E
Extasia_ox
Våran gamla briardtik är 11år nu, världens vackraste tjej! 
Men nu så börjar åldern komma ikapp henne.. Hon löper igen, och nu är det mycket som kommer ut därbak. Det liksom nästan rinner hela tiden. Ligger hon på ett ställe länge så när hon går där ifrån så
är det alldeles kletigt efter henne, lite blodigt oså. Ingen blodpöl alltså så det forsar inte ur henne men det är mer än vanligt löp. Lite dassigt i färgen. Kissar mkt gör hon också.
Och vi vet nog alla här hemma att det snart är dags. Men ingen säger något. Det är för jobbigt att prata om tror jag. Hon äter inte hundfoder längre så nu blir det vanlig husmanskost. Hon har aldrig gillat hundfoder speciellt mkt men nu vill hon inte alls ha. Om hennes tillstånd inte förändras så blir det nog vetrinären snart. Vi kommer aldrig att låta våra djur behöva genomgå en massa bara för att vi ska kunna må bra. Det har alltid varit så att så fort jag har tänkt på att Yavanna (min älskade hund) faktiskt kommer att dö ngn gång, så har tårarna varit nära.. Även om jag tänkte på det för 5 år sedan eller igår så minns jag att det var lika svårt att tänka på det då som nu. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan henne. Hon har alltid varit en otroligt speciell hund för mig. Det känns som att hela mitt liv kommer att ta slut när hon försvinner. Hon har varit endel av mitt liv ända sen jag var 7 år, och jag är nu 18. Världens snällaste hund.
Kommer alltid att älska henne. Men nu måste man tänka på den tid man har. Och njuta, annars kommer jag aldrig att förlåta mig själv om jag låter den här tiden rinna iväg på att jag är ledsen över något som man inte kan styra över. Men så vill man alltid tänka på att det kanske går över hon kanske bli bättre men det vet jag ju inte. Men vi får se och låta tiden avgöra.
Önska mig lycka till och att vi får en fin tid tillsammans.
Men nu så börjar åldern komma ikapp henne.. Hon löper igen, och nu är det mycket som kommer ut därbak. Det liksom nästan rinner hela tiden. Ligger hon på ett ställe länge så när hon går där ifrån så
är det alldeles kletigt efter henne, lite blodigt oså. Ingen blodpöl alltså så det forsar inte ur henne men det är mer än vanligt löp. Lite dassigt i färgen. Kissar mkt gör hon också.
Och vi vet nog alla här hemma att det snart är dags. Men ingen säger något. Det är för jobbigt att prata om tror jag. Hon äter inte hundfoder längre så nu blir det vanlig husmanskost. Hon har aldrig gillat hundfoder speciellt mkt men nu vill hon inte alls ha. Om hennes tillstånd inte förändras så blir det nog vetrinären snart. Vi kommer aldrig att låta våra djur behöva genomgå en massa bara för att vi ska kunna må bra. Det har alltid varit så att så fort jag har tänkt på att Yavanna (min älskade hund) faktiskt kommer att dö ngn gång, så har tårarna varit nära.. Även om jag tänkte på det för 5 år sedan eller igår så minns jag att det var lika svårt att tänka på det då som nu. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan henne. Hon har alltid varit en otroligt speciell hund för mig. Det känns som att hela mitt liv kommer att ta slut när hon försvinner. Hon har varit endel av mitt liv ända sen jag var 7 år, och jag är nu 18. Världens snällaste hund.
Kommer alltid att älska henne. Men nu måste man tänka på den tid man har. Och njuta, annars kommer jag aldrig att förlåta mig själv om jag låter den här tiden rinna iväg på att jag är ledsen över något som man inte kan styra över. Men så vill man alltid tänka på att det kanske går över hon kanske bli bättre men det vet jag ju inte. Men vi får se och låta tiden avgöra.
Önska mig lycka till och att vi får en fin tid tillsammans.
Senast ändrad av en moderator:
