Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Juzzzen

Trådstartare
Jag har sedan ett år tillbax varit hästlös..Jag har sysslat med hästar stort sätt varje dag sedan jag var åtta..allså i 18 år..

Nu går jag VARJE dag med en tomhet..en tomhet som är så fruktansvärt stor att den får mig att gråta vissa stunder..

En egen häst är vad som saknas i mitt liv..Jag har haft egen häst dom senaste 10 åren..men pga ekonomisk kris i somras var jag tvungen att sälja min andra häst, och blev då tvungen att leva utan..

Jag har försökt hitta en annan hobby, men det går inte..Hästarna är mitt liv..Just nu är jag så uttråkad varje dag efter jobb, helgerna ska vi inte snacka om..tråk, tomt o usch..

Jag har försökt vaar medryttare, men det funkar inte..Att inte få fullt ansvar och bestämma utfodring, träningsschema och allt runt omkring gör att jag inte kan gå in med hela mitt hjärta..

Jag har rent ekonomiskt råd att hålla häst nu, men vill för säkerhets skull vänta tills hösten,då jag får fast anställning, dessutom måste jag spara till en buffert, innan..Kollar annonser varje dag, mest för att hålla mig uppe, och hålla drömmen vid liv

Min sambo förstår inte fullt ut min saknad..o därav har vi bråkat en del..för jag måste ha hästarna i mitt liv för att må bra..och kommer skaffa det..han förstår dock inte varför jag vill slänga ut pengar på häst..men för mej handlar det om livskvalite..

Är det fler än jag som känner så här? eller e jag extrem? HUr mkt betyder hästarna för er?
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Se nedan, ursäkta dubbelt inlägg!
 
Senast ändrad:
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Nej, du är inte extrem!

Jag har haft häst i ca 30 år med 2 års uppehåll. Jag var ingen rolig människa de 2 åren kan jag lova :devil: Jag sålde min häst som jag hade haft i 10 år i sträck och jag grät som om det vore en skilsmässa. Min dåvarande chef undrade om jag vantrivdes på jobbet :D Jag saknade helt enkelt häst.

Som tur var hittade jag en person som också var hästlös och saknade häst lika mycket som jag och vi köpte häst tillsammans. Vi har nu ägt/delat häst ihop i fyra år och det är häst på lagomnivå såväl ekonomiskt som tidsmässigt :bump:
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

jag vet vad du menar..jag e ingen trevlig människa nu...

Skönt att man inte är ensam..
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jo men är det inte lite så? Vi som valt hästlivet blir totalt tomma om vi inte har hästar... jag var utan häst ett tag o det var såååå deppande. Så kom en totalt ohanterad unghäst jag till en början bara kunde titta på på avstånd i hagen o genast mådde jag bättre... tomrummet var fyllt redan bara av vetskapan av att äga en häst igen användbar eller ej men i alla fall en häst:p:angel:
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag satt faktiskt och filosoferade över det häromdagen. Jag har varit hästlös nu i ett par månader efter att haft häst i 17 år. Det jag tänkt på mest är hur jag förändrats som människa. Hur jag känner att jag saknar identitet. Hästlivet har för mig inte bara varit träning, tävling och roliga stunder med egen häst utan även ett yrke som jag varit bra på. Något jag kan, något jag blir uppskattad för och ett jobb jag känner mig trygg i. Nu har jag visserligen fortsatt hålla lite träningar, men det räcker inte på långa vägar.

Jag har blivit mer dämpad i mitt sätt, jag engagerar mig inte i saker, jag blir sällan uppspelt och glad över något på samma sätt som förut och jag saknar kommunikationen med hästar, som är mycket mer lättförstådd och ger så mycket mer tillbaka än kommunikationen med människor. Mitt tålamod har försvunnit, jag känner mig otålig i själen, har svårt att rota mig, samtidigt som jag utåt sett inte orkar bry mig om särskilt mycket.
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag har bara varit hästlös i några veckor och mina barn tycker garanterat inte att jag är rolig. Stubinen är kortare än någonsin och det har inte bara med sorgen efter min häst att göra.

Min sambo tycks inte förstå att det är viktigt för mig att skaffa en ny häst. han tycker jga kan pyssla med stallägarens hästar. Hon kommer förmodligen behöva hjälp i höst när alla är hemma iofs. Men det han inte fattar är att det inte är samma sak.

Planerandet, träningsupplägget, foderstatsberäkningar osv. Sånt har fyllt mitt liv. Oro, förhoppningar när hästen är skadad och glädje när det fungerar. Sånt är så viktigt för mig.

Just nu är jag bara P´s sambo och D, T och M´s mamma. För 2 veckor sedan var jag även Mysaan som person. Så jag identifierar mig och är någon när jag är med hästar. Något jag behöver helt enkelt. Så nej du är inte extrem jag kan istället gratulera dig för du klarat dig med förståndet i behåll utan häst i 1 år. ;)
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag satt faktiskt och filosoferade över det häromdagen. Jag har varit hästlös nu i ett par månader efter att haft häst i 17 år. Det jag tänkt på mest är hur jag förändrats som människa. Hur jag känner att jag saknar identitet. Hästlivet har för mig inte bara varit träning, tävling och roliga stunder med egen häst utan även ett yrke som jag varit bra på. Något jag kan, något jag blir uppskattad för och ett jobb jag känner mig trygg i. Nu har jag visserligen fortsatt hålla lite träningar, men det räcker inte på långa vägar.

Jag har blivit mer dämpad i mitt sätt, jag engagerar mig inte i saker, jag blir sällan uppspelt och glad över något på samma sätt som förut och jag saknar kommunikationen med hästar, som är mycket mer lättförstådd och ger så mycket mer tillbaka än kommunikationen med människor. Mitt tålamod har försvunnit, jag känner mig otålig i själen, har svårt att rota mig, samtidigt som jag utåt sett inte orkar bry mig om särskilt mycket.

Herregud, det är PRECIS så jag känner!! Jag har inte hållt i träningar, men jobbat med hästar..och varit bra på det jag gjort.
Det är hemskt att man blir så tom..
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Tråkigt när sambon inte förstår..men vi hästfolk förstår varandra..
nej, jag förstår knappt själv hur jag stått ut utan hästar i ett år..Men nu klarar jag knappt det längre..och så "måste" jag vänta ännu längre..:cry:

Tack för alla svar än så länge, jag känner mig inte så ensam längre!
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Jag är imponerad av dig! Jag har hållt på med hästar hela livet, och dagligen sen jag var 12. Är nu 26 och har aldrig gjort något uppehåll. Jag tror helt enkelt inte att jag skulle klara av det. Du har klarat en lång period utan häst även om du inte mått bra över det. Jag tycker det låter fantastiskt att du ev ska skaffa häst till hösten. Du VET ju att det är det du vill, med tanke på dina käslor då du varit utan. Synd bara att din sambo inte förstår hur du känner. Lycka till med hästen i höst!
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Tack tack!:bow:

jag har varit tvungen, rent ekonomiskt har jag inte kunnat..Men nu har jag fått ett bra heltidsjob, och det har varit min motivation hela tiden, att jag ska skaffa ett bra jobb så jag kan skaffa häst igen.

jag har inte alls mått bra, under detta år, men jag har överlevt..Men nu är det katastrofalt..deppar rejält..och så har jag inte ridit på fyra månader..usch..
Det är inte en lyxhobby för mej, som min sambo anser..utan en livstil..min Luft!


Jag vill aldrig mer ha uppehåll..jag mår inte bra..
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Tråkigt när sambon inte förstår..men vi hästfolk förstår varandra..
nej, jag förstår knappt själv hur jag stått ut utan hästar i ett år..Men nu klarar jag knappt det längre..och så "måste" jag vänta ännu längre..:cry:

Tack för alla svar än så länge, jag känner mig inte så ensam längre!

Jag har förklarat så han ska ha en chans att förstå men han tycker väl att häst som häst. Men trots att han inte fattar skillnaden på att hålla på med andras hästar och sin egen så sätter han sig inte emot att jag skaffar egen häst. Han ser ju själv att jag inte mår bra utan häst.
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Shit alltså, sitter här och läser tråden och helt plötsligt är jag helt tårögd och gråter :cry:.

Den 1 aug har jag varit utan häst i 2 år och jag håller på att bli galen! Vet inte vad jag ska ta vägen, vill så mycket.

Har hittat en annons med en jättefin häst, verkar sååå perfekt! Igår var jag o min kompis på stallrunda och kollade på olika stall (jag är nyinflyttad så har ingen koll på det just nu) och hittade såklart ett jättefint och helt perfekt, där 2 boxplatser ska bli lediga till hösten.

Har fått provanställning på 6 månader, och troligtvis fast efter det. Har alltså råd med häst varje månad, MEN jag har inte råd att köpa en.

Jag är verkligen riktigt hästsjuk, har sådan abstinens att jag håller på att bli galen. Vill inget annat än att ha en egen häst!

Och precis som du säger, det måste vara en egen, det fungerar inte med medryttare och allt sånt där. Det är ansvaret för en egen som man vill ha, kunna planera allt för hästen och se till att den mår bra!

Så som man mår nu är inget man önskar sin värsta fiende, eller vad man ska säga :o!

Usch... vad ska man göra liksom???:crazy:

Men du är verkligen inte ensam om att vara extrem!
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

jag är i exakt samma läge...jag kommer få ta lån,har sparat lite,oi oktober blir jag fast anst. men det e så långt dit,fasen vad man mår kasst:(
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Det kunde lika gärna ha varit jag som skrev denna tråd!!!!!! Vartenda av ditt ord stämmer in.

Jag är 22år gammal och hästar har funnits i hela mitt liv. Jag har haft egna och alltid skött om och ridit och kört och grejat VARENDA DAG, sen blev dem gamla, nån såldes, nån försvann, nån saknades, jag var utomlands och vips fanns inte en häst kvar när jag landade i Sverige full av saknad till mina bästa vänner:cry:

Hela mitt liv har jag gått på ridskola, varit på ridläger, kurser, gått gymnasial hästutbildning, jobbat med hästar utomlands, och ridit/kört mina egna samt andras hästar...

Nu finns inget kvar, jag har varit så fruktansvärt ledsen och känt mig eländig och deprimerad och bara sörjt min situation. Ingen verkar fatta när jag säger att mitt liv är värdelöst utan hästar! Jag har slutat motionera och träna, orkar inte umgås med vänner och isåfall högst 1vän per vecka, jag vill inte resa längre, jag vill bara lägga mig ner och dra nåt gammalt över mig vissa dagar:crazy:
För vad gör man när hästar är halva ens personlighet??

Jag orkar inte engagera mig för mycket i andras hästar, jag vill bara ha egna. När jag har egna hästar tänds ett ljus inom mig och all kunskap och vänlighet gentemot andra kliver fram något enormt. Jag vill leva och andas häst!:love:

men jag kämpar och såklart ska jag köpa egen häst men jag har en massa måsten om att flytta till hus med stall först.


tänk att varje dag kan kännas som en grå och dyster novemberdag,
så nej du är inte extrem. Vi är fler som sörjer och längtar och drömmer.
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Det är verkligen en så stor del av mångas liv!! Som du säjjer, man är helt depp och orkar inte göra nåt, dra nåt gammalt över sig, jag vet PRECIS vad du menar!
*kl*
Jag kan säjja så här..att jag står inte ut längre, nu ska jag söka foder ponny/liten storhäst..för jag måste ha hästarna i mitt liv..efter denna helgen har allt fallit på plats..ska jag orka leva livet med glädje och behålla mitt förhållande helt krävs det en pålle!

Även om jag gärna vill ah en egen, så kan jag stå ut med att ha en på foder och senare köpa om allt klickar för hästen, mej och ägaren..

Jag orkar inte leva utan det längre, så är det bara!
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Tycker absolut inte du är extrem!!

Jag bodde två år utomlands och vad jag märkte då i min hästlöshet är att det finns inget som får mig att må så bra som att ha hästar i mitt liv:love:
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

jag har egen häst...men när hon gick på bete nu under 8 veckor höll jag på å bli tokig! hade ingenting å göra. höll på å puttsa sönder sadel å träns bara för att få pyssla lite med häst!
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Har nyligen varit med om en olycka och fått besked om att jag inte får rida på ett år!

Stackars, stackars Sambon!

OT, Hoppas allt är bra med dig annars Jozzzzzz

Kram Emma
 
Sv: Är Jag Extrem..eller finns det fler som jag?

Näämeeen heeej eeeemmmmmzz! Nä, har du varit med om olycka:crazy:Vad har hänt!Ett år, usch då..jag säger samma:stackars sambo!

Jag läste om när du tog bort Hero i nån tråd, tårarna rann lite..:cry:

Jo då, nu letar jag foderhäst/ponny för fullt, för jag ståår inte uuut utan häst!

Hur e det annars med dej?
 

Liknande trådar

Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
37 418
Senast: monster1
·
Hästmänniskan jag la av det här med hästar för ca. 3 år, när jag tog beslutet att ta bort honom. De första 2 åren jag hade hästen, letade jag efter...
Svar
9
· Visningar
1 499
Senast: vildeld
·
Skola & Jobb Jag avundas människor som bara "vet" vad de ska göra i resten av livet från stunden de lämnat gymnasiet. När jag själv slutade gymnasiet...
Svar
6
· Visningar
2 417
Senast: Wonna
·
Hästmänniskan Hej hej, Jag har alltid hållit på med hästar, varit med i stallet sen jag var 2 år och har haft flera foderhästar innan jag köpte en...
Svar
18
· Visningar
4 249
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp