Nej jag är inte mörkrädd. Jag får däremot ofta frågan hur jag vågar vara ensam hemma när sambon jobbar borta och om jag inte är rädd. Jag vet inte riktigt vad jag skulle vara rädd för eller hur jag skulle lösa att sova hos andra/tvinga någon att sova hos mig de ungefär 270 nätterna sambon inte är hemma om jag vore rädd? Jag har ju valt att bo här, inte att bo här när sambon är hemma och hos någon annan om sambon inte är hemma. Det känns enbart konstigt för mig att ens fundera på om andra är rädda när de är själva i ett hus eller att jag inte skulle kunna sova ensam. Jag har bott ensam ute på landet med och det var inte heller några problem. Jag tänder sällan på kvällarna utan det är beckmörkt i huset och jag tänder inte när jag rör mig i huset om jag inte av någon anledning måste. Jag hittar ju ändå.