Sv: Artikel...men...var ær konsten?
Jag tycker att den omdoskuterade personen är otroligt duktig på mycket och framför allt att beskriva saker och tankar om ridning o hästar.
Fast jag väljer faktiskt att rida för någon som tar längre tid på sig i utbildningen av elever och hästar, för att undvika att hamna i fällan som ni sett på bilderna.
En som verkar kunna plocka fram en riktigt hållbar metod för varje häst och sällan eller aldrig går över gränsen så hästen blir överbelastad och hittar på genvägar.
Kommenterade tyst för en elev till EJ att jag tyckte att alla de hästar som ridits länge hade sänkta ryggar och att halsarna såg underligt musklade ut. Likssom inte lösgjorda genom hela kroppen ut i sista rörelsen, något såg avhugget och hämmat ut. Infogat i en form och inte utsläppt igen.. Mjuka och fina inom den ram de klarade men de höll igen på något vis..
Hon blev skitarg och kränkt över kritiken mot mästaren och sina egna övertygelser. ..o jag kände mig dum..
En häst som rids i skolgalopper och piaffer dagligen borde kunna skritta ut och röra hela kroppen i fullhet då den går i hagen. Finns det hinder och spänningar, tex kort steg och underlig hållning i frihet tror jag aldrig att ridningen ligger på en lämplig nivå.
Jag menar då man kommit en bra bit på väg och jobbar på med så svåra övningar och är nöjd. Är man det borde hästen vara stark och frisk och även kunna röra sin kropp som en häst utan sadel o bett...
Funderar mycket men är trots tankarna helt fast vid att den akademiska ridningen är det jag vill hålla på med med mina hästar. Men jag är livrädd att gå över gränsen och få ett sådant bakslag som att min häst plötsligt inte kommer igenom hela kroppen.
