Är socker beroendeframkallande? (utbruten)

För att ta alkoholabstinens som exempel så kan det obehandlat bl a leda till högt blodtryck, hög puls, hallucinationer, kramper, hjärninflammation och cirkulationskollaps, varav de senare kan leda till dödsfall.
Precis! Och det är ju också väldigt intressant. Tänker mig även att ett långt gånger beroende är svårt och nästan omöjligt att bryta? Alltså jag menar inte friska relativt unga personer som har halva livet framför sig utan tänker på de som levt och varit alkoholister i flera sekel. Jag tror att det är dumt att ta bort alkoholen helt för dessa personer. Den dagen det blir noll procent är den dagen då döden står för dörren.
 
Precis! Och det är ju också väldigt intressant. Tänker mig även att ett långt gånger beroende är svårt och nästan omöjligt att bryta? Alltså jag menar inte friska relativt unga personer som har halva livet framför sig utan tänker på de som levt och varit alkoholister i flera sekel. Jag tror att det är dumt att ta bort alkoholen helt för dessa personer. Den dagen det blir noll procent är den dagen då döden står för dörren.
Tror att du gör en tankevurpa här. Att dessa personer som är så långt gångna i sitt alkoholmissbruk att de får grav abstinens ska fortsätta dricka leder ju till döden på ett annat sätt, genom t ex skrumplever eller alkoholdemens. Så dessa personer måste sluta för att överleva, och de är så gravt inne i sitt missbruk att bara "dricka lite/måttligt" inte är ett alternativ (och dessutom skadar det levern). Den akuta abstinensen går ju över på ett par dygn, och inneliggande med rätt behandling så går det att hantera.

Jag kan inte uttala mig om vad som behövs för att bli nykter på lång sikt, jag träffar bara på dessa patienten i den akuta fasen som behöver hanteras somatiskt. Sedan är det andra instanser som tar över. Men jag kan inte se att fortsätta dricka är ett hållbart alternativ.

Nu blev det kanske lite väl OT, men tycker ändå det illustrerar att s k sockerberoende inte är fysiskt på samma sätt som alkholism (eller narkotika). Du riskerar inte att dö om du plötsligt slutar med socker, du behöver inte sjukhusvård för att ta dig igenom det.
Jag tänker att det kanske är terminologin som förvirrar, för mig som sjukvårdspersonal är abstinens ett fysiskt, livshotande tillstånd, medan andra använder det för att man känner "ett sug"?
 
Tror att du gör en tankevurpa här. Att dessa personer som är så långt gångna i sitt alkoholmissbruk att de får grav abstinens ska fortsätta dricka leder ju till döden på ett annat sätt, genom t ex skrumplever eller alkoholdemens. Så dessa personer måste sluta för att överleva, och de är så gravt inne i sitt missbruk att bara "dricka lite/måttligt" inte är ett alternativ (och dessutom skadar det levern). Den akuta abstinensen går ju över på ett par dygn, och inneliggande med rätt behandling så går det att hantera.

Jag kan inte uttala mig om vad som behövs för att bli nykter på lång sikt, jag träffar bara på dessa patienten i den akuta fasen som behöver hanteras somatiskt. Sedan är det andra instanser som tar över. Men jag kan inte se att fortsätta dricka är ett hållbart alternativ.

Nu blev det kanske lite väl OT, men tycker ändå det illustrerar att s k sockerberoende inte är fysiskt på samma sätt som alkholism (eller narkotika). Du riskerar inte att dö om du plötsligt slutar med socker, du behöver inte sjukhusvård för att ta dig igenom det.
Jag tänker att det kanske är terminologin som förvirrar, för mig som sjukvårdspersonal är abstinens ett fysiskt, livshotande tillstånd, medan andra använder det för att man känner "ett sug"?
Skikat pm (personen i fråga dog av just skrumplever)
 
Vad menar du egentligen med att lida fysiskt? Att vara hungrig? Som sagt det är ingen barnlek att bli av med ett matmissbruk men det sitter i huvudet, inte i substansen.
Huvudvärk, trötthet, ångest, rastlöshet osv osv. Är iallafall vad jag känner när jag ätit för mycket socker i perioder. Sen kan alla smärtor och känningar i kroppen påstås vara psykiskt och inbillning osv men det är inte så jag upplever det.

Hunger har ingenting med det att göra.
 
Huvudvärk, trötthet, ångest, rastlöshet osv osv. Är iallafall vad jag känner när jag ätit för mycket socker i perioder. Sen kan alla smärtor och känningar i kroppen påstås vara psykiskt och inbillning osv men det är inte så jag upplever det.

Hunger har ingenting med det att göra.

Socker är energi, så ångest, rastlöshet och trötthet (när det avtar) är inte alls konstiga reaktioner. Har inget med beroende eller sånt att göra, utan en naturlig reaktion på nått som skickar blodsockerhalten i höjden snabbt innan det sen rasar rakt ner.
 
Socker är energi, så ångest, rastlöshet och trötthet (när det avtar) är inte alls konstiga reaktioner. Har inget med beroende eller sånt att göra, utan en naturlig reaktion på nått som skickar blodsockerhalten i höjden snabbt innan det sen rasar rakt ner.
Beroende hur man hanterar det, så kan det visst bli ett beroende, vissa klarar det bättre än andra helt enkelt. Kanske svårt att förstå för någon som inte drabbas så hårt av det men det kan vara ruggigt jobbigt. Hade det inte varit det så hade heller inte så många haft svårt att sluta med så stora mängder socker.
 
Beroende hur man hanterar det, så kan det visst bli ett beroende, vissa klarar det bättre än andra helt enkelt. Kanske svårt att förstå för någon som inte drabbas så hårt av det men det kan vara ruggigt jobbigt. Hade det inte varit det så hade heller inte så många haft svårt att sluta med så stora mängder socker.
Men suck du har inte läst något i tråden va?
 
Beroende hur man hanterar det, så kan det visst bli ett beroende, vissa klarar det bättre än andra helt enkelt. Kanske svårt att förstå för någon som inte drabbas så hårt av det men det kan vara ruggigt jobbigt. Hade det inte varit det så hade heller inte så många haft svårt att sluta med så stora mängder socker.

Nä, du har förstås rätt. Jag som har GAD har förstås ingen aning om den ångest du känner några timmar när du äter några godisbitar för mycket. Den är säkerligen mycket värre än den ångest jag lever med 365 dagar om året oavsett socker eller ej.
 
Lite sen på bollen, men - jag tror det är viktigt att poängtera att socker inte är beroendefrämkallande för alla, utan bara för vissa personer - oftast de samma som lätt blir eller har varit beroende av alkohol, nikotin, m.m.

Nu är jag ingen forskare utan endast en vanlig människa som har försökt förstå så mycket som möjligt av detta, efter att ha levt ihop med en matmissbrukare i många år. Men det som verkar vara förklaringen från de som faktiskt forskat på detta, är att det man blir beroende av är endorfinarna som utlöses i kroppen av att äta socker. Eller även av att överäta - man blir så mätt att det gör ont och då skapas endorfiner för att hantera smärtan.

I dag pratas det om många olika typer missbruk och beroende, ofta är det saker som ger en lyckokänsla/endorfiner/adrenalin - sex, shopping, spel, internet/mobil, mat. Det borde vara allmänt känd att många har stora svårigheter att begränsa sig när det gäller dessa saker, aven om flertalet människor kan hantera det utan problem.

Hurvida dessa typer "beroenden" påverkar hjärnan på exakt samma sätt som droger spelar enligt mitt tycke mindre roll. Den definitionen på beroende som används av organisationen som hjälpte mitt ex, är att när en sak får en så stor och onaturlig plats i ditt liv att det gör att du missköter/inte kan hantera andra saker i livet, så är det ett beroende. Om man tänker på spel, mat, sex eller alkohol hela tiden, använder alla sina pengar på detta, tappar kontrollen över hur mycket man ska äta/dricka osv. då är det en form av beroende. Och att säga annat blir som att förminska problemen dessa människor har.

Fast jag vill hävda att det som missbrukas är, typ, MAT.
Fast det svider lite att definiera socker som mat.
Det är inte sockret som är beroendeframkallande som substans.

Sedan är det givet att det kan vara ett stort problem för många men problemet beror inte på en beroendeframkallande substans.
 
Beroende hur man hanterar det, så kan det visst bli ett beroende, vissa klarar det bättre än andra helt enkelt. Kanske svårt att förstå för någon som inte drabbas så hårt av det men det kan vara ruggigt jobbigt. Hade det inte varit det så hade heller inte så många haft svårt att sluta med så stora mängder socker.
Det som ifrågasätts är din åsikt att det är ett SUBSTANSberoende.

Det är ingen som ifrågasätter att det är svårt att ändra vissa vanor, exempelvis onödigt högt intag av socker/sötsaker.
Precis som det är svårt att ändra min dåliga vana gällande motion (det vill säga, jag motionerar inte).
 
Huvudvärk, trötthet, ångest, rastlöshet osv osv. Är iallafall vad jag känner när jag ätit för mycket socker i perioder. Sen kan alla smärtor och känningar i kroppen påstås vara psykiskt och inbillning osv men det är inte så jag upplever det.

Hunger har ingenting med det att göra.
Det är ingen hemlighet att man mår bättre när man äter bättre. Det behöver inte ens vara socker utan för mycket fett eller bara för mycket mat i allmänhet gör en trött, dåsig osv.

Inbillning är egentligen fel ord för det är det inte. Ta t.ex elallergi, något som upprepade gånger är bevisat att det faktiskt inte är på riktigt, man kan inte var allergisk mot det. Ändå får de "drabbade" reella fysiska besvär. Skengraviditet (även om det är relativt ovanligt hos människor) är ett annat bra exempel.

Bara för att en åkomma i grunden är psykisk betyder inte det alls att det inte manifesterar sig fysiskt.

Som sagt hade socker varit beroendeframkallande på samma sätt som knark (eftersom det var jämförelsen som gjordes) hade den absoluta majoriteten av befolkningen haft allvarliga problem men det har de inte, de allra flesta kan äta en liten mängd socker varje dag eller någon gång ibland med ojämna uppehåll utan någon påverkan alls, ingen kan göra det med heroin.
 
Som sagt hade socker varit beroendeframkallande på samma sätt som knark (eftersom det var jämförelsen som gjordes) hade den absoluta majoriteten av befolkningen haft allvarliga problem men det har de inte, de allra flesta kan äta en liten mängd socker varje dag eller någon gång ibland med ojämna uppehåll utan någon påverkan alls, ingen kan göra det med heroin.

Hur blir det med alkohol då? Den stora majoriteten klarar utan proplem dricka större eller mindre mängder alkohol då och då, men vissa blir alkoholister... Är inte det heller ett substansberoende?


Jag kunde ha på hur mycket strösocker som helst på min fil när det begav sig. Kallar mig inte sockerberoende, däremot lite knasig kanske :angel:

Socker på filmjölken blir något helt annat... det klassas inte som et "sjukt" beteende.
 

Liknande trådar

Äldre Hej Buke! Visste inte om tråden skulle ligga under kropp & själ eller skola & jobb, tycker den passar under båda.. Nu ligger den under...
Svar
5
· Visningar
1 291
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp