Är ni mörkrädda?

[Kattennizze]

Nej, jag är inte mörkrädd alls. Däremot har jag dåligt mörkerseende pga sjukdom. Ser inte ett skit i mörker. Men älskar mörker ändå.

 

[Enya]

Haha, fast zombies dödar man nog med headshot, silverkulor är mer för varulvar och vampyrer .

Eller yxa! Ska du ha pistol får du nog ha ljuddämpare på så du inte lockar fram alla andra zombisar från skogen. Det har jag tänkt på, var är alla ljuddämpare i sådana filmer? Det är ju så viktigt att ha dem?

Man funderar på mycket när man måste gå utom för att gå ner i källaren och lägga in ved i vedpannan.... kan säga att efter ett avsnitt av The walking Dead så gick jag helst inte ut, de gånger jag tog mod till mig så SPRANG jag ut och ordnade snabbt vad jag skulle och sprang in och låste dörren igen! Sällan var dörren låst, men efter de avsnitten var den....

 

[Energi]

Åh gud jag är så in i bomben mörkrädd! Eller främst rädd för att vara ensam i mörker. Min hjärna spinner iväg helt okontrollerat och jag får för mig att det ska komma zombies eller mördare eller inbrottstjuvar eller kanske några spöken.

Har jag varit ute och ska gå in så springer jag in, jag hoppar upp i sängen för att ingen ska ta tag i mina fötter och jag smyger runt för att zombiesarna inte ska höra mig.

Är i övrigt en ganska rimlig person

 

[Monkie]

[/QUOTE]

Åh gud jag är så in i bomben mörkrädd! Eller främst rädd för att vara ensam i mörker. Min hjärna spinner iväg helt okontrollerat och jag får för mig att det ska komma zombies eller mördare eller inbrottstjuvar eller kanske några spöken.

Har jag varit ute och ska gå in så springer jag in, jag hoppar upp i sängen för att ingen ska ta tag i mina fötter och jag smyger runt för att zombiesarna inte ska höra mig.

Är i övrigt en ganska rimlig person

Ett ex till mig gömde sig under sängen när jag kom hem. Tänk SKRÄCKEN när man hör någon börja kravla sig fram från under sängen. Det är faktiskt ett under att jag inte dog av skräck.

 

[tuaphua]

Man är säkert säkrare också rent statistiskt. När jag flyttade ut på landet från att ha bott väldigt centralt så skedde det tex en våldtäkt, ett knivöverfall och flertalet rån bara på de närmaste månaderna efteråt. Alla längs den väg jag gått varje natt/morgon efter jobbet från min parkering och hem till lägenheten. Var väl direkt aldrig rädd när jag gick hem men det känns betydligt tryggare där jag bor nu.

Ja, det är så jag tänker. Det bör ju vara enormt mycket mer brott där det iaf finns folk.

 

[Energi]

Ett ex till mig gömde sig under sängen när jag kom hem. Tänk SKRÄCKEN när man hör någon börja kravla sig fram från under sängen. Det är faktiskt ett under att jag inte dog av skräck.

Nämen fy fan. Förstår att det är ett ex! STYRKEKRAMIZ!

 

[Twihard]

Jag är inte rädd för mörkret i sig, däremot vad som kan dölja sig i det. Främst i stan. Där är jag livrädd att gå ute i mörkret, vem vet vem som anfaller. Känns som en större risk där än här ute i ingenstans. Däremot om någon är med mig är jag inte rädd alls

Inomhus är jag inget mörkrädd

 

[Voeux]

Ja, det är så jag tänker. Det bör ju vara enormt mycket mer brott där det iaf finns folk.

Statistiskt sett bör det ju vara betydligt högre sannolikhet att råka ut för brott inne i stan, där allt folk är. Samtidigt är ju allt folk där så sannolikheten att det blir just jag kanske drar ner och jämnar ut det? Någon som vet och vill förklara för ett mattesnille som jag hur det funkar?

Men annars tänker jag på två saker:
1. Rädsla är inte alltid rationell och mer mörker finns det i alla fall här ute i skogen
2. Skräckfilmer utspelar sig alltid i ensliga hus och det kopplar väl samman med punkt 1
3. Här är man ju liksom körd om nån vill efter en? Hemma i stan finns det liksom portkod, säkerhetsdörr, flera våningar upp till fönster, belysning och hela polishuset precis runt knuten. Hit skulle det nog ta snuten minst en halvtimme att komma

 

[vallhund]

Jag brukar somna till Investigation Discovery.

 

[tuaphua]

Statistiskt sett bör det ju vara betydligt högre sannolikhet att råka ut för brott inne i stan, där allt folk är. Samtidigt är ju allt folk där så sannolikheten att det blir just jag kanske drar ner och jämnar ut det? Någon som vet och vill förklara för ett mattesnille som jag hur det funkar?

Men annars tänker jag på två saker:
1. Rädsla är inte alltid rationell och mer mörker finns det i alla fall här ute i skogen
2. Skräckfilmer utspelar sig alltid i ensliga hus och det kopplar väl samman med punkt 1
3. Här är man ju liksom körd om nån vill efter en? Hemma i stan finns det liksom portkod, säkerhetsdörr, flera våningar upp till fönster, belysning och hela polishuset precis runt knuten. Hit skulle det nog ta snuten minst en halvtimme att komma

Jag är ju sån som om jag är rädd för något ska jag jobba bort det. Jag var förr räddare för mörker, övernaturligt etc. Men det går ju ofta att förändra känslor om man jobbar på rätt sätt. Med en del saker har jag lyckats. Och det här är väl en grej.
Jag är inte rädd för att någon galning ska köra loss a la skräckfilm här. Just för att det inte är rimligt och jag lyckats få känslorna att landa i det.
Var dock rädd under åska och blixt ensam här ute iom gnistor som sprutade ur eluttag etc och jag var rädd att huset skulle brinna upp. Då kändes drabbades jag av lappsjuka.

Jag känner ju att om man nu känner att man ska överfalla någon ute så gör man ju det där det finns stor chans att någon dyker upp. Här ute kan det ju vara frågan om "om" någon dyker upp och inte när och hur många.

Sen absolut är det en bit till polis eller för bolag man har larm hos etc.
Vi har larm med sensorer i dörrar, kameror, larmcentral som är bemannad dygnet runt och kan prata i högtalare direkt i vårt hus utöver att ett larm går och låter mkt.
Jag upplever ju att fler av de jag känner här i jämförelse mot alla polare i lägenheter tex har lite mer omfattande larm.
Jag vet att någon sa ngt om att jag borde känna mig tryggare iom att vi har vapen hemma iom jagande sambo. Men för det första är de inlåsta i vapenskåp och oladdade etc. Och för det andra skulle jag nog aldrig klara av att trycka av ens för att bara skada i nödvärn ens om man hann låsa upp, ta ut och ladda etc..
Då är liten bjäbbhund bättre som larm om man inte har på husets larm.

 

[asfaltsflickan]

Jag brukar somna till Investigation Discovery.

Jag gjorde detsamma när jag hade TV. Numera somnar jag gärna till nån true crime-podcast. Jag tror att det är någon sorts skruvad trygghet för mig att skaffa kunskap om vilka hemskheter som har hänt andra, så att jag inbillar mig att jag kan klara mig om något skulle hända mig typ. Avslappnad blir jag i alla fall.

Jag är inte mörkrädd och har aldrig varit. Har alltid älskat att vara ute nattetid, när det är stilla och fridfullt. Att vara ute och gå eller springa mitt i natten är ren lycka, och jag sover mer än gärna mitt ute i skogen - nu senast i ett mysigt vindskydd vid en sjö, långt från civilisationen och alldeles magiskt.

Numera behöver jag dock mer belysning än jag gjorde när jag var yngre, mörkerseendet börjar bli tragiskt dåligt.

 

[clusia]

Ja litegrann. Mest för att någon ska stå i mörkret och glo på mig om jag står inomhus i ett upplyst rum.

 

[karamelldrottningen]

Är inte rädd för mörkret och har aldrig varit.
Det jag är rädd för är åska.

 

[Ciccio]

Ja! Väldigt mörkrädd! Både i stan och på landet tyvärr. Helt irrationellt är jag dock mer rädd på landet vilket är tragiskt eftersom jag vill bo lantligt och inte trivs i stan. Men jag känner mig mer säker i stan, grannar och andra människor som rör sig ute ger en viss känsla av trygghet. Dessvärre verkar mörkrädslan inte avta med åren heller...

 

[Sel]

Enda gången jag är rädd/orolig är när det finns andra människor runtomkring. I skogen/naturen är jag bekväm i mörkret, likaså i min egen lägenhet när dörren är låst och hundarna är med.

 

[Tranan]

är inte rädd för mörkret. men rädd för höga ljud, brandlukt, mark som skakar.

 

[MayGrace]

Alltid varit mörkrädd. Jag var liten så var jag alltid tvungen att lägga mig med blicken mot väggen fick inte titta ut genom fönstret var livrädd att någon skulle stå där utanför. Och sen var jag tvungen att se till att fötterna var invirade i täcket, ofta ändå upp i tonåren sov jag med min lillasyster. Det visserligen bättre nu som vuxen men gillar fortfarande inte mörker och speciellt inte när jag är ensam hemma därför glad att jag har grannar vägg i vägg.

 

[Miks]

Åh gud jag är så in i bomben mörkrädd! Eller främst rädd för att vara ensam i mörker. Min hjärna spinner iväg helt okontrollerat och jag får för mig att det ska komma zombies eller mördare eller inbrottstjuvar eller kanske några spöken.

Har jag varit ute och ska gå in så springer jag in, jag hoppar upp i sängen för att ingen ska ta tag i mina fötter och jag smyger runt för att zombiesarna inte ska höra mig.

Är i övrigt en ganska rimlig person

Åh tack för det inlägget! Jag med! Är sjukt mörkrädd.

Mest är jag rädd för spöken, monster och typ svarta madam. Vårt hus är ljust dygnet om. Det finns inte ett enda rum som är kolsvart. Behöver jag gå upp och kissa på natten så är det upplyst hela vägen och jag behöver inte tända en enda lampa. Det händer dock regelbundet att maken behöver väckas och följa med på toa

Jag vet ju att rädslan är orationell. Det hade varit klyftigare att vara rädd för inbrottstjuvar. Visst det är jag väl också lite rädd för men inte lika mycket som att det skulle svepa upp ett spöke bakom ryggen som syns i spegeln

Jag kan även bli mörkrädd när det är ljust. För mörka utrymmen. Den där krypande känslan över att något lurar i mörkret

Mvh Miks

 

[Miks]

Och jag säger som du @Energi Förutom ovanstående är jag hyfsat smart

Mvh Miks

 

[vallhund]

Åh tack för det inlägget! Jag med! Är sjukt mörkrädd.

Mest är jag rädd för spöken, monster och typ svarta madam. Vårt hus är ljust dygnet om. Det finns inte ett enda rum som är kolsvart. Behöver jag gå upp och kissa på natten så är det upplyst hela vägen och jag behöver inte tända en enda lampa. Det händer dock regelbundet att maken behöver väckas och följa med på toa

Jag vet ju att rädslan är orationell. Det hade varit klyftigare att vara rädd för inbrottstjuvar. Visst det är jag väl också lite rädd för men inte lika mycket som att det skulle svepa upp ett spöke bakom ryggen som syns i spegeln

Jag kan även bli mörkrädd när det är ljust. För mörka utrymmen. Den där krypande känslan över att något lurar i mörkret

Mvh Miks

Läge att söka hjälp? Psykoterapi kan hjälpa, ev KBT.