Intressant Tanten ( har inte lärt mig tagga ). Hahahaha, för att göra det lite kul i detta elände, har jag alltid sett dig som den förlåtande personen, så dina svar förvånar mig ;-) ....
Jag vill dock påpeka i mitt inlägg, att jag gillar denna personen ( ja, de båda jag är osams med gillar jag, men den andre är mer komplicerat än detta). Jag anser mig ha en del i det hela, då jag själv inte vart helt ärlig. Jag har dock försökt förklara detta med att jag haft det otroligt jobbigt omkring mig, mått dåligt som faan i ett förhållande jag hade, och dessutom haft en sjukdom som höll på att ta livet av mig, ihop med att det vart en massa problem inom familjen jag prioriterat. Detta har naturligtvis påverkat att jag inte alltid har funnits till hands för mina vänner, och att jag de få gånger jag vart "ledig" från bekymmer, ibland prioriterat mitt egna välmående utan att blanda in mer folk, för att orka själv.. Jag har alltid försökt att vara en person som är schysst, men samtidigt har jag alltid inte hunnit ta del av allt som händer, har inte alltid orkat ge stöd, inte kunnat pga omständigheter. Dock anser jag att vänner ska kunna ha en viss förståelse när man berättar om det, och inte talar om hur dålig man är för att man inte ha ställt upp för dem när man själv haft missbruk, död, förlossningsdepressioner, begravningar, psykiska sjukdomar mm i släkten som man hjälpt till med istället. Hur ska man kunna vara på 100 ställen samtidigt?.
