Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, jag är mörkrädd. Men inte värre än att det går att kontrollera. Vi bor i ett litet torp med några hundra meter till grannar, ingen gatubelysning. Det blir MÖRKT här..... Men jag klarar av att vara här själv när maken är ute och reser. Fast jag föredrar absolut att ha sällskap.Jag befinner mig ensam ute i stugan över helgen, och har ofta varit här uppe själv även under vinterhalvåret. Vilket har väckt reaktioner hos många som har undrat om jag inte blir mörkrädd. Hur vågar jag vara här uppe ensam? Denna helg är det dessutom både fredag den 13:e och fullmåne. Själv blir jag mest förvånad över att vuxna människor räds mörkret så mycket att de inte vågar vara ensamma, förutsatt att det inte finns något tidigare trauma kopplat till det då.
Jag ska erkänna att jag inte är helt resistent. När jag tar ut hunden sista rundan så kan jag tycka att det är lite kusligt att det är så mörkt och tyst, så det blir ofta en kort historia. Sedan lämnar jag alltid en liten lampa tänd i hallen när jag ska sova. Mestadels för att jag ibland får mardrömmar eller sömnparalyser. Inte mer här uppe i stugan än någon annanstans, men om jag vaknar av det på natten så känns det bra om det inte är becksvart i huset. Men utöver det ser jag inga problem med att spendera några dagar ensam här uppe, även under den mörkaste tiden på året.
Är ni mörkrädda? Ofta eller bara ibland? Finns det någonting ni undviker att göra på grund av rädslan?
Man är säkert säkrare också rent statistiskt. När jag flyttade ut på landet från att ha bott väldigt centralt så skedde det tex en våldtäkt, ett knivöverfall och flertalet rån bara på de närmaste månaderna efteråt. Alla längs den väg jag gått varje natt/morgon efter jobbet från min parkering och hem till lägenheten. Var väl direkt aldrig rädd när jag gick hem men det känns betydligt tryggare där jag bor nu.Nej, jag är inte mörkrädd. Jag bor numer mitt ute i bushen och har inga grannar som ser eller hör oss. Sambon är också borta minst 1 vecka i månaden och jag då själv här med min lilla 2,5 kg-hund.
En del av mina vänner från Stockholm tycker det är läskigt med mörkret här. Jag skojade ex första gången bästa vännen kom hit att hon skulle sova i en gäststuga ca 200 meter från huset. Blicken innan hon fattade att jag skojade..
Jag känner mig ju betydligt säkrare här ute än i Stockholm en mörk natt. Känns ju inte direkt som att någon som vill råna/våldta etc ska ge sig ut hit i hopp om att ev stöta på en person/potentiellt offer om en vecka..
Inte ett dugg mörkrädd. Dock drar jag mig för att gå ut och gå på skogsvägarna häromkring i mörkret för det finns mycket vildsvin och dom tycker jag är läskiga!Jag befinner mig ensam ute i stugan över helgen, och har ofta varit här uppe själv även under vinterhalvåret. Vilket har väckt reaktioner hos många som har undrat om jag inte blir mörkrädd. Hur vågar jag vara här uppe ensam? Denna helg är det dessutom både fredag den 13:e och fullmåne. Själv blir jag mest förvånad över att vuxna människor räds mörkret så mycket att de inte vågar vara ensamma, förutsatt att det inte finns något tidigare trauma kopplat till det då.
Jag ska erkänna att jag inte är helt resistent. När jag tar ut hunden sista rundan så kan jag tycka att det är lite kusligt att det är så mörkt och tyst, så det blir ofta en kort historia. Sedan lämnar jag alltid en liten lampa tänd i hallen när jag ska sova. Mestadels för att jag ibland får mardrömmar eller sömnparalyser. Inte mer här uppe i stugan än någon annanstans, men om jag vaknar av det på natten så känns det bra om det inte är becksvart i huset. Men utöver det ser jag inga problem med att spendera några dagar ensam här uppe, även under den mörkaste tiden på året.
Är ni mörkrädda? Ofta eller bara ibland? Finns det någonting ni undviker att göra på grund av rädslan?
Ja, har varit extremt mörkrädd såpass att jag trodde att det fanns monster bakom varje skugga som ville äta mig. Tyckte även då att det var läskigt att gå på toan i mörkret.Är ni mörkrädda? Ofta eller bara ibland? Finns det någonting ni undviker att göra på grund av rädslan?