Är jag förstörd?

[tanten]

Men psykologer tycker också saker om hur människor är. Hur vet jag att dom tycker som mig? Alltså att dom inte tycker jag har fel om mig själv

Alltså - jag har gått hos psykolog i flera år tidigare i livet.

Han hade inga kommentarer alls om det jag berättade. Men hjälpte mig att sortera ut vd som var känslor och vad som var annat. Han frågade och lyssnade. Jag kunde säga hur galna saker som helst.
Deras jobb är att hjälpa människor som har det svårt. Inte vara moralpredikanter. Och framförallt inte ha några som helst åsikter om ditt liv. Psykologer har ju många års utbildning.

Gick hos ett par kuratorer också och de var till noll och ingen hjälp för just mig.

 

[Bulldoozer]

Vill lägga till att ett övergrepp inte alls behöver vara en negativ upplevelse för alla men det är fortfarande ett övergrepp. Många "groomas" in i övergrepp, barn är lättledda och oerfarna vilket gör dom till lätta offer för sexuella predatorer. Det är många offer som inte förrän låååångr senare inser att det är ett övergrepp de var med om för att "de var ju med på det" och personen som begår ett övergrepp är ibland en person de älskar och idoliserar och som definitivt inte kan göra nåt fel. Dessa gärningsmän/kvinnor är mästare på manipulation och därför är mörkertalet så stort för att offren oftast tycker att det är dom som gjort fel.

Du måste inte må dåligt men det är fortfarande ett övergrepp när en vuxen person utnyttjar ett barn.

 

[Sel]

Obsobs tycker inte det är förstört att vara lesbisk!! Men när jag läser om det så är det typ så det står. Så är rädd att terapeuten ska tycka samma.

Jag tror det vore betydligt bättre för dig att faktiskt prata med någon än att läsa om terapi på nätet. Jag har aldrig hört talas om att en vettig terapeut eller psykolog pratat om homosexualitet på det vis du är orolig för.
För mig framstår det du gör nästan som ett självskadebeteende, och eftersom du själv tycker att det är jobbigt/känns fel hoppas jag du söker hjälp. Det är naturligtvis inte fel på dig, du har varit med om någonting traumatiskt och behöver vägledning i att hantera/bearbeta.

 

[tanten]

Jag är rädd ändå. Alltså för att dom ska tycka. Jag tycker ändå folk säger mest hela tiden att deras terapeuter tycker saker om dom och vad dom ska göra. Och jag kan ju inte veta om dom är bra eller inte innan. Om dom förstår sånt här. För det är inte som vanliga problem känns det som. Om jag mått dåligt för jobbet eller skolan eller om min mamma var elak eller nåt sånt så hade det varit enkelt.

Terapeut och psykolog är absolut inte samma sak!!
Psykologer är inga "livscoacher"

 

[Filit]

Vill lägga till att ett övergrepp inte alls behöver vara en negativ upplevelse för alla men det är fortfarande ett övergrepp. Många "groomas" in i övergrepp, barn är lättledda och oerfarna vilket gör dom till lätta offer för sexuella predatorer. Det är många offer som inte förrän låååångr senare inser att det är ett övergrepp de var med om för att "de var ju med på det" och personen som begår ett övergrepp är ibland en person de älskar och idoliserar och som definitivt inte kan göra nåt fel. Dessa gärningsmän/kvinnor är mästare på manipulation och därför är mörkertalet så stort för att offren oftast tycker att det är dom som gjort fel.

Du måste inte må dåligt men det är fortfarande ett övergrepp när en vuxen person utnyttjar ett barn.

Ja men det är så det känns. Eller ja jag tyckte inte om det då men eftersom han sa åt mig att göra saker och jag gjorde utan hot eller tvång så blir det konstigt när folk pratar om trauma och våldtäkt och så. Passar liksom inte in tänker jag. Och jag mår ju dåligt nu. Men inte på det sättet eller vad man ska säga.

Jag tror det vore betydligt bättre för dig att faktiskt prata med någon än att läsa om terapi på nätet. Jag har aldrig hört talas om att en vettig terapeut eller psykolog pratat om homosexualitet på det vis du är orolig för.
För mig framstår det du gör nästan som ett självskadebeteende, och eftersom du själv tycker att det är jobbigt/känns fel hoppas jag du söker hjälp. Det är naturligtvis inte fel på dig, du har varit med om någonting traumatiskt och behöver vägledning i att hantera/bearbeta.

Det kanske är självskadebeteende ja. Det känns som jag "gör om det" varje gång jag läser om sånt eller går in på chattarna. Men har tänkt att man självskadar för man mår dåligt. Och när jag inte gör det så mår jag inte dåligt. Jag mår ju dåligt av att göra det.

Försöker läsa för att hitta hur terapin funkar eller vem man kan prata med. Men som sagt passar inte mitt in. Jag har inte blivit våldtagen och mår inte dåligt så. Trauma känns "för mycket".

 

[nullo-modo]

Obsobs tycker inte det är förstört att vara lesbisk!! Men när jag läser om det så är det typ så det står. Så är rädd att terapeuten ska tycka samma.

Fast det är väl en psykolog du ska gå till i och inte till någon på en frikyrka eller någon sekt? Om inte du själv tar upp din sexualitet som något som har med övergreppen att göra så kommer inte en psykolog att göra det.

 

[Sel]

Ja men det är så det känns. Eller ja jag tyckte inte om det då men eftersom han sa åt mig att göra saker och jag gjorde utan hot eller tvång så blir det konstigt när folk pratar om trauma och våldtäkt och så. Passar liksom inte in tänker jag. Och jag mår ju dåligt nu. Men inte på det sättet eller vad man ska säga.

Det kanske är självskadebeteende ja. Det känns som jag "gör om det" varje gång jag läser om sånt eller går in på chattarna. Men har tänkt att man självskadar för man mår dåligt. Och när jag inte gör det så mår jag inte dåligt. Jag mår ju dåligt av att göra det.

Försöker läsa för att hitta hur terapin funkar eller vem man kan prata med. Men som sagt passar inte mitt in. Jag har inte blivit våldtagen och mår inte dåligt så. Trauma känns "för mycket".

Du kan börja med att ta kontakt med vårdcentralen, eller bara vilken seriös plattform som helst för att kortfattat förklara ditt problem och därefter låta dem hänvisa dig till rätt hjälp. Jag förstår att det kan vara en djungel, men du har rätt till hjälp. Man måste inte må dåligt på något specifikt vis eller uppfylla några kriterier.

 

[Shaggy]

Försöker läsa för att hitta hur terapin funkar eller vem man kan prata med. Men som sagt passar inte mitt in. Jag har inte blivit våldtagen och mår inte dåligt så. Trauma känns "för mycket".

Jag tror du, som många andra, ställer för höga "krav" på dig själv. För att söka hjälp ska du vara tillräckligt dålig och kunna bevisa det verkar du tycka. Av allt du skriver här verkar du må långt över tillräckligt dåligt av det som skett.

Angående vad terapeuten tänker om en, eller andra för den delen, så fick jag en käftsmäll av en person här för många år sedan. Den personen skrev i ett privat meddelande ungefär att "det är ingen som bryr sig" (mycket bättre formulerat). Först slog det ner mig men sen insåg jag att det är en välsignelse. Det betyder inte att folk inte bryr sig om en utan att folk du möter faktiskt har sina egna liv att tänka på och bry sig om. De har varken tid, ork eller intresse att bry sig om att döma dig. När jag kunde släppa det här med vad andra tyckte och tänkte i varje ögonblick så började jag må mycket bättre. Igår tänkte jag att jag är så glad att jag idag är 45 och inte 25. Livet är så mycket lättare nu när jag har en annan trygghet i mig själv och slutat tänka och bry mig om vad idioter tycker och tänker.
En fråga angående terapi. Tror du verkligen att en psykolog/annan terapeut har ork att engagera sig och döma sina patienter? Fattar du vilken börda det skulle vara att lägga allt det på sig själv bara för att få ägna sig åt typ skadeglädje?

 

[skiesabove]

Du kanske kan börja med att berätta om det du varit med om anonymt, via någon av hjälpföreningarnas chatter. Du är inte ensam om att ha varit med om att bli groomad, och det är absolut inte något "litet".

Storasysterchatten har öppet mellan 20-22 ikväll.

https://storasyster.org/stod-och-hjalp-efter-sexuella-overgrepp/

 

[Otherside]

Eftersom detta påverkar ditt liv så pass negativt, efter alla dessa år, är det självklart att du ska få hjälp att hantera upplevelserna. En psykolog kommer verkligen inte att höja några ögonbryn eller förvånas eller döma - psykologer är utbildade och de får höra stories de flesta av oss inte kan drömma om.

Din situation idag innehåller ett självskadebeteende som orsakats av dina upplevelser, oavsett om du då mådde dåligt av dem eller ej.

Du kan få hjälp att kasta av dig det här eländet du bär på, och bli fri. Vore inte det underbart?

 

[tanten]

Ja men det är så det känns. Eller ja jag tyckte inte om det då men eftersom han sa åt mig att göra saker och jag gjorde utan hot eller tvång så blir det konstigt när folk pratar om trauma och våldtäkt och så. Passar liksom inte in tänker jag. Och jag mår ju dåligt nu. Men inte på det sättet eller vad man ska säga.

Det kanske är självskadebeteende ja. Det känns som jag "gör om det" varje gång jag läser om sånt eller går in på chattarna. Men har tänkt att man självskadar för man mår dåligt. Och när jag inte gör det så mår jag inte dåligt. Jag mår ju dåligt av att göra det.

Försöker läsa för att hitta hur terapin funkar eller vem man kan prata med. Men som sagt passar inte mitt in. Jag har inte blivit våldtagen och mår inte dåligt så. Trauma känns "för mycket".

Sorry men..... DUMHETER!

Du HAR ett trauma i bagaget. Försök inte förminska dig själv. Du påverkas ju fortfarande idag av det som skedde!

Det är ingen tävling i att må sämst. Och du passar alldeles utmärkt in i vård för trauman och självskadebeteende.
Du går ju in och deltar i chattar fortfarande och det är ett reellt självskadebeteende.

Sök vård, snälla. Såhär kan du inte ha det.
Du ska definitivt inte vara ensam i detta och vänta på att det ska gå över.

 

[_Taggis_]

https://sverigesradio.se/avsnitt/mathilda-hofling-sommarprat-2021

Tror du skulle vara hjälpt av att lyssna på den här tjejen

 

[Filit]

Fast det är väl en psykolog du ska gå till i och inte till någon på en frikyrka eller någon sekt? Om inte du själv tar upp din sexualitet som något som har med övergreppen att göra så kommer inte en psykolog att göra det.

Det kanske dom inte borde men jag har ju hört att dom gör så ändå.

Du kan börja med att ta kontakt med vårdcentralen, eller bara vilken seriös plattform som helst för att kortfattat förklara ditt problem och därefter låta dem hänvisa dig till rätt hjälp. Jag förstår att det kan vara en djungel, men du har rätt till hjälp. Man måste inte må dåligt på något specifikt vis eller uppfylla några kriterier.

Nej alltså VC vill jag inte. Vill inte dom ska skriva något i journal eller sånt. Vill inte att någon nånsin ska veta om det. Eller alltså jo om jag skulle prata med någon så måste dom ju, men aldrig livet i journal eller nånstans där nån kanske vet vem jag är.

Jag tror du, som många andra, ställer för höga "krav" på dig själv. För att söka hjälp ska du vara tillräckligt dålig och kunna bevisa det verkar du tycka. Av allt du skriver här verkar du må långt över tillräckligt dåligt av det som skett.

Angående vad terapeuten tänker om en, eller andra för den delen, så fick jag en käftsmäll av en person här för många år sedan. Den personen skrev i ett privat meddelande ungefär att "det är ingen som bryr sig" (mycket bättre formulerat). Först slog det ner mig men sen insåg jag att det är en välsignelse. Det betyder inte att folk inte bryr sig om en utan att folk du möter faktiskt har sina egna liv att tänka på och bry sig om. De har varken tid, ork eller intresse att bry sig om att döma dig. När jag kunde släppa det här med vad andra tyckte och tänkte i varje ögonblick så började jag må mycket bättre. Igår tänkte jag att jag är så glad att jag idag är 45 och inte 25. Livet är så mycket lättare nu när jag har en annan trygghet i mig själv och slutat tänka och bry mig om vad idioter tycker och tänker.
En fråga angående terapi. Tror du verkligen att en psykolog/annan terapeut har ork att engagera sig och döma sina patienter? Fattar du vilken börda det skulle vara att lägga allt det på sig själv bara för att få ägna sig åt typ skadeglädje?

Tror inte dom är skadeglada men dom har säkert åsikter om personerna dom träffar. Och ibland säger dom vad dom tycker. Och jag tror inte jag orkar om dom tycker jag gör fel eller tänker fel. Även om dom inte säger det rakt ut så kanske dom frågar om sånt eller pratar om hur jag är eller fungerar.

Eftersom detta påverkar ditt liv så pass negativt, efter alla dessa år, är det självklart att du ska få hjälp att hantera upplevelserna. En psykolog kommer verkligen inte att höja några ögonbryn eller förvånas eller döma - psykologer är utbildade och de får höra stories de flesta av oss inte kan drömma om.

Din situation idag innehåller ett självskadebeteende som orsakats av dina upplevelser, oavsett om du då mådde dåligt av dem eller ej.

Du kan få hjälp att kasta av dig det här eländet du bär på, och bli fri. Vore inte det underbart?

Jo. Helst vill jag bara ta bort det. Jag vill bara det ska försvinna som om det aldrig hänt. Men det går ju inte.

 

[nullo-modo]

Det kanske dom inte borde men jag har ju hört att dom gör så ändå.

Nej alltså VC vill jag inte. Vill inte dom ska skriva något i journal eller sånt. Vill inte att någon nånsin ska veta om det. Eller alltså jo om jag skulle prata med någon så måste dom ju, men aldrig livet i journal eller nånstans där nån kanske vet vem jag är.

Tror inte dom är skadeglada men dom har säkert åsikter om personerna dom träffar. Och ibland säger dom vad dom tycker. Och jag tror inte jag orkar om dom tycker jag gör fel eller tänker fel. Även om dom inte säger det rakt ut så kanske dom frågar om sånt eller pratar om hur jag är eller fungerar.

Jo. Helst vill jag bara ta bort det. Jag vill bara det ska försvinna som om det aldrig hänt. Men det går ju inte.

Psykologer har tagit upp det utan att den som går hos psykologen inte ha nämnt sin sexuella läggning utan just psykologen frågar var patienter har för sexuell läggning och spinner vidare på det?
Det låter mer som någon som vill skrämma dig från att ta hjälp.

 

[tanten]

Det kanske dom inte borde men jag har ju hört att dom gör så ändå.

En psykolog?
Det finns många titlar inom vård och närliggande professioner.

Är du säker på att det var just en psykolog som tog upp det??
Har du andrahandsuppgifter eller har du pratat med nån som gått hos just en psykolog?

 

[tanten]

Tror inte dom är skadeglada men dom har säkert åsikter om personerna dom träffar. Och ibland säger dom vad dom tycker. Och jag tror inte jag orkar om dom tycker jag gör fel eller tänker fel. Även om dom inte säger det rakt ut så kanske dom frågar om sånt eller pratar om hur jag är eller fungerar.

Om någon i vården har åsikter så ingår det i deras yrkesetik att hålla det strikt inom sig själv!!!

Det här ingår i ditt trauma! Du är en igelkott, du håller hjälpen ifrån dig med påhittade argument som saknar faktisk grund.

 

[Filit]

https://sverigesradio.se/avsnitt/mathilda-hofling-sommarprat-2021

Tror du skulle vara hjälpt av att lyssna på den här tjejen

Försökte lyssna men det är precis sånt som bara får mig att ge upp. Hemskt hon blev våldtagen och groomad och allt men det var inte alls så för mig. Och inget alls om hur man blir efteråt och hur man fixar det. Eller det kanske kom senare men okrar inte lyssna.

Psykologer har tagit upp det utan att den som går hos psykologen inte ha nämnt sin sexuella läggning utan just psykologen frågar var patienter har för sexuell läggning och spinner vidare på det?
Det låter mer som någon som vill skrämma dig från att ta hjälp.

En psykolog?
Det finns många titlar inom vård och närliggande professioner.

Är du säker på att det var just en psykolog som tog upp det??
Har du andrahandsuppgifter eller har du pratat med nån som gått hos just en psykolog?

Om någon i vården har åsikter så ingår det i deras yrkesetik att hålla det strikt inom sig själv!!!

Det här ingår i ditt trauma! Du är en igelkott, du håller hjälpen ifrån dig med påhittade argument som saknar faktisk grund.

Det står så på ställen där jag läst, alltså att övergrepp påverkar sexualiteten och man kan bli lesbisk eller asexuell eller så blir man själv sån som gör övergrepp.

 

[parellikusken]

Jag är lesbisk och varit utsatt för sexuellt våld av en man. Gått till psykolog i snart tre år utan att det någonsin sammankopplats. Att jag är lesbisk har inget med övergreppet att göra.

 

[tanten]

Det står så på ställen där jag läst, alltså att övergrepp påverkar sexualiteten och man kan bli lesbisk eller asexuell eller så blir man själv sån som gör övergrepp.

Jösses - vad läser du för strunt??

Man föds med sin sexualitet. Det är inget man kan lära sig eller omvändas till. Basta!

De enda ställen jag känner till som försöker påverka sexualiteten är religiösa sekter.
Läs fakta och forskning istället för sån där smörja.
PLEASE

 

[Tiffan]

Hej, är också lesbisk men ingen av mina psykologer har pratat om det någonsin.
Har lidit av nedstämdhet och social fobi,