Arga hästen!?

[Mannie]

Var osäker på vilket forum denna tråd passade bäst men förhoppningsvis blir detta bra.. Bara ni orkar läsa!?...

Jag har ett problem med min häst som jag nu måste medge inte blir bättre. Jag har haft denna 7-åriga valack sedan slutet av april i år. Redan då var han lite otrevlig i boxen. Jag märkte då att det mest handlar om de gånger han känner sig pressad eller med risk för att bli tillrättavisad som han reagerar med att lägga öronen bakåt o vända rumpan emot...
Även på gången när han står uppbunden verkar han irriterad, framför allt de gr som jag eller ngn annan ber honom ta ett steg åt sidan eller backa. När man inte är i närheten av honom har han alltid öronen framåt o ber om uppmärksamhet men så fort man kommer fram till honom är det samma sura min...

I dagarna har det dock blivit värre.. Han är konstant sur om man närmar sig honom i boxen. Igår fick jag muta honom med godis för att han över huvudtaget skulle vara övertalningsbar att gå ut på stallgången.
Det går bra så länge jag är lugn o inte begär ngt av honom men direkt han inte vill vara med eller blir osäker åker öronen bak o han går helst ngn annan stans.

Någon därute som har eller har haft liknande problem? Vilka övningar eller vilket beteénde hos mig ska jag använda mig av för att vända på detta?

 

[Mannie]

Sv: Arga hästen!?

Är det inga av er som åtminstonde kan dela med sig era erfarenheter av arga hästar? Min häst kan väl inte vara den enda!?

 

[Saint]

Sv: Arga hästen!?

Är det inga av er som åtminstonde kan dela med sig era erfarenheter av arga hästar? Min häst kan väl inte vara den enda!?

När jag jobbade i ett tävlingsstall så hade jag hand om en häst som var EXAKT så som du beskriver den du har. Han hade fått mycket stryk den kraken och han hade varit hos alla berömda svenska ryttare du kan komma på, men ingen fick ordning på honom. Min ryttare var den somklarade bäst att rida honom, men han var livsfarlig i stallet. Detta ledde såklart till mer våld från skötarna och tillsist var det ingen som fick in till honom utan kvast eller spö. Jag erkänner villigt att jag var rädd för honom i början och gick aldrig in i boxen för att mocka när han var där. Däremot vågade jag vägra våld och vi blev bästa kompisar efter inte alls lång tid.

Jag hanterade det på följande sätt, men det är inget NH-sätt... bara betingning.

Jag fyllde mina fickor med morotsbitar första dagen på jobbet och varje gång jag passerade hans box gjorde jag ett speciellt ljud, man drar in luft så det låter som ett muspip, och släppte ner en morotsbit i krubban. Det var hans och mitt speciella ljud... Det tog inte en timme förrän han visste att ljudet betydde morot! Istället för en lyft hotande bakhov så fick jag se två pigga ögon när jag gick förbi.

Efter några timmar började jag att öppna en liten glipa i dörren, typ 20 centimeter... och så fick han sin morotsbit och jag passade på att klappa och klia konom en stund utan att han visade någon misstänksamhet eller ilska.

Senare samma dag tog jag ut honom och ryktade honom. Han var snäll och lugn men det gick INTE att flytta honom. Han försökte tränga upp mig i väggen och kicka mig direkt när jag försökte. Jag fick veta att det hängde ett spö på väggen att försvara mig med. Istället gjorde jag mitt ljud och fick en glad häst tillbaka.

Jag tror att problemet bottnade i en ond cirkel. Kanske grundproblemet från början var kittlighet, men det hade eskalerat till rädsla och den triggade en försvarsinstinkt? Vi hittade tillsist en kompromiss hästen och jag. Jag pekade på den kroppsdel han skulle flytta på och så gjorde han det... och alla var glada.

Han testade mig i början genom att göra utfall mot mig, men jag flyttade mig aldrig och jag bestraffade honom aldrig. En gång bet han mig i armen men jag bestraffade honom inte, men det märktes att någon annan hade gjort det för efter att han bitit mig satt han som ett frimärke i väggen och bara väntade... Jag upplevde att det faktum att jag varken reagerade eller bestraffade stärkte banden mellan oss något oerhört... för hanvar en mycket rädd häst under den tuffa ytan.

Slutligen vill jag tillägg att jag lade oerhört många timmar på denna häst men det var det värt, för efter min hantering av honom blev han lättare att hantera... det märkte både ryttaren och hästägaren... (och eftersom ägaren ägde en av Skånes största hästsportaffärer har jag ett flertal fina Pikeurbyxor som tack... hi hi)

Det blev ett långt svar, hoppas att det var till någon hjälp.

 

[Mannie]

Sv: Arga hästen!?

Vilken fantasisk liten berättelse! Det är väl dom där stunderna då man får ett riktigt gensvar o kontakt med hästarna som man står ut o fortsätter kämpa o jobba med dem varje dag.

Bra idé det där med ngn form av betingning. Min häst är visserligen inte riktigt så där ilsk men han kanske blir om jag inte kan åstadkomma ngn bättring.

Jag har alltid varit väldgt dålig med att fjäska genom godiset. De två senaste dagarna har jag gått omkring med lite havre i fickan o bjudit honom på så fort han varit duktig. Han är himla trevlig mot mig dessa stunder vill jag lova....! Bara han inte ser detta som en utstuderad teknik för att få honom att göra de saker som jag vill?! Först trodde jag att hästens arga beteende berodde på mig så jag har låtit min sambo göra det mesta med honom för att se om det blir bättre. Han har åtminstonde lite bättre tålamod med den barnsliga sjuåringen...
Jag försöker alltid vara konsekvent med djuren men i detta fallet känns det knappt som om det fungerar heller. Önskar att någon kunde vara med och tala om när man själv gör rätt eller fel också!?

Jag skulle dock behöva fler ideér på hur vi skall ta oss ur det här. Är tacksam för alla tips o erfarenheter.

 

[pellen]

Sv: Arga hästen!?

Kan bara dela med mig av mina erfarenheter:
Köpte i våras ett kallblodssto som kunde vara riktigt grinig i boxen: kom alltid fram med öronen bakåstrukna, måttade med bakbenen när jag pysslade med henne i boxen osv. Hon var ö.h.t stressad så detta var bara en del av alla symptom. Det som hjälpte med henne var att vi redde ut dominansförhållandet i picaderon. Ingen join-up eller liknande stök utan lugna ledövningar. Inga större krav förutom att hon skulle vara lugn och följa mig runt ett par varv och sen stå stilla när jag klappade henne. Och så en massa godis och beröm när hon gjorde minsta antydan till att följa mig.
Hon blev direkt mindre arg och kitslig i boxen när hon kunde se mig som en trygg människa.
Min bror har ett russ-sto som känner sig otroligt pressad av att stå på gången. Vi har eget stall så det är inte en massa människor som springer fram och tillbaka på gången men det räcker att det är en människa i stallet förutom den som ska rida henne så tycker hon att det är obehagligt. Vet inte vad som kan ha hänt henne för att hon ska ha blivit sån.
Men hur som helst. Med henne har TTouch och vanlig massage bidragit väldigt mycket till att hon ska slappna av i hanterandet. Att man får ta henne över hela kroppen och greja med svansen och munnen och hela huvudet. Och så en massa godis som belöning om hon ser glad och intresserad ut och inte står och spänner sig.

Mina två cent till dig är - ta hand om din häst själv för det är bara då den kommer att börja lita på dig och ni kan bygga upp en relation där den vill vara med dig. Och ge godis!

 

[mackan]

Sv: Arga hästen!?

Jag har en ganska ranghög häst som är väldigt sur i boxen när det gäller hantering. att bara vara i boxen hos honom är inga problem, men han gillar ej borstning och sadling därinne, det är hans domän.

det jag kan säga är: var försiktig med godis. det har INGET att göra med förtroende om han är sur i boxen men ok att hantera annars. godis kommer INTE öka hans förtroende för dig, det har inget att göra med det, snarare kommer det att göra honom ännu surare (när inget godis ges eller finns!)

det finns någon sorts balans tycker jag just gällande boxen när hästar är sura där, hur mycket man ska "insistera" och hur mycket man ska acceptera.
jag tycker själv såhär:
hästen ska givetvis tolerera att uppföra sig och bli hanterad i boxen. Men du kan inte kräva eller aspirera med en sån häst, att den ska bli positiv och glad som en lärka bara sådär.

vissa individer ÄR helt enkelt såna inne i just boxen. det är deras hem, deras zon - och nånstans kanske de vill och bör få vara, relativt ifred. Ibland måste man som människa acceptera sånt.

så länge den uppför sig - alltså inget huggande, bitande vända rumpan till osv, om du bara ÄR i boxen, så skulle jag acceptera det. då skulle jag välja att inte hålla på och dutta och borsta och hålla på med hästen just i boxen.
vad händer om du binder upp hästen i boxen? vad gör den då?
Min häst är sån, att är han lös i boxen så blir han sur om man borstar för mycket eller sadlar osv. lägger man däremot grimma på honom (behöver inte ens binda upp!) så förändras hans uppfattning av domän. dvs då vet han att det är ett annat läge - han är inte ledig eller på egen hand i boxen... öronen åker fram och han är helt lugn och inget surande.

eftersom detta fungerar så jag vi helt enkelt kommit till en kompromiss och en acceptans jag och min häst. När han äter eller är lös i boxen, så låter jag bli att fibbla. att gå in och gosa eller klappa är helt ok, har aldrig varit ngt problem. men borsta, sadla osv - nej då blir han grinig.
Grimma på (behövs som sagt inte bindas upp), så är han ok - då accepterar han att man håller på. så jag accepterar i min tur att det är så läget är. Jag håller inte på och styr och insisterar på andra premisser. endera grimman på eller tar ut honom i gången när jag håller på. fungerar toppen för oss bägge.

 

[Fnytt]

Sv: Arga hästen!?

jag tycker du ska läsa dansa med hästar av hemphling (eller hur det stavas). alltså, detta kan ju låta lite grymt, men man kan tydligt se att din häst inte ser dig som sin vän och ledare eftersom den inte har förtroende för dig (den vet inte om du tänker tex slå den eller inte ju) och väljer att inte ty dig till dig för skydd osv. jag tycker du ska umgås mkt med din häst. gå ut och gå, löslongera, sök kontakt i hagen. alltså läs boken , han förklarar det så mkt bättre!

något som förändrade min syn på typ allt, hur man leder, hur man sätter på en grimmor, hur man slipper att dra i grimskaftet när man ska stanna hästen, var att gå en NH-kurs! jag kan nog ärligt talat säga att min häst ser mig som sin ledare och vän...han går alltid bakom mig när jag leder (ledarstot går alltid först, hingsten efter), han försöker aldrig springa förbi mig eller springa på mig, han stannar när jag stannar, han går när jag går. säger jag att han ska stanna där medans jag går en bit bort gör han det och kommer när jag sänker mig och visar att nu får du komma fram. han backar när jag bakcar, ah ni förstår opängen. men han försöker att överta ledarrollen så fort man släpper lite på kontrollen. han vill alltid vara kung!

 

[Nekifynn]

Sv: Arga hästen!?

Min erfarenhet av aggressiva hästar är ytterst begränsad, men jag hoppas att mina tankar kan vara till nytta i alla fall.

Jag tror att det handlar om att han inte kan gå iväg från dig när han känner sig pressad. En nervös eller rastlös häst hetsar lätt upp sig om den står uppbunden. En sådan häst blir nog lugnare om den har möjlighet att springa iväg ifall pressen blir för stor.

Har du provat att hantera honom lös i paddock eller ridhus?

Ofta kan man ge hästen en viss möjlighet att dra sig undan trots att den står i en box eller är uppbunden. En häst som känner sig otrygg behöver kunna gå iväg från ens personliga område. Tänk på att inte gå mot hästen när utrymmet på andra sidan är för litet. Om det uppstår ett spänt läge, så behöver hästen kunna lita på att den kan dra sig undan och bli lämnad i fred tills situationen lugnar ned sig.

Här är ett ganska talande exempel på korkat beteende:
Jag såg på när en man straffbackade en häst (från marken) genom att daska en tidning mot hästens bringa medan han höll i tyglarna med den andra handen. Hästen tvingades backa flera meter utan minsta antydan till eftergift och den närmade sig en vägg. När det var ett fåtal meter kvar till väggen, så stegrade hästen sig mot mannen som inte kunde göra något annat än att gå undan och sluta med daskandet. Hästens tolkning av händelsen var nog att människor är galna och att det lönar sig att stegra sig.

 

[Mannie]

Sv: Arga hästen!?

Hej igen, har inte haft möjlighet att delta i tråden på ett par dagar. Jag visste väl att det fanns fler hästar med negativa beteendestörningar därute. Beroende av en eller annan anledning naturligtvis.. Tror inte att det finns en enda människa eller häst som av naturen är arga, utan att det beror på yttre påverkningar.

pellen

Mina två cent till dig är - ta hand om din häst själv för det är bara då den kommer att börja lita på dig och ni kan bygga upp en relation där den vill vara med dig. Och ge godis!

Jag har turen att ha en pojkvänn som både rider o (ibland) kommer bättre överens med hästana än jag. Eftersom hästen hade blivit betydligt argare på senaste tiden och jag är den som hanterar hästarna mest, kände jag att jag själv behövde lite andrum att reflektera över detta. Det var naturligtvis intressant också att se om han skulle få samma feedback av hästen som jag.
Jag kan så här i efterhand meddela att pojkvännen fick se samma beteelsemönster som jag och vi hjälps istället åt mera.
Vad det gäller godis så måste jag säga att jag fortfarande är tudelad om det skall vara bra eller inte. Hur som helst är han iaf väldigt glad o söt när han får lite.

Vad är TTouch?

 

[Mannie]

Sv: Arga hästen!?

makan

det jag kan säga är: var försiktig med godis. det har INGET att göra med förtroende om han är sur i boxen men ok att hantera annars. godis kommer INTE öka hans förtroende för dig, det har inget att göra med det, snarare kommer det att göra honom ännu surare (när inget godis ges eller finns!)

Jag håller på sätt o vis med men det är väl också här jag behöver lite hjälp... Hur skall jag få honom att förstå att det han gör är bra och att han skall koncentrera sig på det vi gör o inte allting annat??

det finns någon sorts balans tycker jag just gällande boxen när hästar är sura där, hur mycket man ska "insistera" och hur mycket man ska acceptera.
jag tycker själv såhär:
hästen ska givetvis tolerera att uppföra sig och bli hanterad i boxen. Men du kan inte kräva eller aspirera med en sån häst, att den ska bli positiv och glad som en lärka bara sådär.

vissa individer ÄR helt enkelt såna inne i just boxen. det är deras hem, deras zon - och nånstans kanske de vill och bör få vara, relativt ifred. Ibland måste man som människa acceptera sånt.

så länge den uppför sig - alltså inget huggande, bitande vända rumpan till osv, om du bara ÄR i boxen, så skulle jag acceptera det. då skulle jag välja att inte hålla på och dutta och borsta och hålla på med hästen just i boxen.
vad händer om du binder upp hästen i boxen? vad gör den då?
Min häst är sån, att är han lös i boxen så blir han sur om man borstar för mycket eller sadlar osv. lägger man däremot grimma på honom (behöver inte ens binda upp!) så förändras hans uppfattning av domän. dvs då vet han att det är ett annat läge - han är inte ledig eller på egen hand i boxen... öronen åker fram och han är helt lugn och inget surande.

Jag har förstått att han inte direkt uppskattar en "boxkamrat" och jag grejar inte med honom i onödan där. Han är inte konstant aggresiv men så fort jag ber honom om ngt tex lyfta en hov eller ta upp huvudet så att jag kan knäppa upp bröstspännena på täcket. Står man utanför är han glad o nyfiken men om man gör antydningar på att öppna dörren o komma in åker öronen bakot.
Jag tar alltid ut honom på gången när täcket skall på. Jag skulle förmodligen kunna binda upp honom i boxen med risk för att han ska ta illa upp har jag undvikit det.

Är din häst alltid mottaglig för att få på sig grimman eller kan han sura inför det också??
Hur är din häst vid fodring?

 

[Mannie]

Sv: Arga hästen!?

fnytt

något som förändrade min syn på typ allt, hur man leder, hur man sätter på en grimmor, hur man slipper att dra i grimskaftet när man ska stanna hästen, var att gå en NH-kurs! jag kan nog ärligt talat säga att min häst ser mig som sin ledare och vän...han går alltid bakom mig när jag leder (ledarstot går alltid först, hingsten efter), han försöker aldrig springa förbi mig eller springa på mig, han stannar när jag stannar, han går när jag går. säger jag att han ska stanna där medans jag går en bit bort gör han det och kommer när jag sänker mig och visar att nu får du komma fram. han backar när jag bakcar, ah ni förstår opängen. men han försöker att överta ledarrollen så fort man släpper lite på kontrollen. han vill alltid vara kung

Jag håller med dig. Det är naturligtvis jobbigt att erkänna sanningen men min häst tyr sig inte alla gånger till mig i förtroende...
Jag har dock läst delar av boken du nämde och jag är även inne på den senaste boken Hempfling har skrivit. Det låter lätt men att få till det i verkligheten är en annan femma.
Själv vet jag liksom inte vart jag skall börja.

Min häst är igentligen väldigt ranglåg bland människor o hästar. han jobbar väldigt bra på lina och även vid löslongering. Då är han alltid uppmärksam o ganska lydig. Dock kan jag inga bra övningar eller vet inte vilka krav jag skall ställa på honom för att komma vidare.

Det låter fantastiskt det där med en NH-kurs! Alla som pratar om det verkar ha funnit sig själva o fått med sig hästarna på köpet
Finns det ngn garanti för ett sådant "halleluja moment" när man går en kurs?

Skulle gärna vilja ha tips på kurser mm i västerås trakten??

 

[mackan]

Sv: Arga hästen!?

mackan

Jag håller på sätt o vis med men det är väl också här jag behöver lite hjälp... Hur skall jag få honom att förstå att det han gör är bra och att han skall koncentrera sig på det vi gör o inte allting annat??

Med beröm och kommunikation som EJ heter godis. Jag LOVAR - godis löser det inte. Visst - öronen åker fram när han får det, men när det är slut blir det värre. hans fokus kommer att ligga på att få godis, inte på att acceptera och lyssna på dig!


Jag har förstått att han inte direkt uppskattar en "boxkamrat" och jag grejar inte med honom i onödan där. Han är inte konstant aggresiv men så fort jag ber honom om ngt tex lyfta en hov eller ta upp huvudet så att jag kan knäppa upp bröstspännena på täcket.

Ja då har han inte riktigt accepterat att bli hanterad som du säger... det ska han kunna, men innan ni har hittat förtroendet så låt bli som du redan gör, att hantera så mycket i boxen...

Står man utanför är han glad o nyfiken men om man gör antydningar på att öppna dörren o komma in åker öronen bakot.
Jag tar alltid ut honom på gången när täcket skall på. Jag skulle förmodligen kunna binda upp honom i boxen med risk för att han ska ta illa upp har jag undvikit det.


Illa upp och illa upp Kanske är du lite för snäll? Kan du hantera situationen så är det bara att pröva tycker jag. som sagt - min häst behöver inte ens bindas upp - det räcker att grimman kommer över huvudet på honom så vet han att nu är det skärpning. står som ett tänt ljus med öronen framåt. Det är lite lustigt det där, för som sagt han kan vara rejält grinig om man försöker hantera runt samma saker fast utan grimman på. Är som att han tycker att då är han typ ledig och det är hans box....

Är din häst alltid mottaglig för att få på sig grimman eller kan han sura inför det också?? Nej, han surar aldrig för det - snarare tvärt om - sticker gärna i huvudet.

Hur är din häst vid fodring?

Kan sura litegrann just när han väntar på att få sin hink och hör att de andra börjar få, - men inget särskilt markant alls. Skulle jag stå och försöka krama och pussa på honom när han äter skulle han dock bli skitsur.