Sv: Årets priser på grovfoder
KLippt lite i det, länk till källa och hela avhandlingen finns längst ner:
Eget försök
Syfte
Syftet med försöket var att få en uppfattning om hästars preferens med avseende på vallfodrets tshalt.
Till detta användes ett hö med 88 % ts och tre ensilage med ts-halterna 35 %, 55 % och 70 %, skördade vid samma tidpunkt och från samma vall.
Hästmaterial
Till utfodringsförsöket användes fyra vuxna hästar (FB, GG, AS och MY) av olika ras (tabell 2).
FB Valack 4 år Svenskt halvblod Utevistelse God aptit
GG Sto 6 år Svenskt halvblod Lätt träning Mycket god aptit
AS Valack 10 år Korsningarab/varmblodUtevistelse Normal aptit
MY Sto 23 år Hannoveranare Utevistelse Mycket god aptit
Försöket lades upp som ett preferenstest enligt en så kallad kafeteria-modell, d.v.s. hästarna erbjöds att fritt välja mellan de fyra olika vallfodren under observation. Varje observationspass pågick i två timmar. En timme före observationstidens början togs hästarna in i stallet och släpptes in i sina respektive boxar.
Ett kg ts av varje fodersort vägdes upp och placerades i fyra likadana vita fyrkantiga plastbaljor, lagom stora för att rymma den aktuella fodermängden (figur 2 a och b).
Dessa placerades sedan i slumpmässig ordning längs en av boxväggarna. För att undvika att hästarna valde att äta från den plats där de var vana att få sitt foder, placerades baljorna längs en vägg där de normalt inte utfodrats. Baljornas ordningsföljd ändrades sedan för varje försöksdag, för att utesluta att hästarna föredrog någon särskild ätplats, eller helt enkelt valde det foder som fanns närmast tillhands.
Försöket genomfördes vid samma tidpunkt (kl. 9.00-11.00 respektive kl. 15.00-17.00), sex dagar i följd per vecka, under fyra veckor. Under perioden vistades hästarna i sin ordinarie rast- och beteshage i anslutning till stallet. I denna fanns relativt mycket, men förvuxet, betesgräs. Vallfodermedlen i försöket gavs som en extra giva utöver hästarnas ordinarie foderstat som
bestod av betesgräs, saltsten och vatten. De dagar som preferenstestet inte genomfördes fick de dessutom en mindre giva hö.
Under de två observationstimmarna noterades vilket foder som hästarna åt av i första respektive andra hand. Det foder som hästarna först åt av under minst fem sammanhängande minuter registrerades som förstahandsval. Andrahandsval benämndes det foder som hästarna åt av nästföljande sammanhängande period på minst fem minuter. Kortare ättid än fem minuter av ett foder togs därmed inte hänsyn till i dessa sammanställningar. Den totala tiden som hästarna åt av respektive vallfoder, samt hur de första 30 minuterna effektiv ättid var fördelade mellan de olika vallfodermedlen registrerades också.
Slutligen noterades de gånger hästarna bara luktade eller smakade på ett foder men valde att gå vidare till ett annat. Efter observationstidens slut vägdes restfodret för att mäta den totala foderåtgången av respektive foder.
Resultat och diskussion
Eftersom hästarna under försöksperioden vistades på bete och därmed hade fri tillgång till foder, var de inte speciellt hungriga när de togs in för observation. Oftast åt de koncentrerat första halvtimmen, för att sedan ställa sig och vila eller endast ta någon tugga då och då. Den relativt
låga ätmotivationen borde bara vara en fördel för resultaten i detta försök, eftersom denna medförde att hästarna blev kräsna i sitt val av foder och endast åt av det foder de uppskattade.
Alla fyra hästarna verkade föredra ensilaget med 35 % ts. Det var detta foder som de oftast åt av först, då foderbaljorna ställdes in i boxarna (figur 3). En av hästarna, GG, valde med undantag för den första försöksdagen, konsekvent detta foder i första hand. Det var stor variation mellan
hästarna och även mellan olika dagar för respektive häst, vad gäller hur länge de stannade kvar och åt av sitt förstahandsval. GG var den som i störst utsträckning stannade kvar vid denna balja tills allt, eller nästan allt fodret i denna var uppätet.
Gemensamt för alla hästarna var att förstahandsvalet tenderade bli mer och mer tydligt ju längre försöket pågick, i likhet med studien
utförd av Archer (1973). När baljorna ställdes in i boxarna gick hästarna antingen direkt fram till det vallfoder de föredrog för dagen eller också tog de någon eller några tuggor från den närmaste baljan, eller endast luktade på fodret i denna, för att sedan gå vidare till det vallfoder de föredrog.
Tre av de fyra hästarna valde ensilaget med 35 % ts i första hand varje dag under de sista 14 försöksdagarna. Den fjärde hästen, MY, fortsatte att variera sig mellan ensilaget med 55 % ts och det med 35 % ts, men valde det senare alltmer konsekvent mot slutet av försöksperioden.
Intressant att notera var att den enda foderbalja som hästarna vid flera tillfällen gick tillbaka till efter att fodret i denna var slut, eller i stort sett slut, var den som innehöll ensilage med 35 % ts. Återigen var det GG som var tydligast i sitt val. GG återvände vid upprepade tillfällen, efter att
fodret var slut, för att slicka rent baljan.
Andrahandsval
Efter att hästarna lämnat baljan med det foder som de åt av i första hand, noterades vilket foder de åt av härnäst, andrahandsvalet. Vid mer än hälften av tillfällena valde de ensilaget med 55 % ts (figur 4) i andra hand. Resultatet var dock inte signifikant. Om inte förstahandsvalet var uppätet innan de gick vidare, återvände de oftast till detta igen.
Foderåtgång
Eftersom försöksfodret gavs som en extra fodergiva utöver den ordinarie foderstaten, var hästarna inte så hungriga att allt försöksfodret konsumerades under de två timmar det var tillgängligt. Oftast åt hästarna upp allt eller nästan allt av favoritfodret, för att sedan bara äta en mindre mängd av de övriga fodermedlen. Ur figur 9 framgår att ensilaget med 35 % ts var det vallfoder som hästarna konsumerade mest av, följt av ensilaget med 55 % ts. Skillnaderna mellan fodren var signifikanta (p<0,001).
I snitt konsumerade varje häst drygt 2 kg ts försöksfoder per dag.
Ensilaget med 35 % ts var det foder där hela ransonen flest gånger hade konsumerats vid observationspassets slut (figur 10). GG åt upp allt av detta foder alla försöksdagarna. Höet konsumerades inte till 100 % vid något tillfälle och det inträffade bara en gång per häst att ensilaget med 70 % ts konsumerades till 100 %. Även detta resultat var signifikant (p<0,01).
Foder som ratas
Hästarna valde ofta att inte äta av ett speciellt foder efter att ha undersökt det, utan de valde istället att gå vidare till ett annat (figur 11). Det enda fodermedel som hästarna aldrig lämnade utan att ha ätit av det var ensilaget med 35 % ts, medan de övriga ratades i allt större utsräckning med stigande ts-halt.
Del av slutsatsen:
För att kunna erbjuda hästen ett för den begärligt vallfoder som samtidigt håller hög hygienisk och näringsmässig kvalitet samt är lätt att hantera ute i stallarna, kan det vara lämpligt att producera ett foder med en ts-halt runt 50 %. Risken för att botulinumtoxin ska tillväxa är då minimal, men det är inte torrare än att en bra hygienisk kvalitet fortfarande kan erhållas utan mögelproblem. Det är också relativt lätt att hantera vid denna lite högre ts-halt, eftersom det inte blir lika tungt att hantera samt att frysrisken minskar
http://www.unisus.se/exjobb_slut.pdf
hö mellan 2,50-3 kr, då inget super hö. Hemma (blekinge) får jag ge 50 öre/kg för hösilage och 2 kr/ kg för hö i småbalar, räknat som 10 kg balar men vissa väger upp till 15 kg, så vi får ganska många kg hö "gratis" 
