säkert var sådant jag fick för 20 år sedan skulle jag dock aldrig ge bort (har inget teflon heller) eftersom det visat sig vara lätt onyttigt.

Ok, om man behåller trasiga saker som knappt fungerar, då kommer vi till nästa problem: köket är såpass litet att man inte har plats både för en trasig och en ny kastrull. Antingen köper man ingen ny, men då kan man inte ge bort den trasiga, för då har man inget att laga mat med. Eller så köper man en ny, men då måste den trasiga obönhörligen kastas, för det finns ingen plats i skåpet för båda. Är det i det skedet man prackar på släktingar den trasiga kastrullen?

 

[Enya]

Jag tror att en del av det i tråden som blir förvirrat är att det från vissa håll finns en tro "arvegods" är något flådigt och värdefullt ( Nu har jag visserligen varit den i familjen som råkade ärva två saker som kan inbringa lite pengar om jag skickar iväg dom utomlands- men mest är dom till besvär pga extremt skrymmande)
Men nedan är tex dokumentskåpet jag ärvde från min pappa, jag har ingen aning om var han kom över den,loppis eller sopcontainer är en gissning?
Fräck, men 1cm för smal för att vara helt praktisk... brevid står soffan som kom från en bukefalist Visa bifogad fil 68460

För mig har arvegods inget med att de skulle vara värda en massa pengar att göra. Det har snarare allt med att göra med att det ska fungera i ett nytt hem utan att trilla ihop. Om inte vara helt så i alla fall kunna gå att laga.
Att jag inte har någon vidare mängd arvegods beror på att vi i min familj inte kunde ta emot andras möbler, vilket helt klart har med klass att göra, man ska ha råd att kunna förvara oanvända möbler tills de behövs. Det mina barn kan ta med sig när de flyttar är möblerna på sina rum och så har jag en del köksgeråd och porslin jag samlat ihop. I övrigt- näe, rör inte min TVbänk, Billy bokhyllor elelr skrivbord för vad ska jag då ha? Vänta tills jag är död. Och om de då bor litet och trångt som vi tidigare har gjort så lär mina hela möbler hamna på någon loppis, auktion eller något.

 

[Mabuse]

Jag tror att en del av det i tråden som blir förvirrat är att det från vissa håll finns en tro "arvegods" är något flådigt och värdefullt ( Nu har jag visserligen varit den i familjen som råkade ärva två saker som kan inbringa lite pengar om jag skickar iväg dom utomlands- men mest är dom till besvär pga extremt skrymmande)
Men nedan är tex dokumentskåpet jag ärvde från min pappa, jag har ingen aning om var han kom över den,loppis eller sopcontainer är en gissning?
Fräck, men 1cm för smal för att vara helt praktisk... brevid står soffan som kom från en bukefalist Visa bifogad fil 68460

Med ”arvegods” menar jag vadsomhelst i möbelväg som man ärvt av släkten. Det behöver inte vara fint alls, men det måste existera.

 

[monster1]

En massa är ju att ta i, men ofta finns det ju kanske lite fler än vad man behöver. Samma med glas och annan porslin, bestick osv. Jag fick en hel del sånt av mamma när jag flyttade till mitt första boende. Det är också detta jag kan ge vidare till mina barn när de flyttar.

Möbler däremot, var det värre med, en del kunde jag få men inte mycket eftersom det inte fanns något ärvt att tala om. När de äldre släktingarna dog fanns ingen plats att förvara överblivna möbler fram tills vi skulle flytta. Mitt hem består av en salig blandning loppisprylar och billigt nytt, med väldigt få nya möbler. Det mesta är väl IKEA- även det som är köpt på loppis alltså och det som jag fått av någon annan.
Mitt skrivbord gillar jag starkt, köpt av någon för en hundring, och när jag och min bror hämtade sa han högt "det skulle behöva lite färg". Jag hyschade honom med ett fniss för i annonsen stod det att det var nymålat. Ja... för att se sådär slitet gammalt vitt ut.... Fult, så numera har jag en vaxduk på

Så klassfrågan ligger väl i att de som är riktigt fattiga inte har något som går i arv, väldigt få gamla gedigna möbler osv eftersom de dels inte har gått att förvara vidare i familjerna och dels så har saker som funnits när släktingarna dött varit i så dåligt skick att man inte vill ärva det utan det duger endast till att värma huset med, så att säga. Och det är ju lite synd för i och med IKEA där hållbarheten på möbler har sjunkit rejält så minskar mängden möbler också att ärva vidare sedan.

Vad skulle mina barn ärva av mig tex? Det äldsta jag har är en kista från 1811, det näst äldsta är en byrå min mamma köpte i Malmö innan jag föddes, alltså för minst 40 år sedan. Vad barnen sedan har att ärva är Billy bokhyllor osv och jag tror att om jag dör som gammal tant så är möblerna lika slitna och håller nog knappt ihop ens.

Jag har inga barn så det blir nog några av mina stackars syskonbarn som får ärva mitt bråte. Jag är tveksam till att de vill ha något. Men om de vill ha något så kan de tex ärva en soffa som jag köpt på loppis och ett dokumentskåp jag fick vid utrensning av ett gammalt arkiv. Allt handlar ju inte om saker från 1800-talet. Det tror jag inte vi har något av (jag är då medelklass).

 

[Mabuse]

För mig har arvegods inget med att de skulle vara värda en massa pengar att göra. Det har snarare allt med att göra med att det ska fungera i ett nytt hem utan att trilla ihop. Om inte vara helt så i alla fall kunna gå att laga.
Att jag inte har någon vidare mängd arvegods beror på att vi i min familj inte kunde ta emot andras möbler, vilket helt klart har med klass att göra, man ska ha råd att kunna förvara oanvända möbler tills de behövs. Det mina barn kan ta med sig när de flyttar är möblerna på sina rum och så har jag en del köksgeråd och porslin jag samlat ihop. I övrigt- näe, rör inte min TVbänk, Billy bokhyllor elelr skrivbord för vad ska jag då ha? Vänta tills jag är död. Och om de då bor litet och trångt som vi tidigare har gjort så lär mina hela möbler hamna på någon loppis, auktion eller något.

Precis. Jag kan ju liksom inte börja plocka åt mig möbler från mina föräldrar, för då har de ju inga. De har de möbler de själva använder, inget mer.

 

[monster1]

Precis. Jag kan ju liksom inte börja plocka åt mig möbler från mina föräldrar, för då har de ju inga. De har de möbler de själva använder, inget mer.

Ni kanske är en familj som är duktiga på att rensa ut och göra er av med saker ni inte använder?

 

[escodobe]

En massa är ju att ta i, men ofta finns det ju kanske lite fler än vad man behöver. Samma med glas och annan porslin, bestick osv. Jag fick en hel del sånt av mamma när jag flyttade till mitt första boende. Det är också detta jag kan ge vidare till mina barn när de flyttar.

Möbler däremot, var det värre med, en del kunde jag få men inte mycket eftersom det inte fanns något ärvt att tala om. När de äldre släktingarna dog fanns ingen plats att förvara överblivna möbler fram tills vi skulle flytta. Mitt hem består av en salig blandning loppisprylar och billigt nytt, med väldigt få nya möbler. Det mesta är väl IKEA- även det som är köpt på loppis alltså och det som jag fått av någon annan.
Mitt skrivbord gillar jag starkt, köpt av någon för en hundring, och när jag och min bror hämtade sa han högt "det skulle behöva lite färg". Jag hyschade honom med ett fniss för i annonsen stod det att det var nymålat. Ja... för att se sådär slitet gammalt vitt ut.... Fult, så numera har jag en vaxduk på

Så klassfrågan ligger väl i att de som är riktigt fattiga inte har något som går i arv, väldigt få gamla gedigna möbler osv eftersom de dels inte har gått att förvara vidare i familjerna och dels så har saker som funnits när släktingarna dött varit i så dåligt skick att man inte vill ärva det utan det duger endast till att värma huset med, så att säga. Och det är ju lite synd för i och med IKEA där hållbarheten på möbler har sjunkit rejält så minskar mängden möbler också att ärva vidare sedan.

Vad skulle mina barn ärva av mig tex? Det äldsta jag har är en kista från 1811, det näst äldsta är en byrå min mamma köpte i Malmö innan jag föddes, alltså för minst 40 år sedan. Vad barnen sedan har att ärva är Billy bokhyllor osv och jag tror att om jag dör som gammal tant så är möblerna lika slitna och håller nog knappt ihop ens.

Det behöver inte vara något speciellt för att det ska vara viktigt för dina barn eller barnbarn, det enda min syster ville ha efter farmor och farfar (hon tillhör vitt,ljust och fräscht gruppen) var dom dricksglas vi alltid fick dricka ur. Helt vanliga glas från 70-taler men varje gång de tas fram, nu till hennes barn, påminns vi om farmor och farfar...

 

[Enya]

Ok, om man behåller trasiga saker som knappt fungerar, då kommer vi till nästa problem: köket är såpass litet att man inte har plats både för en trasig och en ny kastrull. Antingen köper man ingen ny, men då kan man inte ge bort den trasiga, för då har man inget att laga mat med. Eller så köper man en ny, men då måste den trasiga obönhörligen kastas, för det finns ingen plats i skåpet för båda. Är det i det skedet man prackar på släktingar den trasiga kastrullen?

Och varför köpa ny om den trasiga trots allt fungerar?
Jag har någon stekpanna som är bulig och snurrar på plattan, den duger fint till att steka svamp- den bor hos mig och jag ser inte behovet av en ny, för mig är det att slösa pengar jag behöver till annat. Pengar jag inte riktigt har. Jag har en gryta som det är ett pyttehål i, ser ut som om någon stuckit en nål genom grytan...- men den fungerar, alltså bor den kvar och jag ser inget behov av ny.

Vad jag däremot har samlat på mig är lite porslin och annat smått som bestick och äggkoppar osv som jag fått av tex en kompis när hon flyttade ihop och sedan en gång till när de skulle byta ut det de hade.... Jag tänkte på barnen. I övrigt har jag inte saker i överflöd.