Är vikariat ett alternativ?

Enya

Trådstartare
Jag tror jag måste ha hjälp med att tänka här. Jag ska flytta och söker nu jobb inom yrket jag nu läst till. Jag har än så länge riktat in mig på tillsvidareanställningar, men i går slog det mig- kan jag söka vikariat? Jag KAN ju givetvis, men hade ni gjort det? Vågar jag? T.ex. ett 1årsvikariat, är det något jag kanske ska tänka på också?

Anledningen till att jag vill ha tänkhjälp är ju att jag HAR en fast anställning nu, som jag tänker vara tjänstledig ifrån (ett halvår får man ju), jag ska flytta 50 mil bort och vill ju ha jobb. Men om jag får ett vikariat på ett år, vad händer om jag inte kan fortsätta på det jobbet? Hur gör man då med sin inkomst? Är det vettigt att ta ett vikariat för att sedan vara arbetslös (a-kassa har jag inte ens hunnit tänka på ännu )?

Alltså, jag inser ju hur sjukt dumt det här låter i andras öron, men jag vet inte hur jag ska tänka i det här. ÄR ett vikariat ett vettigt jobb att söka när man ska börja i nytt yrke i en stad 50 mil bort? En fast anställning är ju en säkerhet, därför har jag riktat in mig på det och inte tänkt längre än så. Frågan är ju liksom om jag ska vänta på ett jobb med tillsvidareanställning och således stanna här i tryggheten med min nuvarande tillsvidareanställning jag haft i 9 år, eller om jag ska våga söka vikariat också?
Såg i går ett vikariat på 75%, jag vill ju helst jobba 75% och inte heltid ju....

Det känns lite som att hoppa från ett flygplan med en fallskärm som man inte vet om den funkar ens. DET låter ju inte riktigt vettigt. Men... men... men ska man inte satsa för att kunna vinna? Å andra sidan, det är ju inte bara jag jag måste tänka på här.

Jag behöver inte fråga mina närmaste om deras åsikt, jag vet redan svaret: "ÄR DU DUM I HUVUDET???" Å andra sidan var det ungefär just exakt den reaktionen jag fick när jag sa vart jag ska flytta.....

Hur tänker ni? Hur borde jag tänka?
 
Det beror ju helt på vad chanserna för förlängning är :). Jag flyttade från Köpenhamn till mellersta Norge (110 mil) för ett 1 års-vikariat. Men chanserna till förlängning är ungefär 99,99 % också. Annars hade jag nog tvekat :).
 
Plus att det kan vara en bra möjlighet för att få in en fot, det är ju alltid lättare att jobb när du redan har jobb :).
 
Jag tror jag måste ha hjälp med att tänka här. Jag ska flytta och söker nu jobb inom yrket jag nu läst till. Jag har än så länge riktat in mig på tillsvidareanställningar, men i går slog det mig- kan jag söka vikariat? Jag KAN ju givetvis, men hade ni gjort det? Vågar jag? T.ex. ett 1årsvikariat, är det något jag kanske ska tänka på också?

Anledningen till att jag vill ha tänkhjälp är ju att jag HAR en fast anställning nu, som jag tänker vara tjänstledig ifrån (ett halvår får man ju), jag ska flytta 50 mil bort och vill ju ha jobb. Men om jag får ett vikariat på ett år, vad händer om jag inte kan fortsätta på det jobbet? Hur gör man då med sin inkomst? Är det vettigt att ta ett vikariat för att sedan vara arbetslös (a-kassa har jag inte ens hunnit tänka på ännu )?

Alltså, jag inser ju hur sjukt dumt det här låter i andras öron, men jag vet inte hur jag ska tänka i det här. ÄR ett vikariat ett vettigt jobb att söka när man ska börja i nytt yrke i en stad 50 mil bort? En fast anställning är ju en säkerhet, därför har jag riktat in mig på det och inte tänkt längre än så. Frågan är ju liksom om jag ska vänta på ett jobb med tillsvidareanställning och således stanna här i tryggheten med min nuvarande tillsvidareanställning jag haft i 9 år, eller om jag ska våga söka vikariat också?
Såg i går ett vikariat på 75%, jag vill ju helst jobba 75% och inte heltid ju....

Det känns lite som att hoppa från ett flygplan med en fallskärm som man inte vet om den funkar ens. DET låter ju inte riktigt vettigt. Men... men... men ska man inte satsa för att kunna vinna? Å andra sidan, det är ju inte bara jag jag måste tänka på här.

Jag behöver inte fråga mina närmaste om deras åsikt, jag vet redan svaret: "ÄR DU DUM I HUVUDET???" Å andra sidan var det ungefär just exakt den reaktionen jag fick när jag sa vart jag ska flytta.....

Hur tänker ni? Hur borde jag tänka?

Om jag förstår saken rätt så är din tillsvidareanställning inte relaterad till det du är utbildad i? I så fall är svaret enligt mitt tycke självklart: Det är definitivt aktuellt att även söka vikariat även om det innebär flytt. Det är oerhört värdefullt att börja arbeta direkt efter en utbildning med det som man är utbildad till. Du har utbildningen färskt i minnet och du får praktisk erfarenhet av yrket. Det kan senare vara avgörande för en fast anställning.
 
Det har jag ingen som helst aning om och det tror jag inte ens jag säkert kan få svar på ens? Eller brukar chefen veta sådant redan? Om det är för nån som är mammaledig, spelar det nån roll?

Nej jag är inte van vid jobbsökande, jag har liksom först pluggat en del år, sedan varit lite mammaledig några år och sedan pluggat ännu mer och nu haft ett och samma jobb i 9 år...:o

Få in en fot är ju bra, en tänk om det ändå inte blir förlängt?

Kanske handlar det här om att det kan vara svårt och jobbigt att klippa navelsträngen till det trygga jobbet jag har i dag med den trygga inkomsten och tryggheten i att veta att jag har alltså jobb här typ i resten av livet nästan?
 
Om jag förstår saken rätt så är din tillsvidareanställning inte relaterad till det du är utbildad i? I så fall är svaret enligt mitt tycke självklart: Det är definitivt aktuellt att även söka vikariat även om det innebär flytt. Det är oerhört värdefullt att börja arbeta direkt efter en utbildning med det som man är utbildad till. Du har utbildningen färskt i minnet och du får praktisk erfarenhet av yrket. Det kan senare vara avgörande för en fast anställning.
Min tillsvidareanställning är som städerska med kommunen som arbetsgivare. Yrket jag snart får examensbevis för är som medicinsk sekreterare, vilket jag aldrig jobbat som ännu. Flytten ska bli i vilket fall som helst, jag flyttar alltså inte för jobbet eller så utan det är bestämt att jag SKA flytta och jobba i Södermanland.

Hade det varit här i Skåne så hade jag nog inte tvekat lika mycket som nu. Jag vet ju att jag kan ringa min nuvarande chef och be om jobb igen om jag står arbetslös och till en början skulle jag bli vikarie, men att få fast där är inte omöjligt alls. En form av säkerhet. Den säkerheten har jag inte där ju med tanke på att jag inte kan pendla 50 mil varje dag för att erbjuda mig som arbetskraft till min nuvarande chef.

Men vad gör jag om jag står utan jobb om ett år liksom? Oroar jag mig redan nu för ett problem som man tänker "det löser sig alltid" eller är detta något jag faktiskt borde tänka på som vuxen ensamstående trebarnsmor? Typ försöka planera och förutse?
 
Jag håller helt med.
Sök även vikariat, helst på ett år. Gå med i A-kassan. Sök jobb parallellt med att du jobbar.
 
Parallellt när jag jobbar på vikariat sen menar du? För jag söker ju redan jobb nu när jag jobbar och kommer alltså jobba typ till dan innan jag flyttar ;)

Ibland tänker jag att det vore tryggare att söka jobb som städerska i Nyköping, jag vet inte, men jag har en känsla att mina 9 års erfarenhet inom städ med mycket goda referenser faktiskt väger lite tyngre än nyutbildad. Och jag KAN ju städa, när jag sover t.o.m. OCH har yrkesbevis på det också. Men när jag tänker så förtjänar jag ju nästan stryk för att jag fegar ur sådär ;)
 
Min tillsvidareanställning är som städerska med kommunen som arbetsgivare. Yrket jag snart får examensbevis för är som medicinsk sekreterare, vilket jag aldrig jobbat som ännu. Flytten ska bli i vilket fall som helst, jag flyttar alltså inte för jobbet eller så utan det är bestämt att jag SKA flytta och jobba i Södermanland.

Hade det varit här i Skåne så hade jag nog inte tvekat lika mycket som nu. Jag vet ju att jag kan ringa min nuvarande chef och be om jobb igen om jag står arbetslös och till en början skulle jag bli vikarie, men att få fast där är inte omöjligt alls. En form av säkerhet. Den säkerheten har jag inte där ju med tanke på att jag inte kan pendla 50 mil varje dag för att erbjuda mig som arbetskraft till min nuvarande chef.

Men vad gör jag om jag står utan jobb om ett år liksom? Oroar jag mig redan nu för ett problem som man tänker "det löser sig alltid" eller är detta något jag faktiskt borde tänka på som vuxen ensamstående trebarnsmor? Typ försöka planera och förutse?

Jag vet att du längtar efter att flytta - men kan du inte börja med att söka vikariat i Skåne för att meritera dig och fortsätta söka tillsvidare på orten dit du vill flytta?
 
Jag vet att du längtar efter att flytta - men kan du inte börja med att söka vikariat i Skåne för att meritera dig och fortsätta söka tillsvidare på orten dit du vill flytta?
Min första reaktion på ditt inlägg var "ALDRIG i livet!!!!" :eek::eek:Men det är ju lite oförskämt att svara så ;) så jag svarar i stället med att nej, jag söker hellre städjobb i Nyköping i så fall än stannar här. :) Jag har väntat såååå länge och skulle inte fixa att vänta mer än nödvändigt. :)

Du HAR ju en poäng, men ...det förstör ju allt så att säga, för jag står lååååågt fram i lägenhetskön och gissar att det numera är en fråga om vilken av lägenheterna jag söker som får istället för "när får jag lägenhet?" och tänk om jag får en lägenhet om en månad, då kan jag ju inte jobba här? Hyresvärden ska ta över huset och behöver att jag flyttar så jag har liksom snart ingen bostad i skåne heller ju :(
 
Jösses vilket lyxproblem! :)

Alltså - lite enkel samhällskunskap.
vikariat är jobb.
Det är få nyutannonserade jobb som är tills vidare idag. Man kan söka nya jobb medan man har ett. Det är lättast då. Om du får ett vik på 6 månader så har du 6 månader på dig att söka annat jobb tills det är slut.
 
@Enya Om du ändå ska flytta så tycker jag absolut att du ska söka jobbet! Om det nu inte blir förlängt så kan du alltid söka dig till vården om det krisar, finns alltid behov av timvikarier inom äldre - och handikapps omsorgen, tills du hittar ett annat jobb :)
 
Jag vet inte hur arbetsmarknaden är inom din bransch, men om den inte är så att arbetsgivarna skriker efter folk med din kompetens skulle jag definitivt söka vikariat.

Själv är jag just nu tjänstledig från mitt vanliga jobb (där jag har fast anställning) för att vikariera på en myndighet året ut. Jag kände att det var dags att gå vidare i karriären och den typ av jobb jag har nu får man ytterst sällan som fast anställning direkt. Så jag är jätteglad för det här viket.

Men som sagt, alla branscher är olika.
 
De jobb jag sökt tidigare har varit fasta och utöver alla semestervikariejobben så är just fast jobb ganska vanligt. Det är också just det väldigt många i min klass också fått så därför har jag inte tänkt på att ett vikariat är säkert att ha. Alltså säkert som i tryggt så jag slipper att ha ont i magen och ha ångest över att kanske inte ha jobb om ett år. Det är så jag menar. :)

Jag vet ju att det är ett jobb även om det är ett vikariat, givetvis. Något lyxproblem ser jag dock inte det som. Det jag gjort och så som jag levt under de senaste två åren kan man ju inte kalla lyx.

Så vida man inte anser det vara lyxigt att ha förmånen att kunna plugga i Sverige. Eller jobba. Eller söka jobb när man har jobb. Eller kunna bo i annat än en pappkartong.
 
@Enya Om du ändå ska flytta så tycker jag absolut att du ska söka jobbet! Om det nu inte blir förlängt så kan du alltid söka dig till vården om det krisar, finns alltid behov av timvikarier inom äldre - och handikapps omsorgen, tills du hittar ett annat jobb :)
Ja jag ska ändå flytta, men om jag säker vikariat så har jag ju FLER möjligheter till ett jobb, tänkte jag, vilket gör att en flytt kanske sker snabbare än om jag bara söker fasta tjänster. Men så blev jag osäker på om det är något an borde göra som ensamstående mamma så att säga.

Men jag kanske tänker tokigt, det är nog därför det verkar så självklart för en del att jag ska söka vikariatet :)

Tyvärr hoppas jag att jag aldrig blir så desperat efter jobb att jag måste jobba inom äldrevården eller barnomsorgen. Jag tycker inte om andras barn och tycker det är sorgligt med äldre sjuka människor, typ dementa och så. Så då blir städ i så fall ett bättre alternativ :)
 
Men vad gör jag om jag står utan jobb om ett år liksom? Oroar jag mig redan nu för ett problem som man tänker "det löser sig alltid" eller är detta något jag faktiskt borde tänka på som vuxen ensamstående trebarnsmor? Typ försöka planera och förutse?

Men vad gör du om ett år om du fortfarande står utan erfarenhet av ett yrke som du faktiskt har utbildat dig till? :) Jag tänker mig att du faktiskt har valt att utbilda dig till medicinsk sekreterare för att du vill arbeta med det och då är det rimligaste skaffa sig all tänkbar yrkeserfarenhet så fort som möjligt efter utbildningen.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
Svar
8
· Visningar
849
Senast: Stekspaden
·
Skola & Jobb Svårt få till en vettig rubrik. Men hur fungerar det egentligen i följande scenario: Fast heltidsjobb. Sjukskriven 50% sen flera år...
2
Svar
20
· Visningar
1 687
Skola & Jobb Jag behöver få input över hut jag ska göra, så skapar en tråd. För ett år sedan fick jag ett jobb inom kommunen med hjälp av lönebidrag...
2
Svar
35
· Visningar
2 700
Senast: Enya
·
Skola & Jobb För tillfället jobbar jag 25% och tycker jobbet är skittråkigt. Jag sitter och tittar på klockan medan jag jobbar och räknar ner tiden...
15 16 17
Svar
333
· Visningar
25 612
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp