Är *tölten* facit?!

[ang]

Ja, vad anser ni egentligen? Har läst lite trådar om form, tygelkontakt vs stöd vs slit, bakdelsaktivitet osv och det är ju faktiskt så: våra kära töltare - eller för all del grisepassare - visar ju kanske på ett ganska enkelt sätt hur hästen där och då använder kroppen...

Kan ni ha tölten som "analysinstrument" för hur ni jobbar, eller hur tänker ni? Och för all del, de andra gångarterna, och alla varianter däremellan?

 

[**BORTTAGEN**]

Jag har tölten som facit mer eller mindre, när jag får i hop alla bitar i tölten brukar det släppa i övriga gångarter, eller rättare sagt när hästen är genomriden, går att ställa och går att samla med välvd rygg och lättar frampartiet så det kan man väl säga är svårast att uppnå för min egen del i tölten. Beror ioförsig för vilken typ av häst man sitter på. Vissa hästar mår bäst av att värmas upp och lostna i trav och skritt och galopp och sedan kommer tölten eller så är det tvärt om... Min ena häst funkar bäst att travas och länga överlinjen sedan korta och länga skritten med bärkraft och lossna i munnen och korta steget och samlingen steg för steg och övergångar till tölt med bärkraft bakifrån och lite stöd i munnen, sedan börjar jag jobba med tempon och galopp och trav, men när han lostnar i tölten är han nästan alltid mjuk och fin i de andra gångarterna om jag har fått igenom ställning och böjning och rakriktning i tölten...

 

[josse]

intressant men svår fråga....
För det första så innebär ju inte alltid en ren takt att hästen går i rätt form i tölt.
Men om hästen har dålig takt och man börjar rida den rätt så brukar ju takten förbättras...men den kan ju också under en period tex bli passaktig pga felaktiga spänningar när man börjar samla hästen (innan den förstått att samla sig på rätt sätt=positiv passtakt).
Sammanfattningsvis (min amatör-teori) kan man väl kanske säga att en oren tölttakt är ett bevis på att allt inte är helt korrekt. En ren takt är däremot inte ett bevis på att allt är korrekt heller. Man måste alltså kolla på helheten!
En häst som klarar tempoväxlingar med bibehållen takt, som kan töltas både i fri form och i samling, där har vi väl ett bra bevis på en välriden häst....som dessutom har rätta grundförutsättningar för klara detta

sen finns det säkert välridna pållar som inte har samma grundförutsättnngar och därför aldrig kan få samma bärighet och hållning och tempoväxlingar som ovantstående exempel hur skicklig ryttaren än är...

Själv tycker jag att skritten är ett annat bra motto, en rentaktig bärig skritt i rätt form, brukar väl vara ett första steg på att hästen rids på rätt sätt, men även där har ju hästen olika grundförutsäätningar....

En häst som kan trava lösgjord på tygeln säger väl också en hel del om hur långt man har kommit (men så klart detta är ju också beroende på hur lätt hästen har för traven).

Sen skiljer sej ju probelematiken åt mellan fem och fyrgångare.....

Min Pålla tex som är femgångare är en liten lurig Pålla
har fina grundgångarter, men vid spänning kan allt hända. Passskritt, passtölt, korsgalopp, passaktig tölt, grisepass.Visst beror detta på ryttaren i många fall, men jag har ju ridit hästar där det är betydligt lättare att hålla rätt takt och gångart...men när det funkar med min Pålla, då går det å andra sidan finfint
Sambons Pålla brukar kunna hålla takten i alla lägen, och är inte lika påverkad av avd ryyatren gör/inte gör.

Jaha, detta var mina spekulationer, ocjh inte vet jag om ngn blev klokare

 

[lilla_mamma]

Mycket intressant fråga, som jag har funderat mycket på. Det finns ju vissa hästar som kan tölta i vilken form som helst, medan andra MÅSTE ridas i korrekt form för att överhuvud taget kunna tölta.

Jag har alltid trott att en felaktig takt under alla omständigheter är ett tecken på en felaktig form, men ibland undrar jag. Med min häst är det så att jag ibland hittar något nytt (tex med hjälp av instruktör), och så tycker jag att jag kommer åt formen på ett bättre sätt och takten blir bättre. Men efter några veckor är vi tillbaks i samma vaggande igen. Jag blir inte klok på vad det är som händer, har han hittat på ett nytt sätt att slinka ur formen, eller har han hittat en ny form att grisepassa i?

Kanske finns det hästar som kan grisepassa i samlad, korrekt form? Vad tror ni?

 

[Boj]

Kanske finns det hästar som kan grisepassa i samlad, korrekt form? Vad tror ni?

Nej det tror jag inte, snarare skulle jag säga att jag vet att det inte går.

En passtaktig häst är hårt på framdelen, för att häva detta krävs en förutom lösgörande övningar en massa bakbensaktivitet. Enda chansen för hästen att få igång sina bakben, är när den sträcker ut och länger överlinjen. Först då kan ryggen komma upp, bäckenet vinklar sig och korset sänks.

Om detta skulle ske med spänning, kan takten i sämsta fall bli bunden men grundtakten skulle fortfarande vara ok. Utan spänningar, blir takten oavkortad ok från början. Har sett detta med egna ögon vid flera tillfällen, det har handlat om hästar som helt enkel fuskat.

 

[josse]

Däremot finns det hästar som kan grisepassa på böjda spår och med falsk hållning och spänning. Det har jag gjort med min Pålla under en period, då jag felaktigt trodde att böjda spår skulle bryta grisepass (vilket det iofs säkert kan göra i bland).

Rent teoretisk kanske det går att få fram en långsam pass när hästen går samlad, och på bakdelen, men det är kanske ingen som har försökt :smirk:

Sedan är det ju viktigt att definera vad som menas med samling, för mej är en samlad häst verkligen på bakdelen, med en resning av hela framdelen. Att hästen går i rätt form, och jobbar med en lång överlinje är ju första steget att kunna komma till samling så småningom.

Upplever själv att Pållan som lätt får passaktig tölt, får klockren fyrtakt, när hon är lösgjord och själv söker sej framåt nedåt med lätt stöd på bettet. Den klockrena takten kan också komma om jag rider på helt långa tyglar och hon har lagom med energi, men samtidigt är lyhörd för små halvhalter. Så lösgjordhet-eller icke spänning är melodin mot grisepass, skule jag tro.
Sedan har jag upplevt jättefina töltsträckor, då Pållan har sett tex en älg , och då är hon knappast avspänd, men förmodligen på bakdelen (beredd att ta till flykt)för hela framdelen höjs liksom upp .

 

[ang]

Intressanta inlägg!

Vet inte själv om jag anser tölten vara "facit" till allt, och har (som kanske bekant) fått jobba en hel del med min häst och än är vi inte där. Precis som Josse skrev så upplever även jag att lösgjord häst utan spänningar är det avgörande för både takt och aktion som faktiskt för oss ofta kommer tillsammans. (Nu gäller det väl bara att göra det till en vana ... för det är mest mattes problem...)

Men det är intressant, för jag tror att just tölten i allfall talar om att lösgjordhet, form, bärighet osv INTE finns, när tölten inte finns. Så bakvägen kanske det fungerar som ett litet rättesnöre?!

 

[iller]

Jag håller mede dig om att lösgjordhet är en förutsättning för ren takt och aktion, men det är tydligen inte självklart. Såg du tråden om barockryttaren som rider islandshäst? DÄr framkom det nämligen att många barockryttare anser att tölten är per definition en spänd gångart...

 

[Boj]

barockryttare anser att tölten är per definition en spänd gångart...

Men vissa spänningar behöver inte vara negativa, i det kan man ju gå tillbaka till sig själv. Själva kan vi genomföra vissa saker men en positiv spänning i kroppen, och det blir knall bra.

Jag tänker också på jossans beskrivning om mötet med älg, som gav en mycket trevlig tölt. Detta medförde förmodligen positiv spänning, Erik A som jag har stort förtroende för anser att den flotta hästen besitter positiv spänning.

Men för att nå dit, krävs att hästen vet vad lösgjordhet vill säga samt att den kan länga sin överlinje med en bra eftergift.

 

[josse]

Jo, om hästen har tränat upp sin överlinje kanske den kan ridas på rätt sätt med positiv spänning, eftersom den orkar att bära upp sej själv, med hållning (ok på bakldelen). Om hästen inte tränat upp sin överlinje leder bara spänningen till grisepass (om den tendensen finns förstås). Den negativa spänningen kommer ju fram när hästen blir spänd tex på grund av ryttarens felaktiga hjälper (jo, jo den har vi också upplevt ). Sen kan ju hästen lulla på i grisepass utan spänning också (har vi också gjort)men knappast lösgjord eller i rätt form.
Gu va jag är klok nu :smirk:

 

[josse]

och Erik A, som menar att en viss positiv spänning måste finnas med i tölt...det låter ju rimligt. Jag menar hästen borde ju rimligtvis ha en spänning i musklerna när den utför ett hårt muskelarbete, hästen samlar ihop sina muskler. En levad tex kräver nog både spänning och spänst...vad barrockryttarna menar är nog kanske negativ spänning,men då finns den nog inte bara i islandshästranas tölt i så fall. Kanske ngn som vill ställa frågan på barrocksidan?