Är ni teori-intresserade? Hur gör ni?

[Amanda_F]

Ang hoppning vs dressyr sa min gamla tränare att dressyrryttarna hade hästen mellan hand och skänkel och hoppryttarna hade hästen mellan hinder och skänkel. Det är tänkvärt tycker jag

 

[tuaphua]

ingen läste det nog som att ngn pratade system om hoppning utan det du skrev om för egen del ang. att hoppa skutthinder. så det blir lite märkligt med alla utlägg från dig ang. hoppning osv när du öht aldrig hoppat själv eller ens gör det nu liksom. därav frågorna du fått tror jag och att man inte riktigt fattar vad du skriver om ang. hoppsystem du tydligen har för egen del och hur du vill ha dem innan du hoppar osv.

Nej, jag kallar mig inte hoppryttare och har inte hoppat regelbundet på träning på ett gäng år. Men jag förstår hur man tränar hästar, biomekanik och deras psyke. Så visst förstår jag hur man måste rida i hoppning. Jag har som sagt tränat det förr. Även om jag inte gjorde det på någon högre nivå så är jag inte mer handikappad där än de flesta andra här inne.

Det här systemet är uppbyggt för en lättare kontakt i handen än iaf jag vill ha om jag ska hoppa bana.
Har man lite mer i truten har man ju nån hundradel mer i förvarning om hästen backar av eller planerar bryta ut.
Man har också ett annat go framåt.

Visst kan man om man skuttar på den nivå jag sysslat med idag bara följa med och låta bli att inverka.
Men jag tror inte det blir så jäkla bra i alla lägen på banan eller ft-banan att bara göra så, om det är mer avancerat.

 

[fio]

Ok, jag blev inte ett dugg klokare, återigen så är det inte så komplicerat för en häst att hoppa ett hinder oavsett hur den är utbildad, den tänker liksom inte att oh no nu blir jag förstörd för att jag när jag går dressyr rids i ett annat system? Om hästen mot hindret tänker bryta ut till höger och du tvingar tillbaka den med högerskänkel och vänster tygel så fattar den att den ska hålla sig däremellan och hoppa över hindret om du är tillräckligt kvick och den kommer inte koppla det till hur du rider en öppna i ditt system senare. Hästar tänker inte så. Däremot om du i din öppna helt plötsligt ändrar din hjälpgivning eller byter system då pratar vi om att det kan ske förvirring.

Sen har du ju rätt i att man aldrig skulle välja ditt system till en ren hopphäst men det är ju en annan sak. Finns ju ingen hoppryttare som skulle välja att krångla till hoppningen på det viset.

 

[fio]

@mimus har ingen koll på vad du bor men är det SB du rider för?

 

[SiZo]

Jag tror du underskattar hästarnas förmåga att anpassa sig @tuaphua. Jag vet flera som rider både dressyr, hoppning, western och tex kör. Många olika signalsystem på en gång.

Sen håller jag med ang att man kan vänta ett bra tag innan man hoppar uppsuttet. Jag vill själv ha full kontroll över takt, balans, steglängd. Full kontroll helt enkelt, jag har jätte svårt att se hur man skulle kunna hoppa på ett bra sätt utan det, såvida man inte har en "styra och gasa häst" som hoppar allt och löser det själv.

 

[Ray]

Jag tror du underskattar hästarnas förmåga att anpassa sig @tuaphua. Jag vet flera som rider både dressyr, hoppning, western och tex kör. Många olika signalsystem på en gång.

Sen håller jag med ang att man kan vänta ett bra tag innan man hoppar uppsuttet. Jag vill själv ha full kontroll över takt, balans, steglängd. Full kontroll helt enkelt, jag har jätte svårt att se hur man skulle kunna hoppa på ett bra sätt utan det, såvida man inte har en "styra och gasa häst" som hoppar allt och löser det själv.

Jag tänker lite tvärtom. Min erfarenhet är att oavsett om man tycker sig ha full kontroll på marken så tappar man det när man börjar hoppa en grön häst. Därför vill jag tidigt börja med hinder och träna just kontroll tillsammans med hinder. Självklart ska grundläggande gas broms ratt funka men full kontroll på steglängd är ju något man tränar hela vägen upp i WC hoppning? Det är ju inget man egentligen har på en fyra åring som ska börja tävla.

Det tar ju tid oxå innan en häst klarar av att hoppa och landa i balans så att man enkelt kan kontrollera steglängd. De flesta unghästar tappar ju lite balans när de landar och kommer kanske inte fysiskt kunna reglera sin galopp inför ett nytt hinder. Det är upp till tränare och ryttare att bygga så att man har underlättande avstånd mellan hinder i början.

 

[Mabuse]

Ang hoppning vs dressyr sa min gamla tränare att dressyrryttarna hade hästen mellan hand och skänkel och hoppryttarna hade hästen mellan hinder och skänkel. Det är tänkvärt tycker jag

Lite OT, men det där har jag också hört, men aldrig riktigt förstått. I de anridningen, om hästen står emot hindret, absolut, men oftast är det ju inte så, och i vilket fall behöver hästen väl vara mellan hand och skänkel mellan hindren för att fixa balans, tempo och längden på galoppsprången? Eller finns det hoppryttare som inte använder tygeln, och utan bara skänkeln när de rider? Annat än på hästar som står emot nåt fruktansvärt, då.

 

[Mabuse]

Har man lite mer i truten har man ju nån hundradel mer i förvarning om hästen backar av eller planerar bryta ut.

Fast det känner man inte i handen, det känns i kroppen på hästen. Snarare tvärtom, om hästen är lite tveksam och kanske på gång att stanna eller bryta ut, så ser man till att vara lätt, lätt i handen, och istället stötta med sits och skänkel.

Däremot håller jag med om att man vill ha mycket energi, och hästen på bakdelen så att den är i rätt balans och enkelt kan komma upp med framdelen. Men så mycket mer i handen vet jag inte - snarare tvärtom, titta på elitryttarna, så ser du att allihop rider med armbågarna utåt, vilket ju gör att man blir mycket svagare i armarna. Det skulle de ju inte kunna göra om det var viktigt med mycket i handen, då skulle man vilja ha armbågen intill kroppen för att bli starkare, som dressyrryttarna gör.

 

[Ray]

Lite OT, men det där har jag också hört, men aldrig riktigt förstått. I de anridningen, om hästen står emot hindret, absolut, men oftast är det ju inte så, och i vilket fall behöver hästen väl vara mellan hand och skänkel mellan hindren för att fixa balans, tempo och längden på galoppsprången? Eller finns det hoppryttare som inte använder tygeln, och utan bara skänkeln när de rider? Annat än på hästar som står emot nåt fruktansvärt, då.

Jag tolkar det som att i idealfallet är hästen mellan skänkel och hand ända tills den uppmärksammar hindret och då backar den av och blir mellan skänkel och hinder- men man har ju fortfarande kontakt med tygeln.
Det betyder ju inte att den står emot utan den väntar med bibehållen bjudning och hindret i sig gör att hästen samlar sig istället för att ryttaren aktivt gör det

 

[Mabuse]

Jag vill tex att om jag tar i inner tygel ska rörelsen fortplantas genom hästen till ytter bak, som ska tänka sluta-rörelse. Dvs för mig att "ställningen går igenom".
Man måste kommit en bit innan man förmår hålla hästen "rak" i vändningar och högre tempo och mer energi om man vill bibehålla den reflexen.
Den reflexen funkar bara korrekt om hästen är helt genomsläpplig.
Helt genomsläpplig kan man bara vara när man är i balans.
Jag vill alltså heller inte att hästen följer inner tygel sas. Jag vänder in med ytter tygel, genom att föra den mer mot halsen.

Den tappar vi ju liksom i början.
Och för mig är den reflexen viktig att bibehålla IOM att jag vill nyttja den i piaffen tex.
Då lägger man till öppna-tänk på det här för att kunna påverka bak att kliva mer in mot bärighet genom tygeln utöver övningarna etc.
Så kan man styra var bakbenen tar vägen.

Precis som jag inte skulle lära en löphäst sånt ser jag ingen vits för en hopphäst att kunna det. Tvärtom! Det blir för svajigt och fullkomligt värdelöst för vad den ska göra.

Det går utmärkt att hoppa hästar utbildade så här. Men jag vill bibehålla konsekvensen i vad hjälperna betyder. Och i inlärningsstadie känner jag att det är viktigare än regelbunden hoppning där man lite mer riskerar balansmiss, måste ha tempo och kan få spänning som ger svårt för hästen att kunna svara "rätt".

Har man lägre satta mål eller skiter i tiden det tar- kör!

Nu är inte jag lika teknisk i min ridning som du, men som jag är van i hoppningen så svänger man för ytterhjälper. Så på det sättet är det ingen motsägelse.

 

[Mabuse]

Jag tolkar det som att i idealfallet är hästen mellan skänkel och hand ända tills den uppmärksammar hindret och då backar den av och blir mellan skänkel och hinder- men man har ju fortfarande kontakt med tygeln.
Det betyder ju inte att den står emot utan den väntar med bibehållen bjudning och hindret i sig gör att hästen samlar sig istället för att ryttaren aktivt gör det

Då är jag med! Ja, på en välutbildad häst kan man absolut få den känslan i anridningen.

 

[Mabuse]

Det beror ju på målet.
Precis somjag vill ha en viss respons då jag tricktränar för en signal och det måste vara i rätt läge på så många olika sätt, i energi och mentalt och fysiskt, så vill jag det i dressyren.

Jag vill aldrig att ytter bak ska förlora kvalitet i vändningar. Alltså måste jag vända på ett sätt som mer sätter hästen på ytter bak än öppnar upp till inner fram. Främjar bla piruettarbetet.. Det blir liksom mer bara att vända runt. Skolorna blir också mer "bara".

Och iom att jag aldrig tänker rida annat än med det fokuset och den kontrollen så kvittar det ju. Jag vill kunna lägga hästens balans dit jag vill direkt jag vill.

För mig finns ju som sagt skolorna ovan mark och levad. Det tar inte slut vid GP. Och då måste man ha en jävla koll. Det går inte att få till om man inte är så noga.
Jag säger inte att jag kommer nå dit. Men jag tänker utbilda så att möjligheten finns att gå vidare utan att behöva backa och göra om mer än man alltid får vid små tabbar.

Jag kan nog hålla med mackan om att du har en tendens att mystifiera ridning nåt otroligt, det krävs väldigt speciella tekniker till nästan allting, tekniker som är så speciella och hemliga att bara ett fåtal invigda känner till dem, och dessa specialverktyg kan inte inte spridas till kreti och pleti, eftersom de kräver enorma kunskaper för att tillämpas rätt.

Det skulle ju kunna vara så enkelt som att du mer än de flesta har ett behov av att explicitgöra det du vet, andra kanske kan lika mycket, men rider mer på känsla, och mindre, "ok, om jag flyttar handen en halv cm, då ska muskel x i hästens yttre bakben aktiveras. För aktivering av muskel y skall istället höger hands tumme ändra vinkel något". Det är ju ett ganska kliniskt sätt att rida, som kanske inte passar alla - därmed inte sagt att enbart kliniker vet hur man gör.

 

[PrinceFair]

Lite OT, men det där har jag också hört, men aldrig riktigt förstått. I de anridningen, om hästen står emot hindret, absolut, men oftast är det ju inte så, och i vilket fall behöver hästen väl vara mellan hand och skänkel mellan hindren för att fixa balans, tempo och längden på galoppsprången? Eller finns det hoppryttare som inte använder tygeln, och utan bara skänkeln när de rider? Annat än på hästar som står emot nåt fruktansvärt, då.

Man vill ju helst att hästen tar tag i uppgiften och gör en del av jobbet själv i hoppningen - jag ger hästen ett sjysst läge genom att rida den i balans, i rätt språnglängd och tempo och visa den hindret, men att korta/länga galoppsprången den sista lilla biten för att få ett bra språng ska hästen helst göra själv, annars blir det oerhört svårt att hoppa en hel bana. Men det betyder inte att man släpper all kontakt med handen bara för att man rider på hinder, utan att man lämnar över mer ansvar till hästen.


Men självklart har man ett behov av att ha hästen mellan hand och skänkel som utgångsläge för att som du säger kunna rida i rätt tempo, takt etc (om man nu vill kalla det så, jag använder hellre typ "på hjälperna", "lösgjord och i balans" för att undvika missförstånd. Folk har en tendens att misstolka "Mellan skänkel och hand" som "hålla hårt och sparka på" tycker jag).

 

[b_ridutbildning]

Apropå teori och hoppning och dressyr. Jag rider själv numera enbart dressyr även om hästen hoppar med sin medryttare varje vecka. Men jag vill ändå rida enligt ett system som fungerar i alla lägen och jag tolkar dig @tuaphua som att hoppning inte fungerar inom din teori och då fungerar inte din teori för mig.

Den teori jag följer måste fungera inom alla discipliner och i alla sammanhang där jag vill använda min häst och för mig är det de klassiska ridsportgrenarna dressyr, hoppning och fälttävlan. I mina ögon är de bästa ryttarna de riktigt duktiga fälttävlansryttarna som tex Ingrid Klimke. Hennes teori fungerar både i GP dressyr och på de svåraste terrängbanorna i världen.

Sedan är det ju idag svårt att använda samma häst i alla tre disciplinerna förstås. Men tänk att Ulla Håkansson red Ajax i både SM i dressyr och hoppning, även om det var på sjuttiotalet.

 

[jacko]

Jag var väldigt intresserad av teori då jag red. Och kurserna vi hade för tränaren jag red för, var varvade teori och praktik. Vi tittade på mycket filmer, gick igenom litteratur och tränarens kursmaterial (som hen själv byggt upp).

Jag tror man är olika - en del blir "allergiska" av teoretiska utläggningar, andra suger i sig som svampar. Det har väl lite att göra med hur man är som person. Själv är jag ingen "naturlig" ryttare och för mig var det bra att få saker och ting att hänga upp min ridning på, samt att få liknelser - så att jag skulle veta vad jag skulle leta efter.

 

[Mabuse]

Man vill ju helst att hästen tar tag i uppgiften och gör en del av jobbet själv i hoppningen - jag ger hästen ett sjysst läge genom att rida den i balans, i rätt språnglängd och tempo och visa den hindret, men att korta/länga galoppsprången den sista lilla biten för att få ett bra språng ska hästen helst göra själv, annars blir det oerhört svårt att hoppa en hel bana. Men det betyder inte att man släpper all kontakt med handen bara för att man rider på hinder, utan att man lämnar över mer ansvar till hästen.


Men självklart har man ett behov av att ha hästen mellan hand och skänkel som utgångsläge för att som du säger kunna rida i rätt tempo, takt etc (om man nu vill kalla det så, jag använder hellre typ "på hjälperna", "lösgjord och i balans" för att undvika missförstånd. Folk har en tendens att misstolka "Mellan skänkel och hand" som "hålla hårt och sparka på" tycker jag).

Absolut, de sista sprången så är det inte mycket kvar att göra som ryttare, det man behöver göra bör man vara klar med innan så man inte stör hästen. Men då tänker jag de sista två-tre sprången, och att jag påbörjar anridningen tidigare än så. Och då kan man behöva ta en halvhalt t ex, för att balansera upp hästen.

 

[PrinceFair]

Har ni rena teorilektioner?
Går ni såna kurser?
Läser ni mycket böcker själva?
Tycker ni om att dissekera, analysera och fundera kring ridningen?
Vem gör ni det med om ni gör det?

Jag är mycket intresserad av teori, och av ridning som konstform i allmänhet. Och av hur hästars exteriör & psyke påverkar hur man behöver träna dem.
Men jag har ett behov av att kunna sätta teorin i ett praktiskt sammanhang, så jag är enbart intresserad av den teori som jag kan applicera på min ridning, mina hästar, eller på ekipage jag tittar på. Enbart teoretiska resonemang intresserar mig inte.
Jag läser gärna böcker, men det blir inte så ofta. Har för dålig koll på vad som finns och vad som är bra.

Gillar mycket att diskutera och att försöka sätta (begripliga) ord på saker och ting, då är det ju ofta resonemang kring det som jag själv kommer fram till när jag sitter och rider, för jag rider oftast ensam och testar mycket olika saker. De flesta av mina idéer springer ur det som vi har gjort på träningar, nu eller tidigare. Jag fungerar som så att jag helst rider - sen tänker till och drar slutsatser - och sen testar något nytt. Tar ofta skrittpauser och funderar på saker.
Min tränare är väl den som jag resonerar mest med och den som har flest intressanta infallsvinklar. Men som sagt, det är på en "praktisk" nivå. Kopplingen mellan teori och praktik intresserar mig.

 

[Pontevecchio]

jag blir lite förvånad över Tuas mystifiering, jag har en vän vars svårklasshäst efter en skada tränades för Tuas tränare. Jag upplevde inte alls den mystifieringen där. Han var snarare väldigt positiv till den välutbildade hästen som kunde ta till sig träningen fort. Skillnaden var att ökade gångarter försvann och hans naturliga talang för bärighet (piaffmaskin) ägnades mer tid åt.

Att vara välutbildad innebär i mina ögon att man kan mer än en sak. En häst som bara klarar en lära känns väldigt begränsad.

 

[traceys]

Lyssnade på den nyss faktiskt :-) Jätteroligt!
Väldigt olika dock hur tränare uppfattar sporterna. Finns hopptränare som suckar om ngn tränat dressyr och menar att det förstör hästen och dressyrtränare som menar att en hopphäst överlag är som en 4- årig dressyrhäst i ridutbildningen.

Och just i formen tycker jag skillnaden är att dressyrhästen måste "bära sig" med mer resning. En hopphäst måste vara i balans och bära sig men den behöver inte "resningen". Den får vara lägre och längre i mycket av sitt jobb. Det är vad jag ser när jag tittar iallafall fall... Sen är det ju skillnad från ryttare till ryttare oxå inom sporten. Intressant tycker jag, just att det inte alltid finns rätt och fel utan mer olika metoder som leder till en slutprodukt som är bra på lite olika sätt.

Men elithoppryttare tränar ju ofta för dressyrtränare. Tycker ändå hopptränare brukar säga åt ryttare att rida mer dressyr?
Antar att det handlar om ryttare som inte vågar galoppera fram och som håller och låter hästen gå i nåt dom tror är dressyrgalopp hästen får inte ens titta upp vart den ska, då brukar tränare säga nåt sånt men tror inte de menar att ryttaren inte ska träna dressyr

Det är ju väldigt mycket likheter fö och tuaphua hur tänkte du där? En hopphäst ska ju ha så mycket tryck i avsprånget som möjligt, kan inte skilja sej så mycket från att samla för skolsprång vad gäller sätta under oxh få tryck?

Har du inte sett den där spiralen som illustrerar hur man vill att hästen trycker av i avsprånget?

 

[kryddelydd]

Har ni rena teorilektioner?
Går ni såna kurser?
Läser ni mycket böcker själva?
Tycker ni om att dissekera, analysera och fundera kring ridningen?
Vem gör ni det med om ni gör det?

Nej, jag går inte rena teorikurser och har inte varit på rena teorilektioner i ridning.
Jag har heller inte varit som publik i clinics.
Jag läser en del böcker - men helst sådana som fokuserar på ryttarens sits och balans. Köpte en - som jag inte minns vad den heter - på årets bokrea men inte läst den än, skriven av en sjukgymnast.

Ja, jag analyserar och dissekerar gärna runt ridningen, och diskuterar då med någon av mina tränare.
Den ena tränaren har en level det ena eller det andra i centrerad ridning och har en fantastisk blick för vad jag gör för fel i sitsen när något inte fungerar.
Den andra är en mycket erfaren westerntränare.

Skälet till att jag inte gärna är publik vid clinics är att jag gärna vill prova själv och känna vad som hände, har svårt att överföra rakt över till min egen ridning.
Dock står jag ju som publik de stunderna jag inte rider själv, och då kan jag i efterhand försöka diskutera med tränaren och fråga varför de rekommenderar en viss övning till ett visst ekipage. Det ökar mina kunskaper kring hästträning över huvud taget.