Är socker beroendeframkallande? (utbruten)

Hur blir det med alkohol då? Den stora majoriteten klarar utan proplem dricka större eller mindre mängder alkohol då och då, men vissa blir alkoholister... Är inte det heller ett substansberoende?




Socker på filmjölken blir något helt annat... det klassas inte som et "sjukt" beteende.

Det är skillnad på socker på filmjölken och massor av socker på filmjölken.
 
Hur blir det med alkohol då? Den stora majoriteten klarar utan proplem dricka större eller mindre mängder alkohol då och då, men vissa blir alkoholister... Är inte det heller ett substansberoende?
Alkohol har ju en helt annan effekt på kroppen, det har vi redan konstaterat. Och vi har också redan konstaterat att alkohol kan leda till abstinens (på riktigt, inte något beteendesug utan fysiologiska abstinensbesvär) vilket kräver vård på sjukhus och kan vara dödligt.
Socker är inte giftigt (vilket alkohol är), det har ingen berusande eller bedövande effekt (det höjer blodsockret vilket inte är samma sak), det kan inte leda till fysiologiska abstinensbesvär och man kan inte heller utveckla tolerans där man behöver mer och mer för att nå samma effekt.
 
Ja alltså det har jag alltid haft och har fortfarande om jag äter naturell fil. Det har noll med beroende att göra, det är gott helt enkelt. Man kan föredra söta smaker utan att vara beroende av socker. Eller knasig ;)
Är det inte också lite av en vanesak? Tidigare hade jag socker i mitt kaffe, 2-3 sockerbitar per kopp. Sen bestämde jag mig för att sluta - och idag (många år senare) tycker jag socker i kaffet är fruktansvärt äckligt, jag skulle hälla ut det hellre än dricka det! Och detta helt utan socker-åsikter...... Överhuvudtaget hade jag mängder av socker på väldigt mycket. Idag, igen, tycker jag det blir äckligt. Och jag är alltså ingen sockermotståndare, ska tilläggas, jag har bara blivit av med en (o)vana. Utan att det är en uppoffring.

Samma sak gäller väl med salt? Jag känner de som MÅSTE ha massor med salt på maten. Annars tycker de inte att den smakar något. Det kan man också vänja sig av med tills man helt enkelt inte VILL äta jättesalt mat. (Och jag är ingen salt-motståndare heller...)

Samtidigt så ÄR vi väl lite programmerade till att tycka om sött och fett? Eftersom de är sånt som ger bra med energi för vår överlevnad. Jag känner t.ex. ingen som är "besatt" av isbergssallat eller gurka. Däremot är feta och söta saker väldigt attraktiva, rent generellt. Och det är ju ingen slump att frukt och bär smakar sött, så att man ska lockas att äta dem - och sen bajsa ut fröerna/kärnorna på lämplig plats :-)
 
Hur blir det med alkohol då? Den stora majoriteten klarar utan proplem dricka större eller mindre mängder alkohol då och då, men vissa blir alkoholister... Är inte det heller ett substansberoende?
Det finns ju grader i helvetet så att säga. Heroin är mer beroendeframkallande än alkohol, alkohol är mer beroendeframkallande än koffein osv.

Sen får man inte glömma att alkohol är en laglig drog i Sverige som är djupt rotad i vår kultur, vi är väldigt duktiga på att romantisera det vilket jag absolut tror leder till att missbruk ibland döljs.

Det går absolut att vara alkoholist och ändå ha ett relativt ordnat liv då effekten som sagt inte är lika stark som vid tyngre droger. Framförallt när vi som sagt ofta blundar för det. Någon som röker cannabis en gång i månaden ses av många som en knarkare eller missbrukare, men de som (framförallt yngre) super sig redlösa varje helg och knappt minns sina lördagar alls bara "har roligt".

Är man alkoholist på en så att säga "låg" nivå finns det ofta ingen anledning till att sluta om man inte själv bestämmer sig för det, och så länge du fortsätter bruka så märker du ju inte av effekten av att låta bli.
 
Samtidigt så ÄR vi väl lite programmerade till att tycka om sött och fett? Eftersom de är sånt som ger bra med energi för vår överlevnad. Jag känner t.ex. ingen som är "besatt" av isbergssallat eller gurka. Däremot är feta och söta saker väldigt attraktiva, rent generellt. Och det är ju ingen slump att frukt och bär smakar sött, så att man ska lockas att äta dem - och sen bajsa ut fröerna/kärnorna på lämplig plats :-)

Japp, vi är biologiskt programmerade att tycka om det som är fett och sött, på grund av att det är kaloritätt. Brist på föda var ju vanligt i "mänslighetens gryning".
 
Det finns ju grader i helvetet så att säga. Heroin är mer beroendeframkallande än alkohol, alkohol är mer beroendeframkallande än koffein osv.

Sen får man inte glömma att alkohol är en laglig drog i Sverige som är djupt rotad i vår kultur, vi är väldigt duktiga på att romantisera det vilket jag absolut tror leder till att missbruk ibland döljs.

Det går absolut att vara alkoholist och ändå ha ett relativt ordnat liv då effekten som sagt inte är lika stark som vid tyngre droger. Framförallt när vi som sagt ofta blundar för det. Någon som röker cannabis en gång i månaden ses av många som en knarkare eller missbrukare, men de som (framförallt yngre) super sig redlösa varje helg och knappt minns sina lördagar alls bara "har roligt".

Är man alkoholist på en så att säga "låg" nivå finns det ofta ingen anledning till att sluta om man inte själv bestämmer sig för det, och så länge du fortsätter bruka så märker du ju inte av effekten av att låta bli.
Håller med. Finns många (?) som är välklädda, har det gott ställt och ett långtgånget alkoholmissbruk.
Jag fick reda på (förvisso många år, kanske andra tillvägagångssätt idag?) att man gör inget ”program” eller ens rekommenderar att en sådan person ska sluta helt eftersom abstinensen blir för stark. Sen att man heller inte ska uppmuntra till alkoholkonsumtion men vart drar man då gränsen och framförallt när personen i fråga inte ens anser att denna har problem? Det blir som pest eller kolera. Och nej jag pratar fortfarande inte om unga eller medelålders personer med kroppar som ändå rent krasst är värda att kämpa för (hur sjukt låter inte detta?) utan de som levt med beroendet i många decennium och alltså rent krasst förmodligen inte skulle palla en behandlingsplan, alternativt är envisare än synden själv och då blir man som anhörig ändå hur man än gör medskyldig oavsett vilken väg eller vem man lyssnar på :(
 
Är det inte också lite av en vanesak? Tidigare hade jag socker i mitt kaffe, 2-3 sockerbitar per kopp. Sen bestämde jag mig för att sluta - och idag (många år senare) tycker jag socker i kaffet är fruktansvärt äckligt, jag skulle hälla ut det hellre än dricka det! Och detta helt utan socker-åsikter...... Överhuvudtaget hade jag mängder av socker på väldigt mycket. Idag, igen, tycker jag det blir äckligt. Och jag är alltså ingen sockermotståndare, ska tilläggas, jag har bara blivit av med en (o)vana. Utan att det är en uppoffring.

Samma sak gäller väl med salt? Jag känner de som MÅSTE ha massor med salt på maten. Annars tycker de inte att den smakar något. Det kan man också vänja sig av med tills man helt enkelt inte VILL äta jättesalt mat. (Och jag är ingen salt-motståndare heller...)

Samtidigt så ÄR vi väl lite programmerade till att tycka om sött och fett? Eftersom de är sånt som ger bra med energi för vår överlevnad. Jag känner t.ex. ingen som är "besatt" av isbergssallat eller gurka. Däremot är feta och söta saker väldigt attraktiva, rent generellt. Och det är ju ingen slump att frukt och bär smakar sött, så att man ska lockas att äta dem - och sen bajsa ut fröerna/kärnorna på lämplig plats :-)
Absolut är det en vanesak! Våra smaklökar är rätt anpassningsbara och vänjer sig vid såna smaker vi ofta äter, och de kan också vänja av sig.

Jag vet inte om vi är programmerade att gilla sött och fett. Men fett är en smakförhöjare och sött är väl helt enkelt tilltalande för många. Det behöver ju inte ha med programmering att göra. Vi gillar goda saker helt enkelt. Att färre gillar isbergssallad och gurka beror väl mer på att det inte har så starka smaker överhuvudtaget? Det har nog inget med näringsinnehåll att göra.

Däremot så äter många människor väldigt dåligt (oregelbundet och bristfälligt) och då är det inte konstigt att man blir sugen på näringstäta livsmedel eftersom kroppen är HUNGRIG! Jag får alltid ett starkt sug efter chips om jag äter dåligt (dåligt = oregelbundet och för lite), men när jag äter mina 6 måltider per dag så blir jag väldigt sällan sugen. Det är enbart i perioder då jag äter dåligt som jag plötsligt äter en påse chips till kvällsmat, aldrig annars. Det har ingenting att göra med att vi skulle vara programmerade för det ena eller det andra utan det beror bara på att om jag äter bra så är min kropp nöjd men när jag äter dåligt så vill min kropp ha mer näring och jag blir därför sugen på saker jag tycker är väldigt goda.
 

Liknande trådar

Äldre Hej Buke! Visste inte om tråden skulle ligga under kropp & själ eller skola & jobb, tycker den passar under båda.. Nu ligger den under...
Svar
5
· Visningar
1 291
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp